Köp inte en Dacia!

Det här är min bil. Jag delar den med Lilla E. Hon kör den och tankar nån gång då och då. Jag sköter resten dvs tvättar. Jo, det har hänt att hon har tvättat bilen, men inte den här och lika bra är det för fanskapet, bilen alltså, faller ju isär bara man rör vid den. Den är cirka ett halvår gammal och borde hålla några år i alla fall.
Idag beslöt jag mig för att tvätta den invändigt. Dammsugaren släpades ut för att städa golven. Mattorna tvättades och solen sken.


Sen skulle ju alla lister torkas av och dörrarnas insidor putsas. I synnerhet nederst på dörren där jag har lärt mig att rosten gärna vill festa.

Där sitter såna här gummipluppar. Jag torkade noggrannt runt pluppen och då faller den naturligtvis ur. Det sitter två såna på varje dörr och båda föll ur en av dörrarna.

Det kan väl inte vara så svårt att få dit dem igen, tänkte jag, men tji fick hon! Jag höll på en kvart, blev arg och gick in för att ta en cigg och lugna ner mig. Provade igen. Kollade på en annan dörr hur de satt, men det hjälpte inte. Jag fick helt enkelt inte dit dem igen.

Jag vill ha tillbaka den gröna Skodan. Den var snäll och fin och skatten var betald så varför köpte jag en skitbil istället?

Onsdag!

Nu har jag planterat chrysantemum i zinkbaljan och börjat snygga upp övriga växter i uterummet. Skotten som jag tog av fuchsian har tagit sig och tre nya fuchsior är planterade. Ska bli intressant att se vilken färg de får.

I morse när vi tog promenaden utefter älvkanten såg jag ett konstigt djur springa uppför slänten som en blixt. Den hade en vit rand utefter ryggen och var för övrigt svart. Tyvärr såg jag inte huvudet så jag kan inte säga hur stor den var egentligen. Katt? Nä, tror inte det, den var större än så. Vovvarna som sprang lösa var en bit efter mig men reagerade inte på doft när de kom till stället där djuret försvann.
När vi kom hem tog jag bilen och åkte till macken för en välbehövlig vårtvätt. En snäll farbror fällde in backspeglarna på bilen och sa åt mig att skruva bort antennen så den inte skulle gå av. Gulligt!
Sen for jag till däckverkstan för att beställa tid för byte till sommardäck. Det ordnades direkt och jag blev bjuden på en kopp choklad i väntan på att mina sommardäck skulle plockas fram.
Så nu är det också gjort och jag hoppas att vintern har vikt undan för gott om utifall Lilla E skulle behöva ta bilen till Sunne igen innan hon far på praktiken i Stockholm.

Ute är det nu strålande sol och +14 grader i skuggan. Lovely-lovely, som min syster skulle säga!
På radion pratas det om hudcancer så nu är det till att smörja in sig eller ta en Treo som nu är vetenskapligt bevisat att det motverkar cancer.
Och för ett antal år sen skulle man äta 6-8 skivor bröd om dagen och ägg var livsfarligt!

Säger som DiLeva: Vem ska man tro på....?

En händelserik och trevlig helg har det varit.
Tin och Karin kom över för att se en film om vars innehåll vi pratat om de senaste fem åren. Tin hade en citronmarängpaj och en flaska vin med sig. Pajen var helt himmelsk och tog snabbt slut.
Filmen heter "The Way" med Martin Sheen, för min del en riktig gråtfilm. Det tog ett bra tag innan jag samlat mig efteråt. Hej, ni i Kina, se den!

Herr B som varit på hockey och sett FBK förlora, tog Herr D med sig hem. Vi åt middag och planerade en begivenhet. Så mycket tok som då vällde fram har jag inte hört på länge! Visst drack vi vin till maten men inte i såna mängder att det gav upphov till de skrattattacker som bröt ut med anledning av bara ett ord. Jag kan tyvärr inte avslöja ordet här eftersom jag inte vet vem som läser den här bloggen, men tids nog kommer det att avslöjas med bilder.

På söndagen for Lilla E och jag till Bergvik på en liten shoppingtur. Det märktes tydligt att vi var ganska ensamma där för så folktomt är det bara dagarna före lön. Jag hittade ett par byxor för 50:- som kostat 499:- och de passade mig jättebra!
Lilla E hittade också två par byxor så resan var riktigt lyckad.
Efter lunch skjutsade Herr B henne till Sunne med cykeln påhängd på bilen. Nu när det är vår blir cykelturer bra för henne och jag får ha vår lilla röda bil hemmavid eftersom Herr B inte längre litar på SJ och tar Volvon till Stockholm.

För övrigt har jag fått känning av allergin och är konstant trött. Visst hjälper Aerus mot symtom men tröttheten råder den inte på.

Ha en bra måndag!

Det här är en ytterst sällsynt bild. Mina tre barn äter frukost tillsammans!

Jag har haft Victoria på besök sen i onsdags och i fredags kom Joachim med Annika och Viola för att umgås, se på melodifestivalen och bara vara.
Lilla E kom naturligtvis hem och drog iväg med sin syster på musikal på fredagen. Vi andra mötte upp efter musikalen på favvorestaurangen dit Lilla E och Vicky tagit med sig vår guitar hero. Det blev en glad happening med vin och mat, skratt och prat.

