Lite disig morgon men med en temperatur på 6 varmgrader blir det säkert en riktig vårdag.
Gick upp kvart i sju för att vara i ordning till åtta då jag antog att Merek skulle komma. Men se det gjorde han inte.
När jag beklagade mej för herr B ringde han och kollade och jag fick besked om att det inte dyker upp nån förrän på fredag. Typiskt hantverkare! Dom gör aldrig klart innan de försvinner nån annan stans.

Då bakade jag Ernsts bröd vilket just nu gräddas i ugnen. Brödbakning är avstressande och sprider en underbar doft i hela huset, och det är dessutom både godare och nyttigare än köpebröd, så det så!
Tunna skivor av det nybakade brödet med Bregott och Port Salut är godare än godis.Go me!

Igår kväll färdigställde jag ännu en mössa i rosa/grönt garn. Den blev lite påskglad och fin. Idag börjar jag nog på en grön i två olika nyanser.
Några kattbaskrar tar jag inte beställningar på eftersom jag är tveksam till om djur gillar att bli påklädda.

Måndag igen. Hälit. Solen börjar bryta sig igenom molnen, det blir nog en fin dag.
Vår polack hänger väv i kapprummet och det luktar vått lim i hela huset. Igår slipade han väggarna så precis hela nedervåningen var täckt av en grå hinna slipdamm. Nu i solens avslöjande ljus ser jag att samma gäller för övervåningen.
Jag torkade golv och ytor igår och gör det idag också.

Om vän av ordning undrar lite försynt om vår polack är av det 'svarta' slaget, kan jag lugna vederbörande. Han bor i Sverige med trevlig fru och ruskigt söta tvillingdöttrar, jobbar på en byggfirma som betalar skatter och avgifter. Så, nu var det utrett.

I väntan på att livet ska normaliseras igen, stickar jag mössor. Det har blivit fyra stycken på fem dagar. Tre av dem har E lagt beslag på. Hon säger att jag äntligen fattat hur de ska se ut, och det är ju ett beröm av särdeles stor dignitet.

Herr B har påbörjat sin resa till Stockholm-Luleå-Reykjavik med hemkomst på söndag. Det blir en lång vecka, men jag ska nog finna på något att roa mej med när E ansluter till hans resa på onsdag för att följa med till Island.

Bowling någon...?

Ute är det rena julaftonsvädret. Snön vräker ner och det har redan kommit närmare en decimeter, eller en halv åtminstone.
E ville ha skjuts till skolan men jag vägrade.

Polacken Merek kom klockan åtta för att återställa toaletten i nytt skick. Han är mycket artig och nickar blygt varje gång han kommer innanför dörren fast han bara hämtat nåt utifrån.
Han duschar nog regelbundet också. Enda problemet hittills är att han har fått för sig att jag förstår polsk-tyska. Vilket jag inte gör.

Igår var herr B och jag och köpte nytt klinker till golvet. De svindyra blanka grön-blå från Italien är nu ett minne blott. Nu blir det ljust marmorliknande istället. Blir nog bra.

Just nu vill jag åka till Beijing eller så vill jag ha en liten hund. Om jag stryker lite skjortor går det nog över...

Ode to Lucas

Lucas, mitt yngsta barnbarn. Med den största personligheten av dem alla.
Om det beror på att han sett upp till, och tagit intryck av sina bröder och omvandlat allt till sitt eget eller om han bara är född till en Guld-Drake, kan man bara spekulera om.

Jag tror att han har hatat uttrycket 'du är för liten' lika mycket som hans mamma en gång gjorde. I deras egen värld finns varken för liten eller för sent eller för svårt, allt är precis lagom för nuet.

Lucas är oövervinnerlig. Om han vill åka kickboard och rocka rockring samtidigt, så gör han det utan problem. Om han vill klä ut sej till tjej, gör han det med nagellack som pricken över iet.
Med exakt samma trygghet. För att han vill.

När han sjunger Johnny Cash's gamla hit 'Ring of Fire' i vardagsrummet, befinner han sej i själva verket på en jättescen med tusentals hängivna fans. Inget rubbar hans självförtroende, han är precis så bra som han känner sej.

