Mitt intresse för ishockey svalnade ganska mycket i höstas då jag inte förstod varför mitt kära FBK spelade så slött och oinspirerat och verkade tycka att förluster på löpande band är väl okej.
Men det var nog för att jag inte har fattat ett skit om hur man lägger upp saker och ting på sikt.

Nu börjar det så sakta gå upp för mej vad det handlar om och jag är lika imponerad av Perra nu som sist han tog killarna till torget.

Larsa och jag var på LLA igår och såg en uppvisning av Färjestad mot Linköping (tidigare långvariga serieledare) som var rena lekstugan stundtals. När Wallin, Goren, Jeppe och några nykomlingar i andra halvan av matchens första period spelar fram till fyra mål på fyra minuter, bara liksom sådär.
Och Kåberg som sliter och kämpar och tacklar och låter käften gå hela tiden, är störtskön.


En styrkedemonstration vill jag se det som, för sen blev det lite vanlig match resten av tiden.
Men nu vet jag i alla fall att dom kan!
Nästa match på torsdag ska bli superspännande!