Mera film

Det blev inte Okänd Soldat. Den är på 3 timmar och 20 minuter, och det skulle krocka med hockeyn som började klockan 19.
Det blev Narnia Prince Caspian istället. Den var jättebra, bortsett från att Prince Caspian pratade som Antonio Banderas i Zorro, och det störde ganska mycket. Hade han inte gjort det hade filmen fått 5 Plopp och en Mars, men nu fick den bara 5 Plopp.

kanske att vi orkar med Okänd Soldat efter hockeyn...

Filmer vi sett hittills

Det är kallt. Så fort man sticker ut näsan utanför dörren hugger kölden efter en som en hungrig kobra.
Visst är det vitt överallt, men det är bara kraftig rimfrost som har belägrat Forshaga. Jag vägrar att gå ut under såna förhållanden. Istället är det mycket mer tillfredsställande att krypa ner i soffan under en filt med en chokladkartong inom räckhåll och titta på mina julklappsfilmer.

Vi har plöjt Wall-E som inte var den höjdare som jag trott, men fullt sevärd i alla fall. 2 Plopp för den.
Made of Honor var rätt gullig fast 'MacDreamy' ska hålla sej på sjukhuset i Grey's Anatomy istället för att leka oemotståndlig på annat håll. 3 Plopp får filmen.
Bäst har min finska krigsfilm Vägen till Raukjärvi (Ambush) varit hittills. Bra skådisar och trovärdig handling ger 5 Plopp lätt.
The Dutchess var mycket bra och för att Keira Knightley gjorde en förvånansvärt bra insats och för kostymerna får filmen 5 Plopp.
Beijing Bicycle var bara skitbra! Man led med den stackars otursförföljda killen så det gjorde ont. 5 Plopp och en Dumleklubba för den!

Nu blir det Okänd Soldat från 1985 härnäst.

Nu är glada julen slut...

Ja, då var det över. Fort gick det och alldeles, alldeles underbart var det. Inte ens på den bästa av alla Hollywood-filmer finns en bättre familj än den jag har.

Först och främst vill jag tacka min E för att hon fixade den bästa av uppladdningar inför julen med sitt pyssel och sin Christmas Spirit.

Jag vill tacka min alldeles egna speciella tomte för hans generositet och välvilja mot alla.

Annika ska ha ett oändligt tack för att hon finns där för min son som aldrig blir riktigt vuxen (Tack o lov för det). Jag förstår mer och mer vilken skatt han har hittat i sitt val av fru och mor till sina barn. Lite snålt med barn har det blivit men än är det inte för sent....

CK ska ha tack för att han har förstått att han har fått en prinsessa på sin lott, OCH en krävande svärmor! Att han sen också är den bästa av pojk-pappor jag kan tänka mej, är ju bonus bara det. Undrar just hur han skulle vara om han fick en dotter...?

Tack Victor för din genomtänkta julklapp! Du vet vad jag gillar och du såg till att jag fick det. I like it veeery much. :D

Nu börjar det här likna ett tacktal på en Oscars-gala, så jag avrundar det med att tacka samtliga för en härlig jul. Jag älskar er alla!

Kyrkan framifrån.

Fönstren av gelatinblad syns här!

Efter att ha gått omkring på Bergvik alltför länge i fel kängor, började min onda tå att leva rövare igen. För att inte tala om att jag sträckte ryggen när jag snörade på mej dem.
Men efter att ha legat stilla i soffan och glott på hockeyn och efter det fastnat med den i mitt tycke, bästa Harry Potter-filmen Hemligheternas Kammare, kändes ryggen mycket bättre.

Idag hade vi sovmorgon och när jag gick upp vid 9-tiden visade temperaturen +0.6. lite blidväder alltså, men eftersom det är mulet hoppas jag på mer snö.
Efter dusch och Eva Fröling har det varit ett flertal 'julsamtal' med Kina. Vicky och CK tycks röja runt i Bejjan med en del beslutsångest, men så är det ju här också trots att utbudet här inte ens kan jämföras med deras.
Tack o lov att man kan sitta i lugn och ro och handla framför datorn, det passar mej alldeles utmärkt!
E har ringt och bett att få kassan påfylld, vad månde hon ha hittat!?

Larsa har åkt till stan för att köpa en fin gran. Den ska ha tjocka barr och vara tät och fin, hoppas det finns såna kvar vid IKEA...
Ikväll ska vi gå på bio och se den nya Bond-filmen innan vi hämtar upp E från bussen.

Kyrkan i färdigt skick!

Visst blev den fin! Nu syns tyvärr inte de fina kyrkfönstren med vackert glas, får lägga in en bild på det också senare. Har hon eller har hon inte anlag för att bli arkitekt!?

Glögg blev det också igår och en 'plockmiddag' framför Idol-finalen. Värsta mysfaktorn!

I morse visade termometern -11.6 grader vid 8-tiden. Nu är vintern här på riktigt känns det som. Rätt hög mysfaktor där med.
Vi drog till Bergvik för lite koll efter julklappar och köpte några från diverse önskelistor och några som borde ha stått på önskelistor :)

Nu blir det hockey med lite glögg igen!

Undrar just om det blir nån glögg den här helgen?

Så var då kyrkobyggnaden klar!
Skit att jag inte kan med att plocka bilder ur kameran för då hade ni fått se den. Men bilder kommer nog upp på Larsas blogg så fort han får tid.

Man kan nog lugnt säga att det tog två hela arbetsdagar att förfärdiga skapelsen, men trots brända fingrar av sockerlimmet, tyckte Elisabeth att det var värt det!
Jag tycker att det är synd att den ska ställas ut till en massa otacksamma ungars beskådande istället för att ha den här hemma som den finaste juldekorationen av alla.

Just nu bärs den väl in i NVES-rummet och jag hoppas att resan dit har gått bra och att ingen har halkat eller tappat greppet om det stora spegelglaset som kyrkan står på.

Efter skolan åker då E och hennes kompisar Malin och Josefine på den årliga bussresan till Stockholm där de ska köpa julklappar, försöka ta sej in i Globen på Idol-finalen och titta på NKs julskyltning, inte nödvändigtvis i den ordningen...
De kommer hem på söndag kväll vilket innebär att Larsa och jag blir barnlediga i helgen. Vad SKA vi hitta på för bus då måntro...?

Jag överväger starkt att göra en Eva Fröling!

Pepparkakor kan se ut hur som helst!

Vår lilla E hade bestämt sej för att baka ett pepparkakshus så det var bara att fixa en deg till det. Jag hittade ett jättebra recept på nätet, och sen var det bara att sätta igång.
Bara och bara.. Först skulle det till en ritning och sedan ta ut delar till den med exakta mått.
Det tog ett antal timmar, men när det var klart gjordes det delar på rasken. Timmen blev dock sen och orken tog slut när tornet till kyrkan, som det ska bli, ännu inte var klar.

Idag är det en ny dag och kyrkan måste bli färdig eftersom den ska ställas ut i NVES-rummet på skolan.
När jag vaknade vid 6-tiden i morse hade det snöat en massa och världen var magiskt vit.
Snöfallet har fortsatt hela dagen och nackdelen är ju att den ska skottas bort från gångar och infarten. Inte så magiskt.

Adressen till Bellas blogg: http://villakilsta.blogspot.com

Hyacintdoft och julkort

Man ska inte förbanna mörkret, utan istället tända ett ljus, sa en snusförnuftig person för länge sen.
Jag har tänt ljus både högt och lågt, men min hypofys säger i alla fall att det är mörkt, så det så!
Och när det är mörkt är Leila trött, alltså inte fysiskt utan mer: jag vill sova.

Jag gjorde ett av dom där fåniga quizzen på Facebook som gick ut på att få reda på vilket slags djur jag är. Jag är en björn! Det köper jag till 100%, eftersom dom sover hela vintern, men innan dess äter de sej feta och goa.. Dom gillar sina ungar och lappar till dom som stör dem, jag är nog en björn. :D Dessutom gillar jag att kramas med min Nallebjörn....

Igår var det lite av julstuga här i huset. Hyacinten i köket har slagit ut och sprider juldoft. Jag gjorde en sats chokladkola, i huvudsak tillägnad CK, men får nog göra en till eftersom en hel del försvann innan de blev inslagna.
E hade med sej söta Malin hem efter skolan och de hade varit på Panduro och shoppat loss på material till julkort. De satt uppe halva natten och förfärdigade de mest bedårande julkort man kan tänka sej! Hoppas mottagarna uppskatter dem vederbörligen.

