Be careful what you wish for...

Det här är min frukostmacka som jag njuter av varje morgon. Brödet är finskt rågbröd som jag periodvis inte kan leva utan. Den är osötad, väldigt smakrik och givetvis nyttig. Jag läser morgontidningen medan jag frukosterar och sen är det dags för vovvarna att få sin frukost som de oftast ratar, i alla fall Meimei. Hon vill ju hellre äta Rios frukost fast jag sagt åt henne att det är precis samma mat i båda skålarna och det är exakt lika mycket i varje också, men hon tror mig inte.

I helgen har Lilla E varit hemma igen. Det är så mysigt att ha henne här och jag blir riktigt upplivad av en massa som hon förmedlar. Av någon anledning kom vi in på fenomenet 'turf', verbet måste väl vara turfa, så jag använder det framgent.
Att turfa går ut på att man med hjälp av sin mobiltelefon och dess GPS söker zoner i sin omgivning och lägger beslag på dem.

Man "äger" sen den zonen tills någon annan tar den, men man kan förstås återerövra den igen. Här i Forshaga finns inte så många zoner, men i fredags kväll gick Lilla E ut och erövrade den närmaste. Det här fick mig att att vilja ha en sån telefon som krävs för denna aktivitet. Min gamla fina har ju inga moderniteter och det har jag varit nöjd med, men nu ville jag ut och turfa!
Herr B har vid ett flertal tillfällen erbjudit mig en tjusig ny telefon, men jag har tackat nej eftersom jag inte ansett mig behöva använda den till annat än ringa och sms:a med men nu hamnade saken i ett annat läge.
Innan jag hann tänka mig för, hade jag sagt att jag vill ha en android.
Herr B blev ytterst förvånad och ville veta anledningen till mitt lappkast, men det verkade lite banalt att säga att jag vill leka med den, så jag sa som det var att ljudet är så dåligt i den gamla telefonen så jag hör knappt vad folk säger. Och det har faktiskt varit ett problem en längre tid nu. Jo, jag har höjt ljudvolymen så mycket det går, men det har inte blivit bättre.

Och vad händer om inte Herr B vid första bästa tillfälle som han är i stan, köper mig en ny och fin telefon!

Han avsätter dessutom tid att ge mig en lektion i hur den fungerar, och tänk att det man verkligen vill ta del av, blir så enkelt! Tidigare har jag bara sett dessa moderna mobiler som onödigt krångliga och jag har inte ens vetat hur man svarar i dem, men nu blev allt helt plötsligt fullt begripligt.
En timme senare hade jag själv lyckats ladda ner appen för Turf, och dessutom fått fart på GPS:en. Sen var det bara att sätta koppel på vovvarna och ut för att erövra zonen från Lilla E som var den tidigare ägaren!
Och nu kommer jag till den egentliga anledningen för att vilja turfa. Vovvarna och jag går i princip samma gamla runda när vi är ute och går. Ibland tar vi den långa och ibland den korta. Lite tjatigt blir det att gå bara för att att det är bra för både mig och vovvarna, men nu har vi en kul grej att göra också!

Så nu ska vi ut i det fina solskenet och erövra Forshaga!
Toodlz!

Takdropp och husmorstips!

Ute är det en strålande solig dag. Det droppar från taket och fåglarna kvittrar i syrenen där jag fyllt på fågelmataren igen. En riktig föraning av vårens ankomst som gör att humöret stiger några snäpp. Det är fortfarande mycket snö ute, men sjunker ihop i solen så man nästan ser det.
Vovvarna och jag tog en skön promenad och då vi kommit nästan till Cåpakiosken ringde min mobil. Jaha, tänkte jag, Herr B vill berätta att han kommit fram till Stockholm nu.
Men se det var det inte, det var Johan på DHL. Han är inte som min vän paketutköraren på posten som vet när jag är hemma, och nu undrade Johan var jag var nånstans eftersom han skulle leverera ett paket till Herr B och ingen öppnade när han ringde på. Jag sa som det var att jag är ute med vovvarna och då bestämde vi att vi skulle ses vid Cåpakiosken inom några minuter.
 Jag förstår mycket väl att han har ett tidsschema att följa och att vänta en kvart på att jag skulle komma hem, funkar inte. Vi kom fram till kiosken samtidigt, jag kände ju igen bilen och han visste att jag hade hundar med mig, så någon legitimation var inte nödvändig.
Lite skraj var jag över vad Herr B hade beställt den här gången. Det kunde ju vara en 60-tums platt-teve som skulle bli rätt hankig att bära hem med en hand eftersom den andra är upptagen av vovvarna.
Men som tur var, var paketet inte större än en skokartong och vägde nästan ingenting. Jag kvitterade den och Johan och jag önskade varann en bra dag.

