Snart så...

Potpourriurna tillverkad av Johan Blom 1925

I morgon vid midnatt går då startskottet för NaNoWriMO och E och jag är laddade till tusen.
Jag har jobbat med research i snart två veckor vilket har fört mej till en massa stängda dörrar.
Därför har jag tagit mej i kragen och kontaktat släktingar, en del som jag inte har varken sett eller pratat med på femtio år. Men det har varit både intressant och lärorikt. Inte för att jag har fått svar på mina frågor, utan att jag fått veta en massa som jag inte ens vetat att fråga om.

Jag har också förberett den övriga familjen, inklusive Ami, att de får klara sej själva med det mesta under november månad. Larsa är naturligtvis inte pigg på att få sina privilegier nedskurna, men nu är det min tur, so live with it.

Kul och spännande ska det under alla omständigheter bli. Det enda jag har som orosmoln är att jag ska tappa sugen för att tempot verkar vara lite för högt satt i förhållande till min skrivhastighet.

En anna kul grej är att vi lyckats peppa igång en annan riktigt duktig skribent, vars tidiga alster har underhållit oss storligen.

Vicky, du saknas i detta projekt!

Värmländska ord

Inte en dagsfärsk bild, men ändå....


Pilutta er som trodde att det bara fanns ett ord med fyra Ö, som i ölöppnörö. Vad sags om sjörövörö?
Det var faktiskt inte jag som kom på det, utan lilla E som skulle på utklädningsdag i skolan idag och kom ner fullt utstyrd som just en sjörövörö.

I övrigt är jag helt fängslad av att söka på nätet efter mina anfäder/mödrar. Jag vill inte kalla det för släktforskning för det låter så torrt och jobbigt, men bara kolla runt om man får napp nånstans är spännande.
Hittade protokollet för min farfars avrättning den 1/5 1918, det var lite kusligt faktiskt. Jag hoppas att han var modig.

Beatles for ever!

Mitt allra första Beatles-album, köpt för min första lön.


Lördagen var en alltigenom väldigt trevlig dag!
Halv tio samlades 'Knitting Club' inklusive E och Ami för att åka till Fryksta Keramik. Vi skulle göra tomtekroppar i lera.
Det var inte det enklaste, men med lite handledning fattade vi hur det skulle gå till. Det kavlades och limmades med vinäger, och det rullades huvuden och näsor.
Man kan väl säja att tomtarna blev väldigt personliga i sina skepnader, men om de blev bra får man veta efter bränningen. För om man har fått in luft i leran så spricker det tydligen under bränningen och det vet man ju inte förrän efteråt.
I alla fall så var det jättekul att få prova på det hela. Efteråt satt vi ute i keramikverkstans trädgård och fikade i höstsolen. Det var Anne och Lena som hade tagit med sej kaffe och goda bullar. Mycket trevligt initiativ, tyckte vi alla!

Väl hemma igen hade Larsa lagat en jättegod lunch. Han är en riktig pärla i mångt och mycket!
Efter lunchen övningskörde E till Boda med Larsa, där hon och hennes kompis Jossan skulle spela Zelda hela natten. E tog med sej en bit av den himmelska tårtan som hon och Lill-Hanna hade bakat på fredagkvällen.

När Larsa kom tillbaka var det dags att åka till LLA. Färjestad skulle möta serieledarna Brynäs så det ville vi ju inte missa. Ami följde glatt med på hockeyn, hon till och med sa att hon gillar det!
Efter andra perioden ledde vi med 3-0 och läget såg stabilt ut, så vi åkte hem för att se sista perioden för att direkt därefter åka iväg till Tin och Rolf för den stora Beatles-nostalgi-uppföljar-festen.
Den blev livad och glad må jag säja! Maten var jättegod; gulaschsoppa med härliga vitlöksbrön och inlagda päron med grädde smaksatt av choklad och krossade polkagrisar! En hit!
Vinet flödade som vanligt vid dessa sammankomster, men jag hade bestämt mej för att köra, så det blev ett antal glas med isvatten för min del.
Snart kom det fram två gitarrer och eftersom vi hade två proffsmusiker med i sällskapet blev det sång och musik resten av kvällen.
Det skulle naturligtvis vara Beatles för hela slanten, men allteftersom kvällen led och man upptäckte att texterna inte längre satt som de skulle, övergicks det till frälsarsånger, och då tyckte jag att det var dags att tacka för oss.
En alltigenom rolig kväll var det, och efter att ha skjutsat hem vänner till Romstad, var det skönt att komma hem och sova.

