Bästa TV-serien!

Min Vicky vet precis vad jag gillar. Tack min älskling för julklappen! "The Paradise" är den bästa teve-serien i mannaminne, inte sen "Systrarna Elliott" har jag sett nåt så bra som den här. Precis ALLT var bra i den, storyn, skådespelarna, miljön, kläderna och helheten.
Det var första säsongen, och den andra håller man på att spela in, läste jag efter att ha googlat. Men nu är jag ju så nyfiken på hur det ska gå för alla inblandade så jag beslöt att läsa boken.
Det var inte det lättaste att få tag på den. Inte i någon av nätbutikerna fanns den att köpa, så det var till att koppla vovvarna och gå med dem till biblioteket där jag inte varit ännu trots att vi numera har ett så fint bibliotek.
Den fanns inte där heller, men den vänliga kvinnan vid receptionen lovade att få hem den om cirka en vecka och det kan jag nog stå ut med att vänta på. På svenska heter den "Damernas Paradis" och utgavs 1927. Det ska bli kul att läsa sån där gammelsvenska som böcker skrevs på på den tiden.

Efter biblioteksbesöket traskade vi vidare till ICA för att hämta ett paket där. eleven.se heter en nätbutik som jag har handlat hos tidigare, och nu hittade jag min "Princess"-parfym där. Det slank naturligtvis med lite andra grejer också som är bra att ha.

Ute är det en strålande solig dag med +4 grader. Fåglarna kvittrar överallt och det känns som om vi vore inne i mars månad redan.

Där solen inte kommer åt är det en klafsig sörja på gångvägen och på andra ställen har snön försvunnit helt. Nu ska det tydligen bli minusgrader några dagar igen och då blir det garanterat läskigt halt.

I morgon är det februari och jag önskar att min Vicky kommer hem på lite husmorssemester!

Lite flärd

När jag ska köpa mig en ny parfym står jag och luktar på, först och främst flaskor som är fina. Sen på såna som antyder att de doftar blommor. Jag är inte så intresserad av vem som är upphovsmannen eller kvinnan, varför ska jag lukta som Jennifer Lopez eller nån annan kändis?
 Efter en stund luktar i alla fall alla ganska lika och det blir väldigt svårt att välja en av dem. Nu gick jag på namnet "Vintage Bloom". Det lät blommigt och faktiskt så var den ganska nära det jag ville ha. Den doftar mycket riktigt blommor utan den tunga myskdoften som så många envisas med att proppa i parfymer. Man vill ju inte lukta glädjehus, utan bara gott.
Min favorit annars är Vera Wangs "Princess" men den har tydligen utgått ur sortimentet där jag har frågat efter den.

Om det är någon som vet var man kan få tag på den, så låt mig veta det, plz.

Jag anser mig inte vara särskilt flärdig, inte alls så som min storasyster som älskar allt som är flärdigt. Hon skulle kunna ge lektioner i flärd och det är sällan man ser henne utanför huset i sjaviga kläder. Inte ens i trädgården för där kan man ju råka bryta av sina välvårdade naglar om man gör något där. Hon har som tur är, en make som gillar trädgårdsskötsel och snygga naglar på frun.
Jag gillar däremot små utsökta flärdiga saker och när jag fick den här presenten från Kina blev jag jätteglad:

Det är små nipperaskar i samma form som mina älsklingsvovvar! Så kreativt med fejkdiamanter och rosa öron! De kanske inte ska ställas ut under rubriken flärd, kitsch är nog den rätta benämningen i det här fallet, men så länge de föreställer vovvarna gillar jag dem skarpt.  Herr B är skeptisk.

Ute är det ett par plusgrader och lite snöblandad regn faller då och då. Vi gick ut på promenaden i förmiddags och eftersom snön smält till stora vattenpölar på sina ställen, var jag lite blöt om foten jag plaskade ner i en djup pöl när vi kom hem. Vovvarna var präktigt leriga och fick en dusch i diskhon.

Jag har mest läst Haruki Murakamis "1Q84"  idag. Den är så bra och jag har svårt att lägga den ifrån mig för att göra lite nytta.

Ikväll ska jag ägna mig åt julklappen jag fick av Victoria!

She's back!

Vi for till Stockholm i fredags för att möta Lilla E som skulle landa lördag kväll från sitt Kina-äventyr. På hennes begäran skulle vovvarna vara med, så det var bara att stuva in dem i bilen.
Jag körde upp till Stockholm i lugnt tempo medan Herr B satt bredvid och pysslade med sin telefon och surfplatta. På fedagskvällen var vi bjudna på middag hos familjen G där till  vår glädje även Linnéa tagit sig tid att vara med.
Vi blev bjudna på ugnsstekta rotsaker och välsmakande kyckling och naturligtvis en chokladbrownie som Viola hade bakat till kaffet. Ljuvligt gott!
Fru G blev tyvärr utan den goda maten då hon inte kom hem från jobbet förrän vid halvniotiden. Sedan blev det Victoria´s Secret-party! Det provades kläder och sniffades goda dofter ur alla tuber och flaskor och handkrämer skulle testas. Allt utföll till belåtenhet och det var bra.