När jag kom hem gick jag direkt till uterummet där jag visste att persiennerna inte var neddragna och mycket riktigt, det var riktigt varmt där ute. På bilden överst har fuchsian redan fått en knopp.

En av hortensiorna ser ut såhär med helt nya fräscha bladrosetter.

Den här hortensian står rätt i solgasset och har de gamla bladen kvar, Nu dröjer det inte förrän de första anlagen till blommor börjar synas inuti bladrosetten. Nu gillar ju inte hortensior full sol så det blir till att flytta den till ett mer skuggigt ställe.

Jag har tagit frön från en fin paprika och ska bara låta dem torka först innan jag ska så dem. Det är alltid så frestande att botanisera bland fröpåsar i affären vid den här tiden, men det går ju faktiskt att ta frön från det mesta istället för att ha en massa fröpåsar som, i alla fall inte jag, ändå sår.

Nu, ett husmorstips som funkar:

Ättika gör det enklare att rengöra ugnen. Ställ en djup tallrik med ättika i ugnen i 50 grader. Låt stå i knappt en timme och tvätta sedan rent.

 

 

 

Kakor och udda present!

Idag har det varit en aktiv dag vill jag lova. Tvättat, städat tvättstugan, strukit skjortor och bakat knäckflarn med Limoncellikräm, och det bara på förmiddagen! Innan lunch hann jag också ta en 45-minuters promenad med vovvarna så gissa om jag har varit uppe sen tidigt.

Min prinsessa i Peking fyller år idag. Jag ringde henne för att gratulera och prata lite uppdateringar, men linan var urusel så det blev inte mycket sagt. Jag hann inte ens börja på födelsedagsberättelsen som jag plågar mina barn med på deras födelsedagar.
Nu är det ju inte bara hon som fyller år idag, utan också mitt vackra barnbarn Viola som blir nitton år.

Även hon en riktig prinsessa med isblå ögon och gyllene hår. Nu är hon ju inte heller längre något barn fast jag försöker hålla dem kvar där in i det sista.
Vart tog ni vägen alla skrattande, stojande ungar?

Hursomhelst så har bakstycket på en av mina kökslådor lossnat och det har irriterat mig ett bra tag så när Herr B kom hem från jobbet och fått sitt fika, åkte vi till bygghandeln i Deje för att köpa trälim. Nu skulle lådan fixas!
Väl där var det mycket roliga saker att titta på och jag fastnade vid skruvdragarna. Jag har alltid velat kunna ta tag i en skruvdragare och skruva lite där det har behövts, om inte annat så för att dra i en skruv i väggen och hänga nån tavla. Men för det första är Herr B:s skruvdragare av byggarmodell, det vill säga, de väger bly, så jag orkar inte hålla upp en sån. För det andra, verkar det lite läskigt att överhuvudtaget använda en sån maskin. Nåväl, i affären fanns en liten behändig skruvdragare som jag nog skulle kunna hålla i.

Herr B köpte alltså den för att jag nu ska kunna hänga tavlor och skruva brädor om jag skulle vilja det. Han ska ge mig en kurs i hur den funkar och det ser jag verkligen fram emot! När jag behärskar en skruvdragare finns det knappt något jag inte kan, förutom att simma, men man kan ju inte vara helt perfekt.

Till middag ikväll blir det rostade grönsaker och kalvschnitzel med något gott rött till.
Vi firar födelsedagarna på vårt lilla sätt!

Bakdags igen!

Nån gång under helgen såg jag ett morgonprogram på teve där det gjordes toscamazariner som såg jättegoda ut och ivrigt påhejad av Herr B, beslöt jag mig för att baka dem för att kolla om de var så goda som det såg ut där på teven.
Allt är ju dessutom så himla enkelt att göra enligt dem som står där och har gjort en massa förberedelser som man inte ser, och om det skulle misslyckas på något sätt har de perfekta exempel att visa upp som är gjorda tidigare.
Men nu skulle här bakas såna och vi for till Bergvik för att handla ingredienser och framför allt, runda mazarinformar i lämplig storlek. Det fanns såklart inga såna så jag beslöt att ta det som fanns hemma. Det blev små pajformar i aluminium, som efter mycket letande skulle funka bäst. Man kan ju dela på kakan både i två och fyra delar om man anser att en liten bit får räcka.
Får se hur Herr B vill göra när han kommer hem i eftermiddag på fika...

Annars har helgen varit lugn och skön. Vi blev spontaninbjudna på gulasch igår av vännerna i Hynboholm och det är alltid lika trevligt att avslappnat sitta och äta och språka med dem.
På kvällen såg vi en lite skruvad komedi som hette "Två Dagar I New York", lite galet småkul och helt klart sevärd.

