En slapp weekend

Helgen har varit ganska slapp... På lördagen försökte jag göra en insats i trädgården, men gav upp ganska snart för att ryggen protesterade vilt. Så det blev värmedyna i sängen med en god bok istället. Ami och Elisabeth bakade chokladrutor.
På kvällen skulle Larsa och jag se Europa-premiären av musikalen "Spring Awakening". Den var väl inte särskilt imponerande vad det gällde handlingen, däremot var musiken och sångarna klart godkända. Publiken bjöds på ett glas premiär-vin och det var ju festligt!

Efter föreställningen tog vi vägen om Karin och Bengt, där Tin och Rolf var, och där blev vi sittandes vid god mat och dryck fram till 1-tiden.

Söndagen var för min del lite seg, men Larsa som hade druckit vatten hela föregående kväll och var fräsch och nyter, drog till stan med tjejerna där de åt lunch och shoppade lite. På kvällen lagade jag fläskkotletter med löksås som alla gillade, till och med Sota.
Efter maten röjde E och Ami i köket och sen såg vi den tecknade filmen *Horton*, som vi gillade skarpt!

Mer senare...

I dag, fredag, har Ami åkt buss till Karlstad för första gången.
Hon skulle kolla in E:s gymnasieskola, och vad passade bättre än att hon fick åka med E och lära sej var man går på och av bussen när man ska till skolan och hem.
Efter sin rundvandring stannade hon kvar på skolan och följde med E på hennes lektioner.
Hoppas nu att hon kan klara en bussresa in till stan på egen hand när det behövs..

Dom kom hem vid halv fyratiden och fikat bestod av den smaskiga äppelkakan som Maggan och jag redan huggit in på till 11-kaffet!
Därefter skulle Larsa och jag till IKEA, och Ami ville gärna följa med. Hon är ett riktigt IKEA-fan!
Vi köpte en ny skrivbordsstol till E, vars stol nu har knarrat så till den milda grad att ingen i hela huset har undgått det! Dessutom en vit hylla till Amis rum, där hon kan ställa lite kawaii saker.

Sen blev det ett snabbt besök på ICA Maxi innan vi for hem. Klockan hade blivit nästan sju innan vi kom hem, så det blev risgröt och mackor till kvällsmat.
Jacob, som var hemma för sin morfars begravning, hade redan hunnit komma, och joinade oss i kvällsmaten. Den blev en trivsam tillställning med glatt samspråk med Ami.

Snart började hon dock bli lite frånvarande i blicken, och vid halv nio gick hon och la sej. Jag gick och duschade, E monterade ihop sin stol medan J busade vid hennes dator.
Nu sitter J och Larsa och ser en kriminalare på TV, Ami sover sött och E handlägger det sista vid datorn och jag ska gå i säng!

Ami bakar Äppelkaka!

Idag var det tidig uppstigning.
Lars hade glömt sin mobil hemma och väckte mej långt innan klockan skulle ringa. Han hade sin tågbiljett i mobilen och ville ha uppgifterna. Efter det var det ingen idé att gå och lägga sej igen.

Efter en rörig morgon med E rusandes runt för att samla ihop allt som skulle med till Skutberget, kom vi till slut iväg. Först droppade vi av Ami vid busstationen i Karlstad för vidare färd till Hammarö för ett nytt gymnasiebesök. Sedan plockade vi upp diverse kompisar som skulle med ut till Skutberget.

Jag var hemma igen vid 9-tiden och efter en efterlängtad kopp kaffe gjorde jag en städraid och strök en hel hoper ur tvätthögen.
Sen bar det av till Karlstad igen för att hämta Ami. På klockren svenska upplyste hon mej om att hon var trött!
Sen bar det av till Skutberget igen för att plocka upp en blöt skara glada, men trötta ungdomar.
Väl hemma beslöt vi enhälligt att gå och sova en stund.

Halv fyra vaknade jag och kände mej redo för nya tag. Min rygg har varit riktigt bra idag, men antagligen är det tabletterna som gör mej så gräsligt trött.
Efter lite fika skulle Ami och jag baka en äppelkaka. Hon är jätteintresserad av bakning, verkar det som. Far runt i köket som värsta Wangan och grejsar! Underbart! :D

Kakan blev jättefin, och medan den svalnade åkte vi till Burger King och käkade, för ingen kom på vad vi skulle laga till kvällsmat.
Innan vi for hem igen åkte vi till Bengt och Karin på en snabbvisit för att diskutera E:s Parisresa. Hon ska övernatta i Katrins Parisvåning är det tänkt.

Väl hemma igen var vi så mätta att vi inte orkade smaka på kakan, utan det får vänta tills i morgon.

