Måndag!

Det här är min kvällsmat om någon undrar. Skrapade ihop lite rester från helgen och mums vad gott det var!

Annars har dagen börjat som de flesta måndagar. Jag städar köket lite extra noga efter helgens kulinariska experiment, dammsuger och går ner i tvättstugan för att kolla om Carmen har lust att tvätta lite. Det hade hon.
Sen gick jag upp i arbetsrummet för att stänka lite skjortor och lyssna på radio. Och rätt vad det var, la den av och det hördes bara ett svagt susande från skrället.
Jaha, det var dags att lägga av nu, tänkte jag och gick ner för att ställa mej under fläkten ett tag. Då funkade inte den och jag tänker att nu är det väl en riktig Tyko Brahe-dag tills jag insåg att Sonosen inte heller funkade.
Jävlar, pannan har nog också stannat, blixtrade det till i skallen på mej.
Och visst, den blinkade med sitt lilla röda öga mot mej och var alldeles tyst. Tvättmaskinen som står alldeles bredvid, låtsades inte ens om att radion som står på tumlaren också hade tystnat, utan malde på som vanligt.

Okej, numera vet jag vad jag ska göra. Kolla först automatsäkringarna, och sen de gamla fina som man skruvar ur och i.
Inget fel på någondera.
Varför händer det här alltid när Herr B är i Stockholm och sitter i viktigt möte?
Förr, när Lilla E bodde hemma tog hon alltid hand om säkringsstrul, men nu är jag ju tvingad att åtminstone se efter om jag kan fixa det själv och det kunde jag inte.

Som tur är har jag en snäll svåger som jag ringer till och han kommer som en räddare i nöden.
Han hittade felet. Säkringen i det lilla skåpet i toan i källaren var boven. Och tur var att det fanns EN 25 amperes säkring kvar.
När han hade bytt den funkade allt och livet blev glatt igen!
För säkerhets skull traskade vovvarna och jag till Pastor Lampetti och köpte fler säkringar utifall att.

Ikväll när vovvarna och jag gick ut på kvällspromenaden föll snön ymnigt. Det var alldeles tyst överallt. Inga bilar och ingen människa syntes till. Det kändes nästan som om vi var i en sån där snöglob som man skakar om så att det snöar. Jag njöt av den magiska känslan tills glassbilens fruktansvärda trudelutt förstörde stämningen.
Vem tusan springer ut och köper glass mitt i vintern?

Det blev ett lyckat kalas tyckte Herr B och jag såhär dagen efter.
Jag hade gjort små snittar med räkor och lax till champagnen som vi började kvällen med. De gick åt.
Till förrätt blev det gratinerade fikon med gorgonzola och honung. I like. Herr B hade gjort kyckling under gräddigt täcke till varmrätt och till det hade vi matvete, stekta champinjoner och ångkokta morötter.
Desserten blev en Tjinuski-tårta som verkade uppskattas av alla. Men vem gillar inte kola?
Kvällen flöt på under glatt samspråk medan vovvarna stojade runt av glädje över att Geisha var med.

I morse var jag lite seg och sov till nästan halv tio. Herr B hade som vanligt gått upp och ut med vovvarna i trädgården.
Efter frukost funderade jag starkt på att tillbringa dagen i sängen med min nya bok av Jo Nesbö men efter en titt ut genom fönstret drog jag upp Herr B ur fåtöljen för en långpromenad. Solen sken och det var helt enkelt underbart väder.
När vi kom hem hade livsandarna återvänt och jag tog itu med att städa i uterummet.
Mina hortensior har vaknat ur vintervilan och myrorna likaså. Jag sprejar insektsgift på deras myrstigar för dom små rackarna vill gärna ta sig in i huset för att värma sig och det vill inte jag.

På eftermiddagen packade Herr B bilen och for till Stockholm för en ny arbetsvecka. Då äntligen tog vovvarna och jag en efterlängtad vila.

I morgon är det en ny dag!

Det är inte mer snö än så här i Forshaga. Solen skiner och det är 0-gradigt vid fönstret. Fåglarna kvittrar och det doftar lite vår.
Herr B och jag har börjat förbereda kvällens begivenhet. Vi har bjudit hit Svåger och Svägerska som fyllde år i torsdags. Det krockar ju alltid med vår bröllopsdag så vi brukar fördela festligheterna på flera dagar. Riddar Jakobs föräldrar kommer också men inte Lilla E som har fullt upp i Sunne.

Vi lyssnar på en radiokanal från London som heter Classic Rock för att slippa de upphetsade rally-nördarna på lokalradion som skriker tider till ingen nytta.
Nyss spelades Bruce Springsteen och hur jag än försöker fatta varför folk gillar honom, hör jag bara nån som är heavily constipated och har nån form av astma.
Jaja, smaken är olika. Jag gillar ju Meatloaf som Herr B inte kan låta bli att reta mig för. Jag säger inget om hans smörsångare som han lyssnar på till jul. Annars tycker vi ganska lika om musik.

