På en gård i mellansveriges skogar ligger Soldatstugan gömd bakom syrensnåren. Här finns en enslig väg, några kor och ibland en enstaka ekorre. Men här finns också Mamma, som sköter om stugan och sina två små hundar. Hon lagar mat, bakar och pysslar så det står härliga till, och här på bloggen delar hon med sig av livsbetraktelser, recept och tips.
16 december 2012
Filmtajm!
Nu har mina julnallar fått komma fram och sätta sig i soffhörnet. Meimei verkar väldigt intresserad av att stifta närmare bekantskap med dem, men jag har talat om att de är mina kompisar, inte hennes. Undrar hur länge den informationen sitter kvar i hennes lilla huvud, hon brukar ju fundera ett tag och bestämma att sånt jag säger till henne gäller max en timme. Därför har jag lärt mig att det gäller att vakta hennes små funderingar ett bra tag innan man kan säga att tillsägelserna är befästa.
I morse vid åtta-tiden när jag öppnade dörren och släppte ut vovvarna rusade de direkt ut på gatan utanför och skällde ivrigt. Jag fick snabbt på mig om fötterna och rusade ut och vad fick jag se om inte en jättestor golden retriever som glatt viftade på svansen och nosade på flickorna. De var som myggor bredvid den stora snälla hunden och när jag beordrade mina vovvar att komma in på gården, följde han mer än gärna med dem. Ingen husse eller matte någonstans, så han var alltså på rymmen som glada goldens tydligen har för vana att vara.
Efter mycket pinkande på alla buskar och lite lojt lekande med de små, antog jag att han skulle vandra hemåt, Herr B trodde att han mycket väl visste var han bodde, ville han följa med in. Han fick inte följa med in om utifall någon letade efter honom, så han la sig på trappan utanför dörren där han låg kvar länge och väl.
För övrigt har vi varit ute och skottat den numera jättetunga snön från alla infarter. Det är någon plusgrad ute och egentligen perfekta snöförhållanden för att göra snöskulpturer.
Vi har nu äntligen sett "Skyfall" och jag tyckte att den var skitdålig. Det fanns egentligen inte en enda scen som var anmärkningsvärt häftig eller superspännande. Allt var bara så fånigt överdrivet i actionscenerna och de var dessutom onödigt långa och ändå dåligt klippta. I vissa scener såg man till och med hur slagsmålen var fejkade.
Då var "Brave" mycket bättre! En Pixarfilm som nog inte riktade sig till de allra minsta, för nog kunde björnen skrämma skiten ur vem som helst. Sense moralen var också ganska tydlig och det är ju inte skadligt för någon.
Ikväll är det sista avsnittet på amerikanernas Sverigeresa. För min del spelar det ingen roll vem av dem som vinner sin träff med nu levande släktingar, jag tycker bara de är så lustiga att titta på generellt. Deras naivitet är så typiskt amerikansk och de fäller tårar över allt som de känner har något samband med deras emigrerade anfäder. Undrar bara hur teveproduktionen fick dem alla att testa snus utan att visa hur man skulle göra.
Anders Lundin är en mycket bra programledare som pratar utmärkt engelska med en urusel accent, men vad gör det så länge han blir förstådd?
Nu ska jag smaka på den nya glöggen som Herr B köpt, han får välja om det ska bli romglögg eller konjaksglögg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gött med glögg! Vi har blivit så förtjusta i att se på historieätarna! Det är så kul!
Jamenvisst är det ett bra program!
Jag har bara sett några av dem eftersom de kolliderar med nåt annat vi tittar på, men tids nog ska jag se dem alla!
Skicka en kommentar