Såhär långt har snösmältningen kommit nu. Meimei traskar obesvärat över dammen som vanligt men än är det nog ingen fara med att hon ska drulla i för den verkar nästintill bottenfrusen.
Ute är det fortfarande svinkalla nätter och jag trär ICA-kassar över mina krukor på framsidan på kvällen. Det håller blommorna riktigt fina och har inga tendenser att frysa ihjäl.
Vad har hänt sen sist kan man undra?
Lilla E kom hem från sin Parisresa, förhoppningsvis rensad i skallen från skolavslutning och andra måsten som hon varit engagerad i. Välmotionerad var hon i alla fall då hon och Viola promenerat till varje sevärdhet.
I lördags kom Siv hit för att visa Lilla E hur man deklarerar. Vore det bara en vanlig inkomstdeklaration hade det ju inte varit något att orda om, men nu skulle hon deklarera sin firma och med det en massa blanketter som verkar obegripliga, för mig i alla fall. Hur som helst så är det gjort nu och ytterligare ett måste är ur världen. Tack Siv för att du gillar siffror!
Lilla E lagade en jättegod lunch åt oss bestående av svart bönsoppa med quesadillas medan Siv och jag ventilerade allt mellan himmel och jord. Det är märkligt hur tiden mellan våra sporadiska möten liksom försvinner och vi tar upp tråden där vi lämnade den sist.
I övrigt har Lilla E ägnat sig åt att rensa i sitt rum. Hon ska ju flytta på allvar nu men jag hoppas hon tar det lugnt med det, om inte annat så för min skull. Jag kommer säkert att vänja mig vid att hon inte bor här längre och jag har haft träning på det under de här tre åren som hon pluggat, men lite ångestframkallande är det samtidigt som jag är både stolt och glad över att hon nu går in i det riktiga vuxenlivet.
Jag vet att hon kommer att sakna vovvarna jättemycket, men det har inte blivit längre till Stockholm nu än det var tidigare.
Jag då, vad gör jag för att få dagarna att gå?
Det gamla vanliga förstås. Städar, tvättar och stryker, går långa promenader med vovvarna, äter allergipiller, läser och försöker med besvärjelser att få vårvärmen hit.
Igår testade jag med att elda lite i tunnan. Det är ju väldigt torrt ute där solen har värmt om dagarna och jag krattade ihop småpinnar från Joachims trädbeskärning och eldade dem tillsammans med löv och annat smått och gott från trädgården. Jag antar att grannarna tycker att jag är lite knäpp som börjar med sånt innan snön är borta, men plötsligt är det tjugo grader varmt och då ska det mesta vara städat i trädgården tycker jag.
I uterummet har pelargonerna satt fart. De blommar glatt och massor av knoppar väntar på sin tur.
Nu borde jag ta itu med att putsa fönstren där, men jag väntar på en varmare dag än idag.
Himlen ute är klarblå och egentligen skulle det behövas en rejäl regnskur nu. Det är otroligt torrt i luften och vägarna dammar enormt. Igår gjorde Broadway en tur på gångbanan utanför oss och sopade upp en hel del, men det räcker inte långt. Ett vårtecken är det i alla fall när den maskinen kommer fram.
Ett annat vårtecken är att jag var och bytte till sommardäck på bilen igår.
Är inte det en besvärjelse som duger?
3 kommentarer:
Sivs namn blir Vis baklänges. Hon kan siffror så bra och jag gillar att leka med bokstäver, vi är alla bra på någonting och det är så det fungerar i tillvaron annars skulle vi ju aldrig behöva varandra och hur trist blev det då? Tur också att ni två kan plocka upp var ni var efter en tid i idet. Alla söta björnar behöver sova, det vet ju alla.
PS. Imorgon skall jag ta en bild på vår "broadway" om jag får tillfälle. Han jobbar på vår gata året runt i blå overall och inte nog med det, han sjunger som en riktig näktergal.
Hahaha! Jag vill också ha en livs levande "broadway" ute på vår gata, tänk så fint det skulle se ut där utan allt skit som nu poppar upp när snön har smält.
Skicka en kommentar