Sommarhändelser!

Vi har gjort en road trip till Växsjö för att övervara bröllopet mellan sötaste niece Maria och hennes Gustav.
På bilden tar brudens far emot brudparet för att eskortera dottern till vigseln som ägde rum i ett strålande vackert väder vid sjön.

På vägen ner till Växsjö hade vi en del pauser. Lunch i Askersund och fika i Gränna där Lilla E inte varit tidigare. Nu var det dags för henne att se Grännas huvudgata med alla polkagriskokerier och tusentals turister som strosade gatan fram och tillbaka med kinkiga ungar.
Resan, som tog mesta delen av dagen gick ganska fort ändå med underhållning från baksätet där Lilla E och gudsyster Catrin sjöng och spexade.

Väl framme på hotellet checkade vi in och for sedan på grillkväll hos familjen Tengvall som har sitt sommarhus alldeles i närheten. Det blev en fantastiskt trevlig kväll, inte minst för att vi fick träffa den lilla tioveckorsgamla valpen Chilli.

Vi hann med lite sightseeing i Växsjö innan bröllopet på lördagen.

Och naturligtvis en fika i solskenet medan Lilla E och Catrin hittade streetkritor som var ägnade åt det tyska damfotbollslaget.

Det tyska TV-teamet som följde fotbollsspelarna var väldigt intresserade av vad flickorna ritade och filmade dem en stund. Synd att inte målningen syns i ljuset.

På hemvägen for vi till Läckö Slott för att se sommarens utställning som var fotografier tagna av Mattias Klum. Vi passade på att gå med i en guidad tur för att flickorna skulle få veta slottets historia.
Det var olidligt varmt under turen och jag bara längtade efter att få sätta mig i bilen för att få svalka.
Från Läckö och hem gick resan fort och det var skönt att komma hem efter tre intensiva dagar.
Vicky hade sett efter vovvarna som blev utom sig av glädje då vi kom hem. Det var helt underbart att komma hem till mitt paradis igen.

Stamrosen som nästan var död när jag köpte den, har levt upp igen efter lite omvårdnad, och blommar för fullt. Det kan bero på att sommaren varit gynnsam med hög värme och regelbunden vattning.

Lilla E har återvänt till huvudstaden. Det är dags för henne att börja "jöbbö" igen efter fyra soliga semesterveckor.
Här i Forshaga pågår kammarmusikdagarna som Herr B är delaktig i, och jag har återupptagit mina morgonpromenader!

50-årskalas!

Så for vi då i det fantastiskt vackra vädret till Kosia för att fira Litas födelsedag. Jag hade förväntat mig att fler släktingar skulle komma, men egentligen räckte det med de som var för man hinner ju ändå inte prata så länge med var och en som man skulle vilja.

Lilla E och moster Maria hade en lång pratstund.

Michel roade oss med en massa galna historier som vanligt medan vi drack eftermiddagskaffe med den underbaraste tårtan därtill.

Svåger Gunter myste runt och varje gång han reste sig för att gå nånstans hade han hundarna i hälarna. De visar tydligt att de gillar honom, men det är inte så konstigt eftersom han är den som lagar kulinariska måltider åt dem. Ingen köpt hundmat duger åt hans lilla Lisa!

Bella med maken Daniel och sonen Ludwig var förstås på plats, men jag hann inte prata mer än några ord med henne fast jag hade sett fram emot att höra om hennes projekt.
Daniel berättade om skabbvargar som han varit ute och skjutit, och som den vargälskare jag är undrade jag om man inte hade kunnat fånga in dem istället och ge dem ett bad. Han förklarade att det inte går att bada vargar då de återvänder till lyan igen och blir smittade på nytt. Dessutom beskrev han deras lidande av skabben så jag fick förståelse för avlivningen.

På kvällskvisten kom grillen igång och det serverades både rökta laxar och vildsvin som Daniel fällt.
Jag hade som vanligt jättetrevligt med mina kära släktingar och på hemvägen reflekterade jag över att hur länge tiden än går, så har alla kvar sina härliga personligheter!

