Lite nostalgi

Jag har hittat en nostalgigömma! Högst upp på en hylla i klädkammaren stod en kartong som jag trodde innehöll något helt annat än vad jag såg när jag tog ner kartongen. Minst fem kilo fotografier från tiden mellan 1994-1998!
Jag har suttit i flera dagar och sorterat korten som det fanns dubbletter av i de flesta fall. Det är bilder i mängder av Lilla E, en hel del på Victor och Linnéa och så Herr B förstås, ung, smal och skitsnygg!
Det finns bilder på semesterresor, utflykter till Rottnerosparken, barnkalas och födelsedagar, julaftnar, fester och bebisar. Lilla Viola finns bara med som ett knyte och Lucas fanns ju inte ens på den tiden.
Jag har sorterat bort de suddiga bilderna och de där man inte riktigt vet vem man fotograferar. Också de bilderna som jag kan tänka inte är särskilt smickrande.
Alla bilder på familjen Kesten lägger jag i en hög så de får gå igenom dem när de kommer i sommar. Det som blir kvar efter gallringen åker in i album. Det kommer att ta evigheter innan allt är på plats, men lite varje dag gör att det så småningom kommer att finnas prydliga album för barnbarnen att bläddra i.
Det är inte som att sortera tvätt eller så, jag fastnar vid en del bilder och minns en massa omkring bildens ögonblick och blir lite nostalgisk över att barntiden med lek och skratt är förbi.
Fast det är klart, när vi samlas alla som till exempel förra årets midsommar, då blir det mycket lek, stim och stoj för mina barn har väldigt lätt till återfall av lekfullt beteende vilket jag älskar.

Ute är det nu jättekallt. -16 var det i morse. Mitt på dagen var det -11 så vovvarna och jag tog en rask runda i solskenet.

Jag har varit på Lantmännen och inhandlat mängder med fågelmat. Jordnötter och solrosfrön verkar vara populärt hos mina bevingade gäster men de får också blandfrön som de så givmilt sprätter ner på backen till kajorna som då och då får sig ett skrovmål. Jag har inget emot kajor  alls, däremot gillar jag inte skator och släpper ut vovvarna så fort de vill närma sig.
Något som gläder mig och som får humöret att stiga är att det nu är märkbart ljusare ute både på morgonen och eftermiddagen. Klockan är nu strax halv fem och nu först börjar det skymma.

Och där kom Herr B hem från en slitsam arbetsdag och en tur till gymmet.
Jag återkommer.