Och jag, jag är hans största fan i alla kategorier.

Nu ska jag skriva om Clint Eastwood.
Han är min favoritskådis genom tiderna. Snygg? Tja, han ser ut som Clintan ska, charmig, hård, skoningslös och farlig. Inte alls som pralinen Johnny Depp, utan mer karl, liksom. Alltså en sån som inte finns på riktigt utan bara på filmduken.
För film är ju verklighetsflykt.

Alla Dirty Harry-filmerna som jag sett honom i med de odödliga replikerna, alla stenhårda westerns där han tuggar på en äcklig tunn cigarr med en skitig poncho över axlarna ridandes ifrån en håla där han skipat rättvisa, är riktig BIO för mej.

Däremot kunde jag inte riktigt med 'Broarna i Madison County', lite för larvig romantik för att vara THE Clintan. Likadant med 'Chimpans'-filmerna, kändes lite typ, jag behöver pengarna...

Och sen blev han regissör.
Och det blev ytterligare en dimension på hans filmer där han skriver manus, regisserar och själv spelar huvudrollerna.
'Million dollar baby' var grymt bra!
Och igår kväll såg jag 'Changeling'.
Jag brukar avstå otäcka filmer som handlar om barn. Jag blir så gripen av både frustration och ilska över hur någon kan göra ett barn illa så därför utesluter jag sånt ur min filmvärld.
Och hade jag vetat vad Changeling handlade om, och att det var en sann berättelse, hade jag nog inte sett den...
Men, där satt jag, helt ensam i soffan, och tittade med fasan klistrad i bröstet på en otroligt välgjord och gastkramande film där Angelina Jolie verkligen visade att hon inte bara är en massmediaprodukt, utan en riktig skådespelerska.

Clintan, din plats på piedestalen är orubbad!

Just nu står tiden liksom stilla. Allt går på rutin och inget händer som det är värt att skriva hem om...
Då åkte jag och hälsade på min käraste storasyster! Hon är alltid full av energi och har alltid en massa på gång så jag tänkte få mej en kick av det.
Jag började med att följa med henne på läkarbesöket. Nejdå, det är absolut inget fel på henne, men hon har en regelbunden tid hos honom utifall att...
Det blev ett recept på hostmedicin till Åke och en remiss till labbet för att kolla hennes kalla fötter när hon ska sova. Jag föreslog dunsockor och hon skulle tänka på saken.
Doktorn frågade om hon hade planer på att sluta jobba, men hon svarade att inte på de närmaste tio åren i alla fall, vilket han tyckte lät bra.

Tiden hos henne gick som vanligt superfort och jag var hemma igen vid tretiden.
Kvällen tillbringade herr B och jag framför TVn där vi kollade hur Färjestad totalförnedrade stackars Skellefteå.
Lilla E bara pluggar och pluggar så jag blir rent förskräckt! Vad ska det bli...?!
Hon har i alla fall bokat körtider på trafikskolan så att även det målet blir avklarat.

Toan var det inget fel på. Fuktskadeexpert Tord var här i helgen och mätte överallt och konstaterade att allt var torrt och ingen mögel nånstans.
Nu är det bara att få till en ny toa. Hoppas det händer plötsligt så jag kan börja vårfixa med gardiner och annat.

Ute är det soligt och nån minusgrad och snön smälter så sakteliga...

Idag har vi ätit premiärlunch på Hotellet. Det är nya friska tag med riktig hemlagad mat, och det märktes direkt. Mycket gott!
För övrigt har det fräschats upp i restaurangen med ny färg och trevligt pynt. Städandet efter den förre 'krögaren' tog två veckor, så nu är den unkna steklukten borta och allt känns rent.
Folket från Bergsgården var också där, och jag fick veta att hästen jag klappade igår heter Wendy och ska rakas!

Idag fyller också svärson CK ungefär 34 eller annan valfri ålder. Massa grattis till honom and keep up the good work! Han har för övrigt en väldigt trevlig bror som heter Jansson i förnamn, men det är en helt annan historia...

Det är +7 grader ute just nu och solen går hårt åt snön som borde ha varit borta redan för fjorton dagar sen.
Nu ska jag fira CKs födelsedag med nybakade muffins och kaffe i min fina mugg från Laitai.

