Nu bestämmer jag att det är vår!

Idag trotsar jag vädergudarna och ställer ut krukor på trappan. Sakta men säkert stiger temperaturen ute på dagarna och tar hårt på snön. I förmiddags var det riktigt behagligt ute i trädgården när jag inspekterade där.
Efter lunch stoppade jag vovvarna i bilen och for till stan för att besöka Kalenius. Det var inte många själar där trots att utbudet av vårblommor var stort.
Jag valde lite frosttåliga penséer, krokus och påskliljor som lyser upp det grå ute. Expediten och jag kom i samspråk om hur sent allting är, och hon berättade att förra året vid den här tiden var det full rusning i butiken. Nu har de inte ens vågat ta hem växter som de brukar för att folk inte kan köpa uteblommor än.

I morse vaknade jag vid halvåtta-tiden. Herr B ringde och väckte mig i tron att jag redan var vaken som jag brukar vid den tiden. När vi hade pratat färdigt låg jag kvar i sängen en stund och av nån anledning fastnade min blick på glaskulan som hänger i fönstret.

Den svängde fram och tillbaka som en pendel och jag funderade på vad som fått den i rörelse när ingen varit ur sängen ens. Jag låg en bra stund och tittade på den och tänkte att den borde ha slutat pendla för ett bra tag sen om det vore riktigt, men den bara fortsatte.
Till slut släppte jag det hela och gick upp.
På med kaffevattnet, ut med vovvarna och till brevlådan för att hämta tidningarna, är min morgonritual när inte Herr B är hemma. Och så på med radion, lagom till nyheterna där jag fick svaret på varför min glaskula var i rörelse.
Det har varit jordbävning! i Värmland, både i Vänern utanför Karlstad och i Ransäter. Vi bor mittemellan, kan man säga.
Massor av folk hade förstås känt av skakningarna, och jag undrar bara om min glaskula har varit i svängning sen det inträffade åtskilliga timmar tidigare?

Vovvarna och jag har inte varit på någon promenad idag. Det blev två jättelånga promenader igår som resulterade i ett rejält skavsår. Först gick vi fem kilometer och tog alla turfzonerna i Forshaga på förmiddagen.
På kvällen for vi och hälsade på Siv och när vi hade fikat gick vi på en turfrunda i Karlstad och tog åtta zoner. Lite ont kändes det i hälen när vi var på hemväg och när jag fick av mig strumpan visade sig en jätteblåsa som tackolov inte hade gått sönder. Det är de där rackarns gympaskorna som jag haft skavsår av tidigare, så nu får jag nog köpa mig ett par som inte plågar mig.

Ikväll ska jag fortsätta att titta på "Mr. Selfridge", serien som har gått/går på teve och som jag missat. Den är lite lik "The  Paradise", men håller inte samma höga kvalité i vare sig skådespelare eller miljöer. Kan vara kul att se på ändå i brist på annat just nu.

Planet från Paris landar ikväll med förhoppningsvis två nöjda resenärer!

Pollentider!

Äntligen är påsken över. Påskkäringen ska ska få flyga tillbaka till Blåkulla men påskliljorna står sig nog en dag till.
Det har varit slöa dagar sen Lilla E for till Paris. Dels för att jag nu har börjat få rejäla känningar av min pollenöverkänslighet och därmed varit extremt trött, dels för att det känns skönt att inte ha något inplanerat utan bara få vara och göra det som faller en in.
Vi skulle ha åkt på kontsrundan, men jag mådde inte alls så bra att det skulle ha känts roligt. Det blev en tur till Bergvik istället där apoteket var målet. Allergipiller och tandtråd fick vi med oss därifrån. En titt i affärerna blev det också för att kolla in vårnyheter men inget av utbudet fick mig att öppna plånboken. Jeans kollade jag särskilt på men di däringa strumpbyxmodellerna är inget för den här tanten.

Vi köpte med oss några wienerbrön och åkte till Runnevål för att kolla hur långt våra vänner har kommit med sin husrenovering. Det var länge sen vi var där sist så visst hade det hänt en hel massa där. Det kommer att bli så idylliskt fint där så småningom så jag blir riktigt sugen på att flytta till ett litet hus på landet. Men eftersom Herr B inte är ett dugg sugen, är det bara att lägga ner såna drömmar.
Sugen på att börja stöka i trädgården är jag däremot rejält nu.

