Sädesärla och bofinkar!

Herr B for till Karlstad för att köpa nån pryl till dammpumpen. När han kom hem hade han köpt en himla massa penséer som han tyckte jag skulle plantera ut på diverse ställen. Nu var det inte det jag hade haft i fokus, men det fick naturligtvis prioriteras. Jodå, han kan plantera också, men det blir liksom inte som jag vill ha det och eftersom det är jag som är hemma jämt och ser allt, är det bäst att jag får som jag vill i det fallet.
Penséerna hamnade i krukor på portstolparna och i den stora krukan vid grillen. Några skarpt gula fick bo vid dammen och lysa upp området där.

Det blev gjort en hel massa i trädgården under helgen. De förhatliga presenningarna över poolen är borta och kvar är bara plåtarna som fått gluggar för att den tjocka isen ska smälta fortare.

När isen väl smält blir det grundlig rengöring av duken och allt skräp som blåst ner ska tas bort. Sen blir det klorering och dags för det första doppet! Jag tror Lilla E badade den tolfte maj en gång, men då var det inte nån badvänlig temperatur i vattnet trots att det var jättevarmt i luften.

Den tjugonde april såg jag den första sädesärlan när den trippade runt vid poolen och det är väl ungefär vid den tiden den har kommit varje år. En jätteflock med bofinkar har också hållit hus på backen under min fågelmatare där de har frossat på frön som ramlat ner. Nu har jag tagit ner fågelmataren och tvättat den och stuvat undan den till nästa vinter.
Herr B har varit och hämtat gårdsgrus och fyllt på vid bilinfarten. Han har också saltat där rejält så jag slipper jobbet med att dra upp ogräs. Saltet håller effektivt borta allt som vill växa i gruset och likadant på alla stensatta gångar i trädgården. YaY!

Idag är det en mulen och blåsig dag. Jag kände ingen större lust att gå ut på promenad så vi har härjat lite i trädgården istället. Jag har borstat Rio där, som nu fäller kopiöst och det verkar som om det inte finns nån ände på det. Meimei släpper ännu inte ett enda strå, så det kommer att bli utdraget med evig borstning och dammsugning två gånger om dagen. Ingen idé att ens plocka undan dammsugaren just nu.
När vi var ute kom en drös med skolelever med jättelika plastpåsar förbi. Det är tydligen dags för den årliga städdagen utmed gator och dikesrenar. Bland eleverna gick Lilla E:s gamla favoritlärare från högstadiet. Han hälsade glatt på mig och är sig så lik med den snygga hästsvansen.

Ikväll blir det TV3 och programmet "Hotellräddaren" där Janne och Donna blir 'räddade', hur nu det ska gå till....
 

Äntligen!

I fredags kom Lilla E hem på ett efterlängtat besök. Med henne kom också lite vårvärme så vi kunde börja grejsa i trädgården.
Herr B hämtade släpkärran på lördag förmiddag och den ägnade sig hela familjen åt att lasta med grenar och kvistar för en klassisk utflykt till tippen. Det vankas nämligen glass när detta är utfört. Lilla E och jag valde en av årets nyheter, nämligen Magnum Créme Brulée.

Jag kan lova att den är farligt god och starkt beroendeframkallande! På bilden ses årets nyheter och det känns som att jag måste prova åtminstone en eller ett par till vid kommande besök på tippen.

På lördag kväll bänkade Lilla E och jag oss framför datorn för att kolla en live stream från Göteborg där SM-kvalet i StarCraft gick av stapeln. Det var superspännande att se "ThorZain" krossa sina motståndare i nagelbitande dueller. Särskilt mysigt var det att ha Lilla E bredvid sig som beskrev de för mig nya unitarnas egenskaper. Lite sugen på att börja spela igen blev jag men inser att det faktiskt ÄR svårt att "lära gamla hundar sitta", och jag varken vill eller kan ta mig den tiden att nöta in allt nytt. Men kul är det att se proffsen in action!

Här en bild på Rio som fyllde FYRA år igår! Och igen slår det mig hur fort tiden går. Är det verkligen fyra år sedan som Herr B försvann utan att säga något, till Mariestad för att lägga handpenning på Rio som sedan blev en present till Lilla E på hennes 18-årsdag?
Sen blev hon ju min trogna följeslagare när Lilla E började plugga i Sunne och var borta långa perioder, men hon reagerar alltid lika starkt när jag säger att "Matte Elisabeth" ska komma hem. 

Och nu har vi äntligen bokat vår resa till Beijing! Jag har ju inte varit där på evigheter, känns det som, och det ska bli så roligt att komma dit för att fira Victors examen!

