Höstkyla

I morse när jag vaknade var gräset frostvitt, Det var minus en grad, krispig luft och vindstilla under en blå himmel.
Vovvarna uträttade sina behov snabbt när de blev utsläppta på gården, det var väl kallt om tassarna.
Nån timme senare när solen smält bort frosten,  gick vi ut på promenad. Det blev mössa och vantar på och med SPECCAT i hörlurarna, gick vi runt till förra höstens kantarellställen. Inte en endaste kantarell fanns någonstans! Jag insåg att det inte regnat nog mycket sen den torra och varma sommaren, så det är bara att glömma de mängder av kantareller jag plockade förra hösten.

Väl hemma igen beslöt jag att ta itu med fönsterputsningen jag funderat länge på. Det blev till att leta reda på en lämplig stege och ta tag i saken. Nu har jag ju inte så många fönster att det är ett jättejobb, men det kändes skönt att få det gjort!
Efter lunchen bestående av min köttsoppa speciale, blev det en lässtund. Jag läser alltid i sängen med en hund på vardera sidan om mig, en riktig mysstund tycker vi alla tre!
Just nu läser jag Det Måste Vara Här av Maggie O´Farrell. En mycket välskriven bok som hoppar fram och tillbaka i tiden men ändå inte svår att hänga med i. Riktigt läsvärd!

Lilla E har åkt till Madrid på en minisemester med sin sambo M, hoppas de får det riktigt skönt i värmen!

Tillbaka igen!

Det har gått fyra år sen jag skrev något här senast. Fyra år av omvälvande händelser, varav den värsta var då min älskade livskamrat plötsligt lämnade mig i outsäglig sorg och saknad. Min Herr B, som jag kallat honom, finns inte mer, vilket fortfarande är svårt att begripa. Men livet går, otroligt nog vidare.
Men för att backa tiden ännu mer, så hittade vi vårt drömtorp för två år sen. Så fort vi såg stället visste vi att vi ville ha det!
I rask takt byggde vi om ladan till bostadshus, det lilla röda torpet blev till min pysselstuga/gästhus och soldatstugan fick tills vidare bli förråd.
Vi släppte mer och mer taget om vårt fina hus med min fantastiska trädgård och ägnade mer och mer tid åt torpet. Till slut bestämde vi oss för att sälja huset och flytta ut till torpet, ett beslut som jag aldrig ångrat trots vad som hände ett år senare. Herr B älskade torpet lika mycket som jag, för honom var det en oas av lugn och ro med en pastoral vy över betande kossor i hagen bakom huset och Vänern som skymtade i fjärran.
Vi fick ett knappt år tillsammans där, när han en morgon for iväg på en konferens, för att aldrig komma tillbaka.
Nu har det gått ett halvt år sen det fasansfulla hände. Jag har slutat lyssna efter hans bil, men lilla Meimei ligger fortfarande och väntar ibland på kvällarna då hon ihärdigt spanar ut genom glasdörren.

Idag regnar det ihärdigt och mörkret kommer allt tidigare på kvällen.

Nu är det finaste tiden i min trädgård! Det blommar överallt och doften av pioner är ljuvlig.
Vintern måste ha varit särskilt gynnsam för växtligheten eftersom allt har en frodighet som inte funnits förr. Alla rosor har mängder med knoppar som håller på att slå ut och min Flammentanz täcker snart hela staketet in mot grannen. Till och med näckrosen i dammen har fått nån form av yster tillväxt då det för första gången finns, just nu, sex (!) blommor som är utslagna, och fler är på gång!
Fiskarna har överlevt vintern. De fyra stora ser pigga ut och de tio små som var yngel förra sommaren har växt till sig. Om det blir fler yngel i sommar får vi ta bort dem för jag tror inte dammen är tillräckligt stor för att härbärgera fler.

Herr B har byggt ett växthus åt mig! Det är lagom stort med plats för några gurkplantor och tre tomater. Goda vänner har bidragit med både chili och paprika som nu frodas i värmen i växthuset där jag också ställt krukor med frön av okänd sort som jag hittat i min gamla växthusbod. Ska bli spännande att se vad det är för något om de kommer upp.

