Finaste syster!

Jag sms:ade till syster yster för att kolla när hon skulle kunna komma och klippa mig.
Hon kom i sin lilla husbil med katt och glatt humör ganska omgående. Den otäcka mördarkatten släppte hon ut på sightseeing och snart var mina voffsingar också ute. De hittade katten i en rabatt och det ylandet som strax kom därifrån vill man inte höra. Vi rusade dit och jag hittade lilla Meimei med blödande nos. Katten var förstås borta.
Äsch, sa Maria, han kommer snart tillbaka, han går aldrig bort sig var vi än har varit.
Okej.
Sedan blev jag friserad och det blev som vanligt med henne bakom saxen, precis som jag tänkt mig.
Under tiden som jag sitter i frisörstolen berättar jag för henne om mina mongoliska byxor och undrar om hon skulle kunna sy mig ett par till. Klart hon kunde. Hon kan ju allt!
Så efter en genomgång av mitt tygförråd hittade hon några lämpliga tyger. Och medan hon väntade på att katten skulle komma tillbaka började hon göra mönster till byxorna. Och eftersom katten vägrade att visa sig, blev byxorna så småningom sydda och färdiga!
Så himla snygga blev dom och satt precis lika skönt och bekvämt som de gamla.

Innan mörkret föll på hörde Maria skator som förde en herrans liv. Hon gick ut och hittade sin katt i buskarna med blodig nos. Vem eller vad som åsamkat kattens skada är okänt, men katten fick i alla fall vård och en tallrik spaghetti med köttfärssås som tröst.

Idag är det en ny dag!