Lite vemod...

Alla behöver en kompis, jag har Maggan.

Hu vad tiden går fort!
Lördag kräftskiva, söndag ont i huvet, måndag vaknar livsandarna så smått, tisdag apati över förspillda dagar, onsdag krampaktiga försök att komma ifatt, och idag är det torsdag redan!

Klockan åtta tog jag en rask promenad och plockade lite i trädgården innan jag gick in. Funderade lite över vart dagarna tagit vägen sen Sota lämnade oss. Har jag kanske varit deprimerad utan att veta om det? Flytt från vardagen in i böckernas och chokladens värld för att undvika tomheten?
Förmodligen.
Jag som älskar hösten brukar ha en massa planer på allt jag vill göra. Pyssla. Sy. Sticka. Planera julen. Men luften har gått ur.

Glatt besked fick jag i alla fall från Vicky, dom kommer till jul! Och följaktligen kommer också mina 'lapptussar' som åker till Egypten idag.!
Det ska bli så roligt att få tränga ihop oss och bara snuffa på varandra igen.

Men nu ska jag åka till stan och göra en snabbvisit hos tandläkaren. Känner jag för det kanske jag också tar en repa på MittiCity och viftar runt med Larsas betalkort.

Vuxenfunderingar

Jag har ofta funderat över när man blir vuxen. Är det när man tar ansvar? Är det när man fyller 18 eller är vuxengränsen flytande? Och vem bestämmer när man är vuxen? Bara själva ordet ger mej lite obehagskänsla, men det beror väl på mina referenser till just det ordet.

Vuxen signalerar byråkrati, trångsynthet, pedanteri, överlägsenhet och 'jag-vet-bäst'. Och allt detta projiceras oftast på barn som om dom tvunget måste präglas att bli likadana.

Jao, jag vet att jag har tendensen att 'veta-bäst', men skyller det på vuxensyndromet. Jag har väl också blivit präglad nån gång.
Däremot är jag barnslig nog att spontant möta barn på deras villkor. Jag tycker att barn/ungdomar är mycket roligare, intressantare, mer oförutsägbara än de flesta vuxna. Har man träffat en vuxen person mer än fem gånger, vet man i princip hur den personen tänker och hur den kommer att bete sej i de flesta situationer.

Jag försöker lära mej något nytt varje dag, och har upptäckt att det är barnen som lär mej de roliga grejerna. Musik, till exempel, jag skulle själv aldrig hitta eller ens veta om en massa bra musik om det inte var för barnen. Skulle jag hålla mej till vuxen musik skulle det väl snart vara dragspel... För att inte tala om spel av skilda slag. SpelaSpelaSpela! :D

Trender är en annan sak som jag uteslutande lär mej av barnen. ( Förutom trädgårdstrender då.) Det för mej osökt till kapitlet kläder. Ungdomar kan idag klä sej precis efter tycke och smak. Det kan variera efter humör eller bara för att de gillar en speciell färg eller trend.
Men är man vuxen kan man inte göra så!
Hur många gånger har jag inte hört att en kvinna bara störtgillar nåt som hon inte anser sej kunna ha på grund av sin ålder! Det kan vara allt från smycken och väskor till byxor och mössor.
Jag tänker i alla fall fortsätta att ha mina rosa öronvärmare med kaniner. Så länge jag inte väcker anstöt så får väl folk tycka att jag är barnslig.

Våga Vägra Vara Vuxen!

Uppföljaren till 'The Friday Night Knitting Club' har kommit ut!