Snön har på de senaste dagarna börjat försvinna så mycket att den förhatliga presseningen på poolen har kommit fram. Herr B kan knappt vänta på att den kan tas bort men det dröjer nog nån vecka till, kan jag tro.

Dammen har fått konturer i alla fall och vovvarna traskar glatt över den som om de glömt att det brukar vara vatten där. Förra våren drattade Meimei i dammen innan hon förstod att man inte går där, men nu verkar det bortglömt igen.

Den söta lilla scillan har i alla fall vågat sig fram vid lähörnan utanför uterummet och sånt blir man himla glad av.

Igår eftermiddag for Herr B till Stockholm igen för några dagar. Han ska plocka upp Lilla E på Arlanda på onsdag kväll och vi får väl se om de orkar köra hem då eller om de stannar till torsdagen.
Jag tog en promenad med vovvarna när han hade åkt och upptäckte att det var lite tyngre att andas än vanligt. Ögonen började också att rinna och klibba ihop och det känns pisstråkigt att låta bli våra promenader för att undvika attackering av pollen.
Idag ska vi i alla fall ta en ny tur till apoteket och köpa lomudal att droppa i ögonen.
Solen skiner återigen från en klarblå himmel och det lär bli uppåt 6-7 plusgrader fram på dagen.

Den nya serien om Sherlock Holmes som började på teve igår är inte alls likt någon av de gamla serierna om honom. Lite kul med ny vinkling och en riktig galning som Sherlock känns faktiskt fräscht. Att han har flyttats till New York är inte helt fel heller och Lucy Liu som Watson kan bli riktigt bra.
Om någon i Kina vill se den, heter den "Elementary".

Nu blir det ett besök hos Carmen i tvättstugan!

Lite mer firande och sånt!

Vid lunchtid igår kom Lilla E hem, lite trött efter festen och vemodig efter att ha tagit avsked av klassen.
Herr B och jag höll på och förberedde firandet av henne här på hemmaplan.
Herr B hade bestämt att vi skulle ha en buffé som inte innehöll någon typisk påskmat, så några ägg blev det inte.
När jag höll på och grejade på övervåningen hörde jag ett herrans liv från sängkammaren. Det var vovvarna som hade rykt rejält i luven på varandra och lät som två vargar som skulle slita strupen av varandra.
När de hörde att jag var i antågande såg de ut såhär:

"Nej, det var inte vi, det var några andra hundar, men de är borta nu", säger Meimei och ser söt ut. Rio ser ut att egenhändigt ha jagat bort de elaka hundarna och håller en vaksam koll på att de inte kommer tillbaka.
Det börjar bli löptider, misstänker jag, så de kaxiga hundarna lär nog komma tillbaka då och då framgent.

Här en bild på Herr B med Lilla E, på begäran. Det fanns inte mer än denna eftersom Herr B alltid är den som står bakom kameran.

Nåväl, på kvällen kom då vänner och släktingar hit för att fira av Lilla E. En hel del blommor och presenter blev hon förärad med och farbror Ulf som tyvärr inte kunde komma för sin bedrövliga förkylning, bidrog med lite reskassa inför Paristrippen som hon ska på idag.
Vi hade en väldigt trevlig kväll och Lilla E fick på begäran visa upp sitt examensarbete på filmduken. Jag tror seriöst att alla tyckte den var bra!

Nu är Herr B på gymmet igen och Lilla E håller på och packar. Hoppas vädret i Paris är mer vårlikt än här.
Solskenet är det inget fel på men lite ljumma vindar är efterlängtade.

                                                                   Glad Påsk alla!

Äntligen examen!

Min Lilla E har nu gått klart sin yrkeshögskoleutbildning och är officiellt grafisk designer. Det  känns för mig så stort att att hon nu har en gedigen utbildning i det hon brinner för!
På bilden står hon vid skolans rektor för att ta emot betyg och diplom.
Det var stor uppslutning av föräldrar och anhöriga i den stora konferenssalen på Selma Spa i Sunne då två klasser på Broby Grafiska hade avslutning.

Det hölls många tal och en blott femtonårig pojke underhöll oss med olika musikstycken på tvärflöjt med sin ackompanjatör på piano. Han var ruskigt duktig den lille gossen!
Efteråt blev det vimmel i stora foajén där fotoblixtarna avlöste varandra.

