Det här är min frukostmacka som jag njuter av varje morgon. Brödet är finskt rågbröd som jag periodvis inte kan leva utan. Den är osötad, väldigt smakrik och givetvis nyttig. Jag läser morgontidningen medan jag frukosterar och sen är det dags för vovvarna att få sin frukost som de oftast ratar, i alla fall Meimei. Hon vill ju hellre äta Rios frukost fast jag sagt åt henne att det är precis samma mat i båda skålarna och det är exakt lika mycket i varje också, men hon tror mig inte.
I helgen har Lilla E varit hemma igen. Det är så mysigt att ha henne här och jag blir riktigt upplivad av en massa som hon förmedlar. Av någon anledning kom vi in på fenomenet 'turf', verbet måste väl vara turfa, så jag använder det framgent.
Att turfa går ut på att man med hjälp av sin mobiltelefon och dess GPS söker zoner i sin omgivning och lägger beslag på dem.
Man "äger" sen den zonen tills någon annan tar den, men man kan förstås återerövra den igen. Här i Forshaga finns inte så många zoner, men i fredags kväll gick Lilla E ut och erövrade den närmaste. Det här fick mig att att vilja ha en sån telefon som krävs för denna aktivitet. Min gamla fina har ju inga moderniteter och det har jag varit nöjd med, men nu ville jag ut och turfa!
Herr B har vid ett flertal tillfällen erbjudit mig en tjusig ny telefon, men jag har tackat nej eftersom jag inte ansett mig behöva använda den till annat än ringa och sms:a med men nu hamnade saken i ett annat läge.
Innan jag hann tänka mig för, hade jag sagt att jag vill ha en android.
Herr B blev ytterst förvånad och ville veta anledningen till mitt lappkast, men det verkade lite banalt att säga att jag vill leka med den, så jag sa som det var att ljudet är så dåligt i den gamla telefonen så jag hör knappt vad folk säger. Och det har faktiskt varit ett problem en längre tid nu. Jo, jag har höjt ljudvolymen så mycket det går, men det har inte blivit bättre.
Och vad händer om inte Herr B vid första bästa tillfälle som han är i stan, köper mig en ny och fin telefon!
Han avsätter dessutom tid att ge mig en lektion i hur den fungerar, och tänk att det man verkligen vill ta del av, blir så enkelt! Tidigare har jag bara sett dessa moderna mobiler som onödigt krångliga och jag har inte ens vetat hur man svarar i dem, men nu blev allt helt plötsligt fullt begripligt.
En timme senare hade jag själv lyckats ladda ner appen för Turf, och dessutom fått fart på GPS:en. Sen var det bara att sätta koppel på vovvarna och ut för att erövra zonen från Lilla E som var den tidigare ägaren!
Och nu kommer jag till den egentliga anledningen för att vilja turfa. Vovvarna och jag går i princip samma gamla runda när vi är ute och går. Ibland tar vi den långa och ibland den korta. Lite tjatigt blir det att gå bara för att att det är bra för både mig och vovvarna, men nu har vi en kul grej att göra också!
Så nu ska vi ut i det fina solskenet och erövra Forshaga!
Toodlz!
På en gård i mellansveriges skogar ligger Soldatstugan gömd bakom syrensnåren. Här finns en enslig väg, några kor och ibland en enstaka ekorre. Men här finns också Mamma, som sköter om stugan och sina två små hundar. Hon lagar mat, bakar och pysslar så det står härliga till, och här på bloggen delar hon med sig av livsbetraktelser, recept och tips.
25 februari 2013
20 februari 2013
Takdropp och husmorstips!
Ute är det en strålande solig dag. Det droppar från taket och fåglarna kvittrar i syrenen där jag fyllt på fågelmataren igen. En riktig föraning av vårens ankomst som gör att humöret stiger några snäpp. Det är fortfarande mycket snö ute, men sjunker ihop i solen så man nästan ser det.
Vovvarna och jag tog en skön promenad och då vi kommit nästan till Cåpakiosken ringde min mobil. Jaha, tänkte jag, Herr B vill berätta att han kommit fram till Stockholm nu.
Men se det var det inte, det var Johan på DHL. Han är inte som min vän paketutköraren på posten som vet när jag är hemma, och nu undrade Johan var jag var nånstans eftersom han skulle leverera ett paket till Herr B och ingen öppnade när han ringde på. Jag sa som det var att jag är ute med vovvarna och då bestämde vi att vi skulle ses vid Cåpakiosken inom några minuter.
Jag förstår mycket väl att han har ett tidsschema att följa och att vänta en kvart på att jag skulle komma hem, funkar inte. Vi kom fram till kiosken samtidigt, jag kände ju igen bilen och han visste att jag hade hundar med mig, så någon legitimation var inte nödvändig.
Lite skraj var jag över vad Herr B hade beställt den här gången. Det kunde ju vara en 60-tums platt-teve som skulle bli rätt hankig att bära hem med en hand eftersom den andra är upptagen av vovvarna.
Men som tur var, var paketet inte större än en skokartong och vägde nästan ingenting. Jag kvitterade den och Johan och jag önskade varann en bra dag.
När jag kom hem gick jag direkt till uterummet där jag visste att persiennerna inte var neddragna och mycket riktigt, det var riktigt varmt där ute. På bilden överst har fuchsian redan fått en knopp.
En av hortensiorna ser ut såhär med helt nya fräscha bladrosetter.
Den här hortensian står rätt i solgasset och har de gamla bladen kvar, Nu dröjer det inte förrän de första anlagen till blommor börjar synas inuti bladrosetten. Nu gillar ju inte hortensior full sol så det blir till att flytta den till ett mer skuggigt ställe.
Jag har tagit frön från en fin paprika och ska bara låta dem torka först innan jag ska så dem. Det är alltid så frestande att botanisera bland fröpåsar i affären vid den här tiden, men det går ju faktiskt att ta frön från det mesta istället för att ha en massa fröpåsar som, i alla fall inte jag, ändå sår.
Nu, ett husmorstips som funkar:
Ättika gör det enklare att rengöra ugnen. Ställ en djup tallrik med
ättika i ugnen i 50 grader. Låt stå i knappt en timme och tvätta sedan
rent.
Vovvarna och jag tog en skön promenad och då vi kommit nästan till Cåpakiosken ringde min mobil. Jaha, tänkte jag, Herr B vill berätta att han kommit fram till Stockholm nu.
Men se det var det inte, det var Johan på DHL. Han är inte som min vän paketutköraren på posten som vet när jag är hemma, och nu undrade Johan var jag var nånstans eftersom han skulle leverera ett paket till Herr B och ingen öppnade när han ringde på. Jag sa som det var att jag är ute med vovvarna och då bestämde vi att vi skulle ses vid Cåpakiosken inom några minuter.
Jag förstår mycket väl att han har ett tidsschema att följa och att vänta en kvart på att jag skulle komma hem, funkar inte. Vi kom fram till kiosken samtidigt, jag kände ju igen bilen och han visste att jag hade hundar med mig, så någon legitimation var inte nödvändig.
Lite skraj var jag över vad Herr B hade beställt den här gången. Det kunde ju vara en 60-tums platt-teve som skulle bli rätt hankig att bära hem med en hand eftersom den andra är upptagen av vovvarna.
Men som tur var, var paketet inte större än en skokartong och vägde nästan ingenting. Jag kvitterade den och Johan och jag önskade varann en bra dag.
När jag kom hem gick jag direkt till uterummet där jag visste att persiennerna inte var neddragna och mycket riktigt, det var riktigt varmt där ute. På bilden överst har fuchsian redan fått en knopp.
En av hortensiorna ser ut såhär med helt nya fräscha bladrosetter.
Den här hortensian står rätt i solgasset och har de gamla bladen kvar, Nu dröjer det inte förrän de första anlagen till blommor börjar synas inuti bladrosetten. Nu gillar ju inte hortensior full sol så det blir till att flytta den till ett mer skuggigt ställe.
Jag har tagit frön från en fin paprika och ska bara låta dem torka först innan jag ska så dem. Det är alltid så frestande att botanisera bland fröpåsar i affären vid den här tiden, men det går ju faktiskt att ta frön från det mesta istället för att ha en massa fröpåsar som, i alla fall inte jag, ändå sår.
Nu, ett husmorstips som funkar:
19 februari 2013
Kakor och udda present!
Idag har det varit en aktiv dag vill jag lova. Tvättat, städat tvättstugan, strukit skjortor och bakat knäckflarn med Limoncellikräm, och det bara på förmiddagen! Innan lunch hann jag också ta en 45-minuters promenad med vovvarna så gissa om jag har varit uppe sen tidigt.
Min prinsessa i Peking fyller år idag. Jag ringde henne för att gratulera och prata lite uppdateringar, men linan var urusel så det blev inte mycket sagt. Jag hann inte ens börja på födelsedagsberättelsen som jag plågar mina barn med på deras födelsedagar.
Nu är det ju inte bara hon som fyller år idag, utan också mitt vackra barnbarn Viola som blir nitton år.
Även hon en riktig prinsessa med isblå ögon och gyllene hår. Nu är hon ju inte heller längre något barn fast jag försöker hålla dem kvar där in i det sista.
Vart tog ni vägen alla skrattande, stojande ungar?
Hursomhelst så har bakstycket på en av mina kökslådor lossnat och det har irriterat mig ett bra tag så när Herr B kom hem från jobbet och fått sitt fika, åkte vi till bygghandeln i Deje för att köpa trälim. Nu skulle lådan fixas!
Väl där var det mycket roliga saker att titta på och jag fastnade vid skruvdragarna. Jag har alltid velat kunna ta tag i en skruvdragare och skruva lite där det har behövts, om inte annat så för att dra i en skruv i väggen och hänga nån tavla. Men för det första är Herr B:s skruvdragare av byggarmodell, det vill säga, de väger bly, så jag orkar inte hålla upp en sån. För det andra, verkar det lite läskigt att överhuvudtaget använda en sån maskin. Nåväl, i affären fanns en liten behändig skruvdragare som jag nog skulle kunna hålla i.
Herr B köpte alltså den för att jag nu ska kunna hänga tavlor och skruva brädor om jag skulle vilja det. Han ska ge mig en kurs i hur den funkar och det ser jag verkligen fram emot! När jag behärskar en skruvdragare finns det knappt något jag inte kan, förutom att simma, men man kan ju inte vara helt perfekt.
Till middag ikväll blir det rostade grönsaker och kalvschnitzel med något gott rött till.
Vi firar födelsedagarna på vårt lilla sätt!
Min prinsessa i Peking fyller år idag. Jag ringde henne för att gratulera och prata lite uppdateringar, men linan var urusel så det blev inte mycket sagt. Jag hann inte ens börja på födelsedagsberättelsen som jag plågar mina barn med på deras födelsedagar.