I morse tog jag en promenad på 7760 steg. Det blev till Bergsgården för att klappa en häst!
Så nu har jag uppfyllt ännu ett mål på min 101-lista.
Hästen på bilden stod i samma inhägnad som Giffe som säkert hälsade till Ludde.

I eftermiddags sken solen och det var jätteskönt ute, så herr B och jag tog en promenad till Grossbol för en fika, så nu har jag gått 12855 steg idag och det är jag mäkta nöjd med.

I övrigt så kollade vi naturligtvis melodifestivalen igår kväll, och jag tyckte att äntligen vann rätt låt!
E bojkottade jippot helt och hållet och föredrog att gå till Claes för att spela TV-spel istället. Jag saknade hennes ironiska och sköna kommentarer under kvällen... Hoppas hon vill titta på den stora finalen i Moskva i alla fall!

Och nu blir det reklamfilm...

Då är det dags igen att hysa in en illaluktande 'gongren'.
Jag har ju märkt till och från att det luktar sunkigt från vår halltoalett, och särskilt när det blir några plusgrader. Och nu så äntligen tog herr B tag i det och tog hit Slavek på doftprov. Herrar byggexperter var inte riktigt säkra på varifrån odören kom, så för säkerhets skull revs golvet upp om det skulle vara avloppet som läckte.
Men se det var det inte.
Just nu rivs då hela ytterväggen ner i toalettrummet och snart ryker väl väggen i kapphallen också. Misstanken är att det har runnit vatten från balkongfästet in i väggen på toaletten och framkallat mögel där.
Det luktade supersunk när rivningsgubben varit här igår, men jag kan inte bedöma om det är på grund av rivningen eller gubben... Nu är han här igen och jag har fått dra igen skjutdörrarna till vardagsrummet och förskansa mej själv på övervåningen med stängda dörrar på grund av odören.
Larsa tycker bara att det är spännande att se var vattnet har haft sin gång och hur man ska reda ut det hela.
Någon Ernst behöver vi nog inte kalla in för att sätta finish på det hela när allt är klart. En korg med kanel och stjärnanis plus lite lavendel kan jag få hjälp av E med.

Efter att ha prata med Vicky i telefon och hon hade föreslagit att jag skulle ha i skivade bananer i muffinsen, gick jag omedelbart till verket.
Dom blev supergoda!

Gårdagens hockeymatch var tråkig. Matchen blev totalt söndertrasad på grund av Brynäsarnas losermentalitet. De var inte på isen för att spela hockey, utan för att slåss och förstöra spelet.
Men lite kul var det då att se blodet rinna ur skallen på en av dem.
Hursomhelst vann Färjestad, och det är huvudsaken. Nu dröjer det en vecka till nästa match så jag hoppas att de eventuella skavanker som uppstod på våra spelare har försvunnit och att de är redo för nästa steg.

Annars är det inte mycket att skriva om. Snön verkar inte ha någon brådska att försvinna, men ett säkert vårtecken är att Larsa vill byta bil. Jag kanske vill ha en grön den här gången...

Nu du Vicky kommer det receptet som du vill ha!

Jag har ju letat hur länge som helst efter ett recept på såna där muffins som finns på Starbuck's och Wayne's, men alla jag har testat har varit fail tills nu.
Dessa är chokladvarianten, men man kan naturligtvis byta ut chokladen mot valfri smak. Jag petade i minimarshmallows från Jenny Lou istället för chokladbitarna.



Du måste ha stora amerikanska muffinsformar, det blir 12 stycken.