Klasserna skulle gruppfotograferas och det tog en stund innan alla var samlade och fotografen var nöjd.
Jag passade på att återigen beundra sofforna som jag är så galet förtjust i. Vore jag snuskigt rik skulle jag betala vad som helst för åtminstone en av dem!

Efter fotograferingen skulle klasserna samlas för en fördrink innan supén och vi fick säga hejdå till vår prinsessa.

Jag fick äran att ta med hem hennes betygsmapp och med bara lite vemod for Herr B och jag hem.
Hoppas nu att sista kvällen med klassen blev just så rolig som den ska!

Vi beslöt oss för att äta i Sunne innan vi for hem, och hamnade på pizzerian där vi vet att lilla E har tillbringat en del tid.
Herr B tyckte vi skulle fråga innehavaren om vår dotter var skyldig något där och att vi gärna ville ordna det i så fall! ^^

På hemvägen såg vi sex älgar gå och beta på ett gärde, men de visade sig vara rådjur vid en närmare titt. En fin räv såg vi också traska över ett snötäckt fält alldeles vid vägen, men den hann vi inte ta kort på. Lite kändes det som om vi for igenom ett vildmarkszoo med alla dessa djur vi såg.

Idag kommer Lilla E hem när hon sovit ut och ikväll ska vi fira henne här hemma med lite släkt och vänner!

Här är länken till hennes examensarbete: http://examensprojekt2013.se/2012/11/11/elisabeth-bergqvist/

Glad skärtorsdag!

Mysig helg!

På lördag eftermiddag kom då bilen vi väntat på med Joachim, Annika, Viola och Lilla E. De hade med sig resten av tårtan som var tillägnad Linnéa på hennes födelsedag. Herr B hade också köpt en tårta, så vi hade en smaskig fikastund när de kom.
Efter fikat kastade sig Joachim och Herr B ut i trädgården för att ansa äppelträden. Mycket grenar och kvistar blev det i en stor hög när det var klart.

Lilla E provade sin klänning och blev mycket nöjd över att den var fixad och passade perfekt. Hon sände en varm tacksamhetstanke till sin moster som så finurligt fått dit dragkedjan.
Till middag lagade Herr B en supergod fiskrätt som vi under glatt samspråk njöt av.

Lilla E som fått en fin flaska champagne som avskedspresent från sin praktikplats, bjöd på den som fördrink.
Till dessert blev det förstås memma som till och med flickorna sa sig gilla.
När någon, förmodligen Lilla E, kom på att det var Earth Hour, släckte vi alla elektriska deviser och tände ljus.

När alla ljusen i stora kronan är tända blir det ett så himla fint sken i hela matsalen och allt blir nästan glimrande vackert.
Vi kollade om våra grannar hade uppmärksammat Earth Hour, men det var nog bara hos Cornelis som det verkade vara nersläckt, i alla andra hus lyste det som vanligt. Lite klent kan man tycka, men eftersom media inte ger det mer uppmärksamhet är det lätt att missa den timmen tyvärr.

I morse drog Herr B iväg till gymmet och tog Annika med sig. Någon timme senare var de tillbaka igen och hade då hunnit att handla lunchmat också. ICA i Välsviken öppnar ju redan klockan sju, så det är praktiskt att åka dit och handla efter gymmet då det ligger ganska nära.
Joachim hade redan åkt ut vid sextiden på morgonen för att skåda fåglar.
Jag har ägnat förmiddagen till att lägga sista handen vid Lilla E:s klänning. Jag sydde i en hyska och en hake vid dragkedjan och pressade ut sömmar. I mina gömmor hittade vi en svart tunn bolero med lite paljetter på som passade jättebra till klänningen som bara har tunna axelband. I Lilla E:s samling av skor hittade hon ett par högklackade i samma färg som klänningen, med svarta dekorationer på. Hela outfiten var perfekt och hon kommer bli så fin!

Under tiden hade Annika lagat en supergod lunch. Det var kyckling med rotsaker och matvete och en gremolata till det. Alla åt av hjärtans lust och vi konstaterade att vi äter onödigt goda måltider då man gärna äter mer än man behöver.

Innan stockholmarna packade bilen för hemfärd blev det naturligtvis fika med resten av tårtan. Herr B följde med dem till Stockholm för att slippa ta det gristidiga tåget i morgon bitti.
Nu har Lilla E packat sina pinaler i bilen och åkt till Sunne för de sista dagarna där. På onsdag tar hon sin examen och sen börjar det riktiga vuxenlivet.
Vovvarna och jag är återigen ensamma med allt vårt pyssel och våra turfpromenader. Det känns skönt det med, men det är så  härligt när familjen är här.