En ny baby i släkten!

Nu har den efterlängtade bebisen äntligen kommit. Jag får väl kalla mig gammelmoster till den lilla Sia, som hon ska heta, och kan knappt vänta på tillfälle att få hålla henne och snosa på henne. Bebisar är väl det gosigaste som finns, och små hundvalpar förstås! (Var tvungen att skriva det för Rio sitter i mitt knä och man vet aldrig om hon lärt sig läsa under alla timmar hon suttit här medan jag skrivit.)

Nåt annat som hände igår och som var det motsatta till babylycka, var det hemska bombdådet i Boston.
Herr B som inte kan släppa sin Ipad ens för att i lugn och ro se på Sherlock Holmes, uppmärksammade snabbt på nyhetsflödet att kaos hade utbrutit i Boston.
Sherlock förpassades för en stund till de bakre regionerna eftersom CK:s bror var på plats i Boston och sprang just detta maraton. För ett kort ögonblick blev jag alldeles fylld av fasa och helt mållös tills Herr B snabbt kunde berätta att Johan meddelat sig på Facebook och att han sprungit i mål någon timme innan bombexplosionerna.
Tur att han är snabb och kom undan eländet med marginal.
Nu har man hittat en bomb på ett hotell, och jag hoppas verkligen att Johan drar som en iller från det där landet som är som ett minfält, man vet ju tydligen aldrig när eller var det smäller.
Jag har flera personer därborta som jag stundtals oroar mig för, särskilt de som bor på västkusten där jordskalv hör till vardagen, och de skalven är betydligt värre än de små här hemma som på sin höjd får min fönsterkula att pendla.

Men nu ska jag skriva om något betydligt trevligare. Våren är officiellt här! All snön som föll i helgen är borta och med den en massa gamla snöhögar också. Det är visserligen helt mulet ute men temperaturen har klättrat till +6 grader, och i eftermiddag ska det bli riktigt fint enligt prognosen.

Är det dags nu att börja med fönstertvätten, månntro?

Hundvaktshelg!

Lördag morgon såg det ut såhär i min trädgård. Ingen uppmuntrande syn direkt. Herr B och jag hade planerat att åka till tippen med ett lass grenar och kvistar men därav blev intet.
Trots det tillsynes fina snötäcket, så var det säkert fem centimeter vatten under det så det blev till att ta på sig de prickiga gummistövlarna när vovvarna skulle ha sin promenad.
Vi var "barnvakt" åt Geisha över helgen då Ulf och Lena åkte till trädgårdsmässan i Älvsjö.

Alla tre hundar funkar alldeles utmärkt ihop bara Meimei får bestämma hur allt ska vara. När jag tog fram dammsugaren bestämde Meimei att alla skulle vara lika rädd för den som hon själv. Rio struntade som vanligt i sånt trams, men Geisha gjorde som Meimei och gömde sig bakom gardinen.

Meimei gjorde som vanligt ett besök i min garderob medan jag dammsög. Hon försöker också bestämma att de äldre vovvarna ska låta henne äta upp deras mat, men då lägger jag mig i diskussionen så var och en äter sin egen mat. Då blir Meimei sur och struntar i att äta.
Jag vet inte hur mycket man ska lägga sig i egentligen, men som hon styr och ställer just nu, så känner jag att om jag inte säger till, så tar hon över hela huset.
När vi gick och la oss på kvällen följde naturligtvis Geisha med till sovrummet. Meimei som redan hade hoppat upp i sängen röt till åt Geisha att här har du inget att göra och vips hade Geisha retirerat en trappa ner till sin egen säng där hon sov hela natten.
Det är både märkligt och intressant att iaktta hur de äldre hundarna låter sig styras av den kaxiga lilla skiten.

Såhär nöjd och belåten är Meimei när hon har allt och alla på plats, det vill säga, som hon vill ha det.

En annan märklig sak är att jag har blivit så himla väderkänslig. Snön som föll och det efterföljande tövädret med blåst och fukt gör att jag har värk tamejfan överallt. Mina händer värker, min rygg är alldeles stel och värker från nacken och nedåt, knäna ömmar och jag känner mig som en nittioåring eller åtminstone ditåt.
Nej, jag har inte reumatism, det är kollat, men nu förstår jag varför äldre personer vill åka till värmen där de säger sig må så mycket bättre än här.
Jaja, visst får jag väl börja acceptera att jag inte längre är någon ungdom, men ska man behöva bli påmind om det på det här otrevliga viset?

Nu får det vara nog!