Igår såg vi "The Help". Herr B tyckte den var bra och det var väl för att han inte läst boken. Jag tyckte att det saknades en massa väsentligheter som skummades förbi, men visst var den sevärd.

Nu ska jag bre glasyr på tårtan!

Herr B

Det här är Herr B. Han är inte bara min man, utan nog också min bästa kompis när jag tänker efter. När inte jobbet kallar, så är han bara till för mej. Ställer upp på det mesta.
Går långa promenader med vovvarna fast han nog tycker att det ser lite fånigt ut med så små hundar till hans storlek.
Han är alltid "på" när det gäller att åka och shoppa och är ett utmärkt smakråd när jag inte vet vad jag ska välja.
Han köper mer än ofta blommor till mej och är min "feeder" när det gäller choklad.
På morgnarna är han alltid hänsynsfull. Tänder aldrig lampan i sovrummet och tar alltid ut vovvarna på morgonkiss.
Han ställer alltid upp och tittar på tecknade filmer med mej eftersom han vet att jag gillar det väldigt mycket. Likadant med romantiska komedier, men det är nog mer för att han gillar såna också.
Jag vet inte om han tycker att jag är sopig som inte kollar på thrillers och action med honom, men han vet att jag inte gillar filmer som är för läskiga för då biter jag på naglarna och det är inte bra.
Han har blivit en riktigt duktig kock också. Gillar att testa nya recept och försöker tillvänja mej vid lite starkare mat vilket jag protesterar mot. Jag vill inte döda mina fina smaklökar när det förmodligen är det enda som är intakt hos mej.

Var det för mycket lovord?
Egentligen inte, men för att jämna ut det lite grann, brygger han ett riktigt äckligt kaffe!

Bröllopsdag!

Nionde februari. Herr B och jag har varit gifta i tjugotre år. Himmel vad fort tiden går!
Jag tycker inte det var så många år sen vi gick in i stadshuset med ett gäng glada ungdomar och vigselförrättaren fick problem med vilka det var som egentligen skulle gifta sig.
Vädret var detsamma som idag. Några minusgrader, strålande sol och knappt någon snö.
Bröllopslunchen åts på Alsters Värdshus och den var supergod, minns jag.

I dag har Herr B som är en romantiskt lagd man, fixat hummersoppa och monsterkrabbklor.
Blommor och presenter missar han aldrig! Champagnen låg på kylning men eftersom jag inte känner mej riktigt kurant idag, så beslöt vi att ta det i morgon istället.

Vi tänder i spisen och myser framför teven ikväll.

Onsdag morgon. Det har blivit ljust ute allt tidigare och vovvarna och jag gick ut vid halv niotiden. Ett par minusgrader och vindstilla gav energi till en långpromenad.
Vi mötte snälla hundar som inte gav upphov till skällande och det belönades med godis.
Under promenaden fick jag en känsla av hur ett samhälle vaknar. Eftersläntrande barn på väg till skolan, leveranser till affärer, postbilen som for runt och sömniga människor vid busshållplatsen.
Vi mötte ett gäng äldre herrar som var ute på en rask promenad. Det kom en doft av fräsch herrparfym när de passerade. Trevligt.
Ett par äldre damer som jag ofta möter, har väl inte den mest ergonomiska taktiken att gå med sina stavar, men de är alltid glada och pratar hela tiden.

Nu är det för övrigt den tiden på året som jag byter radiokanal för att slippa höra rally-snack. Rally är för mej det mest onödiga som människan har hittat på, och jag skäms å deras vägnar över hur mycket pengar de lägger ner på något så erbarmligt onödigt.
För att inte tala om de stackars djuren i skogen som får hela sin tillvaro störd. Många arter är dräktiga och borde få vara i fred i sina revir utan att de störs av framrusande vrålande monster!
Hallå alla djur- och naturvärnare, var är ni?

Innan jag somnar på kvällarna läser jag lite. Just nu ligger på nattygsbordet "Ensamma Hjärtan och Hemlösa Hundar". Den är precis så töntig som titeln antyder, helt oengagerande, virrigt skriven och förmodligen dåligt översatt. Jag läser den ändå.

Nu blir det en kopp kaffe!

Du måste blogga mer, säger Herr B. Men det händer ju inget som är värt att skriva om, säger jag, det är ju same shit different day. Skriv ändå, säger han.
Okej då.
På bilden ses mitt eftermiddagsfika. Piirakkan tog slut där, så jag måste nog baka mer tills min Prinsessa från Beijing kommer hem. På tal om henne, så hade vi ett långt trevligt samtal idag om både det ena och det andra. Fick tips om filmer vi ska se och en serie som jag missat totalt men som verkar vara helt i min smak.

Vovvarna och jag har tagit två morgonpromenader. Rios hundmat var slut, så det var till att traska bort till hundaffären för påfyllning när de öppnade. Blev rekommenderad ett nytt foder för kräsna småhundar, så nu provar vi det.
Sen köpte jag en burk med torkat oxhjärta som godis men när jag kom ut ur affären och skulle ge dem en varsin bit, ratade Rio det direkt. Meimei fick alltså två bitar vilket hon tyckte var rättvist och bra eftersom hon blir så försummad annars.
Vi var även till apoteket för påfyllning av Treo och Panodil, så nu är husapoteket komplett igen.