Goda vännen Lennart gav mig igår en hel låda full med plantor av Lejongap och Lövkojor som jag ska plantera ut idag.
Som här framgår har jag inte stunder att sitta framför datorn och skriva i den här bloggen, jag är ute i trädgården mest hela tiden och rensar, gräver, flyttar växter eller bara njuter.

Ha en underbar sommar så återkommer jag när det regnar!

Antingen eller!

Min kruka med vårblommor har nu stått på trappan i snart två veckor. När jag planterade den var det en fantastiskt fin vårdag med +10 grader och strålande sol. Nästa dag var det skitväder och på natten utlovades det flera minusgrader så jag fick bära in krukan över natten. Detta har pågått fram och tillbaka och när sen snön kom och lade sig som ett täcke över allt, kändes det lite frustrerande. Jag är ju så ivrig på att börja greja i trädgården men så kommer det som idag, snöblandat regn. igår var det en fin dag. Vovvarna och jag tog en lång skön skogspromenad där jag plockade med mig lite blåbärsris.

Några blå träkulor fick bli blåbär och när riset slår ut blir det fint. En huggorm ringlade förbi mina fötter när jag skulle plocka videkissar. Jag beskådade ormen noggrant medan den tog tid på sig att försvinna. Tur att jag hunnit stuva in vovvarna i bilen, törs inte ens tänka på vad som skulle hänt om de fått syn på ormen.

På hemvägen åkte jag förbi däckverkstan och beställde tid för byte till sommardäck. Jag fick en tid idag och Herr B log lite när han såg vädret i morse. Har du inte lite bråttom med däckbytet, frågade han. Närå, svarade jag, blir det vinterväglag får jag ta Volvon, så enkelt är det!

För övrigt rensar jag i garderober. Jeans som numera är för stora men hela, har jag svårt att kasta. Jag KANSKE går upp i vikt igen och då finns inte de modeller att köpa som jag gillar. Nu ska de ju vara så smala i benen att man tycks gå i jeansfärgade strumpbyxor och det gillar jag inte.
Toppar som knappt är använda men som bara tar plats åker ut. Fina, javisst, men alldeles för stora och jag tror inte att jag kommer sakna dem.

Nu ska jag till däckverkstan!

Rinnande ögon och krokus

Ja nu är det verkligen en sån där klassisk vår ute. Krokusen dyker upp på alla konstiga ställen i trädgården, och jag har verkligen inte planterat dem där. Tulpanerna har också tittat upp och växer så man märker det dag för dag.
Igår var jag ute och såg över vad som skulle tas itu med i trädgården. Jag kunde inte låta bli att börja samla vissna blomstänglar och elda upp dem i tunnan. Där stod en liten julgran, torr som fnöske och den brann fint upp. Men snart kände jag att näsan började bli tät och ögonen rinna och inte var det av röken från elden utan en typisk pollenallergi. Konstigt egentligen att jag aldrig tidigare varit känslig för sånt, det har kommit på senare år. Tack o lov att Lomudal finns för direkt jag droppat några droppar i ögonen så försvinner symptomen och rödsprängdheten som gör att man ser lite ut som Dracula i ögonen. En allergitablett på det och livet känns fint igen.

I morse var det en tunn hinna av is på dammen, men alla fyra fiskar har överlevt vintern såg jag. Himlen är klarblå och det har utlovats uppemot 12 plusgrader idag. Kanske dags att åka och inhandla lite penséer?

Min sötaste Meimei kör med sitt stående trick att sitta "bunny", på det viset framtvingar hon godis när hon blir sugen. Det är svårt att motstå det där, men ibland förhärdar jag mig till skillnad mot Herr B som genast sticker till henne något.
 Rio däremot är förnämare än så, hon skulle aldrig fjäska för mat när det enda som räknas för henne är att sitta i mitt knä och för att få det gör hon vad som helst. Här sitter hon nu och är lite i vägen när jag skriver, men so what?

