Fotokonsten som Lilla E och Hanna gjort

Ja, då var helgen över för den här gången.
Snön har vräkt ner och lilla E och jag har skottat och skottat. Rio har stora problem med att hitta en bra toalettplats i trädgården, hon skuttar i snön som en liten kanin och man ser bara hennes öron sticka upp. Tur att dom är svarta, annars skulle man inte se henne alls.

På lördagens förmiddag bestämde sig Lilla E för att ta bussen istället för bilen till stan eftersom det inte var plogat, men fast hon stod nästan en halvtimme och väntade i snöstormen så dök inte bussfan upp.
Snäll pappa skjutsade.

På kvällen for herr B och jag ner till stan för att se på den utställda fotokonsten som Hanna och Lilla E har gjort samt att återigen lyssna på Clockwork Roulette.
Bandet har en trogen skara fans som står nedanför scenen och rockar loss till musiken vid varje spelning. Gulligt, tycker jag.
Efter spelningen for vi hem för att titta på OS och Lilla E drog som en äkta rocker till krogen med den delen av bandet som får gå på lokal.
Herr B och jag festade med öl och ostbricka, det var länge sen sist och smakade underbart just därför.

Söndagen var kall och solig men Rio och jag drog ut på en liten runda i alla fall. När det blir under-15 så blir hennes små tassar genomkylda ganska snabbt, men runt kvarteret måste man för att hålla toalettbestyren i ordning.
När jag skulle bädda och skaka sängkläderna ut genom fönstret, såg jag att det var oroväckande mycket snö på terasstaket.
Jag frågade herr B som den byggkunnige han är, om han kunde garantera att taket skulle hålla även när snömassorna från hustaket börjar ramla ner på terasstaket, och när han svarar att sånt kan man aldrig garantera, beslöt jag mej för att gå ut på terasstaket och skotta.
Det var inte det enklaste jag gjort, men jag fick bort en hel del i alla fall. Problemet var att det var så förbaskat halt på plåten när jag kom ner till den. Jag fick inget fotfäste alls, men ålning medelst hasning funkar ju alltid, så jag använde den metoden så långt jag vågade.
Nu har jag i alla fall tidernas träningsvärk, och nacken är inte särskilt glad på mej, så mycket kan jag säga.

På eftermiddagen for Herr B till Stockholm med bilen. Det är det säkraste kortet just nu för att komma hem igen, eftersom tågen mer eller mindre har slutat att gå.
Vi får väl sitta i varsitt soffhörn 30 mil ifrån varandra och titta på OS ikväll.