Torkade rosor

Alltså... den här bloggen var ju till för att vi skulle kommunicera med varandra om kul/tråkiga/intressanta/konstigheter eller bara saker som vi retar oss på, men vad har det blivit?!

Jo, jag skriver om min vardag, ni skriver inte alls. Bussigt! *Lite sur*

Men i alla fall så har jag gjort nåt jag tänkt göra i flera år, nämligen torkat rosenblad. Det var lätt. Bara gå ut och plocka av nyutslagna doftande rosor, riv av kronbladen, lägg dem på en perforerad ugnsplåt och in i varmluftsugnen. Inte för länge, när det immar på ugnsluckan, stäng av ugnen och ställ luckan på glänt. Rör om bland bladen när de har svalnat och gör om proceduren igen om det behövs.
Rosendoften i köket har varit intensiv, nästan så att jag fick huvudvärk. Men nu är alla bladen torra och fina och förvarade i en glasburk med lock.
Frågan är bara vad jag ska göra med dom?

Hockey och SFI

Min favvo-spelare som tyvärr inte spelar i FBK längre!


I lördags var E, jag och Ami på hockey i LLA. Det var första gången Ami besökte ett idrottsevenemang, sa hon.
Platserna som vi har ligger ju nästan högst upp, och det tyckte hon var läskigt.
Nationalsången, Frölundasupportrarna som skrålade oavbrutet bakom oss och ståplatsfolkets hejaramsor fascinerade henne enormt.
Jag hade plockat upp ishockeyspelet på förmiddagen för att sätta in henne i de enklaste reglerna, och det gjorde nog att hon följde matchen med stort intresse, då jag tror att hon fattat en hel del. Hennes sätt att applådera med spretande fingrar är så sött! Att vi vann med 2-1 var ju också en behållning.
Vi får väl se framgent om hennes intresse bara är av det artiga slaget.

Söndagen var fin, och Larsa och jag tog en promenad med kameran utefter älven. Lite fina höstbilder blev det, men dom är tyvärr i Larsas dator.

Idag har jag haft min första SFI-lektion. Det är Justina som behöver intensivträning. Hon har bott i Sverige i 4 år, och har stora brister i många ämnen som jag ska försöka rätta till.
Vi har bestämt att hon ska komma måndagar och tisdagar. Det kändes som att vi fick en bra kontakt direkt, så det här ska nog gå bra om hon följer mina råd om att prata svenska hemma med barnen och maken.

Ikväll har jag 'Måndagsmöte' på Hotellet, och sen blir det IDOL. Nu börjar det ju på allvar då 'folket' får rösta. Hittills har ju dom som varit lite speciella åkt ut, så vi får väl se om jag hittar nån favorit att rösta på...

Kålpudding

Härom dagen kom E hem från skolan och deklarerade att hon ville ha kålpudding.
Min reaktion blev: O.O

Men okej, tänkte jag, vi gör kålpudding! Fram med recept och sen till ICA.
Först skulle man koka risgrynsgröt, vilket jag faktiskt aldrig gjort eftersom det finns alldeles utmärkta färdiga förpackningar i affären. Men med min favoritgryta kan man koka vadsomhelst utan att det bränns vid, så gröten blev perfekt.
Den lämnades åt sitt öde fram till igår eftermiddag då flickorna och jag kavlade upp ärmarna och gick lös i köket.
E och Ami skulle hålla mej sällskap med språkövningar, var det tänkt, men med mina töffliga försök att skära vitkålen i små bitar, tog E över den biten.
Ami tog över köttfärsrörandet och jag höll koll på receptet.
Språkövningarna fortsatte glatt, men vi lyckas alltid krångla in oss i meningar som inte går att varken förklara eller översätta för det är uttryck som bara förekommer i svenska språket.
När kålpuddingen väl var i ugnen drog vi till ICA för att köpa mjölk och godis till kvällens film.

Maten blev faktiskt hur god som helst! E som är såsälskare, var jättenöjd med såsen och Ami tog om. Vi tre kan öppna matställe när som helst!
Sen blev det 'August Rush' på filmduken. Den är bra, men mest gullig.

Vi väntar på pappa allihop, det kändes inte som en fredagkväll utan honom...