Jag var ute nyss för att ta en bild av det ihärdiga snöfallet som är regnblandat, men tydligen så fastnade inte en enda flinga på kortet. Vovvarna och jag var ute på en kort promenad och var ganska blöta när vi kom hem så nu ska vi mysa under en filt med en bok.

Håll ut, snart är det dags att sätta frön!

Happy Birthday!

Idag fyller mitt fantastiska barnbarn Victor 18 år! En finare kille får man nog leta länge efter. Att han är en stilig ung man är ju självklart med de föräldrarna, men också galet begåvad med det mesta. Ett socialt geni är han förstås och vet precis hur man ska förhålla sig till kvinnor med sitt "Hello, Ladies!"
Att han är en otroligt bra gitarrist är bara en av saker han behärskar, han sjunger ju också så bra både solo och i kör.
Ja, jag skulle kunna sitta här och lovorda honom hur länge som helst, men hör inom mig hur han säger "Nu räcker det, mormor."
Jag ser i alla fall jättemycket fram emot att få hem honom till Sverige i höst för fortsatta studier i Stockholm där jag kan hälsa på honom bra mycket oftare än nu.

För övrigt en mulen februaridag med ett par plusgrader. Det rasar snö från taket i stora sjok så vovvarna hoppar högt. Jag har en ihållande huvudvärk som inte ens vill ge med sig av två Treo, inte hjälpte det heller att ta en promenad med vovvarna.
Herr B står för lunchen idag. Det blir fisk och hemgjord remouladsås vilket jag riktigt längtar efter just nu. Vi får även lunchgäster och kommer att ge Victor en grattis-skål.

Ha en bra dag!

Happy Valentine!

                                                             Min Lilla E...

                                                         Min Prinsessa....

                                              och deras bror, min Jockeman!

Er älskar jag varje dag, inte bara idag!   

Bröllopsdag och spa!

Idag firar Herr B och jag vår tjugofjärde bröllopsdag! Då är det alltså exakt tjugofem år sen vi träffades för första gången och gissa hur fort tiden har gått?
Vi hade en ljuvlig lunch med champagne och räkbakelser och jag fick som alltid små perfekta presenter. Vi pratade om hur fort tiden gått men också hur mycket som hänt under årens lopp.

Herr B for iväg till gymmet tidigt i morse medan vovvarna och jag fortfarande sov. Jag vaknade av att en hund hade tryckt upp sig mot mitt ansikte och då kände jag att det var dags att ta de små till badinrättningen.
Medan de väntade på att jag skulle ta fram handdukar och annat som hör till tog de plats i Herr B:s fåtölj.

Först blev det lite kloklippning och jag lyckades faktiskt att knipsa några stycken på vardera vovven innan det blev för jobbigt.
Sen åkte först Meimei i diskhon där hon blev schampoonerad och fick ett lukta-gott-balsam i pälsen. Efter det bar jag henne till badrummet för föning. Det är så himla behändigt med dessa små hundar då man kan ställa dem var man vill. Jag ställde Meimei på bänken vid handfatet och där stod hon utan problem medan jag fick henne torr med hårblåsen.
Sen var det Rios tur att gå genom hela proceduren och jag måste berömma dem bägge två för att de tålmodigt finner sig i allt. Men det är klart, medan jag torkar dem får de på köpet en massa mysig massage vilket jag vet att de gillar.

Igår hade jag en liten bakdag. Det blev knäckflarn den här gången.

De sattes ihop två och två med smörkräm emellan. Gammeldagsigt så det förslår och ack, så gott!
Sen blev det förstås en tårta också för att fira den här dagen då också svägerskan firar sin sjuttioårs-dag! Grattis Lena!

 Och naturligtvis ett grattis till svågern som är ett halvår äldre än jag idag!



Ikväll är det Mello igen och det glada gänget från förra lördagen kommer hit för att äta, dricka och tycka!


 

Bästa fläskpannkakan!

Såhär ska den se ut när man tagit ut den ur ugnen!
Recept någon?

7 dl mjölk
ca 3.5 dl vetemjöl
lite salt (en halv tesked)
4 ägg

5-6 hekto rimmat fläsk

Vispa samman vetemjöl, mjölk och salt med en ballongvisp. När smeten är slät och fin tillsätts äggen och vispas, men inte för länge så det blir blåsor i smeten.
Låt svälla medan fläsket görs i ordning.
Ta bort eventuell svål och tärna fläsket till små bitar, ca 3 cm stora.
Stek i ganska het panna utan att ha i extra fett.
När fläsket börjar bli gyllenbrunt, häll över det i långpanna och smörj den med fettet.
Häll över smeten och grädda 20 minuter i 225 grader.