Ungefär såhär sur är jag nu! Och varför det då, kan man undra?Jo för att snön VRÄKER ner!
Förmiddagen var lite halvmulen så vovvarna och jag beslöt oss för att jobba i trädgården istället för att gå ut och gå.
Jag hittade ett par någotsånär hela trädgårdshandskar från förra året, drog på mig en gammal fleecetröja och ett par nötta jeans och steppade ut i trädgården. Först letade jag efter lövkorgen som Herr B tydligen har stuvat undan noggrant för jag hittade den inte. Det fick bli skottkärran som också var väl gömd under en presenning.
Bästa Cornelis tittade in vid grinden för att klappa vovvar och höra vad jag hade för mig. En stund senare kom Birgitta och jag passade på att konsultera henne om kaprifolen som håller på att falla över gången från husväggen så man knappt kan passera.
Hon trodde att man nog kunde beskära den kraftigt och på så sätt räta upp den. Okej, fram med en såg och sekatör!
 Nu är det bara cirka 40 cm kvar av kaprifolen och det är bara att hålla tummarna för att den tar sig!

Sen började jag städa i rabatter och klippte ner fjolårsstänglar som jag obekymrat eldade i tunnan. Allt var väldigt torrt så nån större rökutveckling blev det inte, vinden blåste mot huset som jag har ett ont öga till eftersom de tänder i pannan tidigt på morgnarna och genom mitt öppna sovrumsfönster får jag in den stinkande röken som jag misstänker beror på att de eldar sur ved, raggsockor och gamla blöjor. Jag är säker på att den röken är mer skadlig att få i sig än mina ciggisar för röken är tjock och svart och mina fönsterbrädor har alltid en svart hinna av den.
När jag klippte ner de torra resterna av pionerna upptäckte jag att det redan kommit stora knoppar till den kommande blomprakten som brukar infalla i början av juni. Det är gamla hederliga bondpioner som växer och förökar sig utmed hela gavelväggen och trots att blomningen är relativt kort, så älskar jag dem. De minner mig om alla Lilla E:s examenstider då hon gick här på Centralskolan.

När jag helt kort gick till baksidan hörde jag Meimeis gälla skall som hon bara upplåter då det är något väldigt upphetsande på gång. När jag rusar till framsidan för att se vad som står på, ser jag bägge hundarna ute på gångbanan i färd med att skälla på en stackars gammal labrador som verkar väldigt obekväm med situationen. Tjejen som håller i labradoren verkade i alla fall helt lugn med uppståndelsen och berättade att mina frön bara helt plötsligt och samstämmigt hade hoppat över staketet och börjat berätta att det inte får gå andra hundar på deras gata.
Jag bad om ursäkt och tog mina små, en under var arm och bar in dem i huset.
Jag misstänker att såna här fasoner just nu kan bero på att de är inne i en anpassningsperiod i löpet. Rio skulle ha löpt för över en månad sen, men har inte gjort det såvida hon inte har haft ett "tyst löp", Meimei ska löpa närsomhelst, men har inga fysiska tecken på att det blir något. Visst är det bra om de löper samtidigt, men jag vill veta när de ska behandlas som "menshäxor" som man har extra uppsikt över.
Rio har dessutom börjat fälla igen. Nu lossnar det stora tussar om henne när jag har henne i knät här vid datorn märker jag.
Jaja, har man hundar så får man ta att det periodvis är hundhår överallt, och nu var det faktiskt länge sen.

När jag vid halvtretiden började känna mig hungrig gick jag in för att fixa lite mat och när jag tittar ut ser jag snöflingorna sakta dala ner.
Ingen fara, tänker jag, jag kan läsa en stund efter maten och gå ut sen igen, men som vanligt somnar jag och vaknar en timme senare. Det vräker ner snö som sagt, och nu ligger det ett tunnt täcke av snö över nejden.
Men medan jag skrivit detta börjar molnen skingras så sakteliga och jag hoppas att det inte blir mer snö i natt.

Vad jag läser? Jo, en ganska nyskriven biografi om Carl  Larsson.

Den är väldigt intressant och beskriver hans liv från det att han var en liten parvel och vägen till hans berömmelse. Boken innehåller många bilder av konstverk som jag aldrig sett tidigare, och bara det är ju intressant.
Tidigare i mitt liv vurmade jag stort för Carl Larssons konst, men idag kan jag se på det med andra ögon och skulle nog inte välja en tavla av honom i första hand om jag blev snuskigt rik.

Nä, nu får det räcka för idag!

Lite av varje...