Ha en bra dag!

 

Weekend i Stockholm

Herr B och jag for till Stockholm för att ta del av vår julklapp som vi fått av Annika och Joachim, nämligen att på plats se Melodischlagerfinalen i Friends Arena.
Vi kom till Stockholm vid lunchtid och gick till Roppongi för att  äta yakiniku vilket jag gillar. Efter det drog Herr B iväg för att bli intervjuad i nån tidning och jag hade en mysig eftermiddag med SC och boken om Zlatan. Jag gillade den fast jag inte vet ett skit om fotboll. Men att läsa om cirkusen kring en fotbollsstjärna är ju lika intressant som att läsa vilken biografi som helst om någon som är speciell, och det kan man väl lugnt påstå att Zlatan är.

På kvällen tog vi med oss "kandidaten" och for till Sandelsgatan för middag och som vanligt supertrevlig samvaro. Joachim och jag hade en intensiv diskussion om haplogrupper som vi båda tycker är jätteintressant men alla delar säkert inte det intresset.

På lördag förmiddag sken solen och vi gick ut på stan. Lunchen intog vi i Hötorgshallen där vi inmundigade en klassisk SOS med iskall vodka därtill. Det smakade underbart! Sen tog vi en tur på hötorget och köpte liljor. Herr B som numera är fri från sitt gips på foten gick nog lite för mycket så vi tog oss hem för att vila inför kvällens festligheter.
Herr B bänkade sig framför teven för att se hockey och jag sov en stund.
Vi tog en taxi till Friends Arena för att han inte skulle behöva gå så långt, men hoppsan, vad trappor man skulle bestiga innan man kom in!
Vi hittade till våra platser i alla fall och där var redan Joachim, Annika och Viola bänkade. Det var lite hisnande att se ut över den jättestora arenan men efter en stund hade man vant sig och det var väldigt häftigt att vara där!

Fel låt vann som vanligt enligt mig. Jag tyckte att Ace Wilder skulle ha vunnit, den låten skulle ha haft en stor chans i Köpenhamn, men nu blev det en sån där "tycka-lite-synd-om-Sanna Nielsen"-låt som vann och ja, skit samma, hon blev glad i alla fall.
När tillställningen var slut skulle vi åka pendel in till stan tillsammans med ca 30 000 andra. Det gick över förväntan smidigt men det var en bra bit att gå till tåget, och det var väl inte så lyckat med Herr B:s fot.

På söndag förmiddag tog jag en städomgång i lägenheten medan vi väntade på Lilla E. Hon tycks tillbringa en hel del tid hos pojkvännen som antagligen har det varmt i sin lägenhet till skillnad mot kylskåpet hos pappa.
Efter att ha pratat en stund med henne när hon kom, satte vi oss i bilen för hemfärd. Jag längtade efter vovvarna som var hos Cornelis.
Nu är det måndag igen och det regnar ute. +6 grader indikerar att våren är på gång!

Inlagda rödbetor och fågelkvitter

Nu är det länge sen jag hade med en bild på mina vovvar, så här kommer det en. De väntar på kvällsmat och undrar varför jag sitter på golvet och knäpper med kameran istället för att ställa ner matskålarna. De är inne i en bra matperiod just nu och äter upp ordentligt. Det kan ju bero på att det blivit riktigt rejäla promenader. Ingalill och Lennart tog med dem ut på en lång runda i lördags eftermiddag och det blev kaffe med konjak som belöning. Ja, inte till vovvarna då, de fick en tuggpinne med omlindat bacon på.
Idag är det en solig och vindstilla dag så vi tog en timmes promenad runt byn. Lite kall blev jag om knäna men annars var det riktigt skönt trots att det är -6 grader.

