Lördag morgon såg det ut såhär i min trädgård. Ingen uppmuntrande syn direkt. Herr B och jag hade planerat att åka till tippen med ett lass grenar och kvistar men därav blev intet.
Trots det tillsynes fina snötäcket, så var det säkert fem centimeter vatten under det så det blev till att ta på sig de prickiga gummistövlarna när vovvarna skulle ha sin promenad.
Vi var "barnvakt" åt Geisha över helgen då Ulf och Lena åkte till trädgårdsmässan i Älvsjö.
Alla tre hundar funkar alldeles utmärkt ihop bara Meimei får bestämma hur allt ska vara. När jag tog fram dammsugaren bestämde Meimei att alla skulle vara lika rädd för den som hon själv. Rio struntade som vanligt i sånt trams, men Geisha gjorde som Meimei och gömde sig bakom gardinen.
Meimei gjorde som vanligt ett besök i min garderob medan jag dammsög. Hon försöker också bestämma att de äldre vovvarna ska låta henne äta upp deras mat, men då lägger jag mig i diskussionen så var och en äter sin egen mat. Då blir Meimei sur och struntar i att äta.
Jag vet inte hur mycket man ska lägga sig i egentligen, men som hon styr och ställer just nu, så känner jag att om jag inte säger till, så tar hon över hela huset.
När vi gick och la oss på kvällen följde naturligtvis Geisha med till sovrummet. Meimei som redan hade hoppat upp i sängen röt till åt Geisha att här har du inget att göra och vips hade Geisha retirerat en trappa ner till sin egen säng där hon sov hela natten.
Det är både märkligt och intressant att iaktta hur de äldre hundarna låter sig styras av den kaxiga lilla skiten.
En annan märklig sak är att jag har blivit så himla väderkänslig. Snön som föll och det efterföljande tövädret med blåst och fukt gör att jag har värk tamejfan överallt. Mina händer värker, min rygg är alldeles stel och värker från nacken och nedåt, knäna ömmar och jag känner mig som en nittioåring eller åtminstone ditåt.
Nej, jag har inte reumatism, det är kollat, men nu förstår jag varför äldre personer vill åka till värmen där de säger sig må så mycket bättre än här.
Jaja, visst får jag väl börja acceptera att jag inte längre är någon ungdom, men ska man behöva bli påmind om det på det här otrevliga viset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar