Mitt intresse för ishockey svalnade ganska mycket i höstas då jag inte förstod varför mitt kära FBK spelade så slött och oinspirerat och verkade tycka att förluster på löpande band är väl okej.
Men det var nog för att jag inte har fattat ett skit om hur man lägger upp saker och ting på sikt.

Nu börjar det så sakta gå upp för mej vad det handlar om och jag är lika imponerad av Perra nu som sist han tog killarna till torget.

Larsa och jag var på LLA igår och såg en uppvisning av Färjestad mot Linköping (tidigare långvariga serieledare) som var rena lekstugan stundtals. När Wallin, Goren, Jeppe och några nykomlingar i andra halvan av matchens första period spelar fram till fyra mål på fyra minuter, bara liksom sådär.
Och Kåberg som sliter och kämpar och tacklar och låter käften gå hela tiden, är störtskön.


En styrkedemonstration vill jag se det som, för sen blev det lite vanlig match resten av tiden.
Men nu vet jag i alla fall att dom kan!
Nästa match på torsdag ska bli superspännande!

Jag har upptäckt att jag tittar en hel del på TV numera, åtminstone mot tidigare då jag möjligen kunde vara sällskap åt Larsa på fredag och lördagkvällar.
Då tittar jag gärna på 'Postkodmiljonären', dels för att sitta i min egen soffa och vara besserwisser, dels för att man faktiskt lär sej ett och annat onödigt också. Så gissa hur snopen jag blev då Lisbet Elvinsson kallades upp i Heta Stolen?!
Jojo minsann, där satt hon helt cool och svarade på frågor som om hon aldrig gjort annat. Ikväll ska jag se vidare på hennes jakt på miljonen och hålla tummarna!

Senare på kvällen såg jag på 'Skavlan' som jag tycker är utomordentligt bra, snudd i klass med min favorit Parkinson. Hans gäster var bland annat Carl Bildt som jag har reviderat uppfattning om bigtime.
Karln är ju smart och har humor samt en alldeles underbar kavaj.

Noomi Rapace var där och pratade om 'Flickan som lekte med elden' där hon spelar den konstiga Lisbeth Salander. Det ska bli spännande att se vad de har gjort med böckerna, förväntningarna är höga.

Igår köpte jag också en stegräknare. Det har drällt såna där hos oss i lådor och skåp, men ingen har använt dem sen vi var i London senast, och det var flera år sen.
När jag nu skulle ha en, var de borta, varenda en, fast jag har letat i dagarna tre. Det var bara att köpa en ny.

Lite inspirerad av Vickys glada: STEGA, STEGA! Men också av att jag läste ingående om hur effektivt det skulle vara att minska i vikt om man stegade 8000-10000 steg om dagen.

Så när solen steg upp mot en gnistrande vinterdag med -7 grader, hakade jag på stegräknaren och klev iväg bortåt hembygdsgården. Det tog 4679 steg att gå den rundan. Besvikelse. Jag hade räknat med åtminstone 6000 steg.

Men om jag går den en gång till idag så är jag uppe i minimikrav. Fast det tänker jag inte göra...

Idag åkte jag ner till stan för att träffa Siv på hennes lunch. Larsa hade fixat biljetter åt henne till Madonnas konsert i augusti, så då fick hon dem och blev jätteglad.

Vi gick till MittiCity där jag skulle kolla på MBT-skor. I sportaffären fick vi hjälp av en supertrevlig tjej som visste vad hon pratade om. Jag stod och övervägde om jag skulle köpa sneaker-modellen eller sandalen men bestämde mej slutligen för sandalen. Tjejen plockade fram ett par som jag provade. Det är superheftit att gunga fram på dessa och bestämde mej för att ta dem.
Siv ville också prova ett par och blev positivt överraskad. Så nu funderar hon också på ett par.

Därefter gick vi till Wayne's där Siv åt en sallad och jag tog min vanliga latte. Vi hade mycket att prata om och tiden hade gått alltför fort när hon upptäckte att hon tagit en extended lunchrast.
När hon rusat iväg stannade jag kvar och gick runt lite för att kolla på rearester, men hittade bara en top som var snygg och den köpte jag.

Klockan tre åkte jag för att plocka upp E vid skolan. Hon hade haft en deltenta på sin engelska C som hon vill bli av med. Det hade gått bra trodde hon.

Väl hemma igen provade E MBT-skorna men tyckte att det kanske hade varit bättre med sneaker-modellen så att man redan nu kunde ha haft dem ute.
Jag har haft på mej dem hela kvällen, och det känns faktiskt riktigt bra.
Ett ytterligare plus är att jag känner mej riktigt lång när jag gungar fram på skorna. Som en riktig massaj!

Nu har jag gjort det igen! Senaste gången var säkert för trettio år sen.
Då gick jag med i en organisation som skulle stävja jakten på sälar, eller rättare sagt, förhindra att kutarna blev ihjälklubbade och flådda, många gånger utan att försäkra sig om att de var döda.
Bilderna på TV då stred mot allt förnuft och jag bara kände att: NÄÄÄ! Och vips var jag betalande medlem.

Nu råkade jag se en film om isbjörnsforskning i ryska ishavet som berörde mig nästan lika starkt, och vips är jag medlem hos WWF och stöder isbjörnarnas överlevnad.
Filmen var helt underbar (inga läskiga bilder, men ett tydligt budskap) och gick naturligtvis på nån betalkanal i stället för att visas på bästa sändningstid på Ettan eller Tvåan.