Negerbollar och hemläxor

I morse var det pappa som skjutsade flickorna till skolan. Ami skulle till Tullholmsgymnasiet där dagen började med med svenskundervisning i en och en halvtimme.
Därefter var det besök på de olika programmen som just den skolan tillhandahåller.
Ami berättade för mej, när hon kom hem, att hon gillade skolan och att "kak och bak"-programmet verkade roligt. Men även livsmedelsprogrammet verkade intressant.
Hon hade fått en massa hemläxor i svenskan, men det var inga svåra uppgifter, utan sånt hon redan lärt sej hemma i Japan. Typ vad är klockan? Hon är riktigt vass på den frågan och klarar alla typer av tider.
Medan jag tog min vila, zappade hon runt bland TV-kanalerna, och verkar vara fascinerad av TV som företeelse.

När E kom hem hade hon söta Malin med sej. Dom skulle baka och ta med sej till Skutbergsdagen i morgon där ettorna ska 'nollas'. E skriver säkert mer om det i sin blogg.
Ami kände sej nog lite utanför i sammanhanget och föredrog att plugga svenska. Men när hon fick smaka negerbollar, sken hon upp och gillade det very much! Jag misstänker att det kommer att gå inflation i negerbollar här i huset!

Efter maten for Malin hem och Larsa och Ami har parkerat sej framför TVn. Nu ska jag köra henne i säng eftersom det blir tidig uppstigning i morgon.

Fortsättning följer...

Misosoppa och språkövningar

I morse var det då dags för den spännande gymnasieintroduktionen. Ami var vaken redan tidigt och fixar själv frukost åt sej. Det tycker jag är bra initiativ, för alla har ju olika tider att passa framgent.
E hade sovmorgon till kl.12 idag så hon beslöt att joina oss till Nobelgymnasiet. Där hade då de fyra andra med värdföräldrar mött upp och som grädde på moset, även ett TV-team som skulle göra ett reportage om våra nya utbytesstudenter.
Till saken hör att dom hade ringt Larsa från TV och frågat om vi ville vara med om ett hembesök av TV med anledning av att vi hade en så långväga student, och naturligtvis samtyckte Larsa till det. När sen TV ringde och skulle göra upp en tid, var det jag som svarade för Larsa var ju i Liverpool, och då tackade jag artigt men bestämt NEJ till dylika intervjuer.
Så på skolan höll jag mej långt från kameran.

Där var det en mycket gammal dam med förlegade engelskkunskaper som med uselt uttal försökte förklara för studenterna vad de hade att se fram emot. Vi hade ju redan fått papper på allt, så det var bara en tråkig repetion igen. Det enda viktiga var att Ami fick sitt busskort.

Sen fick studenterna sej en titt på de olika programmen som Nobelgymnasiet har att erbjuda och allt avslutades med lunch.
Ami gillade lunchen, men inte skolan. Där ville hon absolut inte gå!

När jag hämtade henne spöregnade det ute så vi for hem och tog oss en lur tills E och Larsa kom hem. Vi fikade lite och Ami som nu träffade Larsa för första gången, överlämnade små gåvor till honom.
Sen beslöt E och Ami att gemensamt laga kvällsmat åt oss. De for iväg till ICA och handlade och sedan bjöd Ami på misosoppa och E på Palatsväktarens kyckling med tillbehör.
Mycket gott och uppskattat!

När flickorna diskat och städat upp efter maten, var det dags för kvällens språkövning. Idag övade vi på Ö och R, vilket inte är det lättaste. Men hon är ihärdig och vill verkligen!

Efter detta, gick hon till sitt rum och slocknade som en liten gris i sängen fullt påklädd igen. När E gick in för att väcka henne så att hon skulle komma i säng ordentligt, var hon helt borta och visste inte var hon var! Stackarn, hon måste vara helt uttröttad.
Nu har hon i alla fall hittat till badrummet, och förhoppningsvis därifrån till sängen igen!

Mera i morgon...

Telefonkort och färger

Igår kväll satte vi oss och tittade på TV en stund men efter bara några minuter hade Ami somnat i soffan, så jag sa åt henne att det var okej att gå och lägga sej. Hon stapplade uppför trapporna och föll ihop på sängen där hon totalslocknade. Jag tänkte att hon nog vaknar till efter ett tag eftersom sänglampan lyste rakt på henne så jag gick också och la mej. När jag vaknade vid 3-tiden på natten, låg hon fortfarande och sov på samma sätt som tidigare, så jag släckte hennes lampa och lät henne vara.
Hon vaknade vid halv tiotiden i morse efter att ha sovit i ca 14 timmar i sträck! Jag kan förstå vilken jetlag hon lider av. Men eftersom E också gillar att sova länge när tillfälle ges, så var dom uppe ungefär samtidigt.
Efter dusch och frukost gick tjejerna till apoteket för att köpa linsvätska och fixa ett mobilkort åt Ami, vilket var lättare sagt än gjort. E tyckte att Ami skulle ha Halebop eftersom *alla* har det, och det kan man inte skaffa i vår lilla by.
Så efter lunch och lite vila drog vi till Bergvik för att fixa det. Men tji fick vi även där. Halebop är tydligen populärt värre för startpaketet var slut överallt. Vi shoppade lite kläder på H&M innan vi for vidare in till stan där mobilkortet äntligen kunde fixas.

