Inspirationsdag!

Igår var jag på Värmlandsoperan för att få inspiration.
Inspiration till vaddå, kan man undra, och det funderade jag också på, men det kanske visar sej...
Moderator på tillställningen var Stefan Odelberg, som på ett skönt sätt fick igång den fullsatta teatern som bestod av 99% kvinnor.

Dagens första talare var Mark Levengood som steg in på scenen i ljusgula byxor och en svart kinesisk trekvartslång jacka med ljusgula mönster. Riktigt elegant såg han ut.
Sedan när han började tala med sin förtjusande finlandssvenska om sittt liv som bland annat sjukvårdsbiträdet som blev erbjuden svenskundervisning, trots att han talat svenska i hela sitt liv, ja, då kände jag inspiration.
Nå, hur gick det på svenskundervisningen? Jo, han fick lära sej att det är skillnad på hurra och hora...
Ett och annat visdomsord fick han med också, som att "Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när vågen kommer"!
Aj luv Mark!

Nästa inspiratör var Lena Nevander-Friström, en mycket karismatisk kvinna som trots att hon, helt utan hår efter en tumöroperation, utstrålade livsglädje och positivitet!
Hon fick säkert många att inse att det finns en större livskvalité i att ta det lite lugnare än att stressa sej genom livet. Henne vill jag gärna höra mer av!

Lunchpaus. Det bjöds på äckliga wraps med vatten... Inte så lyckat med tanke på biljettpriset.
Och så skulle alla på toa. Gissa hur långa köerna är när det är så många fruntimmer och bara några få toaletter..

Efter pausen kom en oannonserad överraskning i form av Stefan Andersson som efter lite småprat sjöng sin "Catch the moon" till akustisk gitarr. Han är bra!

Därefter en för mej okänd komiker(?) vid namn Lena Frisk, vars egentligen ganska fyndiga sätt att uttrycka sej, lätt hamnade i onödiga turer under bältet. Inte särskilt inspirerande...

Claes Malmberg var nästa talare. För min del har han bara gjort en sak som gjort intryck på mej, nämligen som värdshusvärden i Les Miserables, där han var formidabel!
Nu flummade han runt om hur han blev buddhist och lite annat med mest lösa trådar som aldrig knöts ihop, men ändå ganska underhållande fast knappast givande.

Därefter var det fikapaus med kaffe och morotskaka.

Efter pausen visade Stefan Odelberg att han var en hyfsad illusionist, men poängen tog han med de kinesiska ringarna som inte går att ta isär. Han skickade runt ringarna till publiken som fick konstatera att dom verkligen satt ihop utan minsta springa eller annat mysko. När sen ringarna återvände till honom, bekräftade han detta genom att säga att inte fan går dom att ta isär, det såg ni ju!
Sen slängde han ifrån sej dom och påannonserade nästa talare som var Susanne Pettersson, coach för bland annat tennislandslaget.
Jag kan lätt förstå att hon är en framgångsrik coach! Till och med jag som alltid är svår att få igång, skulle med hennes hjälp kunna åstadkomma något. Hon gav mej i alla fall den känslan, och det är en 10-poängare som ni som känner mej förstår.
Hon berättade om hur de de två nötformade små delarna i hjärnan som kallas amygdala, har stor betydelse för hur vi tolkar in känslor. (Googla gärna på ordet, det är intressant!)

Vi fick också praktiskt testa hur det går till att stimulera amygdala på ett positivt sätt, och det var mycket uppskattat av hela publiken!
När hon avslutade kändes en allmänt uppsluppen känsla på hela teatern, folk såg glada ut, istället för trötta efter så många timmars stillasittande i en halvmörk lokal.

Som sista talare steppade Lasse Berghagen in på scen.
Efteråt önskade jag att jag hade tagit med mej min feel good-känsla och lämnat teatern innan Berghagen sabbade den..
Det han bjöd på var "avslöjande" delar av sitt liv, alltså det som redan valsat runt i tidningarna i decennier. Blandat med urgamla vitsar som alla redan hört, var det name-dropping och självberömmelse som dominerade.
Dessutom avskyr jag när folk skrattar åt sina "lustigheter" för att försöka smitta andra till att skratta! Fatta att det tar bort hela den eventuella poängen!

Aja, han avslutade med att på Allsångsmanér plocka fram en gitarr och dra igång en låt som folk sjöng med i och alla var så glada...

Vid utgången fick vi en kasse med prestenter. En ljuslykta från Iitala och ett värdelöst anteckningsblock. Inga rosor den här gången inte!

Väl ute i mörkret och kylan konstaterade både Lena, Inga-Lill och jag att det varit en trevlig dag!