Tidig morgon!

 Det här är en ricinblomma. Jag fick en sån av min syster S förra sommaren. I våras när jag stökade i min växthusbod hittade jag två hårda ärtstora frön i en burk. Jag hade ingen aning om vad det var men satte dem i vatten några dagar och sen ner i krukor. Det tog evigheter innan något grönt sköt upp ur krukorna, men när det väl kom igång växte det fort. Det tog ett bra tag innan jag insåg att det var ricinfrön från förra sommaren som nu skulle bli stora och ståtliga igen.
När jag googlade på växten, visade det sig att den var väldigt giftig! Nu är det ju så att jag inte har några små barn eller andra växtätare här på gården så den är nog inte värre än andra så kallade giftiga växter.

I morse vaknade jag av att jag tyckte mig höra Herr B med hög röst ropa på Christian. Jag blev rent rädd och tänkte att nu har han nog blivit helknäpp. När han sen ropade på mig, sprang jag upp för att se vad som hade hänt honom.
Det var inte värre än att jag först hört fel. Han ville ju bara väcka mig för att skjutsa honom till det okristligt tidiga tåget mot Stockholm.
När jag kom tillbaka från den utflykten gjorde jag ett besök hos Carmen. Hon har säkert inte jobbat på fjorton dagar nu, så det var dags att slita kärleksnovellerna ur hennes händer och sätta henne i arbete.

Det finns ett talesätt som säger att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Jag skulle vilja göra ett tillägg till det och säga att man nog inte ens ska nämna sånt som KAN gå i uppfyllelse om det inte är nåt supertrevligt förstås.
Häromdagen skrev jag ju nämligen om mina nya skor som jag var rädd för att få skavsår av. Det fick jag ju inte, men igår satte jag på mig de gamla sköna dojorna eftersom jag tänkt köra varannan dag  med vardera paret ett tag.
Jojo minsann! Jag fick en präktig blåsa på sidan av hälen och funderade till och med om jag skulle ta av mig skorna och gå barfota hem efter halva vägen.
Nu gör ju inte tanter i sextiofyraårsåldern så, så jag linkade hem under stor vånda. När jag kom innanför dörren och fick av mig skon visade det sig att jag köpt nya i grevens tid.
När jag undersökte skon fick jag en fin inblick i hur ett par jympaskor är uppbyggda. Fodret hade gått sönder och stoppningen, som bestod av nån sorts skumgummi, var söndersmulad och därunder fanns en hårdplastform som väl är till för att hålla foten i läge. Nu hade den krypit fram, vikt sig och skavt på min annars ganska okänsliga häl.
Idag fick det bli sandaler på promenaden.

Här är en bild på min jättefina fuchsia. Den blommar ymnigt och och är en fröjd för ögat.

Igår kväll ringde Lilla E. Hon hade en massa trevliga nyheter att berätta vilket gjorde hennes gamla föräldrar både glada och upplivade. Vilka nyheterna var, får hon avslöja själv om hon tycker att de är till för att dela med omvärlden.

Toodlz!