Lördagen var en lång förberedelse inför melodifestivalen. Tjinuski-tårtan var klar. Maten tajmades och godis, vindruvor och nötter framställt.
Vår sjumanna-jury tog seriöst på uppgiften och det protokollfördes nogrannt poäng för utförande, kläder samt själva låten.
Vår jurygrupp var för en gångs skull överens med svenska folket och utsåg Loreen till klar vinnare.

That's it for now.

Måndag!

Det här är min kvällsmat om någon undrar. Skrapade ihop lite rester från helgen och mums vad gott det var!

Annars har dagen börjat som de flesta måndagar. Jag städar köket lite extra noga efter helgens kulinariska experiment, dammsuger och går ner i tvättstugan för att kolla om Carmen har lust att tvätta lite. Det hade hon.
Sen gick jag upp i arbetsrummet för att stänka lite skjortor och lyssna på radio. Och rätt vad det var, la den av och det hördes bara ett svagt susande från skrället.
Jaha, det var dags att lägga av nu, tänkte jag och gick ner för att ställa mej under fläkten ett tag. Då funkade inte den och jag tänker att nu är det väl en riktig Tyko Brahe-dag tills jag insåg att Sonosen inte heller funkade.
Jävlar, pannan har nog också stannat, blixtrade det till i skallen på mej.
Och visst, den blinkade med sitt lilla röda öga mot mej och var alldeles tyst. Tvättmaskinen som står alldeles bredvid, låtsades inte ens om att radion som står på tumlaren också hade tystnat, utan malde på som vanligt.

Okej, numera vet jag vad jag ska göra. Kolla först automatsäkringarna, och sen de gamla fina som man skruvar ur och i.
Inget fel på någondera.
Varför händer det här alltid när Herr B är i Stockholm och sitter i viktigt möte?
Förr, när Lilla E bodde hemma tog hon alltid hand om säkringsstrul, men nu är jag ju tvingad att åtminstone se efter om jag kan fixa det själv och det kunde jag inte.

Som tur är har jag en snäll svåger som jag ringer till och han kommer som en räddare i nöden.
Han hittade felet. Säkringen i det lilla skåpet i toan i källaren var boven. Och tur var att det fanns EN 25 amperes säkring kvar.
När han hade bytt den funkade allt och livet blev glatt igen!
För säkerhets skull traskade vovvarna och jag till Pastor Lampetti och köpte fler säkringar utifall att.

Ikväll när vovvarna och jag gick ut på kvällspromenaden föll snön ymnigt. Det var alldeles tyst överallt. Inga bilar och ingen människa syntes till. Det kändes nästan som om vi var i en sån där snöglob som man skakar om så att det snöar. Jag njöt av den magiska känslan tills glassbilens fruktansvärda trudelutt förstörde stämningen.
Vem tusan springer ut och köper glass mitt i vintern?

Det blev ett lyckat kalas tyckte Herr B och jag såhär dagen efter.
Jag hade gjort små snittar med räkor och lax till champagnen som vi började kvällen med. De gick åt.
Till förrätt blev det gratinerade fikon med gorgonzola och honung. I like. Herr B hade gjort kyckling under gräddigt täcke till varmrätt och till det hade vi matvete, stekta champinjoner och ångkokta morötter.
Desserten blev en Tjinuski-tårta som verkade uppskattas av alla. Men vem gillar inte kola?
Kvällen flöt på under glatt samspråk medan vovvarna stojade runt av glädje över att Geisha var med.

I morse var jag lite seg och sov till nästan halv tio. Herr B hade som vanligt gått upp och ut med vovvarna i trädgården.
Efter frukost funderade jag starkt på att tillbringa dagen i sängen med min nya bok av Jo Nesbö men efter en titt ut genom fönstret drog jag upp Herr B ur fåtöljen för en långpromenad. Solen sken och det var helt enkelt underbart väder.
När vi kom hem hade livsandarna återvänt och jag tog itu med att städa i uterummet.
Mina hortensior har vaknat ur vintervilan och myrorna likaså. Jag sprejar insektsgift på deras myrstigar för dom små rackarna vill gärna ta sig in i huset för att värma sig och det vill inte jag.

På eftermiddagen packade Herr B bilen och for till Stockholm för en ny arbetsvecka. Då äntligen tog vovvarna och jag en efterlängtad vila.

I morgon är det en ny dag!

Det är inte mer snö än så här i Forshaga. Solen skiner och det är 0-gradigt vid fönstret. Fåglarna kvittrar och det doftar lite vår.
Herr B och jag har börjat förbereda kvällens begivenhet. Vi har bjudit hit Svåger och Svägerska som fyllde år i torsdags. Det krockar ju alltid med vår bröllopsdag så vi brukar fördela festligheterna på flera dagar. Riddar Jakobs föräldrar kommer också men inte Lilla E som har fullt upp i Sunne.

Vi lyssnar på en radiokanal från London som heter Classic Rock för att slippa de upphetsade rally-nördarna på lokalradion som skriker tider till ingen nytta.
Nyss spelades Bruce Springsteen och hur jag än försöker fatta varför folk gillar honom, hör jag bara nån som är heavily constipated och har nån form av astma.
Jaja, smaken är olika. Jag gillar ju Meatloaf som Herr B inte kan låta bli att reta mig för. Jag säger inget om hans smörsångare som han lyssnar på till jul. Annars tycker vi ganska lika om musik.

Igår såg vi "The Help". Herr B tyckte den var bra och det var väl för att han inte läst boken. Jag tyckte att det saknades en massa väsentligheter som skummades förbi, men visst var den sevärd.

Nu ska jag bre glasyr på tårtan!