Joachim var inte så värst intresserad av tjejgrejerna utan vill hellre visa bilder på sin ringmärkarresa från förra sommaren. Det var mycket intressanta bilder på hur man går tillväga då man fångar och ringmärker fåglar. De ska dessutom vägas och mätas innan de ska flyga iväg igen, och det var kul att få veta hur det går till.
Så småningom beställde vi en hundtaxi och for hem. Jo, man måste uppge att man ska ha hundar med i bilen annars kanske man inte får åka med, blev vi upplysta om av en taxichaufför vid ett tidigare besök i huvudstaden.

På lördag hade vi bestämt med Fru G att åka till Outleten i Barkaby för att kolla om vi skulle göra några fynd där. Vovvarna skulle vara hos Viola under tiden och Linnéa följde också med oss.
I Barkaby fanns det en himla massa outletaffärer, men det var ändå svårt att hitta något som jag tyckte var prisvärt. Herr B hittade en supersnygg kavaj i en härligt blå färg i manchester, och den ville jag att han skulle ha.
Inte förrän vi kom till Le Creuset-affären fick jag begär i blicken. Där fanns så mycket jag ville ha till bra priser, så efter lite urskiljning blev det det här:

En burk med tättsittande lock för kaffe, en ljuvlig mjölkkanna och en söt mortel. Nu kan jag ta bort den fula kaffeburken vi köpte för en tid sedan och ha den här fina i dess ställe.
Sen blev det lunch på Pizza Hut, vilket inte är min favorit direkt, men det fanns bara det och McDonalds att välja på och då är valet givet.
Herr B höll hela dagen en tät koll på telefonen om utifall att Lilla E skulle meddela sig, och till slut kom ett sms att hon landat i Helsingfors där hon skulle få vänta i onödigt många timmar innan planet till Arlanda skulle gå.
Efter att Fru G även hunnit in på IKEA för att köpa en lampa som hon spanat in sen tidigare, for vi hem igen. Vi plockade upp vovvarna och for hem till oss för att möblera om lite grann inför Lilla E:s ankomst.
Jag hann lägga mig och vila en stund innan vi for tillbaka till Östermalm för att ladda inför resan till Arlanda. Fru G hade lagat en god middag när vi kom. Det blev pasta med en currysås med räkor och grönsaker, så gott!

Sen kom beskedet om att planet från Helsingfors skulle bli försenat. Stackars Lilla E som redan suttit i många timmar där skulle nu få vänta ytterligare, vem vet hur länge. Joachim slog på datorn för att ha koll på uppdateringen av avgången från Vantaa.
Till slut visade tavlan att gaten där var stängd, och då åkte vi mot Arlanda. Viola och vovvarna var med såklart!

Här sitter vi och väntar och väntar vid ankomsthallen. Och så till slut dök hon upp! Vovvarna blev minst lika glada som vi och Lilla E:s trötthet verkade inte överhängande.
Vi for tillbaka till familjen G som hade förberett champagne med löjromstoast för att fira. Och som vanligt när de bjuder på Kalixlöjrom, så finns det rikligt av den varan!
Lilla E berättade om sin vistelse i Kina såpass mycket att vår värsta nyfikenhet blev stillad, men så småningom syntes det tydligt att hon behövde komma i säng och få sova ut. Vi for hem och Lilla E måste ha somnat i samma stund som hennes huvud föll ner på kudden.
Jag trodde att vi skulle ha en rejäl sovmorgon i morse, men vid halv åtta hörde jag henne viska: Mamma? och då var vi strax vakna allihop.
Hon gick ut på morgonpromenaden med vovvarna och sen blev det kloklippning under vilda protester. Jag är ju så mjäkig med vovvarna när de inte vill, men Lilla E ser till att det blir gjort, och det känns så skönt att hon är så resolut.
Sen plockade vi ihop allt som skulle med hem och vid halv tio satt vi i bilen igen. Lilla E blev kvar i Stockholm för att i morgon börja en ny praktikperiod på en ny spännande byrå. Hon har lovat att komma hem nästa helg och det ser vi mycket fram emot!
Nu är vi hemma sen några timmar och Herr B har åkt till gymmet för att fortsätta finslipa på formen. 

Ute har vädret slagit om och det är disigt med bara ett par minusgrader.

Lite synpunkter om diverse företeelser!