Vädret? Jo, idag har det varit någon plusgrad och snön har smält en hel del. Ute på vår gata är det en rejäl sjö av vatten som med all säkerhet kommer att frysa till en isbana inatt.

I morgon är det våffeldagen!
 

Födelsedagslördag!

Ute är det fortfarande rejäl vinter, känns det som. Det blåser ihärdigt isvindar fast solen skiner varje dag. Den värmer inte ett dugg och inte biter den på snön märkbart heller.
Vovvarna och jag går våra turfrundor och har avverkat 2,5 mil den här veckan. Här står jag på gångbron över älven och tar zonen som finns mitt på bron.

Åt andra hållet täcker fortfarande isen  älven trots att det är strömt. Sommaren känns oändligt långt borta, men bara det slutar blåsa så är det inte något som stör.
Däremot stör det mig att jag inte kommer in i min trädgårdsbod.

 Snön ligger tjock här där solen inte kommer åt, isig är den också så det går inte att skotta bort den. Den står upp en bra bit mot dörren som är omöjlig att få upp. Där inne har jag allt jag behöver för att så frön men det är bara att tålmodigt vänta tills snön är borta.

 

 Visst längtar jag till den här tiden!

Idag är det mitt barnbarn Linnéas födelsedag.

Hon fyller 21 och blir därmed enligt mig, myndig. Så särskilt myndig upplevs hon nog inte, energisk, ambitiös och galet rolig är hon som sätter sina studier i första rummet. Det är inte ofta hon har tid att besöka sin gamla farmor, men då det händer står hon gärna i köket och bakar något himmelskt gott till fikat.
Grattis fina Linnéa, hoppas du får god tårta och bra presenter!

Vad gör jag då som inte har tid att blogga regelbundet längre?
Jo, jag har tagit itu med ett projekt som jag skjutit framför mig alltför länge. Jag ska klä om matsalsstolarna  och håller nu på att strippa av dem den gamla klädseln.

Tyget är fastsatt med en miljon häftklamrar som ska bort och mina händer har blåsor och ömmar av den ovana hanteringen av diverse verktyg.
EN stol är avklädd nu, men det är sju kvar! Jag fattade nog inte vad jag gav mig in på, men nu när projektet är påbörjat ska det göras. När det blir dags att sätta på den nya klädseln har min syster lovat hjälpa mig. Hon har klätt om en massa möbler och vet hur man ska gå tillväga för att få det proffsigt utfört, tackolov!

Idag väntar jag hem Lilla E som får skjuts av Joachim som ska komma och beskära våra fruktträd. Hennes praktikperiod är över och nu väntar examensprojektet på att redovisas. Det ska bli en webbutställning som blir visuell nästa vecka. Jag kommer att lägga ut länken för dem som vill titta.

Ha en bra lördag!

Var är våren?

Det här är moster T:s joggingskor för våren. Ja, det är höga klackar på dem men vad hade ni förväntat er? Jag har ju berättat att hon är flärden personifierad och den här bilden säger väl allt! Och nej, gud förbjude att en kvinna skulle springa, då skulle väl den snäva kjolen spricka och man kunde riskera att bli svettig. Men för att visa sin goda vilja kan man ha dessa skor på sig när man går till brevlådan, eller hur?

Men än så länge verkar våren vara på långt avstånd. Det är fortfarande okristligt kallt på nätterna och igår blåste det arktiska vindar så det ven runt knutarna.
Efter vår iskalla promenad stuvade jag vovvarna i bilen och for till macken för att tanka, vidare till  Cosmos, vår braiga sybehörsaffär, för att inhandla dragkedjor och sen till Jet-macken för att hämta ett paket. Sen styrde vi färden mot Kyrksten för att få hjälp av moster S med dragkedjorna.

Här sitter hon och sprättar bort den trasiga dragkedjan för att sen försöka åstadkomma ett mirakel med att få dit den nya på ett bra sätt. Vi får väl se vad Lilla E tycker om slutresultatet, det är nämligen hennes klänning som ska bli fixad.
Moster S har redan kommit en bra bit på väg med sitt vårbruk och planterat om en mängd av sina krukväxter. Jag kände direkt att det är vad jag måste göra nu också, men kylan ute gör att det inte känns lika lustfullt som när solen värmer upp uterummet och jag startar mitt krig mot myrorna igen. Jag har hittat ett myrmedel som är supereffektivt. Inte en myra inomhus och de som tar sig in i uterummet dör direkt! YaY!
Medlet stinker inte kemikalier och enligt texten på sprayflaskan ska det vara ofarligt för husdjur, så det är bara att spreja på!