• 2 ½ dl strösocker
• 4 dl vetemjöl special
• 2 msk bakpulver
• 2 tsk vaniljsocker
• 2 krm salt
• ¾ dl kakao
• 1 ägg
• 3 dl mjölk
• 75 g smör
• 2 msk raps- eller matolja
• 150 g mörk choklad (70 %) eller mini-marshmallows
  
  
  

  Tillagning

  1. Sätt ugnen på 200 grader (175 grader om man har varmluftsugn).
  2. Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt och kakao.
  3. Smält smöret och låt det svalna något.
  4. Vispa ägg, mjölk, smör och olja i c:a 2 minuter med elvisp. (jag vispade ihop det med en gaffel)
  5. Rör ner äggsmeten i mjölblandningen till en jämn smet.
  6. Fördela smeten i 12 stora muffinsformar. De ska vara fyllda till strax över halva formen.
  7. Hacka chokladen grovt och tryck ner halvägs mitt i muffinsen.
  8. Grädda mitt i ugnen c:a 20-25 minuter (jag gräddade i 20 minuter)
     
     Hur enkelt som helst och kanongoda!
     
     

Ännu ett mål på min 101-lista är avklarad. Jag har varit på livekonsert.
Jodå, Siv och jag äntrade den övertäckta isen i LLA och blendade in bland de riktiga fansen på ståplats.
Och visst var Ulf Lundell precis det jag hade förväntat mej, varken mer eller mindre. Han är bara bra.
Lite malplacerad kände jag mej i alla fall, eftersom folket runt oss kunde alla texter och sjöng med av hjärtans lust. Jag kunde inte en enda en. Det beror ju förstås på att jag bara lyssnar på en enda av hans album, och den var inte på tapeten den kvällen.
Imponerad blev jag över att han höll igång hela tre timmar utan annat avbrott än ett snabbt byte av tröja. Strongt av en 60-åring!

Igår hade vi den första 'skrapfesten' på flera år. Det var både kul och intressant att märka att inget har förändrats nämnvärt. Varken summan av vinster eller samtalsämnena...
Vi bjöd på SOS med snaps till förrätt och Wallenbergare till varmrätt. Präktigt svenskt men ack, så gott! Till kaffet blev det Bananrulltårta som hade en rykande åtgång, så även Gammeldansken ;P

Idag är det en riktig surdag!
Jag började titta på den där filmen om Benjamin Buttons liv igår kväll för att hålla mej vaken, men var tvungen att stänga av efter att ha microsomnat ett par gånger redan i början av filmen.
I morse när jag vaknade vid halv sex, drog jag igång filmen igen. Och tyckte allteftersom tiden gick, att vad fan är det här för skit?!
Hade inte Cate Blanchett varit med hade jag stängt av, men nu tittade jag färdigt för att se om det var någon som helst oväntad grej som skulle hända, men icke!
Då blev jag lite sur.

Gick upp och tänkte göra lite nytta, såsom att tvätta det vi köpt i Beijing, typ alla jeans. E köpte ju bland annat två par svarta jeans, hon provade det ena paret och skulle alltså ha två par LIKADANA. Men inte var det andra paret i samma storlek, hur kunde vi tro att det skulle vara självklart utan att prova också det paret?!
Då blev jag väldigt sur.

Nu får jag bara hoppas att det händer nåt kul så jag kan släppa mitt surande.
Jag ska laga tomatsoppa till lunch och blir inte den god är det kört...

Chicken Khorma

Ja då var man back in business igen efter ett härligt destruktivt besök i Beijing där det var prinsesstårta, semlor och besök på både Häagen-dazs, fransk chocolatiere och Starbuck's om vartannat.
För att inte tala om all den goda maten som jag utan tvekan inmundigade på alla mysiga restauranger som besöktes. Min favorit är just nu Ganges, den indiska, som har en gudomlig chicken Khorma.
Men nu så blir det "teetä ja torvisoittoo" ett bra tag framöver så jag åtminstone kommer tillbaka dit där jag var innan vi åkte.

Att min lilla fjortis över en natt skulle bli en förtis är lika osannolikt som det låter, så det var nog bara en sån där skojfest som bara hon och CK kan hitta på...

Shoppingen i Bejjan var inte lika kul som tidigare för att RMBn nu är 30% dyrare än tidigare, så egentligen skulle man ha prutat värre än vanligt, men orka...

E fick i alla fall det mesta som hon ville ha, utom ett besök till Fågelboet, men vi hann inte med det. Något ska man ju alltid lämna till nästa gång, heter det ju.

Och när jag vaknar klarvaken vid 3-tiden på natten, nynnar jag lite på 'Snigel, snigel på väggen där...'