Nej, skräp som folk ska ringa in till och genom det sponsra ännu fler meningslösa program istället för att verkligen låta folk ta till sig ett projekt som de med glädje kan skänka pengar till, det finns inte i den hycklande världen där först nyheterna förkunnar att miljöhoten är värre än vi trott, för att direkt därefter gå vidare med Melodifestivalen...

Det skorrar just nu väldigt falskt i mina öron!

Böcker och musik

Mycket bra bok!

Idag har herr B och jag varit på stan. Vi skulle titta på en soppterrin och tillhörande soppskålar. hittade inte just dom vi sökte, men det fanns annat som det brukar göra.
Det blev inga affärer gjorda, utan vi gick till Wayne's för en latte istället.
Där uppdaterade jag Herr B om de böcker han brukar köpa till mej på rekommendation av diverse "kunniga" läsare.
En del är väldigt bra, men de som inte är det, är ofta riktigt dåliga. De han köper på måfå är faktiskt bäst.
Just nu är jag hooked på författaren David Baldaccis böcker. Herr B köpte 'Kamelklubben' till mej för rätt länge sen av denne författare, och den visade sej vara den andra boken i en trilogi. Raskt köpte jag den första, 'Samlarna', och satte igång att läsa. Jättebra!
Därefter har jag plöjt flera andra av hans böcker och väntat på den tredje och sista delen i trilogin.

Från Wayne's till Akademibokhandeln är det inte många steg, så det blev vår nästa anhalt.
Och YAA! Den fanns! På pocket dessutom.
Nu lägger jag ner stickorna för ett tag och ägnar mej åt böcker i stället.

Ikväll ser vi på den första uttagningen till Melodifestivalen. Ser måttligt fram emot det då ingen av kvällens deltagare tillhör mina favoriter.
Shirley Clamp.... usch!

Go Lars Winnerbäck!

Familjens samlade kullerbyttor

Jag längtar till sommaren

Herr B har gjort det och lilla E också.
Ja, så var det då min tur.
Vaknade vid halv 7-tiden och kände ett trängande behov av att få frisk luft i lungorna efter en vecka inomhus.
Smög tyst upp och klädde mej för en sväng bortåt hembygdsgården. Det snöade. Borstade av trappan och skulle ta klivet ner från sista trappsteget, och jodå, det stämde med hur Herr B beskrev händelsen: Benen bara for upp i luften och innan jag hann tänka ooops! hade jag landat i backen.
Höger del av rumpan och underarmen tog smällen.
Och medan jag reste mej och borstade av mej, förvissade jag mej om att inget var brutet, men ganska ömmande.
Sen gick jag en timme och lyssnade på radion i min uråldriga lilla apparat medan snön föll och allt var stilla och bara så vackert som det kan vara strax innan det börjar ljusna.

Väl hemma igen med en kopp kaffe och en cigg började det kännas rejält ömt över hela höger sida av kroppen.

Herr B har slagit på värmen i yttertrappan för avfrostning. Det är så dags nu...

Om Helen Sjöholm

Jag tycker att Helen Sjöholm är en fantastiskt duktig sångerska.
Jag har sett henne på scen och jag har sett henne i filmen 'Såsom i himmelen' där hon sjunger 'Gabriellas Sång' så jag blev rörd till tårar och jag har sett henne sjunga på TV i olika sammanhang.

Men idag är hon gäst hos Lotta Bromé på radion och jag häpnades! Var det verkligen Helen Sjöholm som satt där och pratade som om självaste Ingmar Bergman satt och regisserade? Så pompöst, inte i vad hon sa, utan HUR hon pratade. Med dom där små upprepningarna som Dramatenskådespelare gärna har för sig när dom ska vara övertydliga bara för att inte vi bönder skulle förstå dem annars.
Vid några tillfällen kom hon av sig och pratade som sig själv, lite snabbare och mer flytande med små fnissningar men måste ha kommit på sig själv med det och rättade genast upp sig i ledet igen.

Varför i hela fridens namn måste just sångerskor (t ex Carola) förstöra sin lite överjordiska image med att vara verbala katastrofer? Kan ingen säga åt dom?
Ingen förväntar sig väl att de som talar offentligt också måste börja sjunga offentligt, så varför detta?
Och OM kändisar nu absolut måste berätta om sitt liv, skriv en bok, vettja! Den skulle säkert vara mer inkomstbringande än dessa katastrofala intervjuer.

För övrigt: Go Lotta Bromé!

Hosta och barnbarn

En alltid glad Linnéa

Jomenvisst! Jag har gjort klar tröjan jag stickade på. Äntligen. Men inte blev den riktigt som jag tänkt mej, den heller, men jag ser den som ett första försök i leden av tröjor som ska produceras under mina 1001 listdagar.
TVn har slögått som ett sällskap åt både E och mej och som av en händelse slog Herr Bergqvist över till 'Landet Runt' precis som ett inslag om ett snowboardläger visades. Inget av intresse för oss förrän jag hör en bekant röst. När jag tittar upp ser jag mitt fantastiska barnbarn Linnéa bli intervjuad! Inte förvånande egentligen, hon är en sann snöflinga och alla former av snöaktiviteter är hennes gebit.
Ibland snörper det lite extra mycket i hjärtat av längtan efter alla barnbarnen, men eftersom jag har min E, är jag nöjd med att få se och höra av dem lite då och då.

För övrigt släpade Herr B hem nån typ av rethosta i fredags och smittade mej direkt. Till E: s stora irritation hostar vi ikapp framför TVn vilket inte uppskattas av nån av oss direkt.

Nu blir det nya upptåg!