Jag har också minskat något på strykhögen och hittade fler polotröjor som Herr B älskar. Alla svarta, vore kul med en annan färg ibland som omväxling.

Jag har också funderat ett par dagar på att ta ner julgardinerna i köket, men inte kommit till skott. Får se om det hoppar till i morgon.

Nu blir det kvällspromenad.

Herr B och jag har gjort oss en utekväll. Vovvarna fick barnvakt hos bästa Cornelis och sen mötte vi upp vänner för att vara kulturella och se den nyaste musikalen i stan.

Vår gode vän Herr D, som även kallas Forshagas Clapton, spelar i den här alldeles fantastiska musikalen som nu kan ses på Spinneriet i Karlstad. En annorlunda musikal med en gripande handling och excellenta sång- och skådespelarprestationer av hela ensemblen, och framför allt av Cecilie Nerfont som är lysande. Musiken är en rysare. Suggestivt är det som en våg som bär föreställningen hela vägen. Man borde se den en gång till bara för att njuta av musiken i sig. Rekommenderas!

Efteråt inväntade vi Herr D och for sedan till Drott för lite mat och prat. Fru Karin som såg föreställningen på premiären tog en promenad i kylan från Romstad och mötte upp på restaurangen.
Vi försökte analysera föreställningen vi sett, men det gick inte något vidare eftersom man nog ska ha referenser till handlingen för att inse hur starkt det var. Jag säger bara "Voldemort", så räcker det.
Sedan övergick vi till att planera ett köp av en borg på Sicilien, vilket var roligare, tills vi inte riktigt kom överens om vem som skulle göra mosaiken, men det skulle säkert lösa sig den dagen det blev aktuellt.^^

Det var en lyckad kväll som vanligt med dessa vänner och Herr B var särskilt nöjd eftersom Färjestad vann över Skellefteå med 3-0 trots att han inte var i LLA och hejade fram gossarna.

Ute är det kallt och friskt. Vovvarna och jag har trampat upp spår i nysnön på morgonpromenaden.

Kärt möte!

Här är syftet med Stockholmsresan. Att träffa familjen G, äta gott utan att nån ska stå i grytorna, och bara umgås. Och det gjorde vi med besked.
Alla var på ett strålande humör när vi stegade in på Pontus från kylan som lägrat sig över huvudstaden.
Maten var väldigt god men servicen hade sina brister. Violas mat kom inte in förrän vi andra hade ätit färdigt och det var ju inte så bra, i synnerhet som Viola och jag hade beställt samma mat.
Trots detta mattades inte den goda stämningen, alla hade ju så mycket att prata om. Hela familjen G hade köpt supersnygga väskor på sin julresa och Fru Annika var jättenöjd med sina glasögon.
När vi ätit och druckit oss nöjda bröt vi upp och drog vidare till en bar i Sturegallerian.

Flickorna G var på strålande sprallhumör och att Lilla L hade tagit sig tid att följa med var extra mysigt. Vi saknade Lilla E men snart så kommer Fru Annika att få rå om henne igen när hon återvänder till storstan för en ny praktikperiod.
Ungefär så här var samtalsämnena under kvällen trots att Herr B och Lilla L ser något dämpade ut, men det var bara för att hämta andan.
När klockan var långt över sängdags bröt vi upp och vandrade ut i nattkylan. Innan vi skildes åt bestämdes det att familjen G snart skulle komma till Forshaga, om inte för annat så börjar väl vårpippina att dyka upp i snåren och dem måste man ju titta på.

Nu ska jag dra ett tag med dammsugaren innan vi återvänder till Värmlandsskogarna!

Hej Stockholm!

Vi tog tåget till Stockholm och fick en egen kupé. Till middagen lyxade vi till oss och tog in ett jättegott ekologiskt vin. Maten bestod av gravad lax till förrätt, viltskav med mos till varmrätt och en blåbärspannacotta till dessert. Det var väldigt gott och kocken ska ha cred för en välkomponerad middag.
Resan gick fort och tåget höll tiden! Herr B höll kollen på hockeymatchen mellan FBK och Skellefteå och blev naturligtvis besviken över förlusten som blev 2-0.

Väl i lägenheten satte jag mej för att kolla på Svenska Top Model. Jisses vilken skillnad det är på flickorna mot dem i Amerikanska Top Model! Svenskorna har ju ingen hyfs och en del var rent oförskämda mot Isabella Scorupco. Pinsamt! Dessutom var de flesta magra i överkant, sånt som jag trodde modellindustrin skulle stävja, inga plusmodeller här inte!

Saknade vovvarna jättemycket när vi gick till sängs, särskilt Rios värme mot min rygg. Men nu på morgonen känns det skönt att inte behöva ta hissen ner och ut till parken bara för ett morgonkiss. Det är -12 grader ute.

Have a good day!