Har ni sett nåt så hiskeligt fult nån gång? En jättelik bisonoxe av plast i en slaktfålla utanför Hotellet! Vovvarna och jag går förbi där när vi tar den långa promenaden och jag försöker att inte titta på eländet fast blicken dras dit ändå och jag kan inte låta bli att fundera över hur man har tänkt här?
Nåväl, ute är det -13 grader och strålande sol. Det biter lite i kinderna efter en stund när man raskt försöker klara av promenaden. Vovvarna tycks inte ha några synpunkter på kylan så länge vi är i rörelse men står Rio och nosar lite för länge på en kissfläck lyfter hon upp en tass i taget och då drar jag igång henne igen. Meimei som skuttar hit och dit märker som vanligt ingenting.
Jag skulle önska att det fanns praktiska skor åt dem, men har inte sett några som verkar vettiga. Kanske att det finns i Kina? Och kan man då få önska sig såna till dem?

Nu har jag i alla fall kommit en bra bit på väg med min fotosortering. Två album är fyllda men det går säkert åt minst två till för att alla ska få plats. Det är trevligt att få bilderna i kronologisk ordning, men de tar abrupt slut runt år 2000 och då kan man ju fundera varför det inga bilder finns därefter. Jo för att de sitter i osorterade mängder i Herr B:s dator. Det finns inte en chans att hitta någon specifik bild där utan att behöva sitta i timmar och bläddra, och då tappar man intresset ganska snabbt.
Dessutom har Herr B en ny dator som jag inte kan med. Varför krångla till allt med datorer när det funkade så trevligt tidigare?
Det är likadant med telefoner. Jag har en hemtelefon som funkar alldeles utmärkt utan att jag behöver tänka på att den ska laddas, den är alltid på plats och krånglar aldrig. Mobiltelefonen däremot, kan ligga i en väska, en ficka eller till och med kvar i bilen.
Jag behöver inte vara anträffbar dygnet runt på den, jag är ju för det mesta hemma och kan svara i hemtelefonen. Jodå, jag har lärt mig att se till att mobilen är laddad och jag har den med mig oftast men får inte panik om jag glömt den hemma.

Jag skiter i att folk ler lite överseende när jag tar upp den för att svara när nån ringer. Jag vet att den är gammal och inte har några smarta funktioner, men vad ska jag med dem till? Jag behöver ingen app för att ta mig till ICA, inte behöver jag heller veta hur långt det är dit. Jag vet var min svåger och svägerska bor, ja till och med var mina systrar bor, och jag kan ta mig dit utan hjälp.
Jag kan ringa och skicka sms, räcker inte det? Men du som gillar att spela spel, säger Herr B, du borde ha en telefon som du kan spela spel i.
Nä, jag spelar spel i min dator, och där finns alla spel som finns i telefonen plus en massa fler. Att sitta och spela wordfeud och en massa quizzar medan man umgås med folk anser jag dessutom vara rent oförskämt. Nuff said.

Jag kan däremot förstå att Herr B fick en släng av panik när han inte fick med sig sin mobiltelefon till Stockholm igår morse. Han använder den ju till precis allt, och har möten och tider i den, så jag vet att han blir helt vilsen utan den. Men att göra sitt liv helt beroende av en mobiltelefon är inte riktigt friskt, tycker jag i alla fall. Jag tänker inte gå in på vad som händer med en hjärna som överlåter minnesfunktionerna till en maskin som kan vara urladdad när man som bäst behöver den, eller att det är avbrott i teletrafiken.
 Visst är det bra med mobiltelefoner men lagom användning är bäst, som det heter.

Idag är det torsdag, bara två dagar kvar innan Lilla E är på svensk mark igen. Längtar och saknar väldigt mycket!

Lite nostalgi

Jag har hittat en nostalgigömma! Högst upp på en hylla i klädkammaren stod en kartong som jag trodde innehöll något helt annat än vad jag såg när jag tog ner kartongen. Minst fem kilo fotografier från tiden mellan 1994-1998!
Jag har suttit i flera dagar och sorterat korten som det fanns dubbletter av i de flesta fall. Det är bilder i mängder av Lilla E, en hel del på Victor och Linnéa och så Herr B förstås, ung, smal och skitsnygg!
Det finns bilder på semesterresor, utflykter till Rottnerosparken, barnkalas och födelsedagar, julaftnar, fester och bebisar. Lilla Viola finns bara med som ett knyte och Lucas fanns ju inte ens på den tiden.
Jag har sorterat bort de suddiga bilderna och de där man inte riktigt vet vem man fotograferar. Också de bilderna som jag kan tänka inte är särskilt smickrande.
Alla bilder på familjen Kesten lägger jag i en hög så de får gå igenom dem när de kommer i sommar. Det som blir kvar efter gallringen åker in i album. Det kommer att ta evigheter innan allt är på plats, men lite varje dag gör att det så småningom kommer att finnas prydliga album för barnbarnen att bläddra i.
Det är inte som att sortera tvätt eller så, jag fastnar vid en del bilder och minns en massa omkring bildens ögonblick och blir lite nostalgisk över att barntiden med lek och skratt är förbi.
Fast det är klart, när vi samlas alla som till exempel förra årets midsommar, då blir det mycket lek, stim och stoj för mina barn har väldigt lätt till återfall av lekfullt beteende vilket jag älskar.