Idag är det min tur att ha vår 'Knitting Club' hemma. Jag tänker bjuda på trattkantarellsoppa, eftersom det är den enda soppan som jag tycker mej behärska. Visst kan jag laga både fisksoppa och köttsoppa också, men det har vi ätit ganska nyligen.
Igår kväll gjorde jag surdegen till brödet som jag ska baka ut senare, så att vi får färskt hembakat till soppan.
Morotskakan till kaffet tog jag nyss ur ugnen. Visst låter jag präktig?! :D

Igår ägnade jag mej i timmar åt att klippa och klistra. Jag gjorde arbetsmaterial till svenskalektionerna som både Justyna och Ami har nytta av.
Jag klippte sönder gamla modetidningar och tog bilder av kläder och tillbehör som jag klistrade på A4 ark och kopierade. Det blev väldigt bra, så nu ska jag fortsätta med smycken, frukter och grönsaker. Möbler och husgeråd står på tur sen.
På lektionen igår repeterade vi klockan och tränade prepositioner samt bestämd och obestämd form av substantiv.
Vi har kul på våra lektioner och skrattar gott åt övningar av Ö-ljudet, vilket är ett problem för både Ami och Justyna.

Kvällen tillbringade jag framför TVn och kollade på 'Sisters and Brothers'. Jag gillar den serien dels för att Sally Field är suverän som mamma i huset, men också för att hela familjen är 'sortinsakki' som min mamma skulle ha sagt. :D
Hoppas att dom inte lägger ner den utan kör åtminstone en fem-sex säsonger!

En fundering...

Ibland får jag för mej att undra över märkliga saker.
Det här är en av dom:
Jag upplever mej själv som en som inte märks särskilt mycket bland folk. Jag klär mej inte uppseendeväckande åt något håll och jag ser väl ut som folk gör mest. Jag vet att jag inte heller inbjuder till kontakt för jag tittar inte på folk, Så varför i hela världen drabbas jag alltsom oftast av personer som ska fråga mej om en massa??
Det händer oftast i olika slag av affärer, men varför frågar folk mej om vägen när jag är i Stockholm och Larsa går bredvid mej?
Och inte ser jag väl särskilt fransk ut heller, men jodå, 'vi frågar henne' tänker folk som inte vet var dom är!
Som tur var, hände detta i Roquebrune, och jag kunde hjälpa till, men ändå...?

Larsa som ofta är med mej när detta inträffar, tycker förmodligen att det är skitkul, och har en massa fåniga teorier om varför det händer.
Jag tycker bara att det är synnerligen märkligt!

Fläskkotletter

Det blev fläskkotletter med löksås till lunch. E bakade en kladdkaka medan jag fixade maten och Ami plockade med disken och dukade fram. I kväll är det hennes tur att laga mat. Förra söndagen lagade hon en jättegod japansk gryta.

Nu ska jag städa klart min garderob vars innehåll jag drog ut i morse. Solen skiner och det blåser lite så det passar bra att vädra kläder nu.
Nattens storm höll mej vaken en hel del och när vinden lyckades slita upp fönstret som jag alltid har lite på glänt, då var det inte särskilt mysigt.

Sen ska jag försöka förbereda lite inför morgondagens svenskalektion, fast egentligen skulle man ta en långpromenad...

Detta har hänt den sist:
Ami kom hem från skolan i fredags och hade med sej kanelbullar och en bit prinsesstårta. Det var ju Kanelbullens dag igår, och det hade de tydligen laddat inför på skolan. Men oss emellan så är mina bullar godare än skolans, vilka smakade Coop Nära.

I lördags var det den officiella pooltäckardagen på Bangatan. Det innebär att nu är det definitivt slutbadat för i år. Inte för att nån har badat sen 'kineserna' for, men chansen har funnits.

Sen drog vi iväg på hockey. Ami följde gladeligen med, vilket tyder på ett visst intresse i alla fall.
FBK åkte på däng med 1-3 av Modo, vilket man nästan kunde förutspå redan i första perioden. Undrar om killarna hade varit på fest kvällen innan, för de var ganska slöa och håglösa. Jaja, dom kommer igen!