Väl hemma igen värmde vi på resten av köttfärspajen och efter maten tog E tag i en välbehövlig garderobsrensning. Ami deltog glatt i den spontana språkövningen som bestod i att öva namn på färger. Många upprepningar blev det då E:s garderob mestadels består av svarta, vita och rosa kläder. Men nu har hon kläm på åtminstone dom färgerna!

Men snart blev tröttheten igen henne övermäktig och jag körde henne i säng. Hon tog en snabbdusch och i och med det höll hon sej vaken till 22 i alla fall.
I morgon är skolintroduktionen för henne, så det gäller att vakna i tid och komma iväg.

Mera i morgon...

Amis ankomst!

Sådärja! Nu är hon här vår Ami från Japan.
E och jag åkte till stationen i Karlstad för att hämta henne i eftermiddags. Vi träffade de andra värdfamiljerna som var ganska spända på sina studenters ankomst. När tåget kom in verkade det ha varit fullsatt men snart så hade alla hittat sina studenter, utom vi.
Men det visade sej att dom inte fått platser i samma vagn, så Ami hade suttit längst bak.
Hon kom dragande på en jätteväska och några bagar, en förtjusande söt varelse som man inte kan titta sej mätt på! E lägger säkert ut en bild på henne på sin blogg.

Vi satte oss i bilen för hemfärd, E körde från Färjestad eftersom jag har problem med att köra med min rygg. Hon klarar det galant!

Väl hemma gick vi en runda i huset och Ami fick packa upp medan jag lagade köttfärspaj, vilket hon snart kunde uttala utan problem. Maten tycktes smaka bra och efter det blev det presentutdelning! Både E och jag fick små söta japanska gåvor och vi hade riktigt trevligt.

Vi har gått igenom lite basics med henne, och jag tror att det kommer att bli bra med det mesta.
Nu sitter hon och mejlar till sin mor.

Fortsättning följer...

Magsjuka och sånt!

Det började ju inte så bra... :(
E och jag var på IKEA och skulle införskaffa det sista, såsom papperskorg, skrivbordslampa och annat smått och gott, igår. Vi åt i restaurangen, E tog pommes, kotlett och bearnaissås, vilket hon inte skulle ha gjort!
På kvällen började en magsjuka som inte har dess like i modern tid. Hon kräktes hela natten och hade plågsamma magkramper. Inte alls trevligt för henne som hade en massa att förbereda inför Amis ankomst idag.
Nu rår man ju inte för såna här saker, men IKEA ska få ett 'trevligt' samtal imorgon!

Själv är jag betydligt bättre i ryggen, men orken är fortfarande en bit bort. Hade väl ambitionen att göra både det ena och det andra innan Ami kommer, men nu har det låg prioritering eftersom E är sjuk. Hon kommer alltid i första hand vad som än gäller!

Återkommer med rapport om ankomsten!

Vi ska få utbytesstudent!

men hur mycket skit kan det bli?! Här stapplar jag mej ur sängen med alla smärtor intakta och skriver ett låååångt inlägg här om att jag ska börja blogga regelbundet med anledning av att vår utbytesstudent kommer.
Och så går det en säkring och allt blir svart!!!
Nä, det var nog inte meningen att jag skulle anstränga mej ;P

Jaja, nya tag. Larsa har dragit till Liverpool med sina Beatles-nördkompisar för en nostalgitripp på fem dagar. Hoppas dom har kul :D

Lillasyster och jag får med gemensamma krafter ta tag i att få det någorlunda välkomnande för Ami från Japan.
Det blir inte riktigt som jag hade tänkt mej, tack vare min strulande rygg, men det får gå ändå.
Hennes rum blir i alla fall fräscht och fint, nymålat och med delvis nya möbler. Pynt och sånt ger jag henne friheten att fixa själv. Har ju egentligen ingen aning om vad hon gillar... *läskiga tankar flyger genom huvudet* Asch, det blir säkert bra!