Ute är det nu jättekallt. -16 var det i morse. Mitt på dagen var det -11 så vovvarna och jag tog en rask runda i solskenet.

Jag har varit på Lantmännen och inhandlat mängder med fågelmat. Jordnötter och solrosfrön verkar vara populärt hos mina bevingade gäster men de får också blandfrön som de så givmilt sprätter ner på backen till kajorna som då och då får sig ett skrovmål. Jag har inget emot kajor  alls, däremot gillar jag inte skator och släpper ut vovvarna så fort de vill närma sig.
Något som gläder mig och som får humöret att stiga är att det nu är märkbart ljusare ute både på morgonen och eftermiddagen. Klockan är nu strax halv fem och nu först börjar det skymma.

Och där kom Herr B hem från en slitsam arbetsdag och en tur till gymmet.
Jag återkommer.

Solig söndag!

I morse när vovvarna och jag vaknade var Herr B redan uppe och på gång. han åt en stadig frukost inför besöket på gymmet. Jo, han har tillsammans med Herr D tagit tag i välbefinnandet och anmält sig hos Annelie som driver gymmet. Eftersom de känner henne sen gammalt kändes det bekvämt att överlåta sig i hennes professionella händer, tyckte de.
När de började hos henne sa herrarna att de inte ville hålla på med spinning, ej heller vara med i nån grupp med andra hurtbullar. Okej, sa hon, vi börjar med spinning. Hon verkar vara en perfekt PT för de där herrarna som vill gå ner en massa i vikt utan att anstränga sig för mycket. Och målet är att se ut som Rambo, hade hon frågat, och det var precis det herrarna ville, men fort skulle det gå, helst efter fem besök hos henne!
Varje gång herr B kommer hem med träningsvärk och stelhet peppar jag honom genom att tala om hur smal och snygg han redan blivit. Hur kan det gå så fort?
Jag hoppas nu bara att de har uthållighet att hålla på så att de kan bli modeller för Beach-13.

När herr B kom hem blev det rejäl husmanskost till lunch. Stekt strömming med potatismos, rårivna morötter och lingonsylt. Jag älskar den rätten men det blir alltför sällan den blir tillagad.
Efter lunch tog vi en promenad i det soliga vädret. Det var lite bistert ute, men väldigt skönt.

Nu ska jag fortsätta läsa en stund i min braiga bok som jag fick låna av Tin.

Lördagsutflykt!

I morse vaknade vi till den omtalade "rysskylan". Det var minus 17 grader ute och en gnistrande solig morgon. Eftersom det är lördag gjorde vi oss ingen brådska med att komma igång. Vi hade bjudit svåger och svägerska på lite mat föregående kväll och det blev några glas vitt till laxen som gjorde oss lite sega.
Men efter melodikrysset trotsade Herr B kylan och tog med sig vovvarna på en promenad. De fick sina små vinterrockar på sig och accepterade det utan protester, men nog var tassarna väldigt kalla när de kom tillbaka så de fick sitta i mitt knä och värma sig båda två - samtidigt!

Efter lunch for vi till stan för att gå på auktion. Jag hade sett en annons i tidningen där det skulle auktioneras ut fina föremål från "högre stånds hem" och bara genom denna särskrivning blev jag skeptisk över vad det var för auktion egentligen.
Vi ringde och kollade om Herr och Fru D ville följa med, och det ville de. Vi mötte upp med dem på Stadshotellet där auktionen skulle gå av stapel. Och mycket riktigt, det var naturligtvis bara en massa nya saker från nån affär som sålde äkta mattor och konst som redan var prissatta. Visst var mattorna hur snygga som helst, men inte tusan köper jag sånt genom nån obskyr auktionsfirma som redan prissatt sakerna!
Vi gick raskt därifrån för att få oss lite kaffe nånstans. Fru D kom på att Savoy hade "afternoon tea" så vi gick dit för att se vad det var.
Det var nästan fullsatt där men vi fick en plats lite i skymundan vilket vi gillade. Där fanns ett buffébord fyllt med godsaker. Laxsnittar, ostsnittar, scones och allehanda marmelader, macarones, cupcakes och diverse smaskiga tårtor med mera.
Vi lät oss väl smaka och fyllde på med det vi tyckte var godast. Vi blev sittande där en bra sund och diskuterade allt mellan himmel och jord tills vi var onödigt proppmätta. Allt var fräscht och välsmakande så dit går vi med all säkerhet flera gånger. Priset på 150:-/pp var inte heller särskilt avskräckande med tanke på vad en latte och en muffins kostar på Wayne's Coffee.