Höstpromenad

Igår förmiddag var en av mina favoriter vädermässigt. Hög, klar luft och strålande solsken med 8 plusgrader. Lönnarna har börjat spraka av alla upptänkliga röda nyanser och doften av nedfallna äpplen drar förbi. Jag var bara tvungen att ge mej ut på en promenad.

Det sved till när jag satte på mej gympadojorna. Ingen Sota trampandes omkring av lycka över att få gå ut. Rutinerna sitter hårt..
Men med radion i öronen bet jag ihop och gick 'vår' runda. Förbi fiskeriet och fabriken, och bort till Åsmyren. När jag kom nerför den lilla backen till strandkanten var hon före mej och stod i vattnet som vanligt. Jag log lite, det kändes bra..
Väl ute på cykelbanan bestämde jag mej för att gå och få lite förmiddagsfika i Grossbol. Jag hade ju ingen brådska någonstans. Men tji fick jag, ingen behagade vara hemma så det var till att gå hem och fika istället.
Jag hade varit ute en och en halv timme, och det kändes i min otrevliga tå. Måste fixa en mer tåvänlig promenadsko.

Halv tre var jag på parkeringen vid E:s skola. Vi skulle egentligen inte shoppa något, utan lämna tillbaka nyckel till den franska lägenheten, men Bengt skulle inte vara i stan förrän vid halv femtiden, så det blev en visit på MittiCity.
Wayne's Coffee fick ett besök innan vi kikade in i butikerna. Det blev en jättesnygg väst till E, men inga skor till mej.

Efter ett kort men trevligt besök i Romstad, for vi hem och lagade mat.
På kvällen bänkade vi oss framför TVn för att följa IDOLcirkusen. Det är onekligen lite underhållande.
Tackolov att E avstod!

Lite mer Ami

Vad har hänt med Ami under den här jobbiga tiden då, undrar kanske en vän av ordning.
Vi berättade för henne hur det var.
Hon har förstått och med sin orientaliska outgrundlighet har hon avvaktat tills vi har börjat funka något så när normalt igen.
Igår berättade hon om sin nya klass som tydligen bara har EN kille bland de 20 eleverna.
Hon verkade gilla sin mentor Per, som vad jag förstod, kunde några ord japanska, vilket gladde henne mycket. Hon hade också träffat en annan japanska på skolan som bor i Karlstad, och som hade visat henne runt på den nya skolan.
Jag hoppas hon kommer att trivas nu och att hon hittar vänner att umgås med.
Ami är ju en totalt okomplicerad person, så det borde inte vara svårt.

När hon kom hem från skolan bad hon om en sax. Hon skulle klippa håret. Jag blev lite förskräckt ett ögonblick innan jag förstod att det var luggen hon menade.
Efter ett långt besök i badrummet kom hon ut och undrade om jag ville jämna till det hela, för hon var inte nöjd. Jag sa att det nog var bäst att vänta tills E kom hem, för annars var risken stor att hon skulle bli ännu mer missnöjd.
På kvällen såg hon sitt livs första ishockeymatch på TV. Hon fattade nog inte ett dugg, men ville väl veta vad vi är så fascinerade av.
På lördag ska hon få uppleva det live!

Livet går vidare, skrev Lars i sin blogg.
Ja, men just nu går det mycket sakta. Mekaniskt gör man vardagliga saker utan att ha Sota i tankarna, men jag kollar fortfarande om hon ligger vid busken ute i trädgården där hon hade koll på både Cornelis och oss.
Jag hör hennes klor klappra i trappan på nätterna och hör hennes suck när hon lägger sej vid fotändan av sängen.
När jag går upp på natten, kollar jag att hon inte ligger vid nedersta trappsteget, för där ska hon ju ligga när hon inte är i sovrummet. Att inte trampa där lärde jag mej för många år sen. När det ändå hände, for hon upp och tittade yrvaket på mej. Aldrig arg, utan mer skamsen för att ha varit i vägen.

Matskålarna står kvar. Hennes korg också. Men så länge värken i bröstet finns kvar, så står också dessa kvar.
Det får ta den tid det tar...

Sota

Vill bara meddela att den snällaste och vackraste hunden, vår älskade Sota, min livskamrat, stilla insomnade för alltid på djursjukhuset i Karlstad inatt.