När jag kom hem hade jag fått ett meddelande om att ett paket var att hämta igen. Herr B och jag for till ICA tillsammans för vi var lite osäkra på vem av oss som var adressaten. Det var Herr B.
Paketet var till Victor. Jag hade fått instruktioner om att öppna det och ta fram en kod som han ville ha så fort som möjligt.

Så här ser den ut, specialutgåvan av Heart of the Swarm! Riktigt snygg förpackning med en massa smått och gott inuti. Nu är koden skickad och allt är förhoppningsvis frid och fröjd!

Nu är det ju slutspelstider i hockeyn och Herr B är som vanligt djupt engagerad. Därför var besvikelsen stor när hans kära Färjestad fick däng av Modo igår. Fast egentligen är det inget att hänga läpp för, Färjestad kommer att vinna ändå och ha matchtempo inför nästa omgång.
Här en bild till dig Herr B:

Tihi!

Veckan som gått!

Lilla E och jag hade pratat om att besöka Liljevalchs Vårsalong innan hennes praktik var slut och nu var det läge. Herr B och jag stuvade in vovvarna i bilen och for till Stockholm. Det känns så skönt att kunna ta med vovvarna på bilturer utan att vara bekymrad över om de ska spy eller annat jobbigt. De lägger sig till ro direkt och verkar trivas.
Som vanligt när vi susar på vägarna håller Herr B en för honom komfortabel hastighet, oavsett vad det står på skyltarna, men nån gång då och då uppstår protester, inte bara från mig. Utanför Arboga blev vi stoppade av en övertrevlig äldre polisman som ödmjukt ville tala om att det var 80 på sträckan, inte 100. Sen blev det en saftig böteslapp som Herr B tog emot med ett leende. Tänk att han är så positiv i alla lägen!

Framme i Stockholm tog jag en turftur med vovvarna och lade beslag på Kronobergsparken. På kvällen for vi till Öfvre Östermalm på middag.

Joachim och Annika är alltid lika gulliga och det finns så mycket att prata om med dem. De beslöt att följa med oss till Liljevalchs nästa dag.
Lilla E som varit på BarCraft på releasen av Heart of the Swarm, kom hem rätt sent glad som en lärka. Hon hade fått en t-shirt och posters och gratis öl, en höjdare med andra ord.

Nästa dag ägnade jag mig åt att röja i lägenheten. Tidningshögar, pantburkar och annat som samlats i klädkammaren skulle nu förpassas till ställen där de hör hemma. Jag var riktigt nöjd med utgallringen och fick skurat alla garderober också.
När Lilla E slutat för dagen tog vi t-banan och vidare med spårvagn ut till Djurgården där Joachim och Annika redan väntade på oss.
Inne på Vårsalongen hade som vanligt en mängd kulturtanter samlats och gick runt i guidade grupper.

Det här "djuret" väckte stor uppmärksamhet fast man inte riktigt kunde placera det i faunan, men glad blev man av den!
Något som fascinerade mig stort var denna stadsvy över Solna innan rivningen av de fina husen var ett faktum och miljonprogrammet påbörjades.

Det är både skamligt och sorgligt hur man kan riva så fina byggnader och ställa upp gigantiska betongklossar för att tränga ihop människor i dem. Inte konstigt att folk mår dåligt när de bor så!
Ett annat konstobjekt som fick mig att le lite grann var denna:

En jättemygga ihopsvetsad av diverse järnskrot! Jag tycker Forshaga kommun ska köpa in den och ställa den nånstans för att märka ut myggkommunen!
När vi kom ut från konsthallen snöade det ymnigt. Vi fick vänta en stund på spårvagnen som tog oss till city där Joachim bjöd på mat och vin på Jensen's Böfhus. Det var så mysigt att sitta där och bara umgås!

Nu har vi varit hemma några dagar och det har varit fullt upp. Lilla E kom hem i fredags och ställer i ordning för sin snart förestående examen. Tänka sig att det snart gått tre år sen hon började sin utbildning och nu strax är klar! Tiden har gått galet fort samtidigt som det ändå hänt mycket.