Idag har jag hittat till Bellas blogg, det var kul att få veta att vi har ytterligare en 'pysslare' i släkten!

Nu ska jag baka!

Ingen glögg nu heller!

Nu har även andra advent infunnit sig. Vi har fortfarande inte köpt nån glögg.

Inte för att jag skulle vara speciellt sugen på det efter alla festligheter som vi varit på. I fredags bjöd Bergsgården på julbord hos 'Claesson's' som var jättegott med hemlagat i alla former.
Efter det fick vi skjuts till Romstad där vi fortsatte kvällen med intressanta diskussioner och mycket att dricka...
När vi kom hem fick vi veta att Alice och Kevin gått vidare till finalen i Globen, och det var ju väntat.

Lördagen var lite seg och allmänt slapp, men vi laddade egentligen bara inför nästa fest på kvällen hos Ulf och Lena. Där fanns också massor av god mat och kalla drycker samt två smarriga efterrätter.
När vi kom hem fick vi veta att Marcus Fagervall vunnit 'Stjärnor På Is', och det var också väntat.

Söndagen har då tillbringats i soffan. Vi har kollat på alla repriser från fredagen och lördagen som vi missade. För att fullborda TV-tittandet, åkte Larsa och köpte den nya Arn-filmen som just har släppts på DVD. Den var lika seg som den första, men nu har vi sett den i alla fall.

I morgon är det måndag igen och med den nya tag inför julen!

Låt det snöa!

Vicky och Sota en vinter för länge sen..

Jaha, då har första advent varit. Gråmulen med någon plusgrad men Larsa har hängt i krokig arm och applicerat 'blippor' högt och lågt, precis som det ska vara.
Vi hade glömt att köpa glögg, men hittade en halvflaska glüwein, avslagen men uppvärmd fullt drickbar.

Ami har lämnat oss för att testa om någon annan stackare vill prata japanska med henne i soffan, gärna med fötterna på bordet och en massa mat framför sig medan TVn visar tecknat.
Motvilligt lämnade hon tillbaka mobilen och igår kväll kontaktade hon E för att få 'låna' en dator..!

Trots att mina fingrar är rejält omplåstrade efter mitt fajtande med kniven till hushållsmaskinen, har jag idag bakat jättegoda lussekatter.
De stora snöflingor som föll på förmiddagen har smält bort och gjort vägarna sörjiga så promenaden hoppar jag över igen.

Nu är det bara tre veckor kvar till ankomst och jag längtar bigtime!

Krig och kaos.

Pansarbrigadens märke

Just nu känns det som att allting har kört ihop sig ordentligt.
Mitt skrivprojekt haltar fram trots att jag har så mycket att skriva om. Har nu kommit fram till Vinterkriget, och söker intensivt bekräftelser på vissa data så att kronologin ska stämma.
Att bläddra igenom tusentals sidor från Google tar tid.
Jag borde ha terminalglasögon. Att sitta timmar i sträck framför datorn utan såna är ganska ansträngande.
Ingen dammsuger. Eller stryker skjortor.Trots det blir jag i mitt tycke ändå avbruten av något hela tiden som ska tas itu med. Idag var jag på Krumeluren för att köpa lackfärg till tomtarna som vi har gjort, men det fanns inte, inte heller filt till luvor. Sen var det besök på ICA, färghandeln, Sound Connection och apoteket.
Klockan tre kom Jystina för sin svenskalektion.
Ikväll skulle jag ha haft ett möte med kidsen på Hotellet, men eftersom jag inte fått in några uppgifter om hyresinbetalningar, kändes det meningslöst.
Skit samma, nu ska jag googla på Elisenvaara.

NaNo och hockey

En bild på Hannes Hyvönen från den gamla goda tiden

BaH! Det här var jobbigare än jag hade tänkt mej.
Målet att skriva 1700 ord på en dag sprack första dagen. Orsaken är att jag fortfarande söker relevanta uppgifter om folk, och att Googla igenom hundratals med sidor tar tid, särskilt när de är på finska.
Men nu har jag kommit på att jag kan ju skriva ner det jag har och fylla på allteftersom jag får in nya uppgifter. Upplägget blir visserligen helt annorlunda mot vad jag har tänkt mej, men det får bli som det blir.

E verkar däremot ha bra flyt på sitt skrivande och håller uppe skrivkvoten. Likaså Fen, som igår var uppe i nästan 10 000 ord! Jaja, dom är ju så snabba på tangenterna dom där små datanördarna.

För övrigt händer inte mycket just nu. Hockeyn igår var ju ett måste eftersom min favvospelare Hannes Hyvönen var på isen. Han var rättvis och gjorde ett mål åt både FBK och sitt eget lag Södertälje. Annars var matchen kass och jag kunde knappt hålla mej vaken.

Snart så...

Potpourriurna tillverkad av Johan Blom 1925

I morgon vid midnatt går då startskottet för NaNoWriMO och E och jag är laddade till tusen.
Jag har jobbat med research i snart två veckor vilket har fört mej till en massa stängda dörrar.
Därför har jag tagit mej i kragen och kontaktat släktingar, en del som jag inte har varken sett eller pratat med på femtio år. Men det har varit både intressant och lärorikt. Inte för att jag har fått svar på mina frågor, utan att jag fått veta en massa som jag inte ens vetat att fråga om.

Jag har också förberett den övriga familjen, inklusive Ami, att de får klara sej själva med det mesta under november månad. Larsa är naturligtvis inte pigg på att få sina privilegier nedskurna, men nu är det min tur, so live with it.

Kul och spännande ska det under alla omständigheter bli. Det enda jag har som orosmoln är att jag ska tappa sugen för att tempot verkar vara lite för högt satt i förhållande till min skrivhastighet.

En anna kul grej är att vi lyckats peppa igång en annan riktigt duktig skribent, vars tidiga alster har underhållit oss storligen.

Vicky, du saknas i detta projekt!

Värmländska ord

Inte en dagsfärsk bild, men ändå....


Pilutta er som trodde att det bara fanns ett ord med fyra Ö, som i ölöppnörö. Vad sags om sjörövörö?
Det var faktiskt inte jag som kom på det, utan lilla E som skulle på utklädningsdag i skolan idag och kom ner fullt utstyrd som just en sjörövörö.

I övrigt är jag helt fängslad av att söka på nätet efter mina anfäder/mödrar. Jag vill inte kalla det för släktforskning för det låter så torrt och jobbigt, men bara kolla runt om man får napp nånstans är spännande.
Hittade protokollet för min farfars avrättning den 1/5 1918, det var lite kusligt faktiskt. Jag hoppas att han var modig.

Beatles for ever!

Mitt allra första Beatles-album, köpt för min första lön.


Lördagen var en alltigenom väldigt trevlig dag!
Halv tio samlades 'Knitting Club' inklusive E och Ami för att åka till Fryksta Keramik. Vi skulle göra tomtekroppar i lera.
Det var inte det enklaste, men med lite handledning fattade vi hur det skulle gå till. Det kavlades och limmades med vinäger, och det rullades huvuden och näsor.
Man kan väl säja att tomtarna blev väldigt personliga i sina skepnader, men om de blev bra får man veta efter bränningen. För om man har fått in luft i leran så spricker det tydligen under bränningen och det vet man ju inte förrän efteråt.
I alla fall så var det jättekul att få prova på det hela. Efteråt satt vi ute i keramikverkstans trädgård och fikade i höstsolen. Det var Anne och Lena som hade tagit med sej kaffe och goda bullar. Mycket trevligt initiativ, tyckte vi alla!

Väl hemma igen hade Larsa lagat en jättegod lunch. Han är en riktig pärla i mångt och mycket!
Efter lunchen övningskörde E till Boda med Larsa, där hon och hennes kompis Jossan skulle spela Zelda hela natten. E tog med sej en bit av den himmelska tårtan som hon och Lill-Hanna hade bakat på fredagkvällen.

När Larsa kom tillbaka var det dags att åka till LLA. Färjestad skulle möta serieledarna Brynäs så det ville vi ju inte missa. Ami följde glatt med på hockeyn, hon till och med sa att hon gillar det!
Efter andra perioden ledde vi med 3-0 och läget såg stabilt ut, så vi åkte hem för att se sista perioden för att direkt därefter åka iväg till Tin och Rolf för den stora Beatles-nostalgi-uppföljar-festen.
Den blev livad och glad må jag säja! Maten var jättegod; gulaschsoppa med härliga vitlöksbrön och inlagda päron med grädde smaksatt av choklad och krossade polkagrisar! En hit!
Vinet flödade som vanligt vid dessa sammankomster, men jag hade bestämt mej för att köra, så det blev ett antal glas med isvatten för min del.
Snart kom det fram två gitarrer och eftersom vi hade två proffsmusiker med i sällskapet blev det sång och musik resten av kvällen.
Det skulle naturligtvis vara Beatles för hela slanten, men allteftersom kvällen led och man upptäckte att texterna inte längre satt som de skulle, övergicks det till frälsarsånger, och då tyckte jag att det var dags att tacka för oss.
En alltigenom rolig kväll var det, och efter att ha skjutsat hem vänner till Romstad, var det skönt att komma hem och sova.

Lite vemod...

Alla behöver en kompis, jag har Maggan.

Hu vad tiden går fort!
Lördag kräftskiva, söndag ont i huvet, måndag vaknar livsandarna så smått, tisdag apati över förspillda dagar, onsdag krampaktiga försök att komma ifatt, och idag är det torsdag redan!

Klockan åtta tog jag en rask promenad och plockade lite i trädgården innan jag gick in. Funderade lite över vart dagarna tagit vägen sen Sota lämnade oss. Har jag kanske varit deprimerad utan att veta om det? Flytt från vardagen in i böckernas och chokladens värld för att undvika tomheten?
Förmodligen.
Jag som älskar hösten brukar ha en massa planer på allt jag vill göra. Pyssla. Sy. Sticka. Planera julen. Men luften har gått ur.

Glatt besked fick jag i alla fall från Vicky, dom kommer till jul! Och följaktligen kommer också mina 'lapptussar' som åker till Egypten idag.!
Det ska bli så roligt att få tränga ihop oss och bara snuffa på varandra igen.

Men nu ska jag åka till stan och göra en snabbvisit hos tandläkaren. Känner jag för det kanske jag också tar en repa på MittiCity och viftar runt med Larsas betalkort.

Vuxenfunderingar

Jag har ofta funderat över när man blir vuxen. Är det när man tar ansvar? Är det när man fyller 18 eller är vuxengränsen flytande? Och vem bestämmer när man är vuxen? Bara själva ordet ger mej lite obehagskänsla, men det beror väl på mina referenser till just det ordet.

Vuxen signalerar byråkrati, trångsynthet, pedanteri, överlägsenhet och 'jag-vet-bäst'. Och allt detta projiceras oftast på barn som om dom tvunget måste präglas att bli likadana.

Jao, jag vet att jag har tendensen att 'veta-bäst', men skyller det på vuxensyndromet. Jag har väl också blivit präglad nån gång.
Däremot är jag barnslig nog att spontant möta barn på deras villkor. Jag tycker att barn/ungdomar är mycket roligare, intressantare, mer oförutsägbara än de flesta vuxna. Har man träffat en vuxen person mer än fem gånger, vet man i princip hur den personen tänker och hur den kommer att bete sej i de flesta situationer.

Jag försöker lära mej något nytt varje dag, och har upptäckt att det är barnen som lär mej de roliga grejerna. Musik, till exempel, jag skulle själv aldrig hitta eller ens veta om en massa bra musik om det inte var för barnen. Skulle jag hålla mej till vuxen musik skulle det väl snart vara dragspel... För att inte tala om spel av skilda slag. SpelaSpelaSpela! :D

Trender är en annan sak som jag uteslutande lär mej av barnen. ( Förutom trädgårdstrender då.) Det för mej osökt till kapitlet kläder. Ungdomar kan idag klä sej precis efter tycke och smak. Det kan variera efter humör eller bara för att de gillar en speciell färg eller trend.
Men är man vuxen kan man inte göra så!
Hur många gånger har jag inte hört att en kvinna bara störtgillar nåt som hon inte anser sej kunna ha på grund av sin ålder! Det kan vara allt från smycken och väskor till byxor och mössor.
Jag tänker i alla fall fortsätta att ha mina rosa öronvärmare med kaniner. Så länge jag inte väcker anstöt så får väl folk tycka att jag är barnslig.

Våga Vägra Vara Vuxen!

Uppföljaren till 'The Friday Night Knitting Club' har kommit ut!

Idag är det min tur att ha vår 'Knitting Club' hemma. Jag tänker bjuda på trattkantarellsoppa, eftersom det är den enda soppan som jag tycker mej behärska. Visst kan jag laga både fisksoppa och köttsoppa också, men det har vi ätit ganska nyligen.
Igår kväll gjorde jag surdegen till brödet som jag ska baka ut senare, så att vi får färskt hembakat till soppan.
Morotskakan till kaffet tog jag nyss ur ugnen. Visst låter jag präktig?! :D

Igår ägnade jag mej i timmar åt att klippa och klistra. Jag gjorde arbetsmaterial till svenskalektionerna som både Justyna och Ami har nytta av.
Jag klippte sönder gamla modetidningar och tog bilder av kläder och tillbehör som jag klistrade på A4 ark och kopierade. Det blev väldigt bra, så nu ska jag fortsätta med smycken, frukter och grönsaker. Möbler och husgeråd står på tur sen.
På lektionen igår repeterade vi klockan och tränade prepositioner samt bestämd och obestämd form av substantiv.
Vi har kul på våra lektioner och skrattar gott åt övningar av Ö-ljudet, vilket är ett problem för både Ami och Justyna.

Kvällen tillbringade jag framför TVn och kollade på 'Sisters and Brothers'. Jag gillar den serien dels för att Sally Field är suverän som mamma i huset, men också för att hela familjen är 'sortinsakki' som min mamma skulle ha sagt. :D
Hoppas att dom inte lägger ner den utan kör åtminstone en fem-sex säsonger!

En fundering...

Ibland får jag för mej att undra över märkliga saker.
Det här är en av dom:
Jag upplever mej själv som en som inte märks särskilt mycket bland folk. Jag klär mej inte uppseendeväckande åt något håll och jag ser väl ut som folk gör mest. Jag vet att jag inte heller inbjuder till kontakt för jag tittar inte på folk, Så varför i hela världen drabbas jag alltsom oftast av personer som ska fråga mej om en massa??
Det händer oftast i olika slag av affärer, men varför frågar folk mej om vägen när jag är i Stockholm och Larsa går bredvid mej?
Och inte ser jag väl särskilt fransk ut heller, men jodå, 'vi frågar henne' tänker folk som inte vet var dom är!
Som tur var, hände detta i Roquebrune, och jag kunde hjälpa till, men ändå...?

Larsa som ofta är med mej när detta inträffar, tycker förmodligen att det är skitkul, och har en massa fåniga teorier om varför det händer.
Jag tycker bara att det är synnerligen märkligt!

Fläskkotletter

Det blev fläskkotletter med löksås till lunch. E bakade en kladdkaka medan jag fixade maten och Ami plockade med disken och dukade fram. I kväll är det hennes tur att laga mat. Förra söndagen lagade hon en jättegod japansk gryta.

Nu ska jag städa klart min garderob vars innehåll jag drog ut i morse. Solen skiner och det blåser lite så det passar bra att vädra kläder nu.
Nattens storm höll mej vaken en hel del och när vinden lyckades slita upp fönstret som jag alltid har lite på glänt, då var det inte särskilt mysigt.

Sen ska jag försöka förbereda lite inför morgondagens svenskalektion, fast egentligen skulle man ta en långpromenad...

Detta har hänt den sist:
Ami kom hem från skolan i fredags och hade med sej kanelbullar och en bit prinsesstårta. Det var ju Kanelbullens dag igår, och det hade de tydligen laddat inför på skolan. Men oss emellan så är mina bullar godare än skolans, vilka smakade Coop Nära.

I lördags var det den officiella pooltäckardagen på Bangatan. Det innebär att nu är det definitivt slutbadat för i år. Inte för att nån har badat sen 'kineserna' for, men chansen har funnits.

Sen drog vi iväg på hockey. Ami följde gladeligen med, vilket tyder på ett visst intresse i alla fall.
FBK åkte på däng med 1-3 av Modo, vilket man nästan kunde förutspå redan i första perioden. Undrar om killarna hade varit på fest kvällen innan, för de var ganska slöa och håglösa. Jaja, dom kommer igen!