Såhär långt har snösmältningen kommit nu. Meimei traskar obesvärat över dammen som vanligt men än är det nog ingen fara med att hon ska drulla i för den verkar nästintill bottenfrusen.
Ute är det fortfarande svinkalla nätter och jag trär ICA-kassar över mina krukor på framsidan på kvällen. Det håller blommorna riktigt fina och har inga tendenser att frysa ihjäl.

Vad har hänt sen sist kan man undra?
Lilla E kom hem från sin Parisresa, förhoppningsvis rensad i skallen från skolavslutning och andra måsten som hon varit engagerad i. Välmotionerad var hon i alla fall då hon och Viola promenerat till varje sevärdhet.

I lördags kom Siv hit för att visa Lilla E hur man deklarerar. Vore det bara en vanlig inkomstdeklaration hade det ju inte varit något att orda om, men nu skulle hon deklarera sin firma och med det en massa blanketter som verkar obegripliga, för mig i alla fall. Hur som helst så är det gjort nu och ytterligare ett måste är ur världen. Tack Siv för att du gillar siffror!
Lilla E lagade en jättegod lunch åt oss bestående av svart bönsoppa med quesadillas medan Siv och jag ventilerade allt mellan himmel och jord. Det är märkligt hur tiden mellan våra sporadiska möten liksom försvinner och vi tar upp tråden där vi lämnade den sist. 

I övrigt har Lilla E ägnat sig åt att rensa i sitt rum. Hon ska ju flytta på allvar nu men jag hoppas hon tar det lugnt med det, om inte annat så för min skull. Jag kommer säkert att vänja mig vid att hon inte bor här längre och jag har haft träning på det under de här tre åren som hon pluggat, men lite ångestframkallande är det samtidigt som jag är både stolt och glad över att hon nu går in i det riktiga vuxenlivet.

Jag vet att hon kommer att sakna vovvarna jättemycket, men det har inte blivit längre till Stockholm nu än det var tidigare.

Jag då, vad gör jag för att få dagarna att gå?
Det gamla vanliga förstås. Städar, tvättar och stryker, går långa promenader med vovvarna, äter allergipiller, läser och försöker med besvärjelser att få vårvärmen hit.
Igår testade jag med att elda lite i tunnan. Det är ju väldigt torrt ute där solen har värmt om dagarna och jag krattade ihop småpinnar från Joachims trädbeskärning och eldade dem tillsammans med löv och annat smått och gott från trädgården. Jag antar att grannarna tycker att jag är lite knäpp som börjar med sånt innan snön är borta, men plötsligt är det tjugo grader varmt och då ska det mesta vara städat i trädgården tycker jag.

I uterummet har pelargonerna satt fart. De blommar glatt och massor av knoppar väntar på sin tur.
Nu borde jag ta itu med att putsa fönstren där, men jag väntar på en varmare dag än idag.
Himlen ute är klarblå och egentligen skulle det behövas en rejäl regnskur nu. Det är otroligt torrt i luften och vägarna dammar enormt. Igår gjorde Broadway en tur på gångbanan utanför oss och sopade upp en hel del, men det räcker inte långt. Ett vårtecken är det i alla fall när den maskinen kommer fram.
Ett annat vårtecken är att jag var och bytte till sommardäck på bilen igår.
 Är inte det en besvärjelse som duger?

Nu bestämmer jag att det är vår!

Idag trotsar jag vädergudarna och ställer ut krukor på trappan. Sakta men säkert stiger temperaturen ute på dagarna och tar hårt på snön. I förmiddags var det riktigt behagligt ute i trädgården när jag inspekterade där.
Efter lunch stoppade jag vovvarna i bilen och for till stan för att besöka Kalenius. Det var inte många själar där trots att utbudet av vårblommor var stort.
Jag valde lite frosttåliga penséer, krokus och påskliljor som lyser upp det grå ute. Expediten och jag kom i samspråk om hur sent allting är, och hon berättade att förra året vid den här tiden var det full rusning i butiken. Nu har de inte ens vågat ta hem växter som de brukar för att folk inte kan köpa uteblommor än.

I morse vaknade jag vid halvåtta-tiden. Herr B ringde och väckte mig i tron att jag redan var vaken som jag brukar vid den tiden. När vi hade pratat färdigt låg jag kvar i sängen en stund och av nån anledning fastnade min blick på glaskulan som hänger i fönstret.