Herr B

Det här är Herr B. Han är inte bara min man, utan nog också min bästa kompis när jag tänker efter. När inte jobbet kallar, så är han bara till för mej. Ställer upp på det mesta.
Går långa promenader med vovvarna fast han nog tycker att det ser lite fånigt ut med så små hundar till hans storlek.
Han är alltid "på" när det gäller att åka och shoppa och är ett utmärkt smakråd när jag inte vet vad jag ska välja.
Han köper mer än ofta blommor till mej och är min "feeder" när det gäller choklad.
På morgnarna är han alltid hänsynsfull. Tänder aldrig lampan i sovrummet och tar alltid ut vovvarna på morgonkiss.
Han ställer alltid upp och tittar på tecknade filmer med mej eftersom han vet att jag gillar det väldigt mycket. Likadant med romantiska komedier, men det är nog mer för att han gillar såna också.
Jag vet inte om han tycker att jag är sopig som inte kollar på thrillers och action med honom, men han vet att jag inte gillar filmer som är för läskiga för då biter jag på naglarna och det är inte bra.
Han har blivit en riktigt duktig kock också. Gillar att testa nya recept och försöker tillvänja mej vid lite starkare mat vilket jag protesterar mot. Jag vill inte döda mina fina smaklökar när det förmodligen är det enda som är intakt hos mej.

Var det för mycket lovord?
Egentligen inte, men för att jämna ut det lite grann, brygger han ett riktigt äckligt kaffe!

Bröllopsdag!

Nionde februari. Herr B och jag har varit gifta i tjugotre år. Himmel vad fort tiden går!
Jag tycker inte det var så många år sen vi gick in i stadshuset med ett gäng glada ungdomar och vigselförrättaren fick problem med vilka det var som egentligen skulle gifta sig.
Vädret var detsamma som idag. Några minusgrader, strålande sol och knappt någon snö.
Bröllopslunchen åts på Alsters Värdshus och den var supergod, minns jag.

I dag har Herr B som är en romantiskt lagd man, fixat hummersoppa och monsterkrabbklor.
Blommor och presenter missar han aldrig! Champagnen låg på kylning men eftersom jag inte känner mej riktigt kurant idag, så beslöt vi att ta det i morgon istället.

Vi tänder i spisen och myser framför teven ikväll.

Onsdag morgon. Det har blivit ljust ute allt tidigare och vovvarna och jag gick ut vid halv niotiden. Ett par minusgrader och vindstilla gav energi till en långpromenad.
Vi mötte snälla hundar som inte gav upphov till skällande och det belönades med godis.
Under promenaden fick jag en känsla av hur ett samhälle vaknar. Eftersläntrande barn på väg till skolan, leveranser till affärer, postbilen som for runt och sömniga människor vid busshållplatsen.
Vi mötte ett gäng äldre herrar som var ute på en rask promenad. Det kom en doft av fräsch herrparfym när de passerade. Trevligt.
Ett par äldre damer som jag ofta möter, har väl inte den mest ergonomiska taktiken att gå med sina stavar, men de är alltid glada och pratar hela tiden.

Nu är det för övrigt den tiden på året som jag byter radiokanal för att slippa höra rally-snack. Rally är för mej det mest onödiga som människan har hittat på, och jag skäms å deras vägnar över hur mycket pengar de lägger ner på något så erbarmligt onödigt.
För att inte tala om de stackars djuren i skogen som får hela sin tillvaro störd. Många arter är dräktiga och borde få vara i fred i sina revir utan att de störs av framrusande vrålande monster!
Hallå alla djur- och naturvärnare, var är ni?

Innan jag somnar på kvällarna läser jag lite. Just nu ligger på nattygsbordet "Ensamma Hjärtan och Hemlösa Hundar". Den är precis så töntig som titeln antyder, helt oengagerande, virrigt skriven och förmodligen dåligt översatt. Jag läser den ändå.

Nu blir det en kopp kaffe!

Du måste blogga mer, säger Herr B. Men det händer ju inget som är värt att skriva om, säger jag, det är ju same shit different day. Skriv ändå, säger han.
Okej då.
På bilden ses mitt eftermiddagsfika. Piirakkan tog slut där, så jag måste nog baka mer tills min Prinsessa från Beijing kommer hem. På tal om henne, så hade vi ett långt trevligt samtal idag om både det ena och det andra. Fick tips om filmer vi ska se och en serie som jag missat totalt men som verkar vara helt i min smak.

Vovvarna och jag har tagit två morgonpromenader. Rios hundmat var slut, så det var till att traska bort till hundaffären för påfyllning när de öppnade. Blev rekommenderad ett nytt foder för kräsna småhundar, så nu provar vi det.
Sen köpte jag en burk med torkat oxhjärta som godis men när jag kom ut ur affären och skulle ge dem en varsin bit, ratade Rio det direkt. Meimei fick alltså två bitar vilket hon tyckte var rättvist och bra eftersom hon blir så försummad annars.
Vi var även till apoteket för påfyllning av Treo och Panodil, så nu är husapoteket komplett igen.

Jag har också minskat något på strykhögen och hittade fler polotröjor som Herr B älskar. Alla svarta, vore kul med en annan färg ibland som omväxling.

Jag har också funderat ett par dagar på att ta ner julgardinerna i köket, men inte kommit till skott. Får se om det hoppar till i morgon.

Nu blir det kvällspromenad.