Tillbaka i Beijing efter en skön semester

Tillbaka i Peking.
Syrsorna utanför och air condition härinne. De tystnar aldrig på sommaren.
Lukter som jag nästan glömt bort under sommaren, smaker som suddats ut på tungan kommer tillbaka, en del välkomna och en del alldeles för häftiga och fräna i sin framfart.
Starbucks kaffelatte, ljuvligt god, fyller upp min kropp med ett rus av bekvämlighet. I grannhuset målar dom om. Stanken av målarfärgen sitter kvar i näsan hela dagen, svidande och stickande. Det går inte att vädra för då kommer färglukten krypande.
Wangan, kommer, lika säkert som regn i sommarsverige, på morgonen med ett soligt ansikte och raska fötter. Var dag för henne som ett oskrivet blad, ändå alltid lika positiv. Hon mattas aldrig. En oslipad diamant i sin fulländning. Trallar runt, pratar lite för sig själv, dricker varmt vatten i den trettiofemgradiga sommarvärmen.
Grannarna, vännerna på gatan kommer redan tidigt på morgonen och ringer på. Vill höra hur sommaren varit. Jag har varit saknad. Det känns. De får mig att känna så. Snyggt! Vad glad jag blir. Alla hur goa som helst!
Jetlag. Undrar varför det heter så Jet lag: Lagen om sovtider? Ja, min kropp vet inga såna lagar just nu, det är jag säker på. Den vill sova när som helst, fast inte mitt på natten dårå. Huvudet bultar av utmattning. Men jag går upp och försöker vara människa. Barnen måste ju också ha draghjälp på morgonen. Wangans torra tekakor är inte så frestande till frukost. Måste handla imorgon. Nått kul som gör det lättare att gå upp. Croissanter? Finns att beställa färska med hemleverans på morgonen. Fast jag har lovat mig själv att inte börja med såna dumheter...
Segdagar. Svårt att ta sig från området eftersom det är restriktioner för bilåkandet i samband med OS. Ganska skönt också, man behöver inte tänka på vara "tvungen" att åka nånstans. Man är liksom lite ledig. Ända fram till den tjugonde september...suck. Så det blir ju mycket stillasittande. Inte bra. Visst jag kan ju gå till en granne lite längre bort och...fika.
Språket. Skönt att höra igen. Lite segt att komma in i det. Kul att höra på OS-tv. Jag förstår ju massor! Ringrostig i uttalet bara. Får väl "hosta" igång rosslet på något sätt. Wangan är i alla fall tålmodig när jag säger fel på saker. Hon fattar att jag vill ha soppa och inte socker till lunch.
Svart ute ganska tidigt. Efter klockan åtta går det fort. Som att dra ner en rullgardin. Alla går in till sig och allt blir stilla.
Utanför hörs nu bara syrsorna och härinne endast min air condition. De tystnar aldrig på sommaren i Beijing.

Den kinesiske chauffören Wang i Beijing

Storasyster Victoria har i fem års tid haft en riktig kines till chaufför. Alltså en sån kines som vi, eller åtminstone jag, tror att en kines ska vara.
Totalt obegriplig!
De enda gångerna han visar ett annat ansiktsuttryck än "stoneface", är när han på nåt sätt inser att han har gjort bort sej och då visar nåt som kan kallas för ett leende.

Han vet att Victorias språkkunskaper i kinesiska numera är strålande, men han fortsätter att använda samma svar på allt hon säger, nämligen: Meio venti!

Det betyder " jag har inga problem med det"!

Hon säger: Kan du hämta oss klockan tio i morgon?
Han säger: Meio venti!

Hon säger: Barnen ska på kalas i stan ikväll och ska hämtas efter det.
Han säger: Meio venti!

Hon säger: Idag är det hemskt varmt ute!
Han säger: Meio venti!

Och så vidare i all oändlighet... Han skulle aldrig få för sej att fråga henne om något, för då skulle hon tro att han inte har fattat vad hon vill, och då skulle han ju lose face...?

En dag när vi var och åkte bland smala gränder vid tygmarknaden "råkade" han köra över en söt hundvalp... Meio venti!

När vi varit på restaurang inne i stan och sällskapet varit för stort för att få plats i hans bil och en taxi måste tillkallas (meio venti), lyckas taxin alltid komma till bostadsadressen långt före Wang... är inte det lose face? Nä, meio venti!

OK, jag ska ge honom cred för EN sak:

Nu i OS-tider är ju biltrafiken begränsad i Beijing genom att bilar med jämn slutsiffra bara får åka på jämna dagar och vice versa.
Han har löst det genom att låna en bil av en kompis som har ojämn slutsiffra mot hans jämna så Victoria har tillgång till bil alla dagar!
Men nu är ju Victoria i Sverige ytterligare en vecka till så: meio venti!