Nu är det ju inte bara hon som fyller år idag, utan också mitt vackra barnbarn Viola som blir nitton år.
Även hon en riktig prinsessa med isblå ögon och gyllene hår. Nu är hon ju inte heller längre något barn fast jag försöker hålla dem kvar där in i det sista.
Vart tog ni vägen alla skrattande, stojande ungar?
Hursomhelst så har bakstycket på en av mina kökslådor lossnat och det har irriterat mig ett bra tag så när Herr B kom hem från jobbet och fått sitt fika, åkte vi till bygghandeln i Deje för att köpa trälim. Nu skulle lådan fixas!
Väl där var det mycket roliga saker att titta på och jag fastnade vid skruvdragarna. Jag har alltid velat kunna ta tag i en skruvdragare och skruva lite där det har behövts, om inte annat så för att dra i en skruv i väggen och hänga nån tavla. Men för det första är Herr B:s skruvdragare av byggarmodell, det vill säga, de väger bly, så jag orkar inte hålla upp en sån. För det andra, verkar det lite läskigt att överhuvudtaget använda en sån maskin. Nåväl, i affären fanns en liten behändig skruvdragare som jag nog skulle kunna hålla i.
Herr B köpte alltså den för att jag nu ska kunna hänga tavlor och skruva brädor om jag skulle vilja det. Han ska ge mig en kurs i hur den funkar och det ser jag verkligen fram emot! När jag behärskar en skruvdragare finns det knappt något jag inte kan, förutom att simma, men man kan ju inte vara helt perfekt.
Till middag ikväll blir det rostade grönsaker och kalvschnitzel med något gott rött till.
Vi firar födelsedagarna på vårt lilla sätt!
18 februari 2013
Bakdags igen!
Nån gång under helgen såg jag ett morgonprogram på teve där det gjordes toscamazariner som såg jättegoda ut och ivrigt påhejad av Herr B, beslöt jag mig för att baka dem för att kolla om de var så goda som det såg ut där på teven.
Allt är ju dessutom så himla enkelt att göra enligt dem som står där och har gjort en massa förberedelser som man inte ser, och om det skulle misslyckas på något sätt har de perfekta exempel att visa upp som är gjorda tidigare.
Men nu skulle här bakas såna och vi for till Bergvik för att handla ingredienser och framför allt, runda mazarinformar i lämplig storlek. Det fanns såklart inga såna så jag beslöt att ta det som fanns hemma. Det blev små pajformar i aluminium, som efter mycket letande skulle funka bäst. Man kan ju dela på kakan både i två och fyra delar om man anser att en liten bit får räcka.
Får se hur Herr B vill göra när han kommer hem i eftermiddag på fika...
Annars har helgen varit lugn och skön. Vi blev spontaninbjudna på gulasch igår av vännerna i Hynboholm och det är alltid lika trevligt att avslappnat sitta och äta och språka med dem.
På kvällen såg vi en lite skruvad komedi som hette "Två Dagar I New York", lite galet småkul och helt klart sevärd.
Jag var ute nyss för att ta en bild av det ihärdiga snöfallet som är regnblandat, men tydligen så fastnade inte en enda flinga på kortet. Vovvarna och jag var ute på en kort promenad och var ganska blöta när vi kom hem så nu ska vi mysa under en filt med en bok.
Håll ut, snart är det dags att sätta frön!
Allt är ju dessutom så himla enkelt att göra enligt dem som står där och har gjort en massa förberedelser som man inte ser, och om det skulle misslyckas på något sätt har de perfekta exempel att visa upp som är gjorda tidigare.
Men nu skulle här bakas såna och vi for till Bergvik för att handla ingredienser och framför allt, runda mazarinformar i lämplig storlek. Det fanns såklart inga såna så jag beslöt att ta det som fanns hemma. Det blev små pajformar i aluminium, som efter mycket letande skulle funka bäst. Man kan ju dela på kakan både i två och fyra delar om man anser att en liten bit får räcka.
Får se hur Herr B vill göra när han kommer hem i eftermiddag på fika...
Annars har helgen varit lugn och skön. Vi blev spontaninbjudna på gulasch igår av vännerna i Hynboholm och det är alltid lika trevligt att avslappnat sitta och äta och språka med dem.
På kvällen såg vi en lite skruvad komedi som hette "Två Dagar I New York", lite galet småkul och helt klart sevärd.
Jag var ute nyss för att ta en bild av det ihärdiga snöfallet som är regnblandat, men tydligen så fastnade inte en enda flinga på kortet. Vovvarna och jag var ute på en kort promenad och var ganska blöta när vi kom hem så nu ska vi mysa under en filt med en bok.
Håll ut, snart är det dags att sätta frön!
16 februari 2013
Happy Birthday!
Idag fyller mitt fantastiska barnbarn Victor 18 år! En finare kille får man nog leta länge efter. Att han är en stilig ung man är ju självklart med de föräldrarna, men också galet begåvad med det mesta. Ett socialt geni är han förstås och vet precis hur man ska förhålla sig till kvinnor med sitt "Hello, Ladies!"
Att han är en otroligt bra gitarrist är bara en av saker han behärskar, han sjunger ju också så bra både solo och i kör.
Ja, jag skulle kunna sitta här och lovorda honom hur länge som helst, men hör inom mig hur han säger "Nu räcker det, mormor."
Jag ser i alla fall jättemycket fram emot att få hem honom till Sverige i höst för fortsatta studier i Stockholm där jag kan hälsa på honom bra mycket oftare än nu.
För övrigt en mulen februaridag med ett par plusgrader. Det rasar snö från taket i stora sjok så vovvarna hoppar högt. Jag har en ihållande huvudvärk som inte ens vill ge med sig av två Treo, inte hjälpte det heller att ta en promenad med vovvarna.
Herr B står för lunchen idag. Det blir fisk och hemgjord remouladsås vilket jag riktigt längtar efter just nu. Vi får även lunchgäster och kommer att ge Victor en grattis-skål.
Ha en bra dag!
Att han är en otroligt bra gitarrist är bara en av saker han behärskar, han sjunger ju också så bra både solo och i kör.
Ja, jag skulle kunna sitta här och lovorda honom hur länge som helst, men hör inom mig hur han säger "Nu räcker det, mormor."
Jag ser i alla fall jättemycket fram emot att få hem honom till Sverige i höst för fortsatta studier i Stockholm där jag kan hälsa på honom bra mycket oftare än nu.
För övrigt en mulen februaridag med ett par plusgrader. Det rasar snö från taket i stora sjok så vovvarna hoppar högt. Jag har en ihållande huvudvärk som inte ens vill ge med sig av två Treo, inte hjälpte det heller att ta en promenad med vovvarna.
Herr B står för lunchen idag. Det blir fisk och hemgjord remouladsås vilket jag riktigt längtar efter just nu. Vi får även lunchgäster och kommer att ge Victor en grattis-skål.
Ha en bra dag!
14 februari 2013
Happy Valentine!
Min Lilla E...
Min Prinsessa....
och deras bror, min Jockeman!
Er älskar jag varje dag, inte bara idag!
Min Prinsessa....
och deras bror, min Jockeman!
Er älskar jag varje dag, inte bara idag!
09 februari 2013
Bröllopsdag och spa!
Idag firar Herr B och jag vår tjugofjärde bröllopsdag! Då är det alltså exakt tjugofem år sen vi träffades för första gången och gissa hur fort tiden har gått?
Vi hade en ljuvlig lunch med champagne och räkbakelser och jag fick som alltid små perfekta presenter. Vi pratade om hur fort tiden gått men också hur mycket som hänt under årens lopp.
Herr B for iväg till gymmet tidigt i morse medan vovvarna och jag fortfarande sov. Jag vaknade av att en hund hade tryckt upp sig mot mitt ansikte och då kände jag att det var dags att ta de små till badinrättningen.
Medan de väntade på att jag skulle ta fram handdukar och annat som hör till tog de plats i Herr B:s fåtölj.
Först blev det lite kloklippning och jag lyckades faktiskt att knipsa några stycken på vardera vovven innan det blev för jobbigt.
Sen åkte först Meimei i diskhon där hon blev schampoonerad och fick ett lukta-gott-balsam i pälsen. Efter det bar jag henne till badrummet för föning. Det är så himla behändigt med dessa små hundar då man kan ställa dem var man vill. Jag ställde Meimei på bänken vid handfatet och där stod hon utan problem medan jag fick henne torr med hårblåsen.
Sen var det Rios tur att gå genom hela proceduren och jag måste berömma dem bägge två för att de tålmodigt finner sig i allt. Men det är klart, medan jag torkar dem får de på köpet en massa mysig massage vilket jag vet att de gillar.
Igår hade jag en liten bakdag. Det blev knäckflarn den här gången.
De sattes ihop två och två med smörkräm emellan. Gammeldagsigt så det förslår och ack, så gott!
Sen blev det förstås en tårta också för att fira den här dagen då också svägerskan firar sin sjuttioårs-dag! Grattis Lena!
Och naturligtvis ett grattis till svågern som är ett halvår äldre än jag idag!
Ikväll är det Mello igen och det glada gänget från förra lördagen kommer hit för att äta, dricka och tycka!
Vi hade en ljuvlig lunch med champagne och räkbakelser och jag fick som alltid små perfekta presenter. Vi pratade om hur fort tiden gått men också hur mycket som hänt under årens lopp.
Herr B for iväg till gymmet tidigt i morse medan vovvarna och jag fortfarande sov. Jag vaknade av att en hund hade tryckt upp sig mot mitt ansikte och då kände jag att det var dags att ta de små till badinrättningen.
Medan de väntade på att jag skulle ta fram handdukar och annat som hör till tog de plats i Herr B:s fåtölj.
Först blev det lite kloklippning och jag lyckades faktiskt att knipsa några stycken på vardera vovven innan det blev för jobbigt.
Sen åkte först Meimei i diskhon där hon blev schampoonerad och fick ett lukta-gott-balsam i pälsen. Efter det bar jag henne till badrummet för föning. Det är så himla behändigt med dessa små hundar då man kan ställa dem var man vill. Jag ställde Meimei på bänken vid handfatet och där stod hon utan problem medan jag fick henne torr med hårblåsen.
Sen var det Rios tur att gå genom hela proceduren och jag måste berömma dem bägge två för att de tålmodigt finner sig i allt. Men det är klart, medan jag torkar dem får de på köpet en massa mysig massage vilket jag vet att de gillar.
Igår hade jag en liten bakdag. Det blev knäckflarn den här gången.
De sattes ihop två och två med smörkräm emellan. Gammeldagsigt så det förslår och ack, så gott!
Sen blev det förstås en tårta också för att fira den här dagen då också svägerskan firar sin sjuttioårs-dag! Grattis Lena!
Och naturligtvis ett grattis till svågern som är ett halvår äldre än jag idag!