Vovvarna blev jätteglada när vi kom hem och ikväll tänder vi en brasa och myser framför teven igen!

Lite av varje...

Det här är Meimei. Hon har puppy eyes och är en alltigenom en glad skit. Nu har hon börjat löpa och har fortfarande inte en susning om vad det är fast det är tredje gången det händer. Präktiga Rio höll sig från andra löpet ren och fin och numera märks det bara genom att hon putsar sig extra mycket. Men inte Meimei, hon putsar hellre Rios öron och ögon med frenesi än att putsa sig själv.

Idag var vi ute och gick i det fina vädret. Det var inte mer än ett par grader kallt men en snålblåst gjorde att det kändes mycket kallare. När vi kom hem borstade jag bort snön som fallit under natten från gården och fyllde på frön i fågelmataren. Jag ringde Joachim igår för att få instruktioner om hur det skulle gå tillväga, och det var enkelt som allt är när man vet hur man ska göra. Hela den stora hinken som han köpte är nu slut och jag måste nog bege mig till Lantmännen för att köpa mer. Har man en gång börjat mata fåglar får man ju hålla på annars lär de bli ledsna och dö, och det vill vi ju inte.

Jag som är en ihärdig radiolyssnare hörde att ett vargpar har etablerat sig några kilometer från Forshaga, och folk är naturligtvis hysteriska över detta. Hur ska det gå med alla hästar och hundar nu, undras det?
Friska vargar ger sig sällan på tamboskap, sade experterna på radion, men ett elstängsel kan väl vara ett enkelt skydd om man nu måste ha hästar (som egentligen inte finns, har jag läst). Och att vistas med en okopplad hund i vargtrakter gör väl bara den som vill bli av med hunden och få ersättning för det.

Då är det bra mycket läskigare med den stam på 300-400 vildsvin som härjar bortåt Dömle-trakten. Blir de nog många drar de sig säkert inte för att besöka bebyggelse och det vore nog inte så kul. De lär vara riktigt ilsksinta när de har kultingar och anfaller allt och alla om de känner sig hotade. Inte undra på att människan sägs vara besläktad med grisen!

Nu ska jag fortsätta att röja i klädkammaren!

Victoria's Secretleverans!

Jaha, då har det hänt igen!
Jag gick upp vid åtta-tiden och drog på mig min gamla slitna morgonrock för att gå ner i köket för att göra i ordning min morgonlatte. Morgonrocken har en gång varit vackert ljusgrön men är numera dassigt diskvattenfärgad av alla otaliga tvättar. Men jag älskar den tjocka frottén och att den är lång och skön såhär på vintern. Jodå, jag har fina morgonrockar också. En japansk kimonoliknande som kommer från Yasuragi, en som Vicky sytt upp åt mig från den modellen fast förbättrad med fickor, en i siden och en som jag har med mig då vi bor på hotell. Kimonomodellerna använder jag på sommaren eller om vi har övernattningsgäster, jag skulle inte drömma om att visa mig i den sjaskiga morgonrocken för folk.
Men nu hade jag den alltså på mig och efter mitt kaffeintag började jag som vanligt att städa köket från morgonbestyr och kvällens disk. Det blev rengöring av köksfläkten och avtorkning av köksluckor och tiden gick.
Och så ringde det på dörren.
Vem stod där om inte min gamle "vän" paketutköraren från posten! Han är den person som förutom min man har sett mig i allsköns utstyrslar genom åren. Vi ler och hälsar glatt och jag bryr mig inte längre ett dugg över hur jag ser ut i hans ögon. Han har sett mig med färgklet i håret, nypåsmetat "Eva Fröling" och mina samtliga morgonrockar med håret i morgonrufs.
På sommarhalvåret letar han rätt på mig i trädgården om jag inte öppnar för han vet ju att jag alltid är hemma. På nåt konstigt sätt vet han när jag går ut och går med vovvarna också för jag tror inte att han någonsin varit här då jag inte är hemma.
Idag hade han paketet från Victoria's Secret med sig och det var snabbt marscherat för den skulle inte komma förrän om två veckor!
Så spännande det var att öppna det och känna väldoften från innehållet! Jag plockade ur det jag handlat och resten skulle stockholmstjejerna ha.