Amis programbyte

Ami insåg redan förra veckan att hon hade valt fel program på gymnasiet. Hon har själv pratat med studievägledaren och bett att få byta program. När vi kom hem från Frankrike var detta redan under utredning. Skolan ville avvakta tills jag kom hem på grund av språksvårigheter.
Trodde dom att jag kan mer japanska än dom?!

Hursomhelst har det ringts och tjafsats hit och dit. Dom har erbjudit henne att vara kvar på Media-programmet, men att hon då skulle slippa data-kunskap på grund av sina obefintliga grundkunskaper och istället läsa japanska!
Jag blir mållös av häpnad över hur 'smarta' folk är!

Ami ville inte på villkors vis stanna på media, så till slut bestämde hon sej för 'kak o bak'.
I måndags kom hon hem från skolan och hade hört att elever som går på Tullholmsgymnasiet är rasister, så hon var skräckslagen för att gå där!
Jag hade fullt sjå att förklara för henne att OM så skulle vara fallet, så gäller det inte japaner. Men att förklara att mobbing och annat skit är jätteförbjudet i skolor i Sverige var svårt.
Hon ser ju den allmänt slappa hållningen ( i jämförelse med hennes liv i en privat flickskola ) och tror väl att ingen bryr sej om nåt.

Eftersom allt nu säkert verkar skitjobbigt för henne, bestämde hon sej för att lita på mej, och igår meddelade hon SYOn att hon ville till Bageriprogrammet på Tullholmen.
När hon kom hem hade hon med sej grejer för provtagning av salmonella, vilket är obligatoriskt om man ska handha livsmedel.
Föreställ dej en totalt förvirrad Ami, när jag, efter att ha läst instruktionerna, skulle förklara vad det var och hur man gör! Hon måste ha trott att vi drev med henne först.
E löste det som vanligt, genom att säja det kritiska ordet på japanska, och då ramlade poletten ner på Ami.
I morse skjutsade jag flickorna till skolan efter att först varit på Gripens lab. Ami går kvar i sin klass denna veckan, men får tydligen bedriva självstudier i svenska.

Efter att ha varit på en promenad med Sota, åkte jag till Bergvik för att köpa mej en jacka av nåt slag. Alla var fula eller töntiga eller av skitkvalitét, så det blev lite toppar och en mysig tröja istället.

Nu ska jag laga mat och sen ska vi titta på Idol! Heja Andreas!! :D

Byråkrati och LLA

Morgonen var kall och gråmulen. E hade sovmorgon och Ami var hemma från skolan, delvis på grund av sin förkylning men också för att vi skulle till Migrationsverket för att försöka få hennes vistelse i Sverige förlängt med 2 månader.
Då kan man ju undra varför?
Jo, för annars kan hon inte få något tillfälligt personnummer. Man måste nämligen ha ett uppehållstillstånd på ett åt för att få det, och Amis tillstånd är bara på 10 månader. På Skatteverket rekommenderade de oss att söka ytterligare 2 månaders förlängning, så skulle dom fixa personnummer.
Då kan man ju undra varför hon ska ha ett personnummer?
Jo, för annars kan hon inte sjukanmäla sej på skolan, inte heller skaffa lånekort på biblioteket, för att inte tala om den händelse hon skulle behöva uppsöka sjukvården!

På migrationsverket kunde dom naturligtvis inte vara till någon hjälp, men jag fick telefonnumret till den person som handlagt Amis ärende från början, och som förväntat var den personen inte anträffbar förrän den sjätte oktober! Är det inte typisk svensk byråkrati, så säg?

Vi åkte till Löfbergs Lila Arena och sammanstrålade med Larsa för att äta lunch. Jag tänkte ladda lite inför säsongsstarten med att kolla i vilken form spelarna ser ut att vara, men samtliga höll sej undan min granskning. Tråkigt för Ami som förväntat sej att se den berömde Jörgen Jönsson! Aja, tids nog hinner hon tröttna på honom...

Frampå eftermiddagen hade Ami högläsning för mej på svenska ur en barnbok, och det flöt på förvånansvärt bra! Synd att E:s gamla barnböcker skingrats för vinden, dom hade varit bra att ha nu.

Larsa har åkt till Sthlm nu ikväll och vi har fördrivit tiden framför varsin dator.