Ikväll är det Mello igen och det glada gänget från förra lördagen kommer hit för att äta, dricka och tycka!
07 februari 2013
Bästa fläskpannkakan!
Såhär ska den se ut när man tagit ut den ur ugnen!
Recept någon?
7 dl mjölk
ca 3.5 dl vetemjöl
lite salt (en halv tesked)
4 ägg
5-6 hekto rimmat fläsk
Vispa samman vetemjöl, mjölk och salt med en ballongvisp. När smeten är slät och fin tillsätts äggen och vispas, men inte för länge så det blir blåsor i smeten.
Låt svälla medan fläsket görs i ordning.
Ta bort eventuell svål och tärna fläsket till små bitar, ca 3 cm stora.
Stek i ganska het panna utan att ha i extra fett.
När fläsket börjar bli gyllenbrunt, häll över det i långpanna och smörj den med fettet.
Häll över smeten och grädda 20 minuter i 225 grader.
Mig veterligen lagar inte folk fläskpannkaka längre, men när jag bjuder på det, suckar alla förnöjt och tycker att det är så gott!
En del barn tycker inte om fläsket i pannkakan, men det är lätt avhjälpt genom att man lägger fläsket i en del av långpannan och får därigenom vanlig ugnspannkaka på den andra delen. Voilá!
Jag har kommit på mig själv med att föredra vanlig husmanskost framför en massa nymodig mat. Jo, jag gillar det också, men ibland riktigt längtar jag efter sånt jag åt för länge sen.
Sen funderar jag lite över det där med den växande fetman hos befolkningen. På 50 och 60-talet var folk inte feta, i alla fall inte så att det var ett allmänt problem.
Då åt man husmanskost och hade mjölk som måltidsdryck och man var mätt tills det var dags att äta nästa måltid. Numera går folk från matbordet för att nästan direkt börja knapra på något, vilket bör tyda på att maten de åt inte var tillräcklig.
Och potatis, det "ska" man inte äta om man vill gå ner i vikt. Skitsnack, säger jag! Jag har alltid varit en potatisälskare och dessutom varit pinnsmal fram tills jag blev tant och började läsa tips i tidningar om hur man går ner i vikt genom att undvika potatis. Jojo...
Mina extrakilon har jag åsamkat mig genom att äta alltför mycket choklad alltför ofta, så det är väl bara att låta bli det och bli jätteskrynklig och smal istället för att fylla ut rynkorna och se frodig ut.
Whateva, så kommer det att lagas husmanskost här i huset en hel del framöver. Köttfärslimpa känner jag att jag måste lära mig att bemästra, jag har gjort det en gång tidigare och den blev för lös, så nu blir det att ge den en chans till.
Nu liten väderrapport:
Det har kommit ännu mer snö och börjar bli som det var vid jul. Det är bara någon minusgrad och härligt att vara ute på promenad med vovvarna. Tråkigt bara att Rio får snöklumpar under tassarna så vi måste stanna då och då för att rensa bort dem. Och som vanligt är det inget som besvärar Meimei!
Recept någon?
7 dl mjölk
ca 3.5 dl vetemjöl
lite salt (en halv tesked)
4 ägg
5-6 hekto rimmat fläsk
Vispa samman vetemjöl, mjölk och salt med en ballongvisp. När smeten är slät och fin tillsätts äggen och vispas, men inte för länge så det blir blåsor i smeten.
Låt svälla medan fläsket görs i ordning.
Ta bort eventuell svål och tärna fläsket till små bitar, ca 3 cm stora.
Stek i ganska het panna utan att ha i extra fett.
När fläsket börjar bli gyllenbrunt, häll över det i långpanna och smörj den med fettet.
Häll över smeten och grädda 20 minuter i 225 grader.
Mig veterligen lagar inte folk fläskpannkaka längre, men när jag bjuder på det, suckar alla förnöjt och tycker att det är så gott!
En del barn tycker inte om fläsket i pannkakan, men det är lätt avhjälpt genom att man lägger fläsket i en del av långpannan och får därigenom vanlig ugnspannkaka på den andra delen. Voilá!
Jag har kommit på mig själv med att föredra vanlig husmanskost framför en massa nymodig mat. Jo, jag gillar det också, men ibland riktigt längtar jag efter sånt jag åt för länge sen.
Sen funderar jag lite över det där med den växande fetman hos befolkningen. På 50 och 60-talet var folk inte feta, i alla fall inte så att det var ett allmänt problem.
Då åt man husmanskost och hade mjölk som måltidsdryck och man var mätt tills det var dags att äta nästa måltid. Numera går folk från matbordet för att nästan direkt börja knapra på något, vilket bör tyda på att maten de åt inte var tillräcklig.
Och potatis, det "ska" man inte äta om man vill gå ner i vikt. Skitsnack, säger jag! Jag har alltid varit en potatisälskare och dessutom varit pinnsmal fram tills jag blev tant och började läsa tips i tidningar om hur man går ner i vikt genom att undvika potatis. Jojo...
Mina extrakilon har jag åsamkat mig genom att äta alltför mycket choklad alltför ofta, så det är väl bara att låta bli det och bli jätteskrynklig och smal istället för att fylla ut rynkorna och se frodig ut.
Whateva, så kommer det att lagas husmanskost här i huset en hel del framöver. Köttfärslimpa känner jag att jag måste lära mig att bemästra, jag har gjort det en gång tidigare och den blev för lös, så nu blir det att ge den en chans till.
Nu liten väderrapport:
Det har kommit ännu mer snö och börjar bli som det var vid jul. Det är bara någon minusgrad och härligt att vara ute på promenad med vovvarna. Tråkigt bara att Rio får snöklumpar under tassarna så vi måste stanna då och då för att rensa bort dem. Och som vanligt är det inget som besvärar Meimei!
06 februari 2013
Samla stunder, inte saker!
Snön har fallit i två dagar och allt är vitt igen. Nu har solen gått upp och det är fantastiskt vackert ute med den blå himlen och den gnistrande snön.
Grannarna och jag har varit ute och skottat men konstaterat att det inte är nån större idé så länge det snöar. men nu är det väl slutsnöat för den här gången hoppas jag.
Herr B har återigen lyckats pricka in sin bortavaro så att hustrun får sig lite motion med snöskottning.
Helgen som gått har varit väldigt trivsam. Lilla E kom hem i fredags och allt kändes som vanligt igen.
Vi trängde ner oss i soffhörnet under en filt med vovvarna och såg den fantastiska filmen "Berättelsen om Pi".
Det var en riktig filmupplevelse och jag säger bara "Richard Parker"!
På lördag kväll for vi till Hynboholm på lite firande med god mat och champagne. Lilla E var med oss men efter Melodifestivalen åkte hon till stan för att dansa lindy hop på Båten med vänner hon nu inte sett på ett bra tag.
Låtarna på Mello var inte så dåliga som det skrivits i tidningarna, men den som stod ut mest var den söta visual key-artisten Yohio. Hans låt var väl kanske inte den bästa man hört, men som helhet var hans show i särklass bäst. Kul dessutom att visual key äntligen kommit till svenskarnas kännedom då Lilla E sen mer än tio år tillbaka har varit ett fan av genren vilket har medfört att hela vår klan numera känner sig obesvärad med killar som ser ut som söta skolflickor.
Igår hörde jag en intervju på radion med Yohio och han verkar vara en ung man som vet vad han håller på med. För att vara 17 år verkar han både mogen och sansad. Jag önskar honom lycka till och OM jag skulle rösta på nån låt i finalen så blir det på hans!
I helgen har vi också sett "Julie och Julia" igen. Jag blev återigen så himla inspirerad av fenomenet matlagning så igår googlade jag fram Julia Childs recept på boeuf bourguignon och åkte till ICA för att inhandla ingredienser.
Efter en timmes kokning av köttet började det dofta precis så ljuvligt som jag kan tänka mig att det ska göra. När grytan vid niotiden på kvällen var klar, smakade den himmelskt gott! Den var inte alls svår att göra, bara lite tidskrävande.
Nu ska den stå och mogna tills i morgon då jag ska bjuda Herr B på den. Kanhända att det blir apfelstrudel till dessert om det hoppar till, som man säger här i Värmland. Men tanken hägrar i alla fall.
En liten bild på Meimei måste få vara med idag. Hon hade krånglat sig in under pallen i köket eftersom jag tog fram dammsugaren. Jag var tvungen att vänta tills hon kom därifrån och springa upp till min garderob innan jag satte igång den. Stackars liten, undrar när hon vänjer sig?
Grannarna och jag har varit ute och skottat men konstaterat att det inte är nån större idé så länge det snöar. men nu är det väl slutsnöat för den här gången hoppas jag.
Herr B har återigen lyckats pricka in sin bortavaro så att hustrun får sig lite motion med snöskottning.
Helgen som gått har varit väldigt trivsam. Lilla E kom hem i fredags och allt kändes som vanligt igen.
Vi trängde ner oss i soffhörnet under en filt med vovvarna och såg den fantastiska filmen "Berättelsen om Pi".
Det var en riktig filmupplevelse och jag säger bara "Richard Parker"!
På lördag kväll for vi till Hynboholm på lite firande med god mat och champagne. Lilla E var med oss men efter Melodifestivalen åkte hon till stan för att dansa lindy hop på Båten med vänner hon nu inte sett på ett bra tag.
Låtarna på Mello var inte så dåliga som det skrivits i tidningarna, men den som stod ut mest var den söta visual key-artisten Yohio. Hans låt var väl kanske inte den bästa man hört, men som helhet var hans show i särklass bäst. Kul dessutom att visual key äntligen kommit till svenskarnas kännedom då Lilla E sen mer än tio år tillbaka har varit ett fan av genren vilket har medfört att hela vår klan numera känner sig obesvärad med killar som ser ut som söta skolflickor.
Igår hörde jag en intervju på radion med Yohio och han verkar vara en ung man som vet vad han håller på med. För att vara 17 år verkar han både mogen och sansad. Jag önskar honom lycka till och OM jag skulle rösta på nån låt i finalen så blir det på hans!
I helgen har vi också sett "Julie och Julia" igen. Jag blev återigen så himla inspirerad av fenomenet matlagning så igår googlade jag fram Julia Childs recept på boeuf bourguignon och åkte till ICA för att inhandla ingredienser.
Efter en timmes kokning av köttet började det dofta precis så ljuvligt som jag kan tänka mig att det ska göra. När grytan vid niotiden på kvällen var klar, smakade den himmelskt gott! Den var inte alls svår att göra, bara lite tidskrävande.
Nu ska den stå och mogna tills i morgon då jag ska bjuda Herr B på den. Kanhända att det blir apfelstrudel till dessert om det hoppar till, som man säger här i Värmland. Men tanken hägrar i alla fall.
