Så for vi då i det fantastiskt vackra vädret till Kosia för att fira Litas födelsedag. Jag hade förväntat mig att fler släktingar skulle komma, men egentligen räckte det med de som var för man hinner ju ändå inte prata så länge med var och en som man skulle vilja.
Lilla E och moster Maria hade en lång pratstund.
Michel roade oss med en massa galna historier som vanligt medan vi drack eftermiddagskaffe med den underbaraste tårtan därtill.
Svåger Gunter myste runt och varje gång han reste sig för att gå nånstans hade han hundarna i hälarna. De visar tydligt att de gillar honom, men det är inte så konstigt eftersom han är den som lagar kulinariska måltider åt dem. Ingen köpt hundmat duger åt hans lilla Lisa!
Bella med maken Daniel och sonen Ludwig var förstås på plats, men jag hann inte prata mer än några ord med henne fast jag hade sett fram emot att höra om hennes projekt.
Daniel berättade om skabbvargar som han varit ute och skjutit, och som den vargälskare jag är undrade jag om man inte hade kunnat fånga in dem istället och ge dem ett bad. Han förklarade att det inte går att bada vargar då de återvänder till lyan igen och blir smittade på nytt. Dessutom beskrev han deras lidande av skabben så jag fick förståelse för avlivningen.
På kvällskvisten kom grillen igång och det serverades både rökta laxar och vildsvin som Daniel fällt.
Jag hade som vanligt jättetrevligt med mina kära släktingar och på hemvägen reflekterade jag över att hur länge tiden än går, så har alla kvar sina härliga personligheter!
I natt har det kommit ett välbehövligt regn, och Herr B och jag har bestämt att idag ska vi inte göra ett skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar