Be careful what you wish for...

Det här är min frukostmacka som jag njuter av varje morgon. Brödet är finskt rågbröd som jag periodvis inte kan leva utan. Den är osötad, väldigt smakrik och givetvis nyttig. Jag läser morgontidningen medan jag frukosterar och sen är det dags för vovvarna att få sin frukost som de oftast ratar, i alla fall Meimei. Hon vill ju hellre äta Rios frukost fast jag sagt åt henne att det är precis samma mat i båda skålarna och det är exakt lika mycket i varje också, men hon tror mig inte.

I helgen har Lilla E varit hemma igen. Det är så mysigt att ha henne här och jag blir riktigt upplivad av en massa som hon förmedlar. Av någon anledning kom vi in på fenomenet 'turf', verbet måste väl vara turfa, så jag använder det framgent.
Att turfa går ut på att man med hjälp av sin mobiltelefon och dess GPS söker zoner i sin omgivning och lägger beslag på dem.

Man "äger" sen den zonen tills någon annan tar den, men man kan förstås återerövra den igen. Här i Forshaga finns inte så många zoner, men i fredags kväll gick Lilla E ut och erövrade den närmaste. Det här fick mig att att vilja ha en sån telefon som krävs för denna aktivitet. Min gamla fina har ju inga moderniteter och det har jag varit nöjd med, men nu ville jag ut och turfa!
Herr B har vid ett flertal tillfällen erbjudit mig en tjusig ny telefon, men jag har tackat nej eftersom jag inte ansett mig behöva använda den till annat än ringa och sms:a med men nu hamnade saken i ett annat läge.
Innan jag hann tänka mig för, hade jag sagt att jag vill ha en android.
Herr B blev ytterst förvånad och ville veta anledningen till mitt lappkast, men det verkade lite banalt att säga att jag vill leka med den, så jag sa som det var att ljudet är så dåligt i den gamla telefonen så jag hör knappt vad folk säger. Och det har faktiskt varit ett problem en längre tid nu. Jo, jag har höjt ljudvolymen så mycket det går, men det har inte blivit bättre.

Och vad händer om inte Herr B vid första bästa tillfälle som han är i stan, köper mig en ny och fin telefon!

Han avsätter dessutom tid att ge mig en lektion i hur den fungerar, och tänk att det man verkligen vill ta del av, blir så enkelt! Tidigare har jag bara sett dessa moderna mobiler som onödigt krångliga och jag har inte ens vetat hur man svarar i dem, men nu blev allt helt plötsligt fullt begripligt.
En timme senare hade jag själv lyckats ladda ner appen för Turf, och dessutom fått fart på GPS:en. Sen var det bara att sätta koppel på vovvarna och ut för att erövra zonen från Lilla E som var den tidigare ägaren!
Och nu kommer jag till den egentliga anledningen för att vilja turfa. Vovvarna och jag går i princip samma gamla runda när vi är ute och går. Ibland tar vi den långa och ibland den korta. Lite tjatigt blir det att gå bara för att att det är bra för både mig och vovvarna, men nu har vi en kul grej att göra också!

Så nu ska vi ut i det fina solskenet och erövra Forshaga!
Toodlz!