På en gård i mellansveriges skogar ligger Soldatstugan gömd bakom syrensnåren. Här finns en enslig väg, några kor och ibland en enstaka ekorre. Men här finns också Mamma, som sköter om stugan och sina två små hundar. Hon lagar mat, bakar och pysslar så det står härliga till, och här på bloggen delar hon med sig av livsbetraktelser, recept och tips.
06 oktober 2008
En fundering...
Ibland får jag för mej att undra över märkliga saker.
Det här är en av dom:
Jag upplever mej själv som en som inte märks särskilt mycket bland folk. Jag klär mej inte uppseendeväckande åt något håll och jag ser väl ut som folk gör mest. Jag vet att jag inte heller inbjuder till kontakt för jag tittar inte på folk, Så varför i hela världen drabbas jag alltsom oftast av personer som ska fråga mej om en massa??
Det händer oftast i olika slag av affärer, men varför frågar folk mej om vägen när jag är i Stockholm och Larsa går bredvid mej?
Och inte ser jag väl särskilt fransk ut heller, men jodå, 'vi frågar henne' tänker folk som inte vet var dom är!
Som tur var, hände detta i Roquebrune, och jag kunde hjälpa till, men ändå...?
Larsa som ofta är med mej när detta inträffar, tycker förmodligen att det är skitkul, och har en massa fåniga teorier om varför det händer.
Jag tycker bara att det är synnerligen märkligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är det ett autistiskt drag (?) att känna att alla villa prata med en? Jag känner samma sak ibland!
Det är inte något jag känner, utan det händer faktiskt i verkligheten!
Det är för att du ser så inbjudande och social ut
Det är en av hans obegripliga teorier :D
Skicka en kommentar