Nu kan jag verkligen rekommendera folk att handla i Victoria's Secret onlineaffär. Det är lite enklare än när vi handlade där sist. Då skulle tull och moms betalas vid dörren när varorna kom, de ringde en dag innan och talade om hur mycket man skulle ha i kontanter för att få paketet. Nu betalar man den summan över nätet och så fort man gjort det skickas paketet från USA. Det är inte ihopslaget med betalningen för varorna utan man betalar det separat.
Man kan köpa dessa hudkrämer genom ett svenskt företag på nätet också men då har Herr B räknat ut att de totalt kostar ca 100:- MER per styck än om man köper dem från USA.

Nu liten väderrapport: Vacker nysnö i solsken, - 6 grader, massor av fåglar vid fågelmataren som snart bör fyllas på. Päronet som Joachim tryckte ner på en kvist är snart uppätet så jag har tryckt ner ett äpple där och det verkar vara populärt med frukt. Önskar bara att jag kunde identifiera fler av fåglarna än bara talgoxen och pilfinken.

Måndagsrapport!

Idag har jag bakat bullar och piirakkaa. Jag blev helt enkelt så sugen på en bit piirakkaa till fikat så det var bara att börja baka.
Ute har det varit ganska kallt med uppåt nio minusgrader men mitt på dagen tittade solen fram och nu snöar det lätt.

I lördags tog vi med oss vovvarna och åkte till Säbytorp för en förmiddagsfika hos goda vänner. För säkerhets skull fick de vara i bilen medan vi fikade, för Maja, deras egen hund är gammal och kanske inte så förtjust i besök av två små tokstollar.
Som en sen snabblunch for vi till BK:s och tryckte i oss lite onyttiga kalorier.

Stället kryllade av skrikande ungar och deras stressade föräldrar och jag tänkte att nu har jag börjat bli gammal som lägger märke till sånt som jag överhuvudtaget inte skulle ha reflekterat över förut. Men å andra sidan har jag heller inget minne av att mina barn eller barnbarn skulle ha betett sig så ouppfostrat som ungar idag gör.

Sen köpte vi en tårta och åkte till Hynboholm för eftermiddagsfika. Där blev vi sittande en bra stund. Tin och jag pratade böcker och Herr B och Rolf fördjupade sig i tekniska prylar och deras funktioner som de är så fascinerade av.
Kvällen tillbringade vi hemma framför teven med tänd brasa och levande ljus. Väldigt mysigt var det trots att vi inte kunde hitta någon film vi ville se.
Igår däremot såg vi "Expendables 1". Den var inte lika bra som tvåan för Chucken var inte med i den!

Nu har jag inte tid att sitta här längre, jag ska fålla upp en kjol men först ska vovvarna ut och skälla lite på folk!

Fredagsmys!

Efter att ha manglat och återigen stuvat tvättmaskinen full, bäddade jag och städade köket. Puh, vad själadödande såna där normala hushållssysslor är!
Men när vovvarna fått sitt morgonmål drog jag på mig kängorna och "hundrocken" fullstuvad med bajspåsar i fickorna och gick ut på promenad. Vädret var egentligen ganska skönt med minus tre grader, vindstilla och mulet. Vi gick den extra långa promenaden och på hemvägen vid Petruskiosken såg jag att kommunens adventsstakar fortfarande står kvar. De är ganska mysiga i adventstider och enligt Herr B har de stått så där i eviga tider.  Men är det inte hög tid att avlägsna dem nu för den här gången när de inte längre fyller någon funktion? Advent är över sen länge och inte tänder man dem nu in på det nya året?
Vi gick in på Skivstagatan och passerade återigen den skräckinjagande tomten som en husägare har placerat invid en gran och skrämmer skiten ur hundarna.

Den påminner mig om en deckare jag läste för länge sen då ett mordoffer ikläddes just tomtekläder och sattes ut i snön. Om du förstorar bilden ser du att han ser väldigt död ut! Inte varken mysigt eller särskilt kreativt får jag säga här i min blogg.

När jag kom hem ringde jag Moster T för att höra hur det var med henne såhär efter helgerna. Jodå, det var bara prima liv. Maria var där och hade just satt färg i håret på Moster T för att fräscha upp henne inför den stora konferensen hon ska på i Oslo. Hon fyller sjuttiosex nu i vår, och det skulle man aldrig tro! Hon jobbar på som vanligt och är full av idéer om förbättringar och inspirerande feedback till sina underställda.

I eftermiddag har jag ägnat mig åt att läsa i en av mina julklappsböcker. Det är Arnaldur Indridasons senaste och den är lika bra som de tidigare i serien fast jag känner en olustig känsla av att det kan bli den sista boken om Erlendur Sveinnsson. Om det blir så känner jag en stark lust att tala om för författaren att han på inga villkors vis kan göra så! Jag har verkligen njutit av att läsa dessa böcker som är så lågmälda och skickligt hopknåpade till mollstämda berättelser med fantastiska miljöbeskrivningar och verklighetstrogna personporträtt. Jaja, jag håller tummarna för att Indridason sitter och knåpar på nästa bok i serien och att jag får den i julklapp nästa år!