Guldfiskar och Elviskonsert

Ute är det nu +7 grader. Jag har kollat med väderdatorn på bilden.

Den här helgen har försvunnit som i en dimma. Inget vettigt har blivit gjort, fast ambitionen var att både det ena och det andra skulle fixas.
På lördagen klippte Larsa gräset och jag började så smått plocka in frostkänsliga växter. Vi bröt för lunch som bestod av en familjepizza, och så var den arbetsdagen över. Det blev 'vila efter maten' i form av bokläsning och tupplur för min del, och tupplur framför TVn för Larsa.
Ami som har åkt på en rejäl förkylning tog också hon en lur medan E förmodligen pluggade och höll koll på datorn.
På kvällen degade vi alla framför TVn.
Söndag förmiddag var vikt åt infångandet av dammfiskarna vilka inte alls var med på noterna. Icke en enda kom upp. Kallt var det ute också, så lusten att lura på dom fanns inte hos någon. Jaja, upp ska dom ju innan isen lägger sej...

På kvällen åkte vi till Karlstad för att se Elvis Gospel-föreställningen på Scalateatern. Det är ju inte riktigt min typ av musik, men Bengt och hans musikerkompisar är ju så himla bra och så hade dom tagit hit en tjej från Memphis i USA, som sjöng alldeles väldigt bra!
Ami sade sej gilla konserten, medans E nog tyckte som jag.

Prinsesstornet!

Här en bild på det rosa runda huset som var till salu i Roquebrune.
Perfekt för en prinsessa att dra sej tillbaka till när världen tränger sej på....

Hemma igen!

Ja, då var vi hemma igen efter en mycket bra resa till Franska Rivieran. Vi bodde i Menton, som ligger väldigt nära italienska gränsen.
Vädret var disigt och fuktigt och temperaturen pendlade mellan +29-30 grader hela tiden, natt som dag.
Med hyrbilen tog vi oss både till San Remo i Italien och de medeltida bergsbyarna i närheten. Jag förälskade mej i Roquebrune, en pytteliten medeltidsstad med 128 innevånare, högt uppe på en klippa med en borg högst upp. Utsikten var helt hänförande och de smala trappgränderna, stenhusen som var som utmejslade ur klippan och valvgångarna tog mej direkt till Melin. ;)

Vi var naturligtvis till Monaco också och gjorde ett bejublat besök på Casinot i Monte Carlo.
Min födelsedag med champagnefrukost var en höjdare förstås.

När vi kom hem igår kväll, väntade E och Ami på oss med nystädat hus och en fantastisk chokladtårta med Tingeling-ljus! Söta små presenter fanns det också förstås!
Jag är övernöjd och glad för allt!!

Min rygg har blivit påtagligt bättre. Misstänker att det är step-up-passen som har gjort sitt. Jag har nog aldrig gått i så mycket trappor på så kort tid tidigare. I bergsbyn Ste-Agnés fick man ta sej uppåt i 200 meter med hjälp av uthuggna trappor som snirklade sej utmed klippkanten för att komma upp till slottsruinen och en 'alkemistisk' trädgård. Väl värt varenda steg när man väl hämtat andan!
Ska försöka få över lite bilder att lägga ut här.

Återkommer igen....

Nu åker vi!

Igår blev det inget bloggat för att det inte hade hänt nåt anmärkningsvärt. Men idag så har det packats och grejsats inför vår resa.
E har fått instruktioner om både gräsklippning och bakning. :) Får väl se vad hon mäktar med.

Får se om jag kan blogga nåt under resan, Larsa har ju datorn med sej förstås!
Hejdå för nu *vinkar*

Det blev en varning!

Idag har det varit en lugn dag.
Brevbäraren har återigen sett mej i morgonrock och tufsig i håret, men han lär väl vara van vid det här laget. Han kommer alltid före halv nio med konstiga paket till Larsa som jag måste kvittera. Idag var det telefongrejer.
När jag fixat morgonbestyren och duschat, drog jag till banken och satte in E:s lön på hennes konto och grejade lite med hennes fonder.
När jag kom hem kände jag inte för lunch utan det fick bli kexchoklad istället... :P

Vår lilla 'ligist' på Hotellet hade redan ringt ett par gånger. Först för att meddela att tavlan som försvunnit, nu var på plats igen, och sedan för att få ett förhandsbesked om sin situation.
Jag ville ha en rapport från skolan innan jag kunde ta definitiv ställning, sa jag.