Igår fick vi överraskningsbesök av systerdotter Heidi. Hon hade lämpat av sin man hos Herr B på hockeyn och hade med sig sin dotter Jessica hit. Jessica som ska ha sin baby om sex veckor såg strålande fräsch ut och den runda lilla magen var så fin.
Det blev mycket prat om förlossningar, bebisar och allt som hör till det ämnet. Märkligt att det är så intressant att prata om det om och om igen!

Ute har vädret också varit märkligt. Ner till -25 grader på nätterna och dagsmeja på dagarna med strålande sol. Snön hinner dock inte smälta i nån större takt eftersom kylan på nätterna håller den på plats. Vägarna är i alla fall torra nu men dammar alldeles förskräckligt.


Så här ser det fortfarande ut i min trädgård och det lär nog dröja innan jag får sätta igång med vårbruket.
Nu har Herr B kommit hem från gymmet och hade med sig färska wienerbröd så nu blir det en kopp kaffe!

Grattis Gunnar på födelsedagen!

Senvinter eller kanske vår?

I morse när jag vaknade kände jag mig pigg igen. Jag hade sovit som en liten gris och fast klockan bara var sex kände jag mig utvilad. Herr B hade redan ätit frukost och var på väg till gymmet när jag kom ner i köket. Han är verkligen beundransvärt ihärdig med sin träning och säger sig må bra av den vilket jag gillar skarpt.
Strax efter åtta var det strålande solsken ute och jag bestämde att gå ut med vovvarna innan det hann tina och bli slaskigt på vägarna.
Meimei är alltid pigg på att gå ut och sitter på bilden "bunny". Det är ungefär allt hon lärt sig i fråga om konster, men det räcker långt för hon får nästan jämt godis när hon gör det och det vet hon om så det händer även om man inte ber henne och hon är sugen på nåt gott.
Rio däremot kan en hel massa konster men det beror nog på att vi tränade henne ganska mycket innan Meimei kom och sabbade.
Vi gick vår turfrunda och sista zonen är ungefär vid tennisbanan.

När jag bad Rio hoppa upp på bordet för att ta ett kort blev Meimei jättesur. Hon har ju inte kommit på knepet att hoppa upp på annat än soffan och jag har inte bestämt mig för att tycka om det är bra eller dåligt. Lilla E och jag får nog ta och ge henne en kurs i att hoppa upp på saker på kommando så hon inte blir så himla sur på Rio.

När vi kom hem kände jag mig sugen på att baka och eftersom de populära Toscamazarinerna var slut, blev det såna fast i mindre format än de jag gjorde sist.

Nu står de och svalnar och jag ska strax ta mig en kopp kaffe och smaka på en mazarin för att kolla om de blev lika goda som sist.

Idag har jag tänkt mig att kolla lite bland mina målargrejer för när ljuset nu har blivit så fantastiskt så kommer också suget att måla igen. Dessutom är det dags att gå igenom färgerna och se vad som ska förnyas och komplettteras. Lilla E som i sommar får sin första riktiga semester kanske också vill måla och då är det bra om det finns grejer till det.

Längtar jättemycket efter mina ´kineser'!

En vissen dag!

Jag vet inte om det har blivit lite mycket på sista tiden för jag mår inte riktigt bra. Vet inte vad det är men känner mig matt och orkeslös, kanske att jag fått ett virus av något slag.
Hur det än är, så måste vovvarna ut och idag stoppade jag dem i bilen och for till Deje för att turfa där. Deje hör ju till Forshaga kommun, men som forshaging åker man inte dit i onödan har jag hört. Jag förstår inte riktigt varför, det är ju minst lika fint där som här. På vår vandring såg jag jättefina gamla hus och promenadvägar utmed älven. Den fina garnaffären som finns där har jag besökt några gånger och den har ett brett utbud av garner och annat som man vill pyssla med, för att inte tala om den supertrevliga damen som jobbar där, förmodligen innehavarinnan.