På kvällen bänkade vi oss framför TVn för att titta på 'Stjärnor På Is'. Eftersom jag har ett antikt förflutet på isen myself, hade jag sett fram emot detta.
Men, så mycket kan jag ju säja, att så länge den där Carolina Gynning är programledare, har jag inga problem med att göra annat på lördagkvällarna än att lyssna på hennes skränande smaklösheter.
Carina Berg, däremot, är professionell och snygg, fast hon hade en gräslig trasa på sej, och det skulle räcka mer än väl med bara henne som programledare.
Bland deltagarna har jag två favoriter, 'Kicken' och Marcus Fagervall. 'Kicken' för att jag tror att han kan tillföra programmet lite mer rock'nroll och Marcus för att han åkte överlägset bäst och har stjärnutstrålning. Charmigast var Jesper Blomqvist, som jag inte ens visste vem det var förrän Larsa berättade om hans fotbollsmeriter. Men fotboll är ju för mej som trilobiternas sexliv, totalt ointressant.

Nu ska jag förbereda lunchen...

Loppisfynd och brödbak.

Då var det fredag igen!
Jag var lite trött i morse för jag kollade på DH till halv två inatt.. E har ju sovmorgon på fredagar, men hon dök upp i köket redan strax efter nio.
Vi skulle på loppis i Slottet innan hon drog till skolan, var det bestämt. Millan har nämligen blivit fascinerad av nåt som kallas steampunk. Hon kan gott själv förklara vad det egentligen är, gärna på den här bloggen, men hon är i alla fall ute efter gamla trasiga klockor.
Visst gjorde vi fynd på loppisen! Jag fick tag på flera potatisskalare som kidsen på Hotellet har efterlyst och en fin plättlagg i gjutjärn samt lite roliga bakverktyg.
E hittade två klockor och en liten barometer som hon tyckte såg 'steam' ut. Summan på inköpen blev femton kronor.

När vi kom hem bakade jag ut mina frukostbullar som jag satt igång med innan vi for. Dom blev jättefina! Och på tal om bakning, så verkar Ami trivas bra i sin nya klass. E och jag är så avundsjuka på henne när hon berättar vad hon får baka. Tyvärr får hon inte med sej några recept hem, men snart så lär hon sej väl memorera en del av det dom gör.

nu ska jag åka till Hotellet och öppna dörren åt en som för andra gången den här veckan har låst in sina nycklar på rummet!

Torkade rosor

Alltså... den här bloggen var ju till för att vi skulle kommunicera med varandra om kul/tråkiga/intressanta/konstigheter eller bara saker som vi retar oss på, men vad har det blivit?!

Jo, jag skriver om min vardag, ni skriver inte alls. Bussigt! *Lite sur*

Men i alla fall så har jag gjort nåt jag tänkt göra i flera år, nämligen torkat rosenblad. Det var lätt. Bara gå ut och plocka av nyutslagna doftande rosor, riv av kronbladen, lägg dem på en perforerad ugnsplåt och in i varmluftsugnen. Inte för länge, när det immar på ugnsluckan, stäng av ugnen och ställ luckan på glänt. Rör om bland bladen när de har svalnat och gör om proceduren igen om det behövs.
Rosendoften i köket har varit intensiv, nästan så att jag fick huvudvärk. Men nu är alla bladen torra och fina och förvarade i en glasburk med lock.
Frågan är bara vad jag ska göra med dom?

Hockey och SFI

Min favvo-spelare som tyvärr inte spelar i FBK längre!


I lördags var E, jag och Ami på hockey i LLA. Det var första gången Ami besökte ett idrottsevenemang, sa hon.
Platserna som vi har ligger ju nästan högst upp, och det tyckte hon var läskigt.
Nationalsången, Frölundasupportrarna som skrålade oavbrutet bakom oss och ståplatsfolkets hejaramsor fascinerade henne enormt.
Jag hade plockat upp ishockeyspelet på förmiddagen för att sätta in henne i de enklaste reglerna, och det gjorde nog att hon följde matchen med stort intresse, då jag tror att hon fattat en hel del. Hennes sätt att applådera med spretande fingrar är så sött! Att vi vann med 2-1 var ju också en behållning.
Vi får väl se framgent om hennes intresse bara är av det artiga slaget.

Söndagen var fin, och Larsa och jag tog en promenad med kameran utefter älven. Lite fina höstbilder blev det, men dom är tyvärr i Larsas dator.

Idag har jag haft min första SFI-lektion. Det är Justina som behöver intensivträning. Hon har bott i Sverige i 4 år, och har stora brister i många ämnen som jag ska försöka rätta till.
Vi har bestämt att hon ska komma måndagar och tisdagar. Det kändes som att vi fick en bra kontakt direkt, så det här ska nog gå bra om hon följer mina råd om att prata svenska hemma med barnen och maken.

Ikväll har jag 'Måndagsmöte' på Hotellet, och sen blir det IDOL. Nu börjar det ju på allvar då 'folket' får rösta. Hittills har ju dom som varit lite speciella åkt ut, så vi får väl se om jag hittar nån favorit att rösta på...

Kålpudding

Härom dagen kom E hem från skolan och deklarerade att hon ville ha kålpudding.
Min reaktion blev: O.O

Men okej, tänkte jag, vi gör kålpudding! Fram med recept och sen till ICA.
Först skulle man koka risgrynsgröt, vilket jag faktiskt aldrig gjort eftersom det finns alldeles utmärkta färdiga förpackningar i affären. Men med min favoritgryta kan man koka vadsomhelst utan att det bränns vid, så gröten blev perfekt.
Den lämnades åt sitt öde fram till igår eftermiddag då flickorna och jag kavlade upp ärmarna och gick lös i köket.
E och Ami skulle hålla mej sällskap med språkövningar, var det tänkt, men med mina töffliga försök att skära vitkålen i små bitar, tog E över den biten.
Ami tog över köttfärsrörandet och jag höll koll på receptet.
Språkövningarna fortsatte glatt, men vi lyckas alltid krångla in oss i meningar som inte går att varken förklara eller översätta för det är uttryck som bara förekommer i svenska språket.
När kålpuddingen väl var i ugnen drog vi till ICA för att köpa mjölk och godis till kvällens film.

Maten blev faktiskt hur god som helst! E som är såsälskare, var jättenöjd med såsen och Ami tog om. Vi tre kan öppna matställe när som helst!
Sen blev det 'August Rush' på filmduken. Den är bra, men mest gullig.

Vi väntar på pappa allihop, det kändes inte som en fredagkväll utan honom...

Höstpromenad

Igår förmiddag var en av mina favoriter vädermässigt. Hög, klar luft och strålande solsken med 8 plusgrader. Lönnarna har börjat spraka av alla upptänkliga röda nyanser och doften av nedfallna äpplen drar förbi. Jag var bara tvungen att ge mej ut på en promenad.

Det sved till när jag satte på mej gympadojorna. Ingen Sota trampandes omkring av lycka över att få gå ut. Rutinerna sitter hårt..
Men med radion i öronen bet jag ihop och gick 'vår' runda. Förbi fiskeriet och fabriken, och bort till Åsmyren. När jag kom nerför den lilla backen till strandkanten var hon före mej och stod i vattnet som vanligt. Jag log lite, det kändes bra..
Väl ute på cykelbanan bestämde jag mej för att gå och få lite förmiddagsfika i Grossbol. Jag hade ju ingen brådska någonstans. Men tji fick jag, ingen behagade vara hemma så det var till att gå hem och fika istället.
Jag hade varit ute en och en halv timme, och det kändes i min otrevliga tå. Måste fixa en mer tåvänlig promenadsko.

Halv tre var jag på parkeringen vid E:s skola. Vi skulle egentligen inte shoppa något, utan lämna tillbaka nyckel till den franska lägenheten, men Bengt skulle inte vara i stan förrän vid halv femtiden, så det blev en visit på MittiCity.
Wayne's Coffee fick ett besök innan vi kikade in i butikerna. Det blev en jättesnygg väst till E, men inga skor till mej.

Efter ett kort men trevligt besök i Romstad, for vi hem och lagade mat.
På kvällen bänkade vi oss framför TVn för att följa IDOLcirkusen. Det är onekligen lite underhållande.
Tackolov att E avstod!