På eftermiddagen hade jag fått rapporten från skolan, och den var jag nöjd med tills vidare.
Jag skrev ut en skriftlig varning och preciserade skadeståndskraven.
När Larsa kom hem åkte vi till Hotellet och överlämnade dokumentet. Han blev glad som en hundvalp över att ha fått stanna, och skulle betala vad det kostade.
Om jag inte har missbedömt grabben helt, så har han fått sej en läxa som räcker åtminstone de tre närmaste åren!

Väl hemma igen började jag laga kvällsmat, och då ringer vår ökända elev som vi hade boende på Hotellet förra läsåret och ville 'prata' om det som hänt, eftersom han var en av de inblandade. Jag överlät det åt Larsa, som fått instruktioner att informera grabben om att om han sätter sin fot på Hotellet nån mer gång, kommer det att anses som hemfridsbrott, och polisanmälas.
Jag orkade inte ta nån diskussion med den mytomanen. Efter ytterligare några telefonsamtal från honom, kunde lugnet lägra sej i huset.

Vad Ami anbelangar, har vi haft skojiga men intensiva svensklektioner under eftermiddagen och kvällen. Hon är både smart och lättlärd, men uttalen är svåra...
Kvällen har hon och E ägnat sej åt att gå igenom skolkatalogen och kollat på snygga killar...

Kalabalik på Hotellet!

I morse vaknade jag av att E kom in i mitt sovrum och sa hejdå, nu åker vi!
Klockan var åtta och jag kände att jag hade försovit mej bigtime fast jag vet att flickorna klarar sej utan mej med sina morgonbestyr. Jag uppskattar i alla fall att hon kommer och säger till när hon ska åka. :)
Så i godan ro drack jag mitt morgonkaffe och läste tidningen tills ett obehagligt telefonsamtal störde mej. Det hade varit "fest" på Hotellet med vandalisering och stöld av diverse inredning.
Jag kände bara att nä, jag skiter i det, men det dröjde naturligtvis inte länge förrän Lotta, städerskan, ringde och gav mej detaljer om vad som mött henne när hon kom dit. Hon hade naturligtvis fixat i ordning det mesta, men upptäckte att bl a ett bord var borta. Jag sa åt henne att jag tar itu med räfst och rättarting ikväll, då jag ändå skulle dit på 'måndagsmöte'.

Men naturligtvis har hela dagen mer eller mindre gått åt till denna händelse. Det har ringts från skolan, jag har talat med 'Hotell-ledningen' och saken har stötts och blötts.

Den 'skyldige' var naturligtvis inte med på mötet, vilket var lika bra, eftersom jag fick av dom andra en ganska klar bild av vad som hade hänt.
Senare konfronterade jag honom på hans rum och med hot om omedelbar avhysning kröp det fram att han släppt in diverse onyktra kompisar som börjat festa om på Hotellet.
Han fick klart för sej att han brutit mot dom flesta ordningsföreskrifterna och att det högst sannolikt renderar till avhysning.
Han var djupt ångerfull och erbjöd sej att göra 'vad-som-helst' för att få bo kvar. Jag lovade ge honom besked i morgon, och bad honom själv berätta för sina föräldrar vad som hänt.

Jag hann inte hem förrän mamman ringde och var förtvivlad. Men jag kunde bara meddela henne att han skulle få besked om sitt boende i morgon.
Nu under kvällen har det ringt kamrater från Hotellet och vädjat för honom. Han har ringt själv och erbjudit att betala för det som försvunnit samt att byta bekantskapskrets.

Nisse och Larsa som gått i söndagsskolan för länge och för mycket, tycker att han ska komma undan med en skriftlig varning, E som är lik sin farmor, tycker samma....
Jaja, jag ska sova på saken och prata med skolan i morgon innan jag bestämmer mej.

Ami har valt gymnasieprogram idag. Det blev media. Ganska praktiskt eftersom det är på samma skola som E går på. Men frågan är om det var rätt val...? Det får väl visa sej, hoppas hon får det kul där.

Spännande fortsättning följer i morgon...