På en gård i mellansveriges skogar ligger Soldatstugan gömd bakom syrensnåren. Här finns en enslig väg, några kor och ibland en enstaka ekorre. Men här finns också Mamma, som sköter om stugan och sina två små hundar. Hon lagar mat, bakar och pysslar så det står härliga till, och här på bloggen delar hon med sig av livsbetraktelser, recept och tips.
06 februari 2009
Familjens samlade kullerbyttor
Herr B har gjort det och lilla E också.
Ja, så var det då min tur.
Vaknade vid halv 7-tiden och kände ett trängande behov av att få frisk luft i lungorna efter en vecka inomhus.
Smög tyst upp och klädde mej för en sväng bortåt hembygdsgården. Det snöade. Borstade av trappan och skulle ta klivet ner från sista trappsteget, och jodå, det stämde med hur Herr B beskrev händelsen: Benen bara for upp i luften och innan jag hann tänka ooops! hade jag landat i backen.
Höger del av rumpan och underarmen tog smällen.
Och medan jag reste mej och borstade av mej, förvissade jag mej om att inget var brutet, men ganska ömmande.
Sen gick jag en timme och lyssnade på radion i min uråldriga lilla apparat medan snön föll och allt var stilla och bara så vackert som det kan vara strax innan det börjar ljusna.
Väl hemma igen med en kopp kaffe och en cigg började det kännas rejält ömt över hela höger sida av kroppen.
Herr B har slagit på värmen i yttertrappan för avfrostning. Det är så dags nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Shit! Ni har hört om CKs lilla stunt förra veckan på isen, va? Han har ju knappt kunnat andas sedan dess, ännu mindre kramats, ni vet ju vilken kramig familj vi är. Snyft! Det känns som om jag står på tur...HLP!!!
Akta dig Victora, jag tror detta fenomen smittar. Har just gjort en liknande akrobatisk övning på vår trappa på väg ut efter tidningarna i morse. Min vänstra fot mår inte riktigt bra nu och långpromenad är det inte tal om. Blir nog Stolthet o fördom framför TVn.... Anne
Skicka en kommentar