En liten bild på Meimei måste få vara med idag. Hon hade krånglat sig in under pallen i köket eftersom jag tog fram dammsugaren. Jag var tvungen att vänta tills hon kom därifrån och springa upp till min garderob innan jag satte igång den. Stackars liten, undrar när hon vänjer sig?
31 januari 2013
Bästa TV-serien!
Min Vicky vet precis vad jag gillar. Tack min älskling för julklappen! "The Paradise" är den bästa teve-serien i mannaminne, inte sen "Systrarna Elliott" har jag sett nåt så bra som den här. Precis ALLT var bra i den, storyn, skådespelarna, miljön, kläderna och helheten.
Det var första säsongen, och den andra håller man på att spela in, läste jag efter att ha googlat. Men nu är jag ju så nyfiken på hur det ska gå för alla inblandade så jag beslöt att läsa boken.
Det var inte det lättaste att få tag på den. Inte i någon av nätbutikerna fanns den att köpa, så det var till att koppla vovvarna och gå med dem till biblioteket där jag inte varit ännu trots att vi numera har ett så fint bibliotek.
Den fanns inte där heller, men den vänliga kvinnan vid receptionen lovade att få hem den om cirka en vecka och det kan jag nog stå ut med att vänta på. På svenska heter den "Damernas Paradis" och utgavs 1927. Det ska bli kul att läsa sån där gammelsvenska som böcker skrevs på på den tiden.
Efter biblioteksbesöket traskade vi vidare till ICA för att hämta ett paket där. eleven.se heter en nätbutik som jag har handlat hos tidigare, och nu hittade jag min "Princess"-parfym där. Det slank naturligtvis med lite andra grejer också som är bra att ha.
Ute är det en strålande solig dag med +4 grader. Fåglarna kvittrar överallt och det känns som om vi vore inne i mars månad redan.
Där solen inte kommer åt är det en klafsig sörja på gångvägen och på andra ställen har snön försvunnit helt. Nu ska det tydligen bli minusgrader några dagar igen och då blir det garanterat läskigt halt.
I morgon är det februari och jag önskar att min Vicky kommer hem på lite husmorssemester!
29 januari 2013
Lite flärd
När jag ska köpa mig en ny parfym står jag och luktar på, först och främst flaskor som är fina. Sen på såna som antyder att de doftar blommor. Jag är inte så intresserad av vem som är upphovsmannen eller kvinnan, varför ska jag lukta som Jennifer Lopez eller nån annan kändis?
Efter en stund luktar i alla fall alla ganska lika och det blir väldigt svårt att välja en av dem. Nu gick jag på namnet "Vintage Bloom". Det lät blommigt och faktiskt så var den ganska nära det jag ville ha. Den doftar mycket riktigt blommor utan den tunga myskdoften som så många envisas med att proppa i parfymer. Man vill ju inte lukta glädjehus, utan bara gott.
Min favorit annars är Vera Wangs "Princess" men den har tydligen utgått ur sortimentet där jag har frågat efter den.
Om det är någon som vet var man kan få tag på den, så låt mig veta det, plz.
Jag anser mig inte vara särskilt flärdig, inte alls så som min storasyster som älskar allt som är flärdigt. Hon skulle kunna ge lektioner i flärd och det är sällan man ser henne utanför huset i sjaviga kläder. Inte ens i trädgården för där kan man ju råka bryta av sina välvårdade naglar om man gör något där. Hon har som tur är, en make som gillar trädgårdsskötsel och snygga naglar på frun.
Jag gillar däremot små utsökta flärdiga saker och när jag fick den här presenten från Kina blev jag jätteglad:
Det är små nipperaskar i samma form som mina älsklingsvovvar! Så kreativt med fejkdiamanter och rosa öron! De kanske inte ska ställas ut under rubriken flärd, kitsch är nog den rätta benämningen i det här fallet, men så länge de föreställer vovvarna gillar jag dem skarpt. Herr B är skeptisk.
Ute är det ett par plusgrader och lite snöblandad regn faller då och då. Vi gick ut på promenaden i förmiddags och eftersom snön smält till stora vattenpölar på sina ställen, var jag lite blöt om foten jag plaskade ner i en djup pöl när vi kom hem. Vovvarna var präktigt leriga och fick en dusch i diskhon.
Jag har mest läst Haruki Murakamis "1Q84" idag. Den är så bra och jag har svårt att lägga den ifrån mig för att göra lite nytta.
Ikväll ska jag ägna mig åt julklappen jag fick av Victoria!
Efter en stund luktar i alla fall alla ganska lika och det blir väldigt svårt att välja en av dem. Nu gick jag på namnet "Vintage Bloom". Det lät blommigt och faktiskt så var den ganska nära det jag ville ha. Den doftar mycket riktigt blommor utan den tunga myskdoften som så många envisas med att proppa i parfymer. Man vill ju inte lukta glädjehus, utan bara gott.
Min favorit annars är Vera Wangs "Princess" men den har tydligen utgått ur sortimentet där jag har frågat efter den.
Om det är någon som vet var man kan få tag på den, så låt mig veta det, plz.
Jag anser mig inte vara särskilt flärdig, inte alls så som min storasyster som älskar allt som är flärdigt. Hon skulle kunna ge lektioner i flärd och det är sällan man ser henne utanför huset i sjaviga kläder. Inte ens i trädgården för där kan man ju råka bryta av sina välvårdade naglar om man gör något där. Hon har som tur är, en make som gillar trädgårdsskötsel och snygga naglar på frun.
Jag gillar däremot små utsökta flärdiga saker och när jag fick den här presenten från Kina blev jag jätteglad:
Det är små nipperaskar i samma form som mina älsklingsvovvar! Så kreativt med fejkdiamanter och rosa öron! De kanske inte ska ställas ut under rubriken flärd, kitsch är nog den rätta benämningen i det här fallet, men så länge de föreställer vovvarna gillar jag dem skarpt. Herr B är skeptisk.
Ute är det ett par plusgrader och lite snöblandad regn faller då och då. Vi gick ut på promenaden i förmiddags och eftersom snön smält till stora vattenpölar på sina ställen, var jag lite blöt om foten jag plaskade ner i en djup pöl när vi kom hem. Vovvarna var präktigt leriga och fick en dusch i diskhon.
Jag har mest läst Haruki Murakamis "1Q84" idag. Den är så bra och jag har svårt att lägga den ifrån mig för att göra lite nytta.
Ikväll ska jag ägna mig åt julklappen jag fick av Victoria!
27 januari 2013
She's back!
Vi for till Stockholm i fredags för att möta Lilla E som skulle landa lördag kväll från sitt Kina-äventyr. På hennes begäran skulle vovvarna vara med, så det var bara att stuva in dem i bilen.
Jag körde upp till Stockholm i lugnt tempo medan Herr B satt bredvid och pysslade med sin telefon och surfplatta. På fedagskvällen var vi bjudna på middag hos familjen G där till vår glädje även Linnéa tagit sig tid att vara med.
Vi blev bjudna på ugnsstekta rotsaker och välsmakande kyckling och naturligtvis en chokladbrownie som Viola hade bakat till kaffet. Ljuvligt gott!
Fru G blev tyvärr utan den goda maten då hon inte kom hem från jobbet förrän vid halvniotiden. Sedan blev det Victoria´s Secret-party! Det provades kläder och sniffades goda dofter ur alla tuber och flaskor och handkrämer skulle testas. Allt utföll till belåtenhet och det var bra.
Joachim var inte så värst intresserad av tjejgrejerna utan vill hellre visa bilder på sin ringmärkarresa från förra sommaren. Det var mycket intressanta bilder på hur man går tillväga då man fångar och ringmärker fåglar. De ska dessutom vägas och mätas innan de ska flyga iväg igen, och det var kul att få veta hur det går till.
Så småningom beställde vi en hundtaxi och for hem. Jo, man måste uppge att man ska ha hundar med i bilen annars kanske man inte får åka med, blev vi upplysta om av en taxichaufför vid ett tidigare besök i huvudstaden.
På lördag hade vi bestämt med Fru G att åka till Outleten i Barkaby för att kolla om vi skulle göra några fynd där. Vovvarna skulle vara hos Viola under tiden och Linnéa följde också med oss.
I Barkaby fanns det en himla massa outletaffärer, men det var ändå svårt att hitta något som jag tyckte var prisvärt. Herr B hittade en supersnygg kavaj i en härligt blå färg i manchester, och den ville jag att han skulle ha.
Inte förrän vi kom till Le Creuset-affären fick jag begär i blicken. Där fanns så mycket jag ville ha till bra priser, så efter lite urskiljning blev det det här:
En burk med tättsittande lock för kaffe, en ljuvlig mjölkkanna och en söt mortel. Nu kan jag ta bort den fula kaffeburken vi köpte för en tid sedan och ha den här fina i dess ställe.
Sen blev det lunch på Pizza Hut, vilket inte är min favorit direkt, men det fanns bara det och McDonalds att välja på och då är valet givet.
Herr B höll hela dagen en tät koll på telefonen om utifall att Lilla E skulle meddela sig, och till slut kom ett sms att hon landat i Helsingfors där hon skulle få vänta i onödigt många timmar innan planet till Arlanda skulle gå.
Efter att Fru G även hunnit in på IKEA för att köpa en lampa som hon spanat in sen tidigare, for vi hem igen. Vi plockade upp vovvarna och for hem till oss för att möblera om lite grann inför Lilla E:s ankomst.
Jag hann lägga mig och vila en stund innan vi for tillbaka till Östermalm för att ladda inför resan till Arlanda. Fru G hade lagat en god middag när vi kom. Det blev pasta med en currysås med räkor och grönsaker, så gott!
Sen kom beskedet om att planet från Helsingfors skulle bli försenat. Stackars Lilla E som redan suttit i många timmar där skulle nu få vänta ytterligare, vem vet hur länge. Joachim slog på datorn för att ha koll på uppdateringen av avgången från Vantaa.
Till slut visade tavlan att gaten där var stängd, och då åkte vi mot Arlanda. Viola och vovvarna var med såklart!
Här sitter vi och väntar och väntar vid ankomsthallen. Och så till slut dök hon upp! Vovvarna blev minst lika glada som vi och Lilla E:s trötthet verkade inte överhängande.
Vi for tillbaka till familjen G som hade förberett champagne med löjromstoast för att fira. Och som vanligt när de bjuder på Kalixlöjrom, så finns det rikligt av den varan!
Lilla E berättade om sin vistelse i Kina såpass mycket att vår värsta nyfikenhet blev stillad, men så småningom syntes det tydligt att hon behövde komma i säng och få sova ut. Vi for hem och Lilla E måste ha somnat i samma stund som hennes huvud föll ner på kudden.