Det fanns tre zoner att beslagta i Deje vilket gav oss en en härlig promenad i vårvädret. Jag var rejält trött när vi kom hem, tog en Treo och gick och la mig och somnade som en stock. När jag vaknade två timmar senare gick jag ner i tvättstugan för att mangla och sen tog jag tvärslut. Det var bara att lägga sig igen och vänta på bättre tider.
Jag har på sista tiden läst ett par böcker som blivit varmt rekommenderade från diverse håll, men som lämnat mig totalt oberörd. Som om en skildring från Rinkeby skulle vara nåt, jag som vuxit upp i Tullinge på 50-talet! Jag kanske skulle skriva om det nästa NaNoWriMo, men det är nog för länge sen för att jag ska komma ihåg hur det egentligen var. Jag har förmodligen förträngt allt elände som fanns runtomkring och minns mest allt det roliga.

Nu har Herr B kommit hem efter sin road trip till Trollhättan och Stockholm så jag avslutar för den här gången.

Mello i Karlstad!

Jominsann, Herr B lockade med mig på Andra Chansen av Melodifestivalen trots att jag hellre ser sånt hemma i soffan där man kan gå ifrån när det blir too much. Herr och Fru D var naturligtvis med samt deras söta dotter Catrin med supertrevlig pojkvän.
Drott Hotell hade anordnat ett schlagerpaket med mat och buss fram och tillbaka till LLA och det tyckte vi var trevligt för då slapp man tänka på parkeringskaoset vid arenan. Medan vi åt spelades det gamla schlagerlåtar från tidigare år och det laddade lite för vad som komma skulle.
När vi kom fram till arenan var där redan fullt av folk. Jag kan säga att mer än hälften var små förväntansfulla flickor mellan sex och tolv år som hade gjort sig så schlagerfina som det bara gick. De hade en och annan schlagermamma med sig men inte värst många pappor.
I myllret i entrén delades det ut en massa gåvor från diverse sponsorer och vid försäljningen av festivalprylar var det långa köer.
De som skulle sitta på parkett fick absolut inte ha ytterkläder på sig och blev hänvisade till en garderob. Jag förstod att det skulle dröja en oändligt lång tid att få ut sina ytterkläder därifrån efteråt, så jag gjorde ett litet bus för att slippa hänga av mig min parkas. Jag rullade upp ärmarna för att det skulle se ut som om det var nåt man har på sig inomhus och vid insläppet påpekade en kontrollant att jag skulle hänga av mig men då jag sa att det hade jag gjort, bad han om ursäkt och då skämdes jag lite, men bara väldigt lite.

Herr D  hade naturligtvis fixat superbra platser åt oss. På stolarna fanns ballonger, små färgglada tygbitar och diverse annat.
Medan vi väntade på att det hela skulle börja underhöll Johan Boding och två tjejer oss med en kavalkad av tidigare melodifestivallåtar. Det var faktiskt det bästa på hela kvällen tyckte jag.
Sen kom förstås chefsgeneralen Zweigbergk och gav publiken instruktioner som de fick öva på. Det var jätteintressant att se hur en sån här teve-produktion går tillväga med kameror och allt.
Låtarna hade vi ju hört vid tidigare uttagningar men den här gången blev min favorit "Jalla Dansa Sawa", en himla glad och medryckande låt som tyvärr inte kom till finalen.
Pausunderhållningen med de två studsbollarna Jedward som duellerade med Gina och Danny i deras finallåt "Lipstick" var väl okej, men inte mer.
När omröstningarna var över och de två som skulle gå till Sverigefinalen annonserades, var showen plötsligt över och det var bara till att tränga sig ut. De som hade lämnat in sina ytterkläder i garderoben fick sig ett litet helvete för att få ut dem igen. Trängseln var så stor så det höll på att bli panik. Jag som inte hade det problemet kunde i lugn och ro vandra ut och ta mig en rök medan jag tittade på de som dök ner i jättekartongerna med chips och godis som sponsorerna ville bli av med. Jodå, jag fick väl med mig lite jag också.

Lakritschoklad som Herr B gillar och några påsar chokladtoffee till mig själv.
Det dröjde en god stund innan de andra kom och bussen tillbaka till stan var mer fylld än den var när vi åkte till arenan hur det nu kunde komma sig...

Vovvarna som varit hos Cornelis några timmar hade blivit insläppta här hemma och blev lika glada som alltid när vi kom hem vid halv elvatiden.

Igår skulle jag ha varit på turfrundan men det blåste halv orkan ute så jag avstod. Idag däremot är det ett underbart vårväder och turfrundan var riktigt skön att gå. Vovvarna blev rejält smutsiga av promenaden men är nu duschade och fina igen.

Nu blir det ett besök hos Carmen!

Ett litet Tysklandsbesök!