Lite mer Ami

Vad har hänt med Ami under den här jobbiga tiden då, undrar kanske en vän av ordning.
Vi berättade för henne hur det var.
Hon har förstått och med sin orientaliska outgrundlighet har hon avvaktat tills vi har börjat funka något så när normalt igen.
Igår berättade hon om sin nya klass som tydligen bara har EN kille bland de 20 eleverna.
Hon verkade gilla sin mentor Per, som vad jag förstod, kunde några ord japanska, vilket gladde henne mycket. Hon hade också träffat en annan japanska på skolan som bor i Karlstad, och som hade visat henne runt på den nya skolan.
Jag hoppas hon kommer att trivas nu och att hon hittar vänner att umgås med.
Ami är ju en totalt okomplicerad person, så det borde inte vara svårt.

När hon kom hem från skolan bad hon om en sax. Hon skulle klippa håret. Jag blev lite förskräckt ett ögonblick innan jag förstod att det var luggen hon menade.
Efter ett långt besök i badrummet kom hon ut och undrade om jag ville jämna till det hela, för hon var inte nöjd. Jag sa att det nog var bäst att vänta tills E kom hem, för annars var risken stor att hon skulle bli ännu mer missnöjd.
På kvällen såg hon sitt livs första ishockeymatch på TV. Hon fattade nog inte ett dugg, men ville väl veta vad vi är så fascinerade av.
På lördag ska hon få uppleva det live!

Livet går vidare, skrev Lars i sin blogg.
Ja, men just nu går det mycket sakta. Mekaniskt gör man vardagliga saker utan att ha Sota i tankarna, men jag kollar fortfarande om hon ligger vid busken ute i trädgården där hon hade koll på både Cornelis och oss.
Jag hör hennes klor klappra i trappan på nätterna och hör hennes suck när hon lägger sej vid fotändan av sängen.
När jag går upp på natten, kollar jag att hon inte ligger vid nedersta trappsteget, för där ska hon ju ligga när hon inte är i sovrummet. Att inte trampa där lärde jag mej för många år sen. När det ändå hände, for hon upp och tittade yrvaket på mej. Aldrig arg, utan mer skamsen för att ha varit i vägen.

Matskålarna står kvar. Hennes korg också. Men så länge värken i bröstet finns kvar, så står också dessa kvar.
Det får ta den tid det tar...

Sota

Vill bara meddela att den snällaste och vackraste hunden, vår älskade Sota, min livskamrat, stilla insomnade för alltid på djursjukhuset i Karlstad inatt.

Amis programbyte

Ami insåg redan förra veckan att hon hade valt fel program på gymnasiet. Hon har själv pratat med studievägledaren och bett att få byta program. När vi kom hem från Frankrike var detta redan under utredning. Skolan ville avvakta tills jag kom hem på grund av språksvårigheter.
Trodde dom att jag kan mer japanska än dom?!

Hursomhelst har det ringts och tjafsats hit och dit. Dom har erbjudit henne att vara kvar på Media-programmet, men att hon då skulle slippa data-kunskap på grund av sina obefintliga grundkunskaper och istället läsa japanska!
Jag blir mållös av häpnad över hur 'smarta' folk är!

Ami ville inte på villkors vis stanna på media, så till slut bestämde hon sej för 'kak o bak'.
I måndags kom hon hem från skolan och hade hört att elever som går på Tullholmsgymnasiet är rasister, så hon var skräckslagen för att gå där!
Jag hade fullt sjå att förklara för henne att OM så skulle vara fallet, så gäller det inte japaner. Men att förklara att mobbing och annat skit är jätteförbjudet i skolor i Sverige var svårt.
Hon ser ju den allmänt slappa hållningen ( i jämförelse med hennes liv i en privat flickskola ) och tror väl att ingen bryr sej om nåt.

Eftersom allt nu säkert verkar skitjobbigt för henne, bestämde hon sej för att lita på mej, och igår meddelade hon SYOn att hon ville till Bageriprogrammet på Tullholmen.
När hon kom hem hade hon med sej grejer för provtagning av salmonella, vilket är obligatoriskt om man ska handha livsmedel.
Föreställ dej en totalt förvirrad Ami, när jag, efter att ha läst instruktionerna, skulle förklara vad det var och hur man gör! Hon måste ha trott att vi drev med henne först.
E löste det som vanligt, genom att säja det kritiska ordet på japanska, och då ramlade poletten ner på Ami.
I morse skjutsade jag flickorna till skolan efter att först varit på Gripens lab. Ami går kvar i sin klass denna veckan, men får tydligen bedriva självstudier i svenska.

Efter att ha varit på en promenad med Sota, åkte jag till Bergvik för att köpa mej en jacka av nåt slag. Alla var fula eller töntiga eller av skitkvalitét, så det blev lite toppar och en mysig tröja istället.

Nu ska jag laga mat och sen ska vi titta på Idol! Heja Andreas!! :D

Byråkrati och LLA

Morgonen var kall och gråmulen. E hade sovmorgon och Ami var hemma från skolan, delvis på grund av sin förkylning men också för att vi skulle till Migrationsverket för att försöka få hennes vistelse i Sverige förlängt med 2 månader.
Då kan man ju undra varför?
Jo, för annars kan hon inte få något tillfälligt personnummer. Man måste nämligen ha ett uppehållstillstånd på ett åt för att få det, och Amis tillstånd är bara på 10 månader. På Skatteverket rekommenderade de oss att söka ytterligare 2 månaders förlängning, så skulle dom fixa personnummer.
Då kan man ju undra varför hon ska ha ett personnummer?
Jo, för annars kan hon inte sjukanmäla sej på skolan, inte heller skaffa lånekort på biblioteket, för att inte tala om den händelse hon skulle behöva uppsöka sjukvården!

På migrationsverket kunde dom naturligtvis inte vara till någon hjälp, men jag fick telefonnumret till den person som handlagt Amis ärende från början, och som förväntat var den personen inte anträffbar förrän den sjätte oktober! Är det inte typisk svensk byråkrati, så säg?

Vi åkte till Löfbergs Lila Arena och sammanstrålade med Larsa för att äta lunch. Jag tänkte ladda lite inför säsongsstarten med att kolla i vilken form spelarna ser ut att vara, men samtliga höll sej undan min granskning. Tråkigt för Ami som förväntat sej att se den berömde Jörgen Jönsson! Aja, tids nog hinner hon tröttna på honom...

Frampå eftermiddagen hade Ami högläsning för mej på svenska ur en barnbok, och det flöt på förvånansvärt bra! Synd att E:s gamla barnböcker skingrats för vinden, dom hade varit bra att ha nu.

Larsa har åkt till Sthlm nu ikväll och vi har fördrivit tiden framför varsin dator.

Guldfiskar och Elviskonsert

Ute är det nu +7 grader. Jag har kollat med väderdatorn på bilden.

Den här helgen har försvunnit som i en dimma. Inget vettigt har blivit gjort, fast ambitionen var att både det ena och det andra skulle fixas.
På lördagen klippte Larsa gräset och jag började så smått plocka in frostkänsliga växter. Vi bröt för lunch som bestod av en familjepizza, och så var den arbetsdagen över. Det blev 'vila efter maten' i form av bokläsning och tupplur för min del, och tupplur framför TVn för Larsa.
Ami som har åkt på en rejäl förkylning tog också hon en lur medan E förmodligen pluggade och höll koll på datorn.
På kvällen degade vi alla framför TVn.
Söndag förmiddag var vikt åt infångandet av dammfiskarna vilka inte alls var med på noterna. Icke en enda kom upp. Kallt var det ute också, så lusten att lura på dom fanns inte hos någon. Jaja, upp ska dom ju innan isen lägger sej...

På kvällen åkte vi till Karlstad för att se Elvis Gospel-föreställningen på Scalateatern. Det är ju inte riktigt min typ av musik, men Bengt och hans musikerkompisar är ju så himla bra och så hade dom tagit hit en tjej från Memphis i USA, som sjöng alldeles väldigt bra!
Ami sade sej gilla konserten, medans E nog tyckte som jag.

Prinsesstornet!

Här en bild på det rosa runda huset som var till salu i Roquebrune.
Perfekt för en prinsessa att dra sej tillbaka till när världen tränger sej på....

Hemma igen!