Jag trodde att vi skulle ha en rejäl sovmorgon i morse, men vid halv åtta hörde jag henne viska: Mamma? och då var vi strax vakna allihop.
Hon gick ut på morgonpromenaden med vovvarna och sen blev det kloklippning under vilda protester. Jag är ju så mjäkig med vovvarna när de inte vill, men Lilla E ser till att det blir gjort, och det känns så skönt att hon är så resolut.
Sen plockade vi ihop allt som skulle med hem och vid halv tio satt vi i bilen igen. Lilla E blev kvar i Stockholm för att i morgon börja en ny praktikperiod på en ny spännande byrå. Hon har lovat att komma hem nästa helg och det ser vi mycket fram emot!
Nu är vi hemma sen några timmar och Herr B har åkt till gymmet för att fortsätta finslipa på formen.
Ute har vädret slagit om och det är disigt med bara ett par minusgrader.
Jag körde upp till Stockholm i lugnt tempo medan Herr B satt bredvid och pysslade med sin telefon och surfplatta. På fedagskvällen var vi bjudna på middag hos familjen G där till vår glädje även Linnéa tagit sig tid att vara med.
Vi blev bjudna på ugnsstekta rotsaker och välsmakande kyckling och naturligtvis en chokladbrownie som Viola hade bakat till kaffet. Ljuvligt gott!
Fru G blev tyvärr utan den goda maten då hon inte kom hem från jobbet förrän vid halvniotiden. Sedan blev det Victoria´s Secret-party! Det provades kläder och sniffades goda dofter ur alla tuber och flaskor och handkrämer skulle testas. Allt utföll till belåtenhet och det var bra.
Joachim var inte så värst intresserad av tjejgrejerna utan vill hellre visa bilder på sin ringmärkarresa från förra sommaren. Det var mycket intressanta bilder på hur man går tillväga då man fångar och ringmärker fåglar. De ska dessutom vägas och mätas innan de ska flyga iväg igen, och det var kul att få veta hur det går till.
Så småningom beställde vi en hundtaxi och for hem. Jo, man måste uppge att man ska ha hundar med i bilen annars kanske man inte får åka med, blev vi upplysta om av en taxichaufför vid ett tidigare besök i huvudstaden.
På lördag hade vi bestämt med Fru G att åka till Outleten i Barkaby för att kolla om vi skulle göra några fynd där. Vovvarna skulle vara hos Viola under tiden och Linnéa följde också med oss.
I Barkaby fanns det en himla massa outletaffärer, men det var ändå svårt att hitta något som jag tyckte var prisvärt. Herr B hittade en supersnygg kavaj i en härligt blå färg i manchester, och den ville jag att han skulle ha.
Inte förrän vi kom till Le Creuset-affären fick jag begär i blicken. Där fanns så mycket jag ville ha till bra priser, så efter lite urskiljning blev det det här:
En burk med tättsittande lock för kaffe, en ljuvlig mjölkkanna och en söt mortel. Nu kan jag ta bort den fula kaffeburken vi köpte för en tid sedan och ha den här fina i dess ställe.
Sen blev det lunch på Pizza Hut, vilket inte är min favorit direkt, men det fanns bara det och McDonalds att välja på och då är valet givet.
Herr B höll hela dagen en tät koll på telefonen om utifall att Lilla E skulle meddela sig, och till slut kom ett sms att hon landat i Helsingfors där hon skulle få vänta i onödigt många timmar innan planet till Arlanda skulle gå.
Efter att Fru G även hunnit in på IKEA för att köpa en lampa som hon spanat in sen tidigare, for vi hem igen. Vi plockade upp vovvarna och for hem till oss för att möblera om lite grann inför Lilla E:s ankomst.
Jag hann lägga mig och vila en stund innan vi for tillbaka till Östermalm för att ladda inför resan till Arlanda. Fru G hade lagat en god middag när vi kom. Det blev pasta med en currysås med räkor och grönsaker, så gott!
Sen kom beskedet om att planet från Helsingfors skulle bli försenat. Stackars Lilla E som redan suttit i många timmar där skulle nu få vänta ytterligare, vem vet hur länge. Joachim slog på datorn för att ha koll på uppdateringen av avgången från Vantaa.
Till slut visade tavlan att gaten där var stängd, och då åkte vi mot Arlanda. Viola och vovvarna var med såklart!
Här sitter vi och väntar och väntar vid ankomsthallen. Och så till slut dök hon upp! Vovvarna blev minst lika glada som vi och Lilla E:s trötthet verkade inte överhängande.
Vi for tillbaka till familjen G som hade förberett champagne med löjromstoast för att fira. Och som vanligt när de bjuder på Kalixlöjrom, så finns det rikligt av den varan!
Lilla E berättade om sin vistelse i Kina såpass mycket att vår värsta nyfikenhet blev stillad, men så småningom syntes det tydligt att hon behövde komma i säng och få sova ut. Vi for hem och Lilla E måste ha somnat i samma stund som hennes huvud föll ner på kudden.
Jag trodde att vi skulle ha en rejäl sovmorgon i morse, men vid halv åtta hörde jag henne viska: Mamma? och då var vi strax vakna allihop.
Hon gick ut på morgonpromenaden med vovvarna och sen blev det kloklippning under vilda protester. Jag är ju så mjäkig med vovvarna när de inte vill, men Lilla E ser till att det blir gjort, och det känns så skönt att hon är så resolut.
Sen plockade vi ihop allt som skulle med hem och vid halv tio satt vi i bilen igen. Lilla E blev kvar i Stockholm för att i morgon börja en ny praktikperiod på en ny spännande byrå. Hon har lovat att komma hem nästa helg och det ser vi mycket fram emot!
Nu är vi hemma sen några timmar och Herr B har åkt till gymmet för att fortsätta finslipa på formen.
Ute har vädret slagit om och det är disigt med bara ett par minusgrader.
24 januari 2013
Lite synpunkter om diverse företeelser!
Har ni sett nåt så hiskeligt fult nån gång? En jättelik bisonoxe av plast i en slaktfålla utanför Hotellet! Vovvarna och jag går förbi där när vi tar den långa promenaden och jag försöker att inte titta på eländet fast blicken dras dit ändå och jag kan inte låta bli att fundera över hur man har tänkt här?
Nåväl, ute är det -13 grader och strålande sol. Det biter lite i kinderna efter en stund när man raskt försöker klara av promenaden. Vovvarna tycks inte ha några synpunkter på kylan så länge vi är i rörelse men står Rio och nosar lite för länge på en kissfläck lyfter hon upp en tass i taget och då drar jag igång henne igen. Meimei som skuttar hit och dit märker som vanligt ingenting.
Jag skulle önska att det fanns praktiska skor åt dem, men har inte sett några som verkar vettiga. Kanske att det finns i Kina? Och kan man då få önska sig såna till dem?
Nu har jag i alla fall kommit en bra bit på väg med min fotosortering. Två album är fyllda men det går säkert åt minst två till för att alla ska få plats. Det är trevligt att få bilderna i kronologisk ordning, men de tar abrupt slut runt år 2000 och då kan man ju fundera varför det inga bilder finns därefter. Jo för att de sitter i osorterade mängder i Herr B:s dator. Det finns inte en chans att hitta någon specifik bild där utan att behöva sitta i timmar och bläddra, och då tappar man intresset ganska snabbt.
Dessutom har Herr B en ny dator som jag inte kan med. Varför krångla till allt med datorer när det funkade så trevligt tidigare?
Det är likadant med telefoner. Jag har en hemtelefon som funkar alldeles utmärkt utan att jag behöver tänka på att den ska laddas, den är alltid på plats och krånglar aldrig. Mobiltelefonen däremot, kan ligga i en väska, en ficka eller till och med kvar i bilen.
Jag behöver inte vara anträffbar dygnet runt på den, jag är ju för det mesta hemma och kan svara i hemtelefonen. Jodå, jag har lärt mig att se till att mobilen är laddad och jag har den med mig oftast men får inte panik om jag glömt den hemma.
Jag skiter i att folk ler lite överseende när jag tar upp den för att svara när nån ringer. Jag vet att den är gammal och inte har några smarta funktioner, men vad ska jag med dem till? Jag behöver ingen app för att ta mig till ICA, inte behöver jag heller veta hur långt det är dit. Jag vet var min svåger och svägerska bor, ja till och med var mina systrar bor, och jag kan ta mig dit utan hjälp.
Jag kan ringa och skicka sms, räcker inte det? Men du som gillar att spela spel, säger Herr B, du borde ha en telefon som du kan spela spel i.
Nä, jag spelar spel i min dator, och där finns alla spel som finns i telefonen plus en massa fler. Att sitta och spela wordfeud och en massa quizzar medan man umgås med folk anser jag dessutom vara rent oförskämt. Nuff said.
Jag kan däremot förstå att Herr B fick en släng av panik när han inte fick med sig sin mobiltelefon till Stockholm igår morse. Han använder den ju till precis allt, och har möten och tider i den, så jag vet att han blir helt vilsen utan den. Men att göra sitt liv helt beroende av en mobiltelefon är inte riktigt friskt, tycker jag i alla fall. Jag tänker inte gå in på vad som händer med en hjärna som överlåter minnesfunktionerna till en maskin som kan vara urladdad när man som bäst behöver den, eller att det är avbrott i teletrafiken.
Visst är det bra med mobiltelefoner men lagom användning är bäst, som det heter.
Idag är det torsdag, bara två dagar kvar innan Lilla E är på svensk mark igen. Längtar och saknar väldigt mycket!
Nåväl, ute är det -13 grader och strålande sol. Det biter lite i kinderna efter en stund när man raskt försöker klara av promenaden. Vovvarna tycks inte ha några synpunkter på kylan så länge vi är i rörelse men står Rio och nosar lite för länge på en kissfläck lyfter hon upp en tass i taget och då drar jag igång henne igen. Meimei som skuttar hit och dit märker som vanligt ingenting.
Jag skulle önska att det fanns praktiska skor åt dem, men har inte sett några som verkar vettiga. Kanske att det finns i Kina? Och kan man då få önska sig såna till dem?
Nu har jag i alla fall kommit en bra bit på väg med min fotosortering. Två album är fyllda men det går säkert åt minst två till för att alla ska få plats. Det är trevligt att få bilderna i kronologisk ordning, men de tar abrupt slut runt år 2000 och då kan man ju fundera varför det inga bilder finns därefter. Jo för att de sitter i osorterade mängder i Herr B:s dator. Det finns inte en chans att hitta någon specifik bild där utan att behöva sitta i timmar och bläddra, och då tappar man intresset ganska snabbt.
Dessutom har Herr B en ny dator som jag inte kan med. Varför krångla till allt med datorer när det funkade så trevligt tidigare?
