Jag skriver och skriver och tycker att det är jättekul tills jag målar in mig i ett hörn och ska försöka ta mig därifrån. Då blir det jobbigt och tanken på att ge upp ligger nära. Men då läser jag några av "pep talk"-mailen som ligger i min inbox på NaNoWriMo, och faktiskt så får det mej att tänka i nya banor.
Nu börjar jag närma mej slutet på mina 50 000 ord och jag måste börja tänka på att runda av vilket inte är det lättaste. Ska jag låta nån dö eller eller ska mina huvudpersoner drabbas av en katastrof?
Herr B tycker att jag ska lämna en loose end som kräver en uppföljare, men jag vet inte.

När jag vill rensa hjärnan läser jag böcker. Jag vet inte om det är av en slump eller om det är för att få mej att inse att det jag skriver bara är trams, för de två senaste böckerna jag har läst är fantastiska historier.
"Det broderade hjärtat" är så poetiskt vackert skriven så jag blev alldeles matt. Storyn är hemsk, sagolik och väldigt gripande.
"Hundpojken" av Eva Hornung, gav mej en ångestknut i magen redan från början. Jag led med eländet som beskrivs, men snart förändrades min inställning och mina sympatier var helt på pojken och hundarnas sida. Jag har inte läst ut den än, det är några kapitel kvar och jag bävar för att slutet ska förstöra något unikt. Men eftersom boken är baserad på en verklighetsberättelse så är nog sannolikheten stor för det.

I övrigt händer inte så mycket, Vädret är grått och disigt med flera plusgrader och det är blött och skitigt överallt. Vovvarna åker i diskhon efter varje promenad som jag lite motvilligt tar ut dem på.
Nästa vecka är det dags för Lilla E:s avfärd till Beijing. Då är det den första december och julstöket får distrahera mej från saknaden av henne. Jag har haft ett par år på mej nu att vänja mej vid att inte ha henne hemma varje dag, men jag har kunnat nå henne om det behövts. Nu ska hon ut i vida världen och det är lite skillnad.
Det kommer inte att gå någon nöd på henne, det kommer hennes syster garanterat att se till så jag oroar mej inte ett dugg. Men jag då? Jag får väl fortsätta skriva, då går dagarna i alla fall fort tills hon är hemma igen.