Herr B och jag har gjort oss en utekväll. Vovvarna fick barnvakt hos bästa Cornelis och sen mötte vi upp vänner för att vara kulturella och se den nyaste musikalen i stan.

Vår gode vän Herr D, som även kallas Forshagas Clapton, spelar i den här alldeles fantastiska musikalen som nu kan ses på Spinneriet i Karlstad. En annorlunda musikal med en gripande handling och excellenta sång- och skådespelarprestationer av hela ensemblen, och framför allt av Cecilie Nerfont som är lysande. Musiken är en rysare. Suggestivt är det som en våg som bär föreställningen hela vägen. Man borde se den en gång till bara för att njuta av musiken i sig. Rekommenderas!

Efteråt inväntade vi Herr D och for sedan till Drott för lite mat och prat. Fru Karin som såg föreställningen på premiären tog en promenad i kylan från Romstad och mötte upp på restaurangen.
Vi försökte analysera föreställningen vi sett, men det gick inte något vidare eftersom man nog ska ha referenser till handlingen för att inse hur starkt det var. Jag säger bara "Voldemort", så räcker det.
Sedan övergick vi till att planera ett köp av en borg på Sicilien, vilket var roligare, tills vi inte riktigt kom överens om vem som skulle göra mosaiken, men det skulle säkert lösa sig den dagen det blev aktuellt.^^

Det var en lyckad kväll som vanligt med dessa vänner och Herr B var särskilt nöjd eftersom Färjestad vann över Skellefteå med 3-0 trots att han inte var i LLA och hejade fram gossarna.

Ute är det kallt och friskt. Vovvarna och jag har trampat upp spår i nysnön på morgonpromenaden.

Kärt möte!

Här är syftet med Stockholmsresan. Att träffa familjen G, äta gott utan att nån ska stå i grytorna, och bara umgås. Och det gjorde vi med besked.
Alla var på ett strålande humör när vi stegade in på Pontus från kylan som lägrat sig över huvudstaden.
Maten var väldigt god men servicen hade sina brister. Violas mat kom inte in förrän vi andra hade ätit färdigt och det var ju inte så bra, i synnerhet som Viola och jag hade beställt samma mat.
Trots detta mattades inte den goda stämningen, alla hade ju så mycket att prata om. Hela familjen G hade köpt supersnygga väskor på sin julresa och Fru Annika var jättenöjd med sina glasögon.
När vi ätit och druckit oss nöjda bröt vi upp och drog vidare till en bar i Sturegallerian.

Flickorna G var på strålande sprallhumör och att Lilla L hade tagit sig tid att följa med var extra mysigt. Vi saknade Lilla E men snart så kommer Fru Annika att få rå om henne igen när hon återvänder till storstan för en ny praktikperiod.
Ungefär så här var samtalsämnena under kvällen trots att Herr B och Lilla L ser något dämpade ut, men det var bara för att hämta andan.
När klockan var långt över sängdags bröt vi upp och vandrade ut i nattkylan. Innan vi skildes åt bestämdes det att familjen G snart skulle komma till Forshaga, om inte för annat så börjar väl vårpippina att dyka upp i snåren och dem måste man ju titta på.

Nu ska jag dra ett tag med dammsugaren innan vi återvänder till Värmlandsskogarna!

Hej Stockholm!

Vi tog tåget till Stockholm och fick en egen kupé. Till middagen lyxade vi till oss och tog in ett jättegott ekologiskt vin. Maten bestod av gravad lax till förrätt, viltskav med mos till varmrätt och en blåbärspannacotta till dessert. Det var väldigt gott och kocken ska ha cred för en välkomponerad middag.
Resan gick fort och tåget höll tiden! Herr B höll kollen på hockeymatchen mellan FBK och Skellefteå och blev naturligtvis besviken över förlusten som blev 2-0.

Väl i lägenheten satte jag mej för att kolla på Svenska Top Model. Jisses vilken skillnad det är på flickorna mot dem i Amerikanska Top Model! Svenskorna har ju ingen hyfs och en del var rent oförskämda mot Isabella Scorupco. Pinsamt! Dessutom var de flesta magra i överkant, sånt som jag trodde modellindustrin skulle stävja, inga plusmodeller här inte!

Saknade vovvarna jättemycket när vi gick till sängs, särskilt Rios värme mot min rygg. Men nu på morgonen känns det skönt att inte behöva ta hissen ner och ut till parken bara för ett morgonkiss. Det är -12 grader ute.

Have a good day!

Måndagsbesök

Här ligger flickorna och pustar ut efter besöket av Lisa och Tobbe idag.
Moster S skulle på återbesök hos Memira och passade på att komma hit med Herr E och hundarna.
Tiden går så himla fort när Moster S kommer. Vi pratar och pratar och tiden räcker aldrig till för att hinna med allt som ska ventileras. Jag kommer alltid på en massa saker när hon har åkt som jag skulle ha kollat med henne. Till exempel: Hur byter man dragkedja i en kjol så att det blir snyggt?
Jag är ju helt rudis på att sy finlir, vilket hon är expert på. Raksöm som i gardiner och "kuddlock" är inga problem för mej, men resten...


För övrigt har kylan slagit till över Forshaga. Vovvarna har sina overaller på sig när vi går ut och jag har skippat torgvantarna och har handskar på mej.

Mitt favvo-program på teven är just nu "Frozen Planet", helt fascinerande och fantastiskt filmat!

Jag håller på och bakar och lyssnar på radion. De har en intervju med Stefan Borsch och med det vill jag hälsa Vicky och säga: Vid En Liten Fiskehamn.