På kvällen bänkade vi oss framför TVn för att titta på 'Stjärnor På Is'. Eftersom jag har ett antikt förflutet på isen myself, hade jag sett fram emot detta.
Men, så mycket kan jag ju säja, att så länge den där Carolina Gynning är programledare, har jag inga problem med att göra annat på lördagkvällarna än att lyssna på hennes skränande smaklösheter.
Carina Berg, däremot, är professionell och snygg, fast hon hade en gräslig trasa på sej, och det skulle räcka mer än väl med bara henne som programledare.
Bland deltagarna har jag två favoriter, 'Kicken' och Marcus Fagervall. 'Kicken' för att jag tror att han kan tillföra programmet lite mer rock'nroll och Marcus för att han åkte överlägset bäst och har stjärnutstrålning. Charmigast var Jesper Blomqvist, som jag inte ens visste vem det var förrän Larsa berättade om hans fotbollsmeriter. Men fotboll är ju för mej som trilobiternas sexliv, totalt ointressant.

Nu ska jag förbereda lunchen...

Loppisfynd och brödbak.

Då var det fredag igen!
Jag var lite trött i morse för jag kollade på DH till halv två inatt.. E har ju sovmorgon på fredagar, men hon dök upp i köket redan strax efter nio.
Vi skulle på loppis i Slottet innan hon drog till skolan, var det bestämt. Millan har nämligen blivit fascinerad av nåt som kallas steampunk. Hon kan gott själv förklara vad det egentligen är, gärna på den här bloggen, men hon är i alla fall ute efter gamla trasiga klockor.
Visst gjorde vi fynd på loppisen! Jag fick tag på flera potatisskalare som kidsen på Hotellet har efterlyst och en fin plättlagg i gjutjärn samt lite roliga bakverktyg.
E hittade två klockor och en liten barometer som hon tyckte såg 'steam' ut. Summan på inköpen blev femton kronor.

När vi kom hem bakade jag ut mina frukostbullar som jag satt igång med innan vi for. Dom blev jättefina! Och på tal om bakning, så verkar Ami trivas bra i sin nya klass. E och jag är så avundsjuka på henne när hon berättar vad hon får baka. Tyvärr får hon inte med sej några recept hem, men snart så lär hon sej väl memorera en del av det dom gör.

nu ska jag åka till Hotellet och öppna dörren åt en som för andra gången den här veckan har låst in sina nycklar på rummet!

Torkade rosor

Alltså... den här bloggen var ju till för att vi skulle kommunicera med varandra om kul/tråkiga/intressanta/konstigheter eller bara saker som vi retar oss på, men vad har det blivit?!

Jo, jag skriver om min vardag, ni skriver inte alls. Bussigt! *Lite sur*

Men i alla fall så har jag gjort nåt jag tänkt göra i flera år, nämligen torkat rosenblad. Det var lätt. Bara gå ut och plocka av nyutslagna doftande rosor, riv av kronbladen, lägg dem på en perforerad ugnsplåt och in i varmluftsugnen. Inte för länge, när det immar på ugnsluckan, stäng av ugnen och ställ luckan på glänt. Rör om bland bladen när de har svalnat och gör om proceduren igen om det behövs.
Rosendoften i köket har varit intensiv, nästan så att jag fick huvudvärk. Men nu är alla bladen torra och fina och förvarade i en glasburk med lock.
Frågan är bara vad jag ska göra med dom?

Hockey och SFI

Min favvo-spelare som tyvärr inte spelar i FBK längre!


I lördags var E, jag och Ami på hockey i LLA. Det var första gången Ami besökte ett idrottsevenemang, sa hon.
Platserna som vi har ligger ju nästan högst upp, och det tyckte hon var läskigt.
Nationalsången, Frölundasupportrarna som skrålade oavbrutet bakom oss och ståplatsfolkets hejaramsor fascinerade henne enormt.
Jag hade plockat upp ishockeyspelet på förmiddagen för att sätta in henne i de enklaste reglerna, och det gjorde nog att hon följde matchen med stort intresse, då jag tror att hon fattat en hel del. Hennes sätt att applådera med spretande fingrar är så sött! Att vi vann med 2-1 var ju också en behållning.
Vi får väl se framgent om hennes intresse bara är av det artiga slaget.