Ja, då var vi hemma igen efter en mycket bra resa till Franska Rivieran. Vi bodde i Menton, som ligger väldigt nära italienska gränsen.
Vädret var disigt och fuktigt och temperaturen pendlade mellan +29-30 grader hela tiden, natt som dag.
Med hyrbilen tog vi oss både till San Remo i Italien och de medeltida bergsbyarna i närheten. Jag förälskade mej i Roquebrune, en pytteliten medeltidsstad med 128 innevånare, högt uppe på en klippa med en borg högst upp. Utsikten var helt hänförande och de smala trappgränderna, stenhusen som var som utmejslade ur klippan och valvgångarna tog mej direkt till Melin. ;)

Vi var naturligtvis till Monaco också och gjorde ett bejublat besök på Casinot i Monte Carlo.
Min födelsedag med champagnefrukost var en höjdare förstås.

När vi kom hem igår kväll, väntade E och Ami på oss med nystädat hus och en fantastisk chokladtårta med Tingeling-ljus! Söta små presenter fanns det också förstås!
Jag är övernöjd och glad för allt!!

Min rygg har blivit påtagligt bättre. Misstänker att det är step-up-passen som har gjort sitt. Jag har nog aldrig gått i så mycket trappor på så kort tid tidigare. I bergsbyn Ste-Agnés fick man ta sej uppåt i 200 meter med hjälp av uthuggna trappor som snirklade sej utmed klippkanten för att komma upp till slottsruinen och en 'alkemistisk' trädgård. Väl värt varenda steg när man väl hämtat andan!
Ska försöka få över lite bilder att lägga ut här.

Återkommer igen....

Nu åker vi!

Igår blev det inget bloggat för att det inte hade hänt nåt anmärkningsvärt. Men idag så har det packats och grejsats inför vår resa.
E har fått instruktioner om både gräsklippning och bakning. :) Får väl se vad hon mäktar med.

Får se om jag kan blogga nåt under resan, Larsa har ju datorn med sej förstås!
Hejdå för nu *vinkar*

Det blev en varning!

Idag har det varit en lugn dag.
Brevbäraren har återigen sett mej i morgonrock och tufsig i håret, men han lär väl vara van vid det här laget. Han kommer alltid före halv nio med konstiga paket till Larsa som jag måste kvittera. Idag var det telefongrejer.
När jag fixat morgonbestyren och duschat, drog jag till banken och satte in E:s lön på hennes konto och grejade lite med hennes fonder.
När jag kom hem kände jag inte för lunch utan det fick bli kexchoklad istället... :P

Vår lilla 'ligist' på Hotellet hade redan ringt ett par gånger. Först för att meddela att tavlan som försvunnit, nu var på plats igen, och sedan för att få ett förhandsbesked om sin situation.
Jag ville ha en rapport från skolan innan jag kunde ta definitiv ställning, sa jag.

På eftermiddagen hade jag fått rapporten från skolan, och den var jag nöjd med tills vidare.
Jag skrev ut en skriftlig varning och preciserade skadeståndskraven.
När Larsa kom hem åkte vi till Hotellet och överlämnade dokumentet. Han blev glad som en hundvalp över att ha fått stanna, och skulle betala vad det kostade.
Om jag inte har missbedömt grabben helt, så har han fått sej en läxa som räcker åtminstone de tre närmaste åren!

Väl hemma igen började jag laga kvällsmat, och då ringer vår ökända elev som vi hade boende på Hotellet förra läsåret och ville 'prata' om det som hänt, eftersom han var en av de inblandade. Jag överlät det åt Larsa, som fått instruktioner att informera grabben om att om han sätter sin fot på Hotellet nån mer gång, kommer det att anses som hemfridsbrott, och polisanmälas.
Jag orkade inte ta nån diskussion med den mytomanen. Efter ytterligare några telefonsamtal från honom, kunde lugnet lägra sej i huset.

Vad Ami anbelangar, har vi haft skojiga men intensiva svensklektioner under eftermiddagen och kvällen. Hon är både smart och lättlärd, men uttalen är svåra...
Kvällen har hon och E ägnat sej åt att gå igenom skolkatalogen och kollat på snygga killar...

Kalabalik på Hotellet!

I morse vaknade jag av att E kom in i mitt sovrum och sa hejdå, nu åker vi!
Klockan var åtta och jag kände att jag hade försovit mej bigtime fast jag vet att flickorna klarar sej utan mej med sina morgonbestyr. Jag uppskattar i alla fall att hon kommer och säger till när hon ska åka. :)
Så i godan ro drack jag mitt morgonkaffe och läste tidningen tills ett obehagligt telefonsamtal störde mej. Det hade varit "fest" på Hotellet med vandalisering och stöld av diverse inredning.
Jag kände bara att nä, jag skiter i det, men det dröjde naturligtvis inte länge förrän Lotta, städerskan, ringde och gav mej detaljer om vad som mött henne när hon kom dit. Hon hade naturligtvis fixat i ordning det mesta, men upptäckte att bl a ett bord var borta. Jag sa åt henne att jag tar itu med räfst och rättarting ikväll, då jag ändå skulle dit på 'måndagsmöte'.

Men naturligtvis har hela dagen mer eller mindre gått åt till denna händelse. Det har ringts från skolan, jag har talat med 'Hotell-ledningen' och saken har stötts och blötts.

Den 'skyldige' var naturligtvis inte med på mötet, vilket var lika bra, eftersom jag fick av dom andra en ganska klar bild av vad som hade hänt.
Senare konfronterade jag honom på hans rum och med hot om omedelbar avhysning kröp det fram att han släppt in diverse onyktra kompisar som börjat festa om på Hotellet.
Han fick klart för sej att han brutit mot dom flesta ordningsföreskrifterna och att det högst sannolikt renderar till avhysning.
Han var djupt ångerfull och erbjöd sej att göra 'vad-som-helst' för att få bo kvar. Jag lovade ge honom besked i morgon, och bad honom själv berätta för sina föräldrar vad som hänt.

Jag hann inte hem förrän mamman ringde och var förtvivlad. Men jag kunde bara meddela henne att han skulle få besked om sitt boende i morgon.
Nu under kvällen har det ringt kamrater från Hotellet och vädjat för honom. Han har ringt själv och erbjudit att betala för det som försvunnit samt att byta bekantskapskrets.

Nisse och Larsa som gått i söndagsskolan för länge och för mycket, tycker att han ska komma undan med en skriftlig varning, E som är lik sin farmor, tycker samma....
Jaja, jag ska sova på saken och prata med skolan i morgon innan jag bestämmer mej.

Ami har valt gymnasieprogram idag. Det blev media. Ganska praktiskt eftersom det är på samma skola som E går på. Men frågan är om det var rätt val...? Det får väl visa sej, hoppas hon får det kul där.

Spännande fortsättning följer i morgon...

En slapp weekend

Helgen har varit ganska slapp... På lördagen försökte jag göra en insats i trädgården, men gav upp ganska snart för att ryggen protesterade vilt. Så det blev värmedyna i sängen med en god bok istället. Ami och Elisabeth bakade chokladrutor.
På kvällen skulle Larsa och jag se Europa-premiären av musikalen "Spring Awakening". Den var väl inte särskilt imponerande vad det gällde handlingen, däremot var musiken och sångarna klart godkända. Publiken bjöds på ett glas premiär-vin och det var ju festligt!

Efter föreställningen tog vi vägen om Karin och Bengt, där Tin och Rolf var, och där blev vi sittandes vid god mat och dryck fram till 1-tiden.

Söndagen var för min del lite seg, men Larsa som hade druckit vatten hela föregående kväll och var fräsch och nyter, drog till stan med tjejerna där de åt lunch och shoppade lite. På kvällen lagade jag fläskkotletter med löksås som alla gillade, till och med Sota.
Efter maten röjde E och Ami i köket och sen såg vi den tecknade filmen *Horton*, som vi gillade skarpt!

Mer senare...

I dag, fredag, har Ami åkt buss till Karlstad för första gången.
Hon skulle kolla in E:s gymnasieskola, och vad passade bättre än att hon fick åka med E och lära sej var man går på och av bussen när man ska till skolan och hem.
Efter sin rundvandring stannade hon kvar på skolan och följde med E på hennes lektioner.
Hoppas nu att hon kan klara en bussresa in till stan på egen hand när det behövs..