Och varför skrev jag Fredagsmys som rubrik, kan man undra? Jo, igår kväll frågade Herr B vad vi skulle hitta på för fredagsmys, och jag svarade att vi får väl googla på det. Jag gjorde det och fick bara upp "tacos" "chips" och sånt, vilket verkar vara ganska enahanda. Det måste väl finnas annat som kan kallas fredagsmys också?
Nåväl, vi kunde inte komma på något själva heller som skulle förgylla fredagskvällen annat än att äta gott och se en film.

Här håller Herr B på att förbereda kvällens kulinariska fest. Lax i citronform och till det bulgur med sparris, pesto och tomater överstrött av gräslök. Jättegott blev det så nu är vi mätta och belåtna och ska strax bänka oss för att se på film.

Fredagsmys på er!

Kan man ha en solkatt i en bur?

När Herr B kom hem från Stockholm hade han ett fång underbara vita liljor med sig till mig. Kan man bli annat än glad? Jag älskar dessa ljuvligt doftande blommor som står sig jättelänge om man håller dem någorlunda svalt.

Livet har återgått till det normala efter helgerna som varit och jag har gjort täta besök hos Carmen i tvättstugan. Sen har Herr B:s skjortskåp visat på tomma hyllor så jag har strukit och vikt en hel massa  skjortor åt honom.
Igår kom sotarn och gjorde en brandbesiktning av braskaminen. Den var det inget fel på, men han tyckte vi hade för få brandvarnare och en brandsläckare skulle vi definitivt ha vid ytterdörren. Hm, visst skulle man ha brandsläckare lite överallt där man tror att en brandhärd skulle uppstå men lite överkurs tyckte jag nog att han var.

Idag har jag haft en stark attack av längtan efter Lilla E. Den uppstod efter att jag hörde "Kan man ha en solkatt i en bur" på radion. Inte blev min längtan mindre av att ha chattat med henne en stund.
Men nu har jag nedräkning på dagarna som är kvar innan hon kommer hem igen och då ska hon få stå ut med en rejäl mamma-kram!

Drick Mjölk!

Nu jäklar är jag arg så det kokar i öronen!
Under en lång tid har jag lite förstrött följt diskussionerna om mjölkböndernas ersättning för deras levererade mjölk. Jag har sett på teve om hur svårt en del av dem har det för att få det att gå ihop och tänkt att det borde inte gå så långt att de ska behöva slakta korna och låsa lagår'n.
Till slut fick väl bönderna några extra ören för mjölken och det blev tyst. Nu läser jag i tidningen att de ska få sänkt ersättning med 6,5 öre per liter! Vafan!?
Alla som jag har frågat tycker att bönderna ska få minst en krona MER för varje liter! Jag vill ha min mjölk från bönder i Sverige, jag vill se glada kossor beta i hagarna på sommaren och jag vill verkligen se en levande landsbygd och jag vill att bönderna ska ha råd att hålla det så!

Jag förbannar än en gång den jävla läskedrycksjätten från det stora landet i väster som fått svenskarna att dricka läsk till maten istället för den alltigenom nyttiga mjölken!
Mjölk är mat och om man dricker mjölk till maten blir du mätt, får i dig nyttigheter och behöver inte fylla på tomhetskänslan i magen med onödiga kalorier en stund efter måltiden.
Äldre personer slutar att dricka mjölk för det är "bara barn" som dricker det. Bra tänkt där! Sen åker du ambulans till sjukhuset med brutna armar och ben för minsta lilla för att ditt skelett är så urkalkat att det inte tål något. Fast det blir ju en stor händelse i din tråkiga vardag...

När man blir äldre kan man uppleva att man inte mår bra i magen av mjölk, vilket jag själv har gjort. Slutade jag att dricka mjölk? Näpp, det finns laktosfri mjölk som smakar precis lika bra som den vanliga mjölken och magen gillar den. Jag får dessutom i mig både D vitamin och Kalcium som jag annars varit utan. D vitaminet som dessutom är en stor bristvara i våra kroppar så här på vintern, ger där åtminstone ett litet tillskott som kan vara bra att ha om man nu inte hellre vill gynna nån hälsokostfabrikant och köpa det på burk. Det är ju så mycket roligare och billigare att göda dessa fabrikanter än att ge bönderna det som rätteligen hör till dem....
Aja, jag skulle kunna argumentera för mjölken hur länge som helst märker jag, men nu får det vara bra för nu ska jag ut och promenera med vovvarna!