Söndagen var fin, och Larsa och jag tog en promenad med kameran utefter älven. Lite fina höstbilder blev det, men dom är tyvärr i Larsas dator.

Idag har jag haft min första SFI-lektion. Det är Justina som behöver intensivträning. Hon har bott i Sverige i 4 år, och har stora brister i många ämnen som jag ska försöka rätta till.
Vi har bestämt att hon ska komma måndagar och tisdagar. Det kändes som att vi fick en bra kontakt direkt, så det här ska nog gå bra om hon följer mina råd om att prata svenska hemma med barnen och maken.

Ikväll har jag 'Måndagsmöte' på Hotellet, och sen blir det IDOL. Nu börjar det ju på allvar då 'folket' får rösta. Hittills har ju dom som varit lite speciella åkt ut, så vi får väl se om jag hittar nån favorit att rösta på...

Kålpudding

Härom dagen kom E hem från skolan och deklarerade att hon ville ha kålpudding.
Min reaktion blev: O.O

Men okej, tänkte jag, vi gör kålpudding! Fram med recept och sen till ICA.
Först skulle man koka risgrynsgröt, vilket jag faktiskt aldrig gjort eftersom det finns alldeles utmärkta färdiga förpackningar i affären. Men med min favoritgryta kan man koka vadsomhelst utan att det bränns vid, så gröten blev perfekt.
Den lämnades åt sitt öde fram till igår eftermiddag då flickorna och jag kavlade upp ärmarna och gick lös i köket.
E och Ami skulle hålla mej sällskap med språkövningar, var det tänkt, men med mina töffliga försök att skära vitkålen i små bitar, tog E över den biten.
Ami tog över köttfärsrörandet och jag höll koll på receptet.
Språkövningarna fortsatte glatt, men vi lyckas alltid krångla in oss i meningar som inte går att varken förklara eller översätta för det är uttryck som bara förekommer i svenska språket.
När kålpuddingen väl var i ugnen drog vi till ICA för att köpa mjölk och godis till kvällens film.

Maten blev faktiskt hur god som helst! E som är såsälskare, var jättenöjd med såsen och Ami tog om. Vi tre kan öppna matställe när som helst!
Sen blev det 'August Rush' på filmduken. Den är bra, men mest gullig.

Vi väntar på pappa allihop, det kändes inte som en fredagkväll utan honom...

Höstpromenad

Igår förmiddag var en av mina favoriter vädermässigt. Hög, klar luft och strålande solsken med 8 plusgrader. Lönnarna har börjat spraka av alla upptänkliga röda nyanser och doften av nedfallna äpplen drar förbi. Jag var bara tvungen att ge mej ut på en promenad.

Det sved till när jag satte på mej gympadojorna. Ingen Sota trampandes omkring av lycka över att få gå ut. Rutinerna sitter hårt..
Men med radion i öronen bet jag ihop och gick 'vår' runda. Förbi fiskeriet och fabriken, och bort till Åsmyren. När jag kom nerför den lilla backen till strandkanten var hon före mej och stod i vattnet som vanligt. Jag log lite, det kändes bra..
Väl ute på cykelbanan bestämde jag mej för att gå och få lite förmiddagsfika i Grossbol. Jag hade ju ingen brådska någonstans. Men tji fick jag, ingen behagade vara hemma så det var till att gå hem och fika istället.
Jag hade varit ute en och en halv timme, och det kändes i min otrevliga tå. Måste fixa en mer tåvänlig promenadsko.

Halv tre var jag på parkeringen vid E:s skola. Vi skulle egentligen inte shoppa något, utan lämna tillbaka nyckel till den franska lägenheten, men Bengt skulle inte vara i stan förrän vid halv femtiden, så det blev en visit på MittiCity.
Wayne's Coffee fick ett besök innan vi kikade in i butikerna. Det blev en jättesnygg väst till E, men inga skor till mej.

Efter ett kort men trevligt besök i Romstad, for vi hem och lagade mat.
På kvällen bänkade vi oss framför TVn för att följa IDOLcirkusen. Det är onekligen lite underhållande.
Tackolov att E avstod!