Den svängde fram och tillbaka som en pendel och jag funderade på vad som fått den i rörelse när ingen varit ur sängen ens. Jag låg en bra stund och tittade på den och tänkte att den borde ha slutat pendla för ett bra tag sen om det vore riktigt, men den bara fortsatte.
Till slut släppte jag det hela och gick upp.
På med kaffevattnet, ut med vovvarna och till brevlådan för att hämta tidningarna, är min morgonritual när inte Herr B är hemma. Och så på med radion, lagom till nyheterna där jag fick svaret på varför min glaskula var i rörelse.
Det har varit jordbävning! i Värmland, både i Vänern utanför Karlstad och i Ransäter. Vi bor mittemellan, kan man säga.
Massor av folk hade förstås känt av skakningarna, och jag undrar bara om min glaskula har varit i svängning sen det inträffade åtskilliga timmar tidigare?

Vovvarna och jag har inte varit på någon promenad idag. Det blev två jättelånga promenader igår som resulterade i ett rejält skavsår. Först gick vi fem kilometer och tog alla turfzonerna i Forshaga på förmiddagen.
På kvällen for vi och hälsade på Siv och när vi hade fikat gick vi på en turfrunda i Karlstad och tog åtta zoner. Lite ont kändes det i hälen när vi var på hemväg och när jag fick av mig strumpan visade sig en jätteblåsa som tackolov inte hade gått sönder. Det är de där rackarns gympaskorna som jag haft skavsår av tidigare, så nu får jag nog köpa mig ett par som inte plågar mig.

Ikväll ska jag fortsätta att titta på "Mr. Selfridge", serien som har gått/går på teve och som jag missat. Den är lite lik "The  Paradise", men håller inte samma höga kvalité i vare sig skådespelare eller miljöer. Kan vara kul att se på ändå i brist på annat just nu.

Planet från Paris landar ikväll med förhoppningsvis två nöjda resenärer!

Pollentider!

Äntligen är påsken över. Påskkäringen ska ska få flyga tillbaka till Blåkulla men påskliljorna står sig nog en dag till.
Det har varit slöa dagar sen Lilla E for till Paris. Dels för att jag nu har börjat få rejäla känningar av min pollenöverkänslighet och därmed varit extremt trött, dels för att det känns skönt att inte ha något inplanerat utan bara få vara och göra det som faller en in.
Vi skulle ha åkt på kontsrundan, men jag mådde inte alls så bra att det skulle ha känts roligt. Det blev en tur till Bergvik istället där apoteket var målet. Allergipiller och tandtråd fick vi med oss därifrån. En titt i affärerna blev det också för att kolla in vårnyheter men inget av utbudet fick mig att öppna plånboken. Jeans kollade jag särskilt på men di däringa strumpbyxmodellerna är inget för den här tanten.

Vi köpte med oss några wienerbrön och åkte till Runnevål för att kolla hur långt våra vänner har kommit med sin husrenovering. Det var länge sen vi var där sist så visst hade det hänt en hel massa där. Det kommer att bli så idylliskt fint där så småningom så jag blir riktigt sugen på att flytta till ett litet hus på landet. Men eftersom Herr B inte är ett dugg sugen, är det bara att lägga ner såna drömmar.
Sugen på att börja stöka i trädgården är jag däremot rejält nu.

Snön har på de senaste dagarna börjat försvinna så mycket att den förhatliga presseningen på poolen har kommit fram. Herr B kan knappt vänta på att den kan tas bort men det dröjer nog nån vecka till, kan jag tro.

Dammen har fått konturer i alla fall och vovvarna traskar glatt över den som om de glömt att det brukar vara vatten där. Förra våren drattade Meimei i dammen innan hon förstod att man inte går där, men nu verkar det bortglömt igen.

Den söta lilla scillan har i alla fall vågat sig fram vid lähörnan utanför uterummet och sånt blir man himla glad av.

Igår eftermiddag for Herr B till Stockholm igen för några dagar. Han ska plocka upp Lilla E på Arlanda på onsdag kväll och vi får väl se om de orkar köra hem då eller om de stannar till torsdagen.
Jag tog en promenad med vovvarna när han hade åkt och upptäckte att det var lite tyngre att andas än vanligt. Ögonen började också att rinna och klibba ihop och det känns pisstråkigt att låta bli våra promenader för att undvika attackering av pollen.
Idag ska vi i alla fall ta en ny tur till apoteket och köpa lomudal att droppa i ögonen.
Solen skiner återigen från en klarblå himmel och det lär bli uppåt 6-7 plusgrader fram på dagen.

Den nya serien om Sherlock Holmes som började på teve igår är inte alls likt någon av de gamla serierna om honom. Lite kul med ny vinkling och en riktig galning som Sherlock känns faktiskt fräscht. Att han har flyttats till New York är inte helt fel heller och Lucy Liu som Watson kan bli riktigt bra.
Om någon i Kina vill se den, heter den "Elementary".

Nu blir det ett besök hos Carmen i tvättstugan!