Det är likadant med telefoner. Jag har en hemtelefon som funkar alldeles utmärkt utan att jag behöver tänka på att den ska laddas, den är alltid på plats och krånglar aldrig. Mobiltelefonen däremot, kan ligga i en väska, en ficka eller till och med kvar i bilen.
Jag behöver inte vara anträffbar dygnet runt på den, jag är ju för det mesta hemma och kan svara i hemtelefonen. Jodå, jag har lärt mig att se till att mobilen är laddad och jag har den med mig oftast men får inte panik om jag glömt den hemma.
Jag skiter i att folk ler lite överseende när jag tar upp den för att svara när nån ringer. Jag vet att den är gammal och inte har några smarta funktioner, men vad ska jag med dem till? Jag behöver ingen app för att ta mig till ICA, inte behöver jag heller veta hur långt det är dit. Jag vet var min svåger och svägerska bor, ja till och med var mina systrar bor, och jag kan ta mig dit utan hjälp.
Jag kan ringa och skicka sms, räcker inte det? Men du som gillar att spela spel, säger Herr B, du borde ha en telefon som du kan spela spel i.
Nä, jag spelar spel i min dator, och där finns alla spel som finns i telefonen plus en massa fler. Att sitta och spela wordfeud och en massa quizzar medan man umgås med folk anser jag dessutom vara rent oförskämt. Nuff said.
Jag kan däremot förstå att Herr B fick en släng av panik när han inte fick med sig sin mobiltelefon till Stockholm igår morse. Han använder den ju till precis allt, och har möten och tider i den, så jag vet att han blir helt vilsen utan den. Men att göra sitt liv helt beroende av en mobiltelefon är inte riktigt friskt, tycker jag i alla fall. Jag tänker inte gå in på vad som händer med en hjärna som överlåter minnesfunktionerna till en maskin som kan vara urladdad när man som bäst behöver den, eller att det är avbrott i teletrafiken.
Visst är det bra med mobiltelefoner men lagom användning är bäst, som det heter.
Idag är det torsdag, bara två dagar kvar innan Lilla E är på svensk mark igen. Längtar och saknar väldigt mycket!
22 januari 2013
Lite nostalgi
Jag har hittat en nostalgigömma! Högst upp på en hylla i klädkammaren stod en kartong som jag trodde innehöll något helt annat än vad jag såg när jag tog ner kartongen. Minst fem kilo fotografier från tiden mellan 1994-1998!
Jag har suttit i flera dagar och sorterat korten som det fanns dubbletter av i de flesta fall. Det är bilder i mängder av Lilla E, en hel del på Victor och Linnéa och så Herr B förstås, ung, smal och skitsnygg!
Det finns bilder på semesterresor, utflykter till Rottnerosparken, barnkalas och födelsedagar, julaftnar, fester och bebisar. Lilla Viola finns bara med som ett knyte och Lucas fanns ju inte ens på den tiden.
Jag har sorterat bort de suddiga bilderna och de där man inte riktigt vet vem man fotograferar. Också de bilderna som jag kan tänka inte är särskilt smickrande.
Alla bilder på familjen Kesten lägger jag i en hög så de får gå igenom dem när de kommer i sommar. Det som blir kvar efter gallringen åker in i album. Det kommer att ta evigheter innan allt är på plats, men lite varje dag gör att det så småningom kommer att finnas prydliga album för barnbarnen att bläddra i.
Det är inte som att sortera tvätt eller så, jag fastnar vid en del bilder och minns en massa omkring bildens ögonblick och blir lite nostalgisk över att barntiden med lek och skratt är förbi.
Fast det är klart, när vi samlas alla som till exempel förra årets midsommar, då blir det mycket lek, stim och stoj för mina barn har väldigt lätt till återfall av lekfullt beteende vilket jag älskar.
Ute är det nu jättekallt. -16 var det i morse. Mitt på dagen var det -11 så vovvarna och jag tog en rask runda i solskenet.
Jag har varit på Lantmännen och inhandlat mängder med fågelmat. Jordnötter och solrosfrön verkar vara populärt hos mina bevingade gäster men de får också blandfrön som de så givmilt sprätter ner på backen till kajorna som då och då får sig ett skrovmål. Jag har inget emot kajor alls, däremot gillar jag inte skator och släpper ut vovvarna så fort de vill närma sig.
Något som gläder mig och som får humöret att stiga är att det nu är märkbart ljusare ute både på morgonen och eftermiddagen. Klockan är nu strax halv fem och nu först börjar det skymma.
Och där kom Herr B hem från en slitsam arbetsdag och en tur till gymmet.
Jag återkommer.
Jag har suttit i flera dagar och sorterat korten som det fanns dubbletter av i de flesta fall. Det är bilder i mängder av Lilla E, en hel del på Victor och Linnéa och så Herr B förstås, ung, smal och skitsnygg!
Det finns bilder på semesterresor, utflykter till Rottnerosparken, barnkalas och födelsedagar, julaftnar, fester och bebisar. Lilla Viola finns bara med som ett knyte och Lucas fanns ju inte ens på den tiden.
Jag har sorterat bort de suddiga bilderna och de där man inte riktigt vet vem man fotograferar. Också de bilderna som jag kan tänka inte är särskilt smickrande.
Alla bilder på familjen Kesten lägger jag i en hög så de får gå igenom dem när de kommer i sommar. Det som blir kvar efter gallringen åker in i album. Det kommer att ta evigheter innan allt är på plats, men lite varje dag gör att det så småningom kommer att finnas prydliga album för barnbarnen att bläddra i.
Det är inte som att sortera tvätt eller så, jag fastnar vid en del bilder och minns en massa omkring bildens ögonblick och blir lite nostalgisk över att barntiden med lek och skratt är förbi.
Fast det är klart, när vi samlas alla som till exempel förra årets midsommar, då blir det mycket lek, stim och stoj för mina barn har väldigt lätt till återfall av lekfullt beteende vilket jag älskar.
Ute är det nu jättekallt. -16 var det i morse. Mitt på dagen var det -11 så vovvarna och jag tog en rask runda i solskenet.
Jag har varit på Lantmännen och inhandlat mängder med fågelmat. Jordnötter och solrosfrön verkar vara populärt hos mina bevingade gäster men de får också blandfrön som de så givmilt sprätter ner på backen till kajorna som då och då får sig ett skrovmål. Jag har inget emot kajor alls, däremot gillar jag inte skator och släpper ut vovvarna så fort de vill närma sig.
Något som gläder mig och som får humöret att stiga är att det nu är märkbart ljusare ute både på morgonen och eftermiddagen. Klockan är nu strax halv fem och nu först börjar det skymma.
Och där kom Herr B hem från en slitsam arbetsdag och en tur till gymmet.
Jag återkommer.
20 januari 2013
Solig söndag!
I morse när vovvarna och jag vaknade var Herr B redan uppe och på gång. han åt en stadig frukost inför besöket på gymmet. Jo, han har tillsammans med Herr D tagit tag i välbefinnandet och anmält sig hos Annelie som driver gymmet. Eftersom de känner henne sen gammalt kändes det bekvämt att överlåta sig i hennes professionella händer, tyckte de.
När de började hos henne sa herrarna att de inte ville hålla på med spinning, ej heller vara med i nån grupp med andra hurtbullar. Okej, sa hon, vi börjar med spinning. Hon verkar vara en perfekt PT för de där herrarna som vill gå ner en massa i vikt utan att anstränga sig för mycket. Och målet är att se ut som Rambo, hade hon frågat, och det var precis det herrarna ville, men fort skulle det gå, helst efter fem besök hos henne!
Varje gång herr B kommer hem med träningsvärk och stelhet peppar jag honom genom att tala om hur smal och snygg han redan blivit. Hur kan det gå så fort?
Jag hoppas nu bara att de har uthållighet att hålla på så att de kan bli modeller för Beach-13.
När herr B kom hem blev det rejäl husmanskost till lunch. Stekt strömming med potatismos, rårivna morötter och lingonsylt. Jag älskar den rätten men det blir alltför sällan den blir tillagad.
Efter lunch tog vi en promenad i det soliga vädret. Det var lite bistert ute, men väldigt skönt.
Nu ska jag fortsätta läsa en stund i min braiga bok som jag fick låna av Tin.
När de började hos henne sa herrarna att de inte ville hålla på med spinning, ej heller vara med i nån grupp med andra hurtbullar. Okej, sa hon, vi börjar med spinning. Hon verkar vara en perfekt PT för de där herrarna som vill gå ner en massa i vikt utan att anstränga sig för mycket. Och målet är att se ut som Rambo, hade hon frågat, och det var precis det herrarna ville, men fort skulle det gå, helst efter fem besök hos henne!
Varje gång herr B kommer hem med träningsvärk och stelhet peppar jag honom genom att tala om hur smal och snygg han redan blivit. Hur kan det gå så fort?
Jag hoppas nu bara att de har uthållighet att hålla på så att de kan bli modeller för Beach-13.
När herr B kom hem blev det rejäl husmanskost till lunch. Stekt strömming med potatismos, rårivna morötter och lingonsylt. Jag älskar den rätten men det blir alltför sällan den blir tillagad.
Efter lunch tog vi en promenad i det soliga vädret. Det var lite bistert ute, men väldigt skönt.
Nu ska jag fortsätta läsa en stund i min braiga bok som jag fick låna av Tin.
19 januari 2013
Lördagsutflykt!
I morse vaknade vi till den omtalade "rysskylan". Det var minus 17 grader ute och en gnistrande solig morgon. Eftersom det är lördag gjorde vi oss ingen brådska med att komma igång. Vi hade bjudit svåger och svägerska på lite mat föregående kväll och det blev några glas vitt till laxen som gjorde oss lite sega.
Men efter melodikrysset trotsade Herr B kylan och tog med sig vovvarna på en promenad. De fick sina små vinterrockar på sig och accepterade det utan protester, men nog var tassarna väldigt kalla när de kom tillbaka så de fick sitta i mitt knä och värma sig båda två - samtidigt!
Efter lunch for vi till stan för att gå på auktion. Jag hade sett en annons i tidningen där det skulle auktioneras ut fina föremål från "högre stånds hem" och bara genom denna särskrivning blev jag skeptisk över vad det var för auktion egentligen.
Vi ringde och kollade om Herr och Fru D ville följa med, och det ville de. Vi mötte upp med dem på Stadshotellet där auktionen skulle gå av stapel. Och mycket riktigt, det var naturligtvis bara en massa nya saker från nån affär som sålde äkta mattor och konst som redan var prissatta. Visst var mattorna hur snygga som helst, men inte tusan köper jag sånt genom nån obskyr auktionsfirma som redan prissatt sakerna!
Vi gick raskt därifrån för att få oss lite kaffe nånstans. Fru D kom på att Savoy hade "afternoon tea" så vi gick dit för att se vad det var.