Lite mer Ami

Vad har hänt med Ami under den här jobbiga tiden då, undrar kanske en vän av ordning.
Vi berättade för henne hur det var.
Hon har förstått och med sin orientaliska outgrundlighet har hon avvaktat tills vi har börjat funka något så när normalt igen.
Igår berättade hon om sin nya klass som tydligen bara har EN kille bland de 20 eleverna.
Hon verkade gilla sin mentor Per, som vad jag förstod, kunde några ord japanska, vilket gladde henne mycket. Hon hade också träffat en annan japanska på skolan som bor i Karlstad, och som hade visat henne runt på den nya skolan.
Jag hoppas hon kommer att trivas nu och att hon hittar vänner att umgås med.
Ami är ju en totalt okomplicerad person, så det borde inte vara svårt.

När hon kom hem från skolan bad hon om en sax. Hon skulle klippa håret. Jag blev lite förskräckt ett ögonblick innan jag förstod att det var luggen hon menade.
Efter ett långt besök i badrummet kom hon ut och undrade om jag ville jämna till det hela, för hon var inte nöjd. Jag sa att det nog var bäst att vänta tills E kom hem, för annars var risken stor att hon skulle bli ännu mer missnöjd.
På kvällen såg hon sitt livs första ishockeymatch på TV. Hon fattade nog inte ett dugg, men ville väl veta vad vi är så fascinerade av.
På lördag ska hon få uppleva det live!

Livet går vidare, skrev Lars i sin blogg.
Ja, men just nu går det mycket sakta. Mekaniskt gör man vardagliga saker utan att ha Sota i tankarna, men jag kollar fortfarande om hon ligger vid busken ute i trädgården där hon hade koll på både Cornelis och oss.
Jag hör hennes klor klappra i trappan på nätterna och hör hennes suck när hon lägger sej vid fotändan av sängen.
När jag går upp på natten, kollar jag att hon inte ligger vid nedersta trappsteget, för där ska hon ju ligga när hon inte är i sovrummet. Att inte trampa där lärde jag mej för många år sen. När det ändå hände, for hon upp och tittade yrvaket på mej. Aldrig arg, utan mer skamsen för att ha varit i vägen.

Matskålarna står kvar. Hennes korg också. Men så länge värken i bröstet finns kvar, så står också dessa kvar.
Det får ta den tid det tar...

Sota

Vill bara meddela att den snällaste och vackraste hunden, vår älskade Sota, min livskamrat, stilla insomnade för alltid på djursjukhuset i Karlstad inatt.

Amis programbyte

Ami insåg redan förra veckan att hon hade valt fel program på gymnasiet. Hon har själv pratat med studievägledaren och bett att få byta program. När vi kom hem från Frankrike var detta redan under utredning. Skolan ville avvakta tills jag kom hem på grund av språksvårigheter.
Trodde dom att jag kan mer japanska än dom?!

Hursomhelst har det ringts och tjafsats hit och dit. Dom har erbjudit henne att vara kvar på Media-programmet, men att hon då skulle slippa data-kunskap på grund av sina obefintliga grundkunskaper och istället läsa japanska!
Jag blir mållös av häpnad över hur 'smarta' folk är!

Ami ville inte på villkors vis stanna på media, så till slut bestämde hon sej för 'kak o bak'.
I måndags kom hon hem från skolan och hade hört att elever som går på Tullholmsgymnasiet är rasister, så hon var skräckslagen för att gå där!
Jag hade fullt sjå att förklara för henne att OM så skulle vara fallet, så gäller det inte japaner. Men att förklara att mobbing och annat skit är jätteförbjudet i skolor i Sverige var svårt.
Hon ser ju den allmänt slappa hållningen ( i jämförelse med hennes liv i en privat flickskola ) och tror väl att ingen bryr sej om nåt.