Dom kom hem vid halv fyratiden och fikat bestod av den smaskiga äppelkakan som Maggan och jag redan huggit in på till 11-kaffet!
Därefter skulle Larsa och jag till IKEA, och Ami ville gärna följa med. Hon är ett riktigt IKEA-fan!
Vi köpte en ny skrivbordsstol till E, vars stol nu har knarrat så till den milda grad att ingen i hela huset har undgått det! Dessutom en vit hylla till Amis rum, där hon kan ställa lite kawaii saker.

Sen blev det ett snabbt besök på ICA Maxi innan vi for hem. Klockan hade blivit nästan sju innan vi kom hem, så det blev risgröt och mackor till kvällsmat.
Jacob, som var hemma för sin morfars begravning, hade redan hunnit komma, och joinade oss i kvällsmaten. Den blev en trivsam tillställning med glatt samspråk med Ami.

Snart började hon dock bli lite frånvarande i blicken, och vid halv nio gick hon och la sej. Jag gick och duschade, E monterade ihop sin stol medan J busade vid hennes dator.
Nu sitter J och Larsa och ser en kriminalare på TV, Ami sover sött och E handlägger det sista vid datorn och jag ska gå i säng!

Ami bakar Äppelkaka!

Idag var det tidig uppstigning.
Lars hade glömt sin mobil hemma och väckte mej långt innan klockan skulle ringa. Han hade sin tågbiljett i mobilen och ville ha uppgifterna. Efter det var det ingen idé att gå och lägga sej igen.

Efter en rörig morgon med E rusandes runt för att samla ihop allt som skulle med till Skutberget, kom vi till slut iväg. Först droppade vi av Ami vid busstationen i Karlstad för vidare färd till Hammarö för ett nytt gymnasiebesök. Sedan plockade vi upp diverse kompisar som skulle med ut till Skutberget.

Jag var hemma igen vid 9-tiden och efter en efterlängtad kopp kaffe gjorde jag en städraid och strök en hel hoper ur tvätthögen.
Sen bar det av till Karlstad igen för att hämta Ami. På klockren svenska upplyste hon mej om att hon var trött!
Sen bar det av till Skutberget igen för att plocka upp en blöt skara glada, men trötta ungdomar.
Väl hemma beslöt vi enhälligt att gå och sova en stund.

Halv fyra vaknade jag och kände mej redo för nya tag. Min rygg har varit riktigt bra idag, men antagligen är det tabletterna som gör mej så gräsligt trött.
Efter lite fika skulle Ami och jag baka en äppelkaka. Hon är jätteintresserad av bakning, verkar det som. Far runt i köket som värsta Wangan och grejsar! Underbart! :D

Kakan blev jättefin, och medan den svalnade åkte vi till Burger King och käkade, för ingen kom på vad vi skulle laga till kvällsmat.
Innan vi for hem igen åkte vi till Bengt och Karin på en snabbvisit för att diskutera E:s Parisresa. Hon ska övernatta i Katrins Parisvåning är det tänkt.

Väl hemma igen var vi så mätta att vi inte orkade smaka på kakan, utan det får vänta tills i morgon.

Negerbollar och hemläxor

I morse var det pappa som skjutsade flickorna till skolan. Ami skulle till Tullholmsgymnasiet där dagen började med med svenskundervisning i en och en halvtimme.
Därefter var det besök på de olika programmen som just den skolan tillhandahåller.
Ami berättade för mej, när hon kom hem, att hon gillade skolan och att "kak och bak"-programmet verkade roligt. Men även livsmedelsprogrammet verkade intressant.
Hon hade fått en massa hemläxor i svenskan, men det var inga svåra uppgifter, utan sånt hon redan lärt sej hemma i Japan. Typ vad är klockan? Hon är riktigt vass på den frågan och klarar alla typer av tider.
Medan jag tog min vila, zappade hon runt bland TV-kanalerna, och verkar vara fascinerad av TV som företeelse.

När E kom hem hade hon söta Malin med sej. Dom skulle baka och ta med sej till Skutbergsdagen i morgon där ettorna ska 'nollas'. E skriver säkert mer om det i sin blogg.
Ami kände sej nog lite utanför i sammanhanget och föredrog att plugga svenska. Men när hon fick smaka negerbollar, sken hon upp och gillade det very much! Jag misstänker att det kommer att gå inflation i negerbollar här i huset!

Efter maten for Malin hem och Larsa och Ami har parkerat sej framför TVn. Nu ska jag köra henne i säng eftersom det blir tidig uppstigning i morgon.

Fortsättning följer...

Misosoppa och språkövningar

I morse var det då dags för den spännande gymnasieintroduktionen. Ami var vaken redan tidigt och fixar själv frukost åt sej. Det tycker jag är bra initiativ, för alla har ju olika tider att passa framgent.
E hade sovmorgon till kl.12 idag så hon beslöt att joina oss till Nobelgymnasiet. Där hade då de fyra andra med värdföräldrar mött upp och som grädde på moset, även ett TV-team som skulle göra ett reportage om våra nya utbytesstudenter.
Till saken hör att dom hade ringt Larsa från TV och frågat om vi ville vara med om ett hembesök av TV med anledning av att vi hade en så långväga student, och naturligtvis samtyckte Larsa till det. När sen TV ringde och skulle göra upp en tid, var det jag som svarade för Larsa var ju i Liverpool, och då tackade jag artigt men bestämt NEJ till dylika intervjuer.
Så på skolan höll jag mej långt från kameran.

Där var det en mycket gammal dam med förlegade engelskkunskaper som med uselt uttal försökte förklara för studenterna vad de hade att se fram emot. Vi hade ju redan fått papper på allt, så det var bara en tråkig repetion igen. Det enda viktiga var att Ami fick sitt busskort.

Sen fick studenterna sej en titt på de olika programmen som Nobelgymnasiet har att erbjuda och allt avslutades med lunch.
Ami gillade lunchen, men inte skolan. Där ville hon absolut inte gå!

När jag hämtade henne spöregnade det ute så vi for hem och tog oss en lur tills E och Larsa kom hem. Vi fikade lite och Ami som nu träffade Larsa för första gången, överlämnade små gåvor till honom.
Sen beslöt E och Ami att gemensamt laga kvällsmat åt oss. De for iväg till ICA och handlade och sedan bjöd Ami på misosoppa och E på Palatsväktarens kyckling med tillbehör.
Mycket gott och uppskattat!

När flickorna diskat och städat upp efter maten, var det dags för kvällens språkövning. Idag övade vi på Ö och R, vilket inte är det lättaste. Men hon är ihärdig och vill verkligen!

Efter detta, gick hon till sitt rum och slocknade som en liten gris i sängen fullt påklädd igen. När E gick in för att väcka henne så att hon skulle komma i säng ordentligt, var hon helt borta och visste inte var hon var! Stackarn, hon måste vara helt uttröttad.
Nu har hon i alla fall hittat till badrummet, och förhoppningsvis därifrån till sängen igen!

Mera i morgon...

Telefonkort och färger

Igår kväll satte vi oss och tittade på TV en stund men efter bara några minuter hade Ami somnat i soffan, så jag sa åt henne att det var okej att gå och lägga sej. Hon stapplade uppför trapporna och föll ihop på sängen där hon totalslocknade. Jag tänkte att hon nog vaknar till efter ett tag eftersom sänglampan lyste rakt på henne så jag gick också och la mej. När jag vaknade vid 3-tiden på natten, låg hon fortfarande och sov på samma sätt som tidigare, så jag släckte hennes lampa och lät henne vara.
Hon vaknade vid halv tiotiden i morse efter att ha sovit i ca 14 timmar i sträck! Jag kan förstå vilken jetlag hon lider av. Men eftersom E också gillar att sova länge när tillfälle ges, så var dom uppe ungefär samtidigt.
Efter dusch och frukost gick tjejerna till apoteket för att köpa linsvätska och fixa ett mobilkort åt Ami, vilket var lättare sagt än gjort. E tyckte att Ami skulle ha Halebop eftersom *alla* har det, och det kan man inte skaffa i vår lilla by.
Så efter lunch och lite vila drog vi till Bergvik för att fixa det. Men tji fick vi även där. Halebop är tydligen populärt värre för startpaketet var slut överallt. Vi shoppade lite kläder på H&M innan vi for vidare in till stan där mobilkortet äntligen kunde fixas.

Väl hemma igen värmde vi på resten av köttfärspajen och efter maten tog E tag i en välbehövlig garderobsrensning. Ami deltog glatt i den spontana språkövningen som bestod i att öva namn på färger. Många upprepningar blev det då E:s garderob mestadels består av svarta, vita och rosa kläder. Men nu har hon kläm på åtminstone dom färgerna!