Vardagsmåndag!

Ute är det en känsla av vårvinter. Fåglarna kvittrar i syrenen där de ivrigt äter ur fågelmataren. Vi gick ut på vår promenad i ett lätt duggregn på gångvägarna som nyligen blivit sandade mot halkan. En ynka plusgrad är det och lite disigt över bygden.
Vi mötte en kvinna som var ute och rastade den här lilla elvaveckorsvalpen som var hur söt som helst, lite blyg för Meimeis närgågna attacker av glädje men ändå inte rädd. Rio nosade belevat på valpen men bestämde att den var som luft för henne, inget intressant alls.
Kvinnan som hade valpen var på tillfälligt besök i Forshaga och berättade att hon bodde i Stockholm men var ursprungligen från Serbien. Hon berättade lite om hur hennes släktingar har det där, och det är både sorgligt och bedrövligt. Man känner sån vanmakt över att inte kunna göra något när det är krig och befolkningen lider. Kan inte dessa krigsgalningar spela ett onlinespel om makten istället för att tvinga oskyldiga att delta i sina galenskaper?

Nä, nu ska jag berätta om trevliga saker.
Annika, Linnéa och jag shoppade loss lite i Victoria´s Secret onlineaffär. De har rea där just nu, så det blev en hel del som åkte i shoppingkorgen. Jag har slut på de underbara hudkrämerna som Vicky och jag köpte och nu hade de ett erbjudande om 5stycken för 30 dollar. Billigt! Några nya dofter fick dela utrymme med gamla godingar. Annika köpte en ursöt pyjamas och Linnéa lite läckra underkläder.
Nu väntar vi med spänning på leveransen som är utlovad till slutet av månaden fast jag tror det kommer tidigare, så var det sist i alla fall.

Nu har jag gjort en lite paus i mitt skrivande eftersom det ringde på dörren och vovvarna larmade om besök. Det var rörmokare Johan som kom för att kolla pannan som stannar i tid och otid denna period av året då det ömsom är tjugo grader kallt eller ett par plusgrader ute. Nu visade han mig vad som troligtvis är felet, och det var i och för sig inget märkvärdigt utan lätt avhjälpt. En liten fjäder som ska  åka upp och ner beroende på hur mycket varmvatten som beordras, den lilla rackarn hade kärvat ihop sig lite men är nu fixad. Hoppas det är det som är felet och inte något skit med kompressorn eller så, för då blir det kostsamt att fixa.

Annars har jag börjat plocka undan julen så smått. Stjärnorna i fönstren är bortplockade och de flesta ljusstakarna också. Den i köket får vara kvar ett tag till, den ger ett behagligt sken när jag sitter här vid datorn och roar mig. Kanske ska jag åka till IKEA och se om där finns någon trevlig belysning att ersätta staken med.

Och nu kom Herr B hem. Han förärade mig denna lilla chokladask och trots att jag ska låta bli sånt kan jag inte tycka annat än att han är helt underbar!

 Nu ska vi äta semlor!

Födelsedag!

Idag fyller älsklingssonen år! Det var väldigt länge sen jag bara var en alldeles för ung flicka som fick den finaste sonen man kan önska sig. Nu ska jag inte breda ut mig med hur snäll, god och söt han är, de som känner honom vet min inställning till honom.
När han föddes var det -26 grader ute och idag en fin solig dag med vårkänning och bara en minusgrad.
Hans stora hobby är ju fågelskådning så direkt efter frukost for han ut för att spana i det fina vädret.
Härom dagen köpte han en stor fin fågelmatare som han hängde i min stora syrén för att vi ska njuta av tidig fågelsång.

Det har redan varit många besökare i i trädet och jag tror att mataren är väldigt populär.

Vi har som vanligt ätit en massa god mat när familjen G är här.  Fru G är inte helt frisk, hon har ont i halsen men håller på som vanligt med allehanda matbestyr. En födelsedag utan hemgjord tårta finns ju inte i hennes värld, så här står hon och fixar den.

Och så här fin blev den när den var färdig med riven choklad över jordgubbarna!

Lilla Linnéa har också varit här några dagar men for hem till Stockholm igår för att plugga. Det var så roligt att se henne och höra henne berätta om efterfesten som KTH hade arrangerat för nobelpristagarna. Temat hade varit cirkus och hon hade varit utklädd till mimare. Festen hade varit överdådig på alla sätt med sponsorer från alla håll och kanter.
Och ja, hon träffade Mo Yan, vilket jag anser är den mest prominente nobelpristagaren.
Jag fick en bok skriven av honom i julklapp och skall ta itu med den snarast.

Håll ut, ljuset har börjat återvända och det är bara tre veckor kvar tills Lilla E är hemma igen efter sitt kinesiska äventyr.