Herr B fick för sig att ta några semesterdagar och tyckte vi skulle åka på en road trip till Tyskland, och det tyckte jag var en bra idé.
Bästa Cornelis tog glatt emot vovvarna på inackordering och så var vi iväg. Första anhalten var på Laxbutiken i Ljungskile där vi åt en ljuvlig lunch bestående av dillstuvad potatis och gravad lax som var halstrad.

Mätta och belåtna for vi vidare söderut med sikte på Öresundsbron som jag ännu inte haft möjligheten att åka över på. Det var faktiskt lite spännande att uppleva det trots att man inte såg mycket av vattnet på grund av den täta dimman som låg över vattenytan.
Väl över på Danmarkssidan satte Herr B igång GPS:en och knappade in Rödby som var nästa anhalt. Vi kom dit vid halvsju-tiden och nästa färja som skulle ta oss till Puttgarten skulle gå om en kvart.
Ombord på färjan var vi ganska ensamma, bara några långtradarchaffisar syntes här och där. Vi var lite hungriga och beslöt oss för att äta något innan vi kom fram till främmande land.

Se på denna bild och tag varning! Gamla äckliga korvar och sega pommes med vidrig senap och ketchup från första världskriget! Men ölen var helt okej.
När vi åkte av färjan fanns där mycket lägligt ett hotell alldeles vid terminalen och där tog vi in. Rummet låg på sjätte våningen och hade härliga sängkläder. När vi installerat oss gick vi till baren och firade vår semester med Gammeldansk och öl. Vi var helt ensamma med en trevlig bartender men det kändes ändå lite som om vi bodde på ett stort spökhotell. 
På morgonen låg dimma över nejden men man såg ändå båten där Border Shop var belägen.

Efter en rejäl frukost som övervakades av en lite överdrivet serviceminded kvinna, tog vi oss till shopen.

Jag har ju aldrig varit där tidigare, så jag blev förstås alldeles överväldigad av storleken på fenomenet.
Vi vandrade runt på alla våningsplan för att botanisera innan vi bestämde vad vi skulle ha. Det blev lite av många sorter både vin, öl och sprit som kommer att vara trevligt att ha när sommarens fester ska gå av stapeln.
Lite trötta i benen var det skönt att sätta sig i bilen och påbörja resan mot Kiel. Vi for förbi fält där det redan fanns friskt grön växtlighet och såg på förtjusande hus med halmtak.

Framme i Kiel parkerade vi bilen och gick till en jättegalleria för att äta lunch och bara strosa runt. Priserna i Tyskland är inte på långa vägar desamma som på den tiden då vi for dit varannan månad för att shoppa.
Konditoriet där vi brukade fika fanns inte kvar, allt var bara snabbmatsställen utan den där tyska charmen som jag gillar. Ingenstans fanns tillstymmelse av Schweinhaxen eller annan härlig tysk mat.
Så småningom drog vi oss mot färjeterminalen.

Vi stod ganska långt fram i kön, så när klockan var 17.00 och bilarna började rulla ombord var vi ganska snabbt i hytten. Herr B vet att jag tycker att det är läskigt att bo vid vattenlinjen och höra vågor slå mot skrovet, så hytten låg på elfte våningen. En riktig lyxhytt hade han kostat på mig med alla faciliteter man kan önska sig. Champagnen var kall och teven jättestor!
Vi beslöt oss för att gå och äta den stora buffén vilket vi nästan genast ångrade. Maten var helt enkelt urusel med en massa upptinade köttbullar (?), skrynkliga korvar och diverse annat som såg oaptitligt ut. Men sillen gick ju förstås att äta, så mätta blev vi i alla fall. Men priset på 700:- för två silltallrikar är lite magstarkt.
Vi sov i alla fall gott på resan och vaknade utvilade för att äta en frukost som vi befarade var lika illa som buffén, men den var fräsch och innehöll det mesta man kan önska.

Vädret var fint när vi närmade oss Göteborg. På anvisad plats för rökare tog jag denna bild på Älvsborgsbron som skymtar till höger på bilden.
Lika smidigt som vi kom på färjan, kom vi av den och Herr B styrde mot hembygden med en väldig fart.
Nu längtade jag massor efter vovvarna och ville bara hem så fort som möjligt.

Idag är det lördag och Herr B har åkt för att träna. Jag njuter av att vara hemma och ska snart ta mig en turf-tur för att återerövra Forshaga igen!