Det var nästan fullsatt där men vi fick en plats lite i skymundan vilket vi gillade. Där fanns ett buffébord fyllt med godsaker. Laxsnittar, ostsnittar, scones och allehanda marmelader, macarones, cupcakes och diverse smaskiga tårtor med mera.
Vi lät oss väl smaka och fyllde på med det vi tyckte var godast. Vi blev sittande där en bra sund och diskuterade allt mellan himmel och jord tills vi var onödigt proppmätta. Allt var fräscht och välsmakande så dit går vi med all säkerhet flera gånger. Priset på 150:-/pp var inte heller särskilt avskräckande med tanke på vad en latte och en muffins kostar på Wayne's Coffee.
Vovvarna blev jätteglada när vi kom hem och ikväll tänder vi en brasa och myser framför teven igen!
Men efter melodikrysset trotsade Herr B kylan och tog med sig vovvarna på en promenad. De fick sina små vinterrockar på sig och accepterade det utan protester, men nog var tassarna väldigt kalla när de kom tillbaka så de fick sitta i mitt knä och värma sig båda två - samtidigt!
Efter lunch for vi till stan för att gå på auktion. Jag hade sett en annons i tidningen där det skulle auktioneras ut fina föremål från "högre stånds hem" och bara genom denna särskrivning blev jag skeptisk över vad det var för auktion egentligen.
Vi ringde och kollade om Herr och Fru D ville följa med, och det ville de. Vi mötte upp med dem på Stadshotellet där auktionen skulle gå av stapel. Och mycket riktigt, det var naturligtvis bara en massa nya saker från nån affär som sålde äkta mattor och konst som redan var prissatta. Visst var mattorna hur snygga som helst, men inte tusan köper jag sånt genom nån obskyr auktionsfirma som redan prissatt sakerna!
Vi gick raskt därifrån för att få oss lite kaffe nånstans. Fru D kom på att Savoy hade "afternoon tea" så vi gick dit för att se vad det var.
Det var nästan fullsatt där men vi fick en plats lite i skymundan vilket vi gillade. Där fanns ett buffébord fyllt med godsaker. Laxsnittar, ostsnittar, scones och allehanda marmelader, macarones, cupcakes och diverse smaskiga tårtor med mera.
Vi lät oss väl smaka och fyllde på med det vi tyckte var godast. Vi blev sittande där en bra sund och diskuterade allt mellan himmel och jord tills vi var onödigt proppmätta. Allt var fräscht och välsmakande så dit går vi med all säkerhet flera gånger. Priset på 150:-/pp var inte heller särskilt avskräckande med tanke på vad en latte och en muffins kostar på Wayne's Coffee.
Vovvarna blev jätteglada när vi kom hem och ikväll tänder vi en brasa och myser framför teven igen!
17 januari 2013
Lite av varje...
Det här är Meimei. Hon har puppy eyes och är en alltigenom en glad skit. Nu har hon börjat löpa och har fortfarande inte en susning om vad det är fast det är tredje gången det händer. Präktiga Rio höll sig från andra löpet ren och fin och numera märks det bara genom att hon putsar sig extra mycket. Men inte Meimei, hon putsar hellre Rios öron och ögon med frenesi än att putsa sig själv.
Idag var vi ute och gick i det fina vädret. Det var inte mer än ett par grader kallt men en snålblåst gjorde att det kändes mycket kallare. När vi kom hem borstade jag bort snön som fallit under natten från gården och fyllde på frön i fågelmataren. Jag ringde Joachim igår för att få instruktioner om hur det skulle gå tillväga, och det var enkelt som allt är när man vet hur man ska göra. Hela den stora hinken som han köpte är nu slut och jag måste nog bege mig till Lantmännen för att köpa mer. Har man en gång börjat mata fåglar får man ju hålla på annars lär de bli ledsna och dö, och det vill vi ju inte.
Jag som är en ihärdig radiolyssnare hörde att ett vargpar har etablerat sig några kilometer från Forshaga, och folk är naturligtvis hysteriska över detta. Hur ska det gå med alla hästar och hundar nu, undras det?
Friska vargar ger sig sällan på tamboskap, sade experterna på radion, men ett elstängsel kan väl vara ett enkelt skydd om man nu måste ha hästar (som egentligen inte finns, har jag läst). Och att vistas med en okopplad hund i vargtrakter gör väl bara den som vill bli av med hunden och få ersättning för det.
Då är det bra mycket läskigare med den stam på 300-400 vildsvin som härjar bortåt Dömle-trakten. Blir de nog många drar de sig säkert inte för att besöka bebyggelse och det vore nog inte så kul. De lär vara riktigt ilsksinta när de har kultingar och anfaller allt och alla om de känner sig hotade. Inte undra på att människan sägs vara besläktad med grisen!
Nu ska jag fortsätta att röja i klädkammaren!
Idag var vi ute och gick i det fina vädret. Det var inte mer än ett par grader kallt men en snålblåst gjorde att det kändes mycket kallare. När vi kom hem borstade jag bort snön som fallit under natten från gården och fyllde på frön i fågelmataren. Jag ringde Joachim igår för att få instruktioner om hur det skulle gå tillväga, och det var enkelt som allt är när man vet hur man ska göra. Hela den stora hinken som han köpte är nu slut och jag måste nog bege mig till Lantmännen för att köpa mer. Har man en gång börjat mata fåglar får man ju hålla på annars lär de bli ledsna och dö, och det vill vi ju inte.
Jag som är en ihärdig radiolyssnare hörde att ett vargpar har etablerat sig några kilometer från Forshaga, och folk är naturligtvis hysteriska över detta. Hur ska det gå med alla hästar och hundar nu, undras det?
Friska vargar ger sig sällan på tamboskap, sade experterna på radion, men ett elstängsel kan väl vara ett enkelt skydd om man nu måste ha hästar (som egentligen inte finns, har jag läst). Och att vistas med en okopplad hund i vargtrakter gör väl bara den som vill bli av med hunden och få ersättning för det.
Då är det bra mycket läskigare med den stam på 300-400 vildsvin som härjar bortåt Dömle-trakten. Blir de nog många drar de sig säkert inte för att besöka bebyggelse och det vore nog inte så kul. De lär vara riktigt ilsksinta när de har kultingar och anfaller allt och alla om de känner sig hotade. Inte undra på att människan sägs vara besläktad med grisen!
Nu ska jag fortsätta att röja i klädkammaren!
16 januari 2013
Victoria's Secretleverans!
Jaha, då har det hänt igen!
Jag gick upp vid åtta-tiden och drog på mig min gamla slitna morgonrock för att gå ner i köket för att göra i ordning min morgonlatte. Morgonrocken har en gång varit vackert ljusgrön men är numera dassigt diskvattenfärgad av alla otaliga tvättar. Men jag älskar den tjocka frottén och att den är lång och skön såhär på vintern. Jodå, jag har fina morgonrockar också. En japansk kimonoliknande som kommer från Yasuragi, en som Vicky sytt upp åt mig från den modellen fast förbättrad med fickor, en i siden och en som jag har med mig då vi bor på hotell. Kimonomodellerna använder jag på sommaren eller om vi har övernattningsgäster, jag skulle inte drömma om att visa mig i den sjaskiga morgonrocken för folk.
Men nu hade jag den alltså på mig och efter mitt kaffeintag började jag som vanligt att städa köket från morgonbestyr och kvällens disk. Det blev rengöring av köksfläkten och avtorkning av köksluckor och tiden gick.
Och så ringde det på dörren.
Vem stod där om inte min gamle "vän" paketutköraren från posten! Han är den person som förutom min man har sett mig i allsköns utstyrslar genom åren. Vi ler och hälsar glatt och jag bryr mig inte längre ett dugg över hur jag ser ut i hans ögon. Han har sett mig med färgklet i håret, nypåsmetat "Eva Fröling" och mina samtliga morgonrockar med håret i morgonrufs.
På sommarhalvåret letar han rätt på mig i trädgården om jag inte öppnar för han vet ju att jag alltid är hemma. På nåt konstigt sätt vet han när jag går ut och går med vovvarna också för jag tror inte att han någonsin varit här då jag inte är hemma.
Idag hade han paketet från Victoria's Secret med sig och det var snabbt marscherat för den skulle inte komma förrän om två veckor!
Så spännande det var att öppna det och känna väldoften från innehållet! Jag plockade ur det jag handlat och resten skulle stockholmstjejerna ha.
Nu kan jag verkligen rekommendera folk att handla i Victoria's Secret onlineaffär. Det är lite enklare än när vi handlade där sist. Då skulle tull och moms betalas vid dörren när varorna kom, de ringde en dag innan och talade om hur mycket man skulle ha i kontanter för att få paketet. Nu betalar man den summan över nätet och så fort man gjort det skickas paketet från USA. Det är inte ihopslaget med betalningen för varorna utan man betalar det separat.
Man kan köpa dessa hudkrämer genom ett svenskt företag på nätet också men då har Herr B räknat ut att de totalt kostar ca 100:- MER per styck än om man köper dem från USA.
Nu liten väderrapport: Vacker nysnö i solsken, - 6 grader, massor av fåglar vid fågelmataren som snart bör fyllas på. Päronet som Joachim tryckte ner på en kvist är snart uppätet så jag har tryckt ner ett äpple där och det verkar vara populärt med frukt. Önskar bara att jag kunde identifiera fler av fåglarna än bara talgoxen och pilfinken.
Jag gick upp vid åtta-tiden och drog på mig min gamla slitna morgonrock för att gå ner i köket för att göra i ordning min morgonlatte. Morgonrocken har en gång varit vackert ljusgrön men är numera dassigt diskvattenfärgad av alla otaliga tvättar. Men jag älskar den tjocka frottén och att den är lång och skön såhär på vintern. Jodå, jag har fina morgonrockar också. En japansk kimonoliknande som kommer från Yasuragi, en som Vicky sytt upp åt mig från den modellen fast förbättrad med fickor, en i siden och en som jag har med mig då vi bor på hotell. Kimonomodellerna använder jag på sommaren eller om vi har övernattningsgäster, jag skulle inte drömma om att visa mig i den sjaskiga morgonrocken för folk.
Men nu hade jag den alltså på mig och efter mitt kaffeintag började jag som vanligt att städa köket från morgonbestyr och kvällens disk. Det blev rengöring av köksfläkten och avtorkning av köksluckor och tiden gick.
Och så ringde det på dörren.
Vem stod där om inte min gamle "vän" paketutköraren från posten! Han är den person som förutom min man har sett mig i allsköns utstyrslar genom åren. Vi ler och hälsar glatt och jag bryr mig inte längre ett dugg över hur jag ser ut i hans ögon. Han har sett mig med färgklet i håret, nypåsmetat "Eva Fröling" och mina samtliga morgonrockar med håret i morgonrufs.
