Tillbaka i Beijing efter en skön semester

Tillbaka i Peking.
Syrsorna utanför och air condition härinne. De tystnar aldrig på sommaren.
Lukter som jag nästan glömt bort under sommaren, smaker som suddats ut på tungan kommer tillbaka, en del välkomna och en del alldeles för häftiga och fräna i sin framfart.
Starbucks kaffelatte, ljuvligt god, fyller upp min kropp med ett rus av bekvämlighet. I grannhuset målar dom om. Stanken av målarfärgen sitter kvar i näsan hela dagen, svidande och stickande. Det går inte att vädra för då kommer färglukten krypande.
Wangan, kommer, lika säkert som regn i sommarsverige, på morgonen med ett soligt ansikte och raska fötter. Var dag för henne som ett oskrivet blad, ändå alltid lika positiv. Hon mattas aldrig. En oslipad diamant i sin fulländning. Trallar runt, pratar lite för sig själv, dricker varmt vatten i den trettiofemgradiga sommarvärmen.
Grannarna, vännerna på gatan kommer redan tidigt på morgonen och ringer på. Vill höra hur sommaren varit. Jag har varit saknad. Det känns. De får mig att känna så. Snyggt! Vad glad jag blir. Alla hur goa som helst!
Jetlag. Undrar varför det heter så Jet lag: Lagen om sovtider? Ja, min kropp vet inga såna lagar just nu, det är jag säker på. Den vill sova när som helst, fast inte mitt på natten dårå. Huvudet bultar av utmattning. Men jag går upp och försöker vara människa. Barnen måste ju också ha draghjälp på morgonen. Wangans torra tekakor är inte så frestande till frukost. Måste handla imorgon. Nått kul som gör det lättare att gå upp. Croissanter? Finns att beställa färska med hemleverans på morgonen. Fast jag har lovat mig själv att inte börja med såna dumheter...
Segdagar. Svårt att ta sig från området eftersom det är restriktioner för bilåkandet i samband med OS. Ganska skönt också, man behöver inte tänka på vara "tvungen" att åka nånstans. Man är liksom lite ledig. Ända fram till den tjugonde september...suck. Så det blir ju mycket stillasittande. Inte bra. Visst jag kan ju gå till en granne lite längre bort och...fika.
Språket. Skönt att höra igen. Lite segt att komma in i det. Kul att höra på OS-tv. Jag förstår ju massor! Ringrostig i uttalet bara. Får väl "hosta" igång rosslet på något sätt. Wangan är i alla fall tålmodig när jag säger fel på saker. Hon fattar att jag vill ha soppa och inte socker till lunch.
Svart ute ganska tidigt. Efter klockan åtta går det fort. Som att dra ner en rullgardin. Alla går in till sig och allt blir stilla.
Utanför hörs nu bara syrsorna och härinne endast min air condition. De tystnar aldrig på sommaren i Beijing.