Mig veterligen lagar inte folk fläskpannkaka längre, men när jag bjuder på det, suckar alla förnöjt och tycker att det är så gott!
En del barn tycker inte om fläsket i pannkakan, men det är lätt avhjälpt genom att man lägger fläsket i en del av långpannan och får därigenom vanlig ugnspannkaka på den andra delen. Voilá!

Jag har kommit på mig själv med att föredra vanlig husmanskost framför en massa nymodig mat. Jo, jag gillar det också, men ibland riktigt längtar jag efter sånt jag åt för länge sen.
Sen funderar jag lite över det där med den växande fetman hos befolkningen. På 50 och 60-talet var folk inte feta, i alla fall inte så att det var ett allmänt problem.
Då åt man husmanskost och hade mjölk som måltidsdryck och man var mätt tills det var dags att äta nästa måltid. Numera går folk från matbordet för att nästan direkt börja knapra på något, vilket bör tyda på att maten de åt inte var tillräcklig.
Och potatis, det "ska" man inte äta om man vill gå ner i vikt. Skitsnack, säger jag! Jag har alltid varit en potatisälskare och dessutom varit pinnsmal fram tills jag blev tant och började läsa tips i tidningar om hur man går ner i vikt genom att undvika potatis. Jojo...
Mina extrakilon har jag åsamkat mig genom att äta alltför mycket choklad alltför ofta, så det är väl bara att låta bli det och bli jätteskrynklig och smal istället för att fylla ut rynkorna och se frodig ut.
Whateva, så kommer det att lagas husmanskost här i huset en hel del framöver. Köttfärslimpa känner jag att jag måste lära mig att bemästra, jag har gjort det en gång tidigare och den blev för lös, så nu blir det att ge den en chans till.

Nu liten väderrapport:

Det har kommit ännu mer snö och börjar bli som det var vid jul. Det är bara någon minusgrad och härligt att vara ute på promenad med vovvarna. Tråkigt bara att Rio får snöklumpar under tassarna så vi måste stanna då och då för  att rensa bort dem. Och som vanligt är det inget som besvärar Meimei!

Samla stunder, inte saker!

Snön har fallit i två dagar och allt är vitt igen. Nu har solen gått upp och det är fantastiskt vackert ute med den blå himlen och den gnistrande snön.
Grannarna och jag har varit ute och skottat men konstaterat att det inte är nån större idé så länge det snöar. men nu är det väl slutsnöat för den här gången hoppas jag.
Herr B har återigen lyckats pricka in sin bortavaro så att hustrun får sig lite motion med snöskottning.

Helgen som gått har varit väldigt trivsam. Lilla E kom hem i fredags och allt kändes som vanligt igen.

Vi trängde ner oss i soffhörnet under en filt med vovvarna och såg den fantastiska filmen "Berättelsen om Pi".
Det var en riktig filmupplevelse och jag säger bara "Richard Parker"!

På lördag kväll for vi till Hynboholm på lite firande med god mat och champagne. Lilla E var med oss men efter Melodifestivalen åkte hon till stan för att dansa lindy hop på Båten med vänner hon nu inte sett på ett bra tag.
Låtarna på Mello var inte så dåliga som det skrivits i tidningarna, men den som stod ut mest var den söta visual key-artisten Yohio. Hans låt var väl kanske inte den bästa man hört, men som helhet var hans show i särklass bäst. Kul dessutom att visual key äntligen kommit till svenskarnas kännedom då Lilla E sen mer än tio år tillbaka har varit ett fan av genren vilket har medfört att hela vår klan numera känner sig obesvärad med killar som ser ut som söta skolflickor.
Igår hörde jag en intervju på radion med Yohio och han verkar vara en ung man som vet vad han håller på med. För att vara 17 år verkar han både mogen och sansad. Jag önskar honom lycka till och OM jag skulle rösta på nån låt i finalen så blir det på hans!

I helgen har vi också sett "Julie och Julia" igen. Jag blev återigen så himla inspirerad av fenomenet matlagning så igår googlade jag fram Julia Childs recept på boeuf bourguignon och åkte till ICA för att inhandla ingredienser.
Efter en timmes kokning av köttet började det dofta precis så ljuvligt som jag kan tänka mig att det ska göra. När grytan vid niotiden på kvällen var klar, smakade den himmelskt gott! Den var inte alls svår att göra, bara lite tidskrävande.
Nu ska den stå och mogna tills i morgon då jag ska bjuda Herr B på den. Kanhända att det blir apfelstrudel till dessert om det hoppar till, som man säger här i Värmland. Men tanken hägrar i alla fall.

En liten bild på Meimei måste få vara med idag. Hon hade krånglat sig in under pallen i köket eftersom jag tog fram dammsugaren. Jag var tvungen att vänta tills hon kom därifrån och springa upp till min garderob innan jag satte igång den. Stackars liten, undrar när hon vänjer sig?