Kram!

En titt in i mitt kylskåp kan se ut så här. Det var i och för sig några dagar sen, men nog vill man att det ska vara så varje dag.
Jag försöker låta bli att äta godis men när sötsuget blir övermäktigt kan en tårtbit eller en snickerskaka hjälpa. Så nu har jag frysen full av snickerskakor, Lilla E!

Jag har sen några dagar tillbaka känt mig lite risig, som att en rejäl förkylning håller på att bryta ut, och igår tillbringade jag dagen i pyjamas framför teven, för det kändes inte bra alls.
Bästa grannen tittade in och vi pratade om förkylningar, ögon och hundar naturligtvis.

Idag kände jag mig så gott som frisk igen när jag vaknade. En dusch och därefter en promenad med vovvarna i det sköna vädret kändes riktigt bra.

Nu ska jag fortsätta att städa i köksskåpen och beslutsamt slänga grejer som legat i flera år trots att de räknas som "bra att ha".
Men vad ska jag göra med alla spel? Numera sitter ju barnbarnen framför datorn och spelar online med främlingar, inte vid köksbordet med varandra. Får ta en funderare på det...

Nu kör vi!

Meimei

Idag skriver jag om en liten liten hund.
Kärt barn har ju som bekant många namn, och det gäller nog våra hundar också.
Meimei kallar jag för Liten, Skräpi, Rumpan, Mimi och Mejan, beroende på vad saken gäller.
Hon är nu sju månader och tretton dagar gammal och jag upptäckte i morse att hon börjat löpa.
Har förstått att det var på gång eftersom Rio har börjat "humpa" på henne. Varför Rio gör det har jag ingen aning om, men det är väl för att trycka ner Meimei i och med att löpande tikar blir ranghöga.
Meimei själv har inte en susning om vad som pågår. Hon städar, sorterar tvätt och gör tändstickor av brasveden som vanligt.
Favoritsnackset är just nu isbitar som hon ihärdigt tuggar i sig tills hon spyr. Det kan ju vara vad som helst i dom där isbitarna, men det hinner hon inte sortera utan allt går ner.
Hon är sanslöst söt och hennes tillgivenhet är total. Hon vet sin plats i familjen och jag kan tycka lite synd om henne ibland då Rio talar om för henne var skåpet ska stå.
Att ta Rios sovplats är att ta sig upp i hierarkin, så det testas ofta. Men numera behöver Rio inte nypa till henne när hon claimar sin rätt, Meimei flyttar direkt på sig när det är dags.

Med detta konstaterar jag att: Lycka är två små hundar!

Slask!

Idag regnar det. +5 grader.
Vovvarna och jag traskade ut i slasken och halkan ändå. När vi kommit till Petruskiosken var vovvarna så blöta och skitiga så det var lika bra att fortsätta att gå, det kunde ju knappt bli värre.
När vi kom hem blev det bad i diskhon för bägge två.
Jag blev mest blöt om knäna och fryser fortfarande om dem.

Mina orkideér i uterummet har frysit. De såg jättelessna ut så jag tog in dem i värmen. Hoppas de repar sig. Knopparna faller nog säkert av, men det kommer väl nya så småningom.

Till lunch idag blir det fisksoppan från igår som Herr B lagade. Den var supergod! Han har blivit en riktig soppkokarexpert, och det gillas högt.

För övrigt är det verkligen trista tv-tittartider nu. Repriserna rullar på eller också så är det så ointressant i rutan att man inte orkar titta.
Däremot på eftermiddagarna går "Supersize vs Superskinny" på trean, som jag ser på när vovvarna och jag ändå tar en vila. Rätt intressant faktiskt att det egentligen är lika hälsovådligt att vara för smal som för tjock.
Om jag tittar på The Voice? Nä, jag tittar inte på NÅGOT där Carola medverkar! Visst, jag kan lyssna på henne när hon sjunger, på radio då, men där går gränsen.

Nu ska jag snacka med Carmen en stund.
Toodlz!

Lite Snickers-kakor måste man ha utifall nån, till exempel Lilla E, skulle titta in på fika.
De är otroligt lätta att göra, nyttiga, ja alltså det finns inget fett i dem förutom jordnötssmöret som är väldigt nyttigt, och fort går det också.

Eftersom jag har för avsikt att trycka i mej några av kakorna var det lika bra att dra på sig kläderna för en rejäl promenad först. -10 grader visade termometern när vi gick ut. Det har fallit några centimeter snö och det är hur fint som helst ute just nu, för i morgon ska plusgraderna dra in igen.
Efter promenaden skottade jag gången till lilla entrén och då kom Evita med husse och ville leka lite med tjejerna.

När Evitas husse skulle ge alla en liten godisbit blev Evita sur och skulle spöa mina älsklingar. Rio blev sur tillbaka och hade vi inte gått emellan hade det nog inte blivit så kul. Då ger sig Evita på Meimei, men då var det dags att koppla Evita och tacka för den här gången.
Hussen och jag kom överens om att inte bjuda på nåt efter detta.

Återkommer!

Nu är glada julen slut och julgranen har kastats ut. Det mesta av pyntet har åkt ner i lådor och kartonger igen. Ljusstakarna får vara kvar i fönstren så länge som mörkret regerar.

Den fina snön som föll i mängder igår är nu på väg bort igen men det är kul att se flingor falla lite då och då i alla fall och att Herr B får ta ett tag med snöskyffeln.

