Lite synpunkter om diverse företeelser!

Har ni sett nåt så hiskeligt fult nån gång? En jättelik bisonoxe av plast i en slaktfålla utanför Hotellet! Vovvarna och jag går förbi där när vi tar den långa promenaden och jag försöker att inte titta på eländet fast blicken dras dit ändå och jag kan inte låta bli att fundera över hur man har tänkt här?
Nåväl, ute är det -13 grader och strålande sol. Det biter lite i kinderna efter en stund när man raskt försöker klara av promenaden. Vovvarna tycks inte ha några synpunkter på kylan så länge vi är i rörelse men står Rio och nosar lite för länge på en kissfläck lyfter hon upp en tass i taget och då drar jag igång henne igen. Meimei som skuttar hit och dit märker som vanligt ingenting.
Jag skulle önska att det fanns praktiska skor åt dem, men har inte sett några som verkar vettiga. Kanske att det finns i Kina? Och kan man då få önska sig såna till dem?

Nu har jag i alla fall kommit en bra bit på väg med min fotosortering. Två album är fyllda men det går säkert åt minst två till för att alla ska få plats. Det är trevligt att få bilderna i kronologisk ordning, men de tar abrupt slut runt år 2000 och då kan man ju fundera varför det inga bilder finns därefter. Jo för att de sitter i osorterade mängder i Herr B:s dator. Det finns inte en chans att hitta någon specifik bild där utan att behöva sitta i timmar och bläddra, och då tappar man intresset ganska snabbt.
Dessutom har Herr B en ny dator som jag inte kan med. Varför krångla till allt med datorer när det funkade så trevligt tidigare?
Det är likadant med telefoner. Jag har en hemtelefon som funkar alldeles utmärkt utan att jag behöver tänka på att den ska laddas, den är alltid på plats och krånglar aldrig. Mobiltelefonen däremot, kan ligga i en väska, en ficka eller till och med kvar i bilen.
Jag behöver inte vara anträffbar dygnet runt på den, jag är ju för det mesta hemma och kan svara i hemtelefonen. Jodå, jag har lärt mig att se till att mobilen är laddad och jag har den med mig oftast men får inte panik om jag glömt den hemma.

Jag skiter i att folk ler lite överseende när jag tar upp den för att svara när nån ringer. Jag vet att den är gammal och inte har några smarta funktioner, men vad ska jag med dem till? Jag behöver ingen app för att ta mig till ICA, inte behöver jag heller veta hur långt det är dit. Jag vet var min svåger och svägerska bor, ja till och med var mina systrar bor, och jag kan ta mig dit utan hjälp.
Jag kan ringa och skicka sms, räcker inte det? Men du som gillar att spela spel, säger Herr B, du borde ha en telefon som du kan spela spel i.
Nä, jag spelar spel i min dator, och där finns alla spel som finns i telefonen plus en massa fler. Att sitta och spela wordfeud och en massa quizzar medan man umgås med folk anser jag dessutom vara rent oförskämt. Nuff said.

Jag kan däremot förstå att Herr B fick en släng av panik när han inte fick med sig sin mobiltelefon till Stockholm igår morse. Han använder den ju till precis allt, och har möten och tider i den, så jag vet att han blir helt vilsen utan den. Men att göra sitt liv helt beroende av en mobiltelefon är inte riktigt friskt, tycker jag i alla fall. Jag tänker inte gå in på vad som händer med en hjärna som överlåter minnesfunktionerna till en maskin som kan vara urladdad när man som bäst behöver den, eller att det är avbrott i teletrafiken.
 Visst är det bra med mobiltelefoner men lagom användning är bäst, som det heter.

Idag är det torsdag, bara två dagar kvar innan Lilla E är på svensk mark igen. Längtar och saknar väldigt mycket!