Igår skulle Herr B och jag äta rödbetor med chevré så vi inhandlade rödbetor. Ekologiska ska de vara förstås, enligt Lilla E som håller stenkoll på sånt. Nu fanns de ekologiska bara i en stor påse och jag fick köpa den trots att det inte går åt mer än några stycken till den goda förrätten.
Men då kom jag på att man kan ju lägga in rödbetorna som blir över. Sagt och gjort.

Tre burkar blev det och jag kände mig ganska präktig som gjort en riktig husmorsgrej. Nu funderar jag på maträtter som rödbetorna passar till. Kalops låter lite segt och trist, nåt annat finns det väl?

Till min fågelmatare har det kommit mängder av småfåglar igen. De flyttar på sig när den lilla flocken med kajor kommer susande. En av kajorna är riktigt försigkommen. Han pillar ut en massa frön ur mataren som de andra "grabbarna" som väntar nedanför, glatt mumsar i sig. Rätt intressant att titta på samarbetet, för det är väl så det är?

Nu ska jag ta itu med att städa ett skåp som har bett om det en längre tid!

Snö, snö och iskonvaljer

Nu har det snöat utan uppehåll i två dagar och det ser inte ut att mattas av. I natt kom det nog tre decimeter, men som tur är, är snön lätt och fluffig så det är inte speciellt tungt att skotta. Men visst känns det i ryggen av den ovana övningen.
Nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag att det har börjat bli rejält tätt mellan flingorna och jag lär väl få gå ut och göra om allt ett par gånger till innan Herr B kommer hem så han kan ta sig in på kryckorna utan bekymmer.

Min lilla bil som jag borstade av igår kväll har nu ett tjockt täcke av snö på sig igen. Ingen idé att hålla på och borsta av den mer innan snön har slutat falla.
Jag hör snöplogarna på avstånd men vår gata ligger långt ner på plogningslistan så jag får vara glad om den kommer idag.

Nu har det äntligen kommit upp en stängel med pyttesmå liljekonvaljer på. De doftar svagt men tydligt och det känns lite häftigt att ha dem i fönstret när snön vräker ner där ute.

För övrigt är nu julen nästan helt undanplockad och det känns lite tomt och vardagligt igen. Får nog hitta på något kul att pyssla med under transportsträckan fram till våren eller ägna mig åt mina julklappsböcker.
Jag har snart läst klart andra delen av Haruki Murakamis 1Q84 och ser fram emot att få läsa den sista delen då det läskiga dramat förhoppningsvis får en bra upplösning. Han är verkligen en avundsvärt skicklig författare som får mig fängslad av ämnen som inte intresserar mig i normala fall.
Tack Lilla E som prackade på mig böckerna!

Äntligen lite vinter!

Idag är det tjugondag Knut och då ska julen kastas ut!  Mitt godisträd ser fortfarande fräscht ut, men är på väg ut. Granen i hallen började ju barra redan för fullt på annandagen, så den har vi klarat oss utan sen dess. Granen i uterummet är superfin så den får nog stå kvar ett tag till.
 Det har ju äntligen kommit snö och granen ger en bra vinterkänsla efter det eviga regnandet och mörkret. Dagarna har blivit längre och ljuset ute har återvänt så det märks tydligt. Vovvarna gillar snön och plogar med sina små nosar i den, men vill inte vara ute så länge, det blir väl kallt om tassarna snabbt nu när de inte är så vana än.

Mitt lilla projekt att få fram iskonvaljer till jul gick inget vidare. Men nu har de börjat växa upp, så helt misslyckat var det väl inte trots att det tog så mycket längre tid än jag tänkt mig.

Tidigt i morse var vi på sjukhuset och gipsade om Herr B:s fot. Han har nu gått med gipset i två månader och börjar bli innerligt trött på det. Tur är i alla fall att han kan köra bil så han kommer till jobbet och kan träffa lite folk som inte tjatar om att han ska hålla foten högt. Tjejerna som jobbar på ortopeden är jättetrevliga, men somliga har bättre sätt att gipsa än andra. Det märks också tydligt vilka som bryr sig om patienten och vilka som bara gör sitt jobb.