Förberedelserna för avflytten från Forshaga har också tagit sig i uttryck av seriöst rensande och städande i källare och förråd. Det är otroligt vad mycket "bra grejer" man har sparat på i alla år!


Lilla E har börjat jobba igen. Hon tycks ha en massa projekt på gång men man får inte snoka förrän det är färdigt.

Snart börjar "Love Actually" som jag ska titta på för femtifjärde gången!

Nyårsaftonens festligaste skor tillhör Herr M. Han hade införskaffat dem på någon av sina fantastiska resor i vida världen.
Herr B och Herr D hade vanliga svarta fotbeklädnader till sina smokingar men var väl så stiliga ändå.
Den supergoda supén avnjöts för min del med mängder av champagne medan de andra inmundigade tillhörande fina viner.
Bordssamtalet var som vanligt med dessa goda vänner spirituellt, hemlighetsfullt och framför allt, vansinningt roligt!
Strax före tolvslaget tog vi med champagnen med tillhörande glas och himmelslyktor och begav oss till bron vid Statt för att se på fyrverkeriet som kommunen arrangerade vid Sandgrundsudden. Det var ett perfekt väder och jättemycket folk ute i samma ärende. Fyrverkeriet var fint men finast är nog ändå alla himmelslyktor som seglade över himlen.
Väl tillbaka på hotellet tog vi in Irish Coffee som vi avrundade kvällen med.
En mycket lyckad nyårsfest med andra ord!

God fortsättning!

Lite av varje

Vi har varit och trängts på mellandagsrean. Affärerna plockar fram grejer, skor och kläder som varit osäljbara, men har nu en strykande åtgång. Folk trängs, river och sliter i allt och i en del affärer ser det ut som kaos. Kläder ligger huller om buller, provhytterna är belamrade med kvarlämnade plagg och personalen har gått på lunch.

Lilla E gick in på bokhandeln och jag begav mig ut för att köpa ett par jeans. Ett par som inte ser ut som leggings, för i så fall kan man ju köpa leggings, eller hur?
Nej. jag vill ha ett par raka jeans med hög midja, hur svårt kan det vara att hitta ett par såna? JÄTTESVÅRT!
Men nu gav jag inte upp, och till slut gick jag in i en affär där jag inte ens trodde att de sålde jeans, och se där! Äntligen ett par jeans i min smak. Något smala men helt okej, men var det någon som trodde de fanns med på rean? Icke! Kostade som en bit av resan till Zoo-marknaden men jag fick åtminstone prova dem till skillnad mot på Zoo-marknaden.

När Lilla E och jag strålade samman visade hon glatt upp sina inköp på bokhandeln. Jag fick nästan svindel när hon visade upp ovanstående bok! Finns det inget som är heligt längre?
Hur i hel***e kan något förlag vara så osmaklig att ge ut och därmed förstöra ett av världens bästa litterära verk?
Visstja, det säljer ju, och vad gör man inte för pengar? Det är ju zombie-tider nu och då bara måste man haka på!
Nä, nu återupptar jag mitt skrivande så det blir nån ordning igen!

Ljuset har vänt, håll ut, snart är det över!

Dan före dan!

Nu är granen klädd här också. Den är faktiskt finare än på bilden, liten och söt och platsar perfekt i lilla hallhörnet. Klapparna har vi inte vågat lägga under granen för Meimei skulle säkert öppna dem när vi vänder ryggen till.
Lilla E har gjort skinkan, Herr B gav sig på att göra köttbullar för första gången i sitt liv och jag ska göra laatikkoo i morgon bitti. Allt är under kontroll med andra ord.

Den fina snön som föll är nu helt borta och mörkret är återigen kompakt. Det har varit 7 plusgrader idag och lätt duggregn.

God Jul!

Julstök

*Suck* Mor kokar kola som blev fudge, skurar toaletten, pyntar mer och gör en fläskpannkaka medan resten myser och väntar på tomten.
Snön faller i riktiga tussar och ett vitt täcke döljer allt solk. Träden börjar se julkortsaktiga ut och det är bara att njuta för snart drar plusgraderna in igen och suddar ut det rena fina vinterlandskapet.

Familjen G har lyckligen landat i Beijing nu på morgonen och jag kan känna ända hit hur mysigt dom kommer att ha det hos Vicky under julhelgen. ( Hoppas du fick ordning på symaskinen. )

Lilla E är på ingång för ett välförtjänt jullov, bara hon löser problemet med punkteringen på bilen.

Återkommer!

Pepparkaksbak

Idag blev det pepparkaksbak. Inte för att jag är särskilt förtjust i pepparkakor, utan mer för doften som sprider sig i huset när man gräddar dem. Fuskade dessutom för första gången på mången år med att köpa färdig pepparkaksdeg.
Det blir så när inte Lilla E är hemma och gör pepparkakshus och och vackert dekorerade pepparkakor.

Jag har också städat lite i min garderob och upptäckte att nåt märkligt har hänt. Kläder som brukar ligga ett tag har ju en benägenhet att krympa, men nu var det tvärtom. Allt jag tog fram hade töjts ut och passade inte mej alls! Kläder som jag gillar såg ut att tillhöra en annan person.
Nåja, inte för att överdriva, men sju kilo är ändå sju kilo (lika mycket som både Rio och Meimei väger tillsammans) och tydligen märker jag det på kläderna i alla fall.
Det måste bero på de ihärdiga promenader jag utsätter både mej och vovvarna för i ur och skur.