Men snart blev tröttheten igen henne övermäktig och jag körde henne i säng. Hon tog en snabbdusch och i och med det höll hon sej vaken till 22 i alla fall.
I morgon är skolintroduktionen för henne, så det gäller att vakna i tid och komma iväg.

Mera i morgon...

Amis ankomst!

Sådärja! Nu är hon här vår Ami från Japan.
E och jag åkte till stationen i Karlstad för att hämta henne i eftermiddags. Vi träffade de andra värdfamiljerna som var ganska spända på sina studenters ankomst. När tåget kom in verkade det ha varit fullsatt men snart så hade alla hittat sina studenter, utom vi.
Men det visade sej att dom inte fått platser i samma vagn, så Ami hade suttit längst bak.
Hon kom dragande på en jätteväska och några bagar, en förtjusande söt varelse som man inte kan titta sej mätt på! E lägger säkert ut en bild på henne på sin blogg.

Vi satte oss i bilen för hemfärd, E körde från Färjestad eftersom jag har problem med att köra med min rygg. Hon klarar det galant!

Väl hemma gick vi en runda i huset och Ami fick packa upp medan jag lagade köttfärspaj, vilket hon snart kunde uttala utan problem. Maten tycktes smaka bra och efter det blev det presentutdelning! Både E och jag fick små söta japanska gåvor och vi hade riktigt trevligt.

Vi har gått igenom lite basics med henne, och jag tror att det kommer att bli bra med det mesta.
Nu sitter hon och mejlar till sin mor.

Fortsättning följer...

Magsjuka och sånt!

Det började ju inte så bra... :(
E och jag var på IKEA och skulle införskaffa det sista, såsom papperskorg, skrivbordslampa och annat smått och gott, igår. Vi åt i restaurangen, E tog pommes, kotlett och bearnaissås, vilket hon inte skulle ha gjort!
På kvällen började en magsjuka som inte har dess like i modern tid. Hon kräktes hela natten och hade plågsamma magkramper. Inte alls trevligt för henne som hade en massa att förbereda inför Amis ankomst idag.
Nu rår man ju inte för såna här saker, men IKEA ska få ett 'trevligt' samtal imorgon!

Själv är jag betydligt bättre i ryggen, men orken är fortfarande en bit bort. Hade väl ambitionen att göra både det ena och det andra innan Ami kommer, men nu har det låg prioritering eftersom E är sjuk. Hon kommer alltid i första hand vad som än gäller!

Återkommer med rapport om ankomsten!

Vi ska få utbytesstudent!

men hur mycket skit kan det bli?! Här stapplar jag mej ur sängen med alla smärtor intakta och skriver ett låååångt inlägg här om att jag ska börja blogga regelbundet med anledning av att vår utbytesstudent kommer.
Och så går det en säkring och allt blir svart!!!
Nä, det var nog inte meningen att jag skulle anstränga mej ;P

Jaja, nya tag. Larsa har dragit till Liverpool med sina Beatles-nördkompisar för en nostalgitripp på fem dagar. Hoppas dom har kul :D

Lillasyster och jag får med gemensamma krafter ta tag i att få det någorlunda välkomnande för Ami från Japan.
Det blir inte riktigt som jag hade tänkt mej, tack vare min strulande rygg, men det får gå ändå.
Hennes rum blir i alla fall fräscht och fint, nymålat och med delvis nya möbler. Pynt och sånt ger jag henne friheten att fixa själv. Har ju egentligen ingen aning om vad hon gillar... *läskiga tankar flyger genom huvudet* Asch, det blir säkert bra!

Tillbaka i Beijing efter en skön semester

Tillbaka i Peking.
Syrsorna utanför och air condition härinne. De tystnar aldrig på sommaren.
Lukter som jag nästan glömt bort under sommaren, smaker som suddats ut på tungan kommer tillbaka, en del välkomna och en del alldeles för häftiga och fräna i sin framfart.
Starbucks kaffelatte, ljuvligt god, fyller upp min kropp med ett rus av bekvämlighet. I grannhuset målar dom om. Stanken av målarfärgen sitter kvar i näsan hela dagen, svidande och stickande. Det går inte att vädra för då kommer färglukten krypande.
Wangan, kommer, lika säkert som regn i sommarsverige, på morgonen med ett soligt ansikte och raska fötter. Var dag för henne som ett oskrivet blad, ändå alltid lika positiv. Hon mattas aldrig. En oslipad diamant i sin fulländning. Trallar runt, pratar lite för sig själv, dricker varmt vatten i den trettiofemgradiga sommarvärmen.
Grannarna, vännerna på gatan kommer redan tidigt på morgonen och ringer på. Vill höra hur sommaren varit. Jag har varit saknad. Det känns. De får mig att känna så. Snyggt! Vad glad jag blir. Alla hur goa som helst!
Jetlag. Undrar varför det heter så Jet lag: Lagen om sovtider? Ja, min kropp vet inga såna lagar just nu, det är jag säker på. Den vill sova när som helst, fast inte mitt på natten dårå. Huvudet bultar av utmattning. Men jag går upp och försöker vara människa. Barnen måste ju också ha draghjälp på morgonen. Wangans torra tekakor är inte så frestande till frukost. Måste handla imorgon. Nått kul som gör det lättare att gå upp. Croissanter? Finns att beställa färska med hemleverans på morgonen. Fast jag har lovat mig själv att inte börja med såna dumheter...
Segdagar. Svårt att ta sig från området eftersom det är restriktioner för bilåkandet i samband med OS. Ganska skönt också, man behöver inte tänka på vara "tvungen" att åka nånstans. Man är liksom lite ledig. Ända fram till den tjugonde september...suck. Så det blir ju mycket stillasittande. Inte bra. Visst jag kan ju gå till en granne lite längre bort och...fika.
Språket. Skönt att höra igen. Lite segt att komma in i det. Kul att höra på OS-tv. Jag förstår ju massor! Ringrostig i uttalet bara. Får väl "hosta" igång rosslet på något sätt. Wangan är i alla fall tålmodig när jag säger fel på saker. Hon fattar att jag vill ha soppa och inte socker till lunch.
Svart ute ganska tidigt. Efter klockan åtta går det fort. Som att dra ner en rullgardin. Alla går in till sig och allt blir stilla.
Utanför hörs nu bara syrsorna och härinne endast min air condition. De tystnar aldrig på sommaren i Beijing.

Den kinesiske chauffören Wang i Beijing

Storasyster Victoria har i fem års tid haft en riktig kines till chaufför. Alltså en sån kines som vi, eller åtminstone jag, tror att en kines ska vara.
Totalt obegriplig!
De enda gångerna han visar ett annat ansiktsuttryck än "stoneface", är när han på nåt sätt inser att han har gjort bort sej och då visar nåt som kan kallas för ett leende.

Han vet att Victorias språkkunskaper i kinesiska numera är strålande, men han fortsätter att använda samma svar på allt hon säger, nämligen: Meio venti!

Det betyder " jag har inga problem med det"!

Hon säger: Kan du hämta oss klockan tio i morgon?
Han säger: Meio venti!

Hon säger: Barnen ska på kalas i stan ikväll och ska hämtas efter det.
Han säger: Meio venti!

Hon säger: Idag är det hemskt varmt ute!
Han säger: Meio venti!

Och så vidare i all oändlighet... Han skulle aldrig få för sej att fråga henne om något, för då skulle hon tro att han inte har fattat vad hon vill, och då skulle han ju lose face...?

En dag när vi var och åkte bland smala gränder vid tygmarknaden "råkade" han köra över en söt hundvalp... Meio venti!

När vi varit på restaurang inne i stan och sällskapet varit för stort för att få plats i hans bil och en taxi måste tillkallas (meio venti), lyckas taxin alltid komma till bostadsadressen långt före Wang... är inte det lose face? Nä, meio venti!

OK, jag ska ge honom cred för EN sak:

Nu i OS-tider är ju biltrafiken begränsad i Beijing genom att bilar med jämn slutsiffra bara får åka på jämna dagar och vice versa.
Han har löst det genom att låna en bil av en kompis som har ojämn slutsiffra mot hans jämna så Victoria har tillgång till bil alla dagar!
Men nu är ju Victoria i Sverige ytterligare en vecka till så: meio venti!