På sommarhalvåret letar han rätt på mig i trädgården om jag inte öppnar för han vet ju att jag alltid är hemma. På nåt konstigt sätt vet han när jag går ut och går med vovvarna också för jag tror inte att han någonsin varit här då jag inte är hemma.
Idag hade han paketet från Victoria's Secret med sig och det var snabbt marscherat för den skulle inte komma förrän om två veckor!
Så spännande det var att öppna det och känna väldoften från innehållet! Jag plockade ur det jag handlat och resten skulle stockholmstjejerna ha.
Nu kan jag verkligen rekommendera folk att handla i Victoria's Secret onlineaffär. Det är lite enklare än när vi handlade där sist. Då skulle tull och moms betalas vid dörren när varorna kom, de ringde en dag innan och talade om hur mycket man skulle ha i kontanter för att få paketet. Nu betalar man den summan över nätet och så fort man gjort det skickas paketet från USA. Det är inte ihopslaget med betalningen för varorna utan man betalar det separat.
Man kan köpa dessa hudkrämer genom ett svenskt företag på nätet också men då har Herr B räknat ut att de totalt kostar ca 100:- MER per styck än om man köper dem från USA.
Nu liten väderrapport: Vacker nysnö i solsken, - 6 grader, massor av fåglar vid fågelmataren som snart bör fyllas på. Päronet som Joachim tryckte ner på en kvist är snart uppätet så jag har tryckt ner ett äpple där och det verkar vara populärt med frukt. Önskar bara att jag kunde identifiera fler av fåglarna än bara talgoxen och pilfinken.
14 januari 2013
Måndagsrapport!
Idag har jag bakat bullar och piirakkaa. Jag blev helt enkelt så sugen på en bit piirakkaa till fikat så det var bara att börja baka.
Ute har det varit ganska kallt med uppåt nio minusgrader men mitt på dagen tittade solen fram och nu snöar det lätt.
I lördags tog vi med oss vovvarna och åkte till Säbytorp för en förmiddagsfika hos goda vänner. För säkerhets skull fick de vara i bilen medan vi fikade, för Maja, deras egen hund är gammal och kanske inte så förtjust i besök av två små tokstollar.
Som en sen snabblunch for vi till BK:s och tryckte i oss lite onyttiga kalorier.
Stället kryllade av skrikande ungar och deras stressade föräldrar och jag tänkte att nu har jag börjat bli gammal som lägger märke till sånt som jag överhuvudtaget inte skulle ha reflekterat över förut. Men å andra sidan har jag heller inget minne av att mina barn eller barnbarn skulle ha betett sig så ouppfostrat som ungar idag gör.
Sen köpte vi en tårta och åkte till Hynboholm för eftermiddagsfika. Där blev vi sittande en bra stund. Tin och jag pratade böcker och Herr B och Rolf fördjupade sig i tekniska prylar och deras funktioner som de är så fascinerade av.
Kvällen tillbringade vi hemma framför teven med tänd brasa och levande ljus. Väldigt mysigt var det trots att vi inte kunde hitta någon film vi ville se.
Igår däremot såg vi "Expendables 1". Den var inte lika bra som tvåan för Chucken var inte med i den!
Nu har jag inte tid att sitta här längre, jag ska fålla upp en kjol men först ska vovvarna ut och skälla lite på folk!
Ute har det varit ganska kallt med uppåt nio minusgrader men mitt på dagen tittade solen fram och nu snöar det lätt.
I lördags tog vi med oss vovvarna och åkte till Säbytorp för en förmiddagsfika hos goda vänner. För säkerhets skull fick de vara i bilen medan vi fikade, för Maja, deras egen hund är gammal och kanske inte så förtjust i besök av två små tokstollar.
Som en sen snabblunch for vi till BK:s och tryckte i oss lite onyttiga kalorier.
Stället kryllade av skrikande ungar och deras stressade föräldrar och jag tänkte att nu har jag börjat bli gammal som lägger märke till sånt som jag överhuvudtaget inte skulle ha reflekterat över förut. Men å andra sidan har jag heller inget minne av att mina barn eller barnbarn skulle ha betett sig så ouppfostrat som ungar idag gör.
Sen köpte vi en tårta och åkte till Hynboholm för eftermiddagsfika. Där blev vi sittande en bra stund. Tin och jag pratade böcker och Herr B och Rolf fördjupade sig i tekniska prylar och deras funktioner som de är så fascinerade av.
Kvällen tillbringade vi hemma framför teven med tänd brasa och levande ljus. Väldigt mysigt var det trots att vi inte kunde hitta någon film vi ville se.
Igår däremot såg vi "Expendables 1". Den var inte lika bra som tvåan för Chucken var inte med i den!
Nu har jag inte tid att sitta här längre, jag ska fålla upp en kjol men först ska vovvarna ut och skälla lite på folk!
11 januari 2013
Fredagsmys!
Efter att ha manglat och återigen stuvat tvättmaskinen full, bäddade jag och städade köket. Puh, vad själadödande såna där normala hushållssysslor är!
Men när vovvarna fått sitt morgonmål drog jag på mig kängorna och "hundrocken" fullstuvad med bajspåsar i fickorna och gick ut på promenad. Vädret var egentligen ganska skönt med minus tre grader, vindstilla och mulet. Vi gick den extra långa promenaden och på hemvägen vid Petruskiosken såg jag att kommunens adventsstakar fortfarande står kvar. De är ganska mysiga i adventstider och enligt Herr B har de stått så där i eviga tider. Men är det inte hög tid att avlägsna dem nu för den här gången när de inte längre fyller någon funktion? Advent är över sen länge och inte tänder man dem nu in på det nya året?
Vi gick in på Skivstagatan och passerade återigen den skräckinjagande tomten som en husägare har placerat invid en gran och skrämmer skiten ur hundarna.
Den påminner mig om en deckare jag läste för länge sen då ett mordoffer ikläddes just tomtekläder och sattes ut i snön. Om du förstorar bilden ser du att han ser väldigt död ut! Inte varken mysigt eller särskilt kreativt får jag säga här i min blogg.
När jag kom hem ringde jag Moster T för att höra hur det var med henne såhär efter helgerna. Jodå, det var bara prima liv. Maria var där och hade just satt färg i håret på Moster T för att fräscha upp henne inför den stora konferensen hon ska på i Oslo. Hon fyller sjuttiosex nu i vår, och det skulle man aldrig tro! Hon jobbar på som vanligt och är full av idéer om förbättringar och inspirerande feedback till sina underställda.
I eftermiddag har jag ägnat mig åt att läsa i en av mina julklappsböcker. Det är Arnaldur Indridasons senaste och den är lika bra som de tidigare i serien fast jag känner en olustig känsla av att det kan bli den sista boken om Erlendur Sveinnsson. Om det blir så känner jag en stark lust att tala om för författaren att han på inga villkors vis kan göra så! Jag har verkligen njutit av att läsa dessa böcker som är så lågmälda och skickligt hopknåpade till mollstämda berättelser med fantastiska miljöbeskrivningar och verklighetstrogna personporträtt. Jaja, jag håller tummarna för att Indridason sitter och knåpar på nästa bok i serien och att jag får den i julklapp nästa år!
Och varför skrev jag Fredagsmys som rubrik, kan man undra? Jo, igår kväll frågade Herr B vad vi skulle hitta på för fredagsmys, och jag svarade att vi får väl googla på det. Jag gjorde det och fick bara upp "tacos" "chips" och sånt, vilket verkar vara ganska enahanda. Det måste väl finnas annat som kan kallas fredagsmys också?
Nåväl, vi kunde inte komma på något själva heller som skulle förgylla fredagskvällen annat än att äta gott och se en film.
Här håller Herr B på att förbereda kvällens kulinariska fest. Lax i citronform och till det bulgur med sparris, pesto och tomater överstrött av gräslök. Jättegott blev det så nu är vi mätta och belåtna och ska strax bänka oss för att se på film.
Fredagsmys på er!
Men när vovvarna fått sitt morgonmål drog jag på mig kängorna och "hundrocken" fullstuvad med bajspåsar i fickorna och gick ut på promenad. Vädret var egentligen ganska skönt med minus tre grader, vindstilla och mulet. Vi gick den extra långa promenaden och på hemvägen vid Petruskiosken såg jag att kommunens adventsstakar fortfarande står kvar. De är ganska mysiga i adventstider och enligt Herr B har de stått så där i eviga tider. Men är det inte hög tid att avlägsna dem nu för den här gången när de inte längre fyller någon funktion? Advent är över sen länge och inte tänder man dem nu in på det nya året?
Vi gick in på Skivstagatan och passerade återigen den skräckinjagande tomten som en husägare har placerat invid en gran och skrämmer skiten ur hundarna.
Den påminner mig om en deckare jag läste för länge sen då ett mordoffer ikläddes just tomtekläder och sattes ut i snön. Om du förstorar bilden ser du att han ser väldigt död ut! Inte varken mysigt eller särskilt kreativt får jag säga här i min blogg.
När jag kom hem ringde jag Moster T för att höra hur det var med henne såhär efter helgerna. Jodå, det var bara prima liv. Maria var där och hade just satt färg i håret på Moster T för att fräscha upp henne inför den stora konferensen hon ska på i Oslo. Hon fyller sjuttiosex nu i vår, och det skulle man aldrig tro! Hon jobbar på som vanligt och är full av idéer om förbättringar och inspirerande feedback till sina underställda.
I eftermiddag har jag ägnat mig åt att läsa i en av mina julklappsböcker. Det är Arnaldur Indridasons senaste och den är lika bra som de tidigare i serien fast jag känner en olustig känsla av att det kan bli den sista boken om Erlendur Sveinnsson. Om det blir så känner jag en stark lust att tala om för författaren att han på inga villkors vis kan göra så! Jag har verkligen njutit av att läsa dessa böcker som är så lågmälda och skickligt hopknåpade till mollstämda berättelser med fantastiska miljöbeskrivningar och verklighetstrogna personporträtt. Jaja, jag håller tummarna för att Indridason sitter och knåpar på nästa bok i serien och att jag får den i julklapp nästa år!
Och varför skrev jag Fredagsmys som rubrik, kan man undra? Jo, igår kväll frågade Herr B vad vi skulle hitta på för fredagsmys, och jag svarade att vi får väl googla på det. Jag gjorde det och fick bara upp "tacos" "chips" och sånt, vilket verkar vara ganska enahanda. Det måste väl finnas annat som kan kallas fredagsmys också?
Nåväl, vi kunde inte komma på något själva heller som skulle förgylla fredagskvällen annat än att äta gott och se en film.
Här håller Herr B på att förbereda kvällens kulinariska fest. Lax i citronform och till det bulgur med sparris, pesto och tomater överstrött av gräslök. Jättegott blev det så nu är vi mätta och belåtna och ska strax bänka oss för att se på film.
Fredagsmys på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