Nej, jag bantar inte. Sånt har jag lagt av med för många år sen, för det är just då som jag inte går ner i vikt. Choklad är fortfarande mitt huvudsakliga intag men eftersom jag hänger på Herr B:s nyttigare mat kanske det också påverkar.

Nu ska jag plocka fram mina julnallar!

Inte så värst mycket snö, men så mycket att vovvarna tycker det är jättekul. I synnerhet Meimei som nu upplevt det för första gången.
Det har blivit lite kallare nu, -6 grader, men solen har varit framme en hel del idag.

Jag har testat att baka mandelmusslor på nyttigt vis, dvs utan socker och mycket mandelmjöl i stället för vanligt mjöl.


Dom blev väldigt goda, men inte lika knapriga som med vanligt socker. Sockerersättningen gör kakorna riktigt smakliga men väldigt sköra.
Fyllda med grädde och hallon kommer de att vara riktigt smarriga.

Moster T ringde i förmiddags och berättade om ett julmysterium. Någon hade ställt en stor fin skogstomte på deras trappa utan att lämna något spår efter sig!
Någon som vet nåt?

Så här ser nu multihyacinten ut. Ganska fin tycker jag, påminner lite om liljekonvaljer, fast inte.

Eftersom jag inte hinner blogga varje dag, så kommer här en sammanfattning av de senaste dagarna.
Lilla E kom hem i lördags efter Stockholmsäventyret. Men det blev ingen ro för det, packning inför flytten till Sunne påbörjades genast. Herr B hyrde en kärra som lastades full med bra grejer.

På kvällen var vi bjudna till Ströms på förfest till Fru Annes födelsedag som inföll på måndagen.
Det bjöds på jättegod mat och intressant prat om Afrika, skinnväskor och alltför billiga grejer på Kupan, bland annat.

På söndag morgon var det glansis på vägarna när vi for till Sunne.
Väl framme lastade vi ur släpkärran i den pyttelilla ursöta lägenheten där Lilla E ska tillbringa resten av sin tid i Sunne.
Jag hade tagit med en saffranskrans till fika, men då blev vi tvungna att åka till COOP eftersom det inte fanns nån kaffe medtaget. Där inhandlades städattiraljer, gardinhållare och annat smått och gott.
När vi väl fått vår fika blev det dags för hemfärd. Vi lämnade Lilla E att packa upp och ställa i ordning. Jag tror det blir jättefint där när hon fått sätta sin prägel på allt ifred.

Efter en snabblunch på Donkan var det bara för Herr B att packa sina väskor för avfärd till Stockholm. När jag skjutsat honom till stationen i Karlstad var det kväll och vovvarna och jag sjönk ner i soffan framför TVn.

Söndags-TV är att titta på ett gäng amerikaner som för första gången upplever Sverige i sin jakt på anfäder. Det är faktiskt ganska underhållande att se hur de upplever sitt ursprung som en främmande planet. ( SVT, "Allt för Sverige" )

That's all folks!

Polka-cookies!

Bakade nyss så ini h-vete goda kakor! Hittade receptet i en jultidning och om nån vill baka dessa så kommer receptet här:

100g smör +
150g mörk blockchoklad smältes i micron på LÅG värme.

Rör i

1 ägg
1,5 dl farinsocker
2 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
100 g krossade polkagrisar.

Det blir en ganska tjock smet. Rulla bollar och placera glest ut på bakplåtspapper. Platta till lite. De flyter ut rätt mycket.

Grädda i 175 grader ca 10-12 minuter.

Enjoy!

Sötrix!

Eftersom Herr B har börjat ett nytt hälsosammare liv där han ska undvika kolhydrater, har jag funderat en del på hur jag skulle kunna vara behjälplig.
Han är ju som alla vet, rätt förtjust i fikabröd som är rena kolhydratbomber. Och nu blir det jul och jag vill ju baka!
Ägnade mig lite tid till att googla för att få ideér och hittade ett sötningsmedel som butiken kallar Sötrix men vars rätta namn är Biologisk erythritol. Innehåller O kolhydrater och O kalorier.

Jag skickade efter ett halvt kilo. Dyrt var det, men värt att testa.

Nu har jag bakat bananmuffins på eget recept. Jag var ju tvungen att testa mig fram till hur mycket Sötrix jag skulle ha i för att de skulle smaka bra. Och yes, det blev faktiskt alldeles underbara muffins!

Nu väntar jag bara på att Herr B ska komma hem och ge ett utlåtande.

Då var det bakat och klart! Nu återstår det bara att smaka av för att kvalitetssäkra.


Vovvarna gillar högt att jag bakar för då får de garanterat resten av det uppvispade ägget och det är det bästa dom vet.
Nu blir det ett besök hos Carmen.

Och nu blir det lussekatter!

Eller, det blir nog en krans med fyllning av mandelmassa och vad annat jag hittar på. Lussekatter blir lite tråkiga när man fryser dem så det blir bara några stycken.

Väderrapport: Det har blåst alldeles förskräckligt i natt. Jag vaknade flera gånger av att jag tyckte plåtarna på poolen var i gungning men orkade inte gå upp för att kolla. Förresten hade jag inte sett ett dugg i mörkret ändå.
Nu är det +5 grader och det blåser fortfarande men inte så att det bågnar i fönstren.
Dagen ser ut att bli klar eftersom jag kan skymta solen på väg upp.

Nu ska jag gå ut med vovvarna och så bakar jag ut degen när jag kommer tillbaka.

Toodlz!