Eftersom allt nu säkert verkar skitjobbigt för henne, bestämde hon sej för att lita på mej, och igår meddelade hon SYOn att hon ville till Bageriprogrammet på Tullholmen.
När hon kom hem hade hon med sej grejer för provtagning av salmonella, vilket är obligatoriskt om man ska handha livsmedel.
Föreställ dej en totalt förvirrad Ami, när jag, efter att ha läst instruktionerna, skulle förklara vad det var och hur man gör! Hon måste ha trott att vi drev med henne först.
E löste det som vanligt, genom att säja det kritiska ordet på japanska, och då ramlade poletten ner på Ami.
I morse skjutsade jag flickorna till skolan efter att först varit på Gripens lab. Ami går kvar i sin klass denna veckan, men får tydligen bedriva självstudier i svenska.

Efter att ha varit på en promenad med Sota, åkte jag till Bergvik för att köpa mej en jacka av nåt slag. Alla var fula eller töntiga eller av skitkvalitét, så det blev lite toppar och en mysig tröja istället.

Nu ska jag laga mat och sen ska vi titta på Idol! Heja Andreas!! :D

Byråkrati och LLA

Morgonen var kall och gråmulen. E hade sovmorgon och Ami var hemma från skolan, delvis på grund av sin förkylning men också för att vi skulle till Migrationsverket för att försöka få hennes vistelse i Sverige förlängt med 2 månader.
Då kan man ju undra varför?
Jo, för annars kan hon inte få något tillfälligt personnummer. Man måste nämligen ha ett uppehållstillstånd på ett åt för att få det, och Amis tillstånd är bara på 10 månader. På Skatteverket rekommenderade de oss att söka ytterligare 2 månaders förlängning, så skulle dom fixa personnummer.
Då kan man ju undra varför hon ska ha ett personnummer?
Jo, för annars kan hon inte sjukanmäla sej på skolan, inte heller skaffa lånekort på biblioteket, för att inte tala om den händelse hon skulle behöva uppsöka sjukvården!

På migrationsverket kunde dom naturligtvis inte vara till någon hjälp, men jag fick telefonnumret till den person som handlagt Amis ärende från början, och som förväntat var den personen inte anträffbar förrän den sjätte oktober! Är det inte typisk svensk byråkrati, så säg?

Vi åkte till Löfbergs Lila Arena och sammanstrålade med Larsa för att äta lunch. Jag tänkte ladda lite inför säsongsstarten med att kolla i vilken form spelarna ser ut att vara, men samtliga höll sej undan min granskning. Tråkigt för Ami som förväntat sej att se den berömde Jörgen Jönsson! Aja, tids nog hinner hon tröttna på honom...

Frampå eftermiddagen hade Ami högläsning för mej på svenska ur en barnbok, och det flöt på förvånansvärt bra! Synd att E:s gamla barnböcker skingrats för vinden, dom hade varit bra att ha nu.

Larsa har åkt till Sthlm nu ikväll och vi har fördrivit tiden framför varsin dator.

Guldfiskar och Elviskonsert

Ute är det nu +7 grader. Jag har kollat med väderdatorn på bilden.

Den här helgen har försvunnit som i en dimma. Inget vettigt har blivit gjort, fast ambitionen var att både det ena och det andra skulle fixas.
På lördagen klippte Larsa gräset och jag började så smått plocka in frostkänsliga växter. Vi bröt för lunch som bestod av en familjepizza, och så var den arbetsdagen över. Det blev 'vila efter maten' i form av bokläsning och tupplur för min del, och tupplur framför TVn för Larsa.
Ami som har åkt på en rejäl förkylning tog också hon en lur medan E förmodligen pluggade och höll koll på datorn.
På kvällen degade vi alla framför TVn.
Söndag förmiddag var vikt åt infångandet av dammfiskarna vilka inte alls var med på noterna. Icke en enda kom upp. Kallt var det ute också, så lusten att lura på dom fanns inte hos någon. Jaja, upp ska dom ju innan isen lägger sej...

På kvällen åkte vi till Karlstad för att se Elvis Gospel-föreställningen på Scalateatern. Det är ju inte riktigt min typ av musik, men Bengt och hans musikerkompisar är ju så himla bra och så hade dom tagit hit en tjej från Memphis i USA, som sjöng alldeles väldigt bra!
Ami sade sej gilla konserten, medans E nog tyckte som jag.