I natt har det kommit ett välbehövligt regn, och Herr B och jag har bestämt att idag ska vi inte göra ett skit!

Gotland - Kejsarens nya kläder?

 Ja, så kom jag då äntligen till Gotland! Alla som varit där har lovordat denna ö i alla tonarter och jag har verkligen längtat att med egna ögon få se denna fantastiska plats.
Vi intog sviten på Scandic i hamnen och öppnade genast alla fönster för att vädra ur den sunkiga doften som slog emot oss.
Vädret var fint och champagnen intogs på den rymliga balkongen med utsikt över hamnen. Trevligt!
Nästa morgon luktade det surt värre i rummet och efter en koll på vad det kunde vara upptäckte jag att på brickan där kaffekokare med tillbehör stod, fanns en skål med kaffe, thé, choklad och i botten en sur gegga av, förmodligen mjölk som stått där en tid. Efter en påringning till receptionen kom en generad städerska och fixade till det hela.

Frid och fröjd, nu skulle det tittas på allt fint som jag hört talas så mycket om, men hoppsan, vad ringmuren var integrerad med köpcentra och annat bråte. Inne i själva centrum där de fina husen med sina omtalade rosor skulle finnas, fick vi leta en stund efter.

Och här är det vi hittade som någotsånär motsvarade förväntningarna.
Vi letade vidare och hittade den här gubben som stod utanför en ruin.

Sen var det inte så mycket mer än restauranger och caféer med hutlösa priser och mängder av folk som "upplevde" Almedalsveckan.

Vi for ut på landsbygden för att kolla på raukar och annat som man bara "måste" se.
Det bar iväg norrut på de smala vägarna där naturen bestod av vindpinade små tallar och en och annan skylt med "Lammskinn" på.
Jag vill nog ha ett lammskinn, upplyste jag Herr B som missade alla skyltarna på grund av sin vanliga körstil. Vid ett tillfälle gjorde han en omkörning som fick en hundraårig gute som stod vid vägkanten att ge honom fingret.
Vi stannade vid en riktig turistfälla.

Herr B skulle bara gå in för att köpa lite dricka men kom strax ut och vinkade in mig. Där inne fanns fårskinn av alla varianter, och naturligtvis de sedvanliga souvenirerna som man bara måste köpa för att bevisa att man varit på Gotland.
Glad i hågen bläddrade jag bland skinnen tills jag fick syn på en prislapp. 2000:- för ett skinn!!
Men det är ju turistsäsong, sa Herr B, de ska ju leva på det här över vintern. Ja, okej, men de skulle nog få in mer pengar om de halverade priset, för får verkar det ju finnas gott om med tanke på alla skyltar som vi åkt förbi.
Det blev inget fårskinn för min del där.
Någon dag senare for vi ut på tur igen och målet var Krusmyntagården. Herr B har vid flera tillfällen tidigare varit där och visst, det var väl trevligt att se, men vilka priser!
En lunch för 295:- bestående av helstekt får, nej tack!

Här en bild på örtagården som man tidigare tagit inträde till, trodde de att folk inte vet hur kryddor växer eller var det ännu ett sätt att klå folk på pengar?
Nåväl, vi köpte lite kryddor och annat i alla fall och åkte vidare för att luncha på Fabriken Furillen.

Efter vägar som inte såg ut att leda någonstans, vägar som var så smala att det fanns gamla hederliga mötesplatser, kom vi slutligen fram till det nedlagda kalkbrottet.
Restaurangen som var belägen i den gamla fabriken var jättefin. Maten var väldigt god och personalen exemplarisk.

Inredningen med de gamla fabriksdetaljerna och fårskinnen som var dekorativt utplacerade gjorde att man genast tänkte på design av ett proffs. På det hela taget en mycket angenäm upplevelse!

Men ändå, nä Gotland, jag hade förväntat mig så mycket mer av rosornas ö än lite raukar här och där, några ruiner och misskötta små hus som en gång varit fina. Rosorna lyste med sin frånvaro och gutarna kändes bara giriga.

Jo, jag fick med mig ett lammskinn till slut, men inte till rövarpriset ovan!