Många fina julgrupper blev det av allt jag handlade igår. En nyhet som ska bli spännande att följa är multihyacinten. Det är en lök och ur den kommer massor med små hyacinter.

Idag är det lite kallare ute men solen skiner och Herr B är ute och fixar med alla blippor som ska upp.
Dörrkransen som jag gjorde igår är upphängd och ser ut så här:
Nu blir det lite städa av!

Japp! Då var bocken klädd med Rio som förebild. Lite mager och tanig men ganska söt ändå.
Idag har jag gjort en raid på Blomsterlandet och inhandlat lite amaryllisar, hyacinter samt annat smått och gott. Nu gäller det bara att hitta ytterkrukor till allt efter rensningen av dylika i somras.

Nu till väderrapporten: I morse var det halv storm och regnet vräkte ner. Termometern visade +9 när vovvarna och jag trotsade vädret och tog en kiss-o bajstur.
Efter lunch klarnade det och solen tittade fram så det var enkelt att stå ute och grejsa med julbocken.

Nu känner jag starkt för en vila i soffan med vovvarna, så då får det bli så!

Oj en sån fin dag det har varit idag! En månad kvar till julafton, solen skiner och det är alldeles ljummet ute.
Jag ville ut i skogen och plocka diverse kvistar och grenar, Lena ville följa med. Jag packade en fikakorg och så for vi.
Det blev både tallris och granris, lingonris och blåbärsris. Som synes, bagaget fullt!
Nu blir det till att pynta och grejsa med allt så att skogsdoften sprider sig i huset.

Dä ä inte jul än...

Fina Julstrumpor!

Veckan som gått har verkligen varit händelserik.
Den började med ett tredagarsbesök i Stockholm. Hundarna skötte sig bra i bilen och är väl vid det här laget ganska bekväma med bilåkning.
Vi hälsade på familjen G på Öfvre Östermalm och bjöds på både kvällsmat och cognac.^^
När sonen och jag vecklade in oss i en långdragen diskussion om Vercingetorix och Caesar somnade Viola och Lilla E. Fru A ägnade sig åt vad jag antar, lite jobbgrejer.
Herr B som varit på en jobbmiddag kom och plockade upp oss så småningom.
En supertrevlig kväll som vanligt med snuttefamiljen!

Annars så lyser snön med sin frånvaro. Det är mörkt och disigt med några plusgrader dygnet runt. I morse krävde jag att blipporna i syrenen ska börja lysa. Herr B som vill vänta till 1:a advent blev övertalad att tända belysningen, och se där, vad fint det blev! Detta ständiga mörker känns lättare med ljus och lite blippor är ju inte synonymt med advent imo.

Igår for vi till julmarknaden i Dömle.

Inredningsbutiken som finns där hade utförsäljning på allt till halva priset och jag kunde inte låta bli att inhandla dessa fina keramikskålar.
Därifrån for vi till julmarknaden på hembygdsgården som tyvärr var patetisk. Till och med granarna som var utställda och pyntade såg rent ut bedrövliga ut. Det blev kaffe med hembakt som vanligt där. ( Fick faktiskt en känsla av Barnens Bokklubb.. )

Ha det bra!

Märta och Courage = Rio och jag! Det var Vicky som såg likheterna, och nu börjar jag också se dem.
Vem Meimei kommer att personifieras som är fortfarande öppet. Hon har sällan tid att bara ligga och gosa, utan måste hela tiden se till att nåt händer. (Lite likt Herr B...)

Efter besöket hos veterinären med Rio har jag nu tagit tag i vovvarnas tandborstning. Rio hatar det. Meimei tycker att det är larvigt, men ställer upp.

Min envisa förkylning börjar nu så smått att klinga av. Visst hostar jag illa fortfarande men när jag tar av den förträffliga hostmedicinen som doktorn skrev ut, så sover jag i alla fall gott om nätterna.

Oktober har snart rusat förbi och jag konstaterar att det är två månader kvar till julafton. Och en månad kvar tills Lilla E återvänder till värmlandsskogarna efter sin utflykt till Stockholm. Hoppas vi får se henne oftare då... saknar.

Släppte ut hundarna på baksidan och upptäckte den här fina rosen som är sommarens sista.
De första frostnätterna har redan passerat och fler lär det snart bli. Morgonhalkan har slagit till igen som om det som vanligt vore första gången i världshistorien.
Vinterdäcken måste på och rattmuffen likaså.

Min brakförkylning som jag trodde var på återtåg har tagit ett riktigt omtag och nattfriden för hundarna har störts av mina hostattacker. Rio har ofta lyft på huvudet för att se om hon kan vara till någon hjälp. Meimei har flyttat sig över på Herr B:s fotsida.

På radion tuggas det i det oändliga om Juholts kriminella fasoner och folk förfasar sig!
"Kasta första stenen den som är utan skuld". var det nån som sa en gång, och därmed förringar jag inte Juholts handlingar, men låt det gå den juridiska vägen. Är han den gangster som han utmålas, så kasta honom i brunnen, men tills dess.... Åh, denna lilla ankdamm där inget RIKTIGT viktigt händer.

Jag vill flytta utomlands.

För att fördriva tiden tills jag åter är i form, läser jag och sover om vart annat. Just nu läser jag en helt fantastisk bok. "Maos siste dansare", en självbiografi skriven av Li Cunxin. Rekommenderas!!

Cute dog!

När dammsugaren åker fram försvinner Meimei alltid någonstans, oftast till min garderob, men nu har hon hittat ett nytt ställe!