I helgen har vi varit på hummermiddag hos Tin och Rolf. Det var jättetrevligt och särskilt kul att Karin också var där. Efter den superba middagen drog sig Herr B och Rolf till ett annat rum och då blev det mycket tjejsnack i köket. Himla mysigt var det och kvällen gick i raketfart mot småtimmarna!
Igår var det av förståelig anledning en seg dag. Vi käkade pizza och såg en film med Cate Blanchett som heter "Blue Jasmine". Den var riktigt bra och visade återigen vilken fantastisk skådespelerska hon är.

Nu blir det annat!

God Jul!

                                         Vi önskar alla en lika härlig jul som vi har!

Redan onsdag!

Till min fågelmatare har det kommit en kul gynnare, nämligen en hackspett! Jag förstår att det är jordnötterna som har lockat dit den och den samsas fint med de andra småfåglarna. Ibland hackar den på de torra grenarna i syrenen och tar lite dessert i form av syrenens fröställningar.
Idag har det också varit sidensvansar vid mataren men de blev inte långvariga. Kanske passade inte menyn eller så blev de bortschasade av de andra pippina som gjort sig hemmastadda där.

Det är en gråmulen dag med regnstänk då och då. Trots att det är ganska varmt ute lockar det mig inte till någon promenad. Jag vaknade ofrivilligt i morse med en jobbig huvudvärk som fortfarande irriterar mig kolossalt.
Jag som hade ambitionen att göra en massa bra saker idag får nog skjuta upp dem till en bättre dag och tar med mig mina kompisar och går och lägger mig istället.

Levainbröd!

Levain är det tjusiga franska namnet på vitt surdegsbröd som är ljuvligt gott till en kopp thé, gärna med en god marmelad till eller bara en god ost.
Den är väldigt lätt att baka om man bara får ordentlig fart på surdegen. Min surdegsguru Martin, http://paindemartin.blogspot.se, är en riktig inspirationskälla. Han har fått mig att experimentera lite med surdegarna. I mitt Levainbröd byter jag ibland ut några deciliter vetemjöl mot kornmjöl som ger en fylligare smak till brödet. Nu testade jag att byta någon deciliter mot dinkelmjöl och en deciliter sojamjöl. Det blev jättegott!
Nästa gång ska jag testa att ha i lite äpple, might work.

Jag använder bakformar till brödet och som syns på bilden blir bröden riktigt höga och fina. För att få nybakat till frukost ställer jag bakformarna i kylskåpet över natten och gräddar bröden tidigt på morgonen. Finns det någon godare doft att vakna till än nybakat bröd?
Jo, min passion är nog att baka, men numera blir det mer sällan tyvärr. Lilla E bor ju inte längre här hemma och Herr B är borta flera dagar i veckan så det känns rätt trist att baka för mig själv. Jag som dessutom har gått ner en massa trivselkilon behöver ju inte återställa dem med gott bröd trots att det är helt socker- och fettfritt. Levainbrödet går alldeles utmärkt att frysa och så länge jag underhåller surdegarna så kan jag baka när det behövs.

Idag vaknade jag vid femtiden av att regnet smattrade mot rutan. När jag legat och lyssnat på det en stund med vovvarna tätt intill mig, den ena vid mina fötter och den andra bakom min rygg, blev jag klarvaken.
Det är väldigt mörkt ute vid halvsextiden och extra mörkt när regnet gör asfalt och stengångar svarta. Jag gick ut för att hämta morgontidningarna och tvingade med mig vovvarna som inte är så pigga på att blöta ner sina små tassar. Men med en godisbit i fickan går det att få dem att skyndsamt kissa och rusa in igen utan att väcka hela grannskapet.

Jag gillar definitivt hösten!

Nybakat!

Den nya surdegsgrunden tog sig fint och bubblade livskraftigt helt enligt handboken så jag fick till en vetesurdegsgrund också.
Här på bilden ses de nygräddade aprikosbröden. Och jodå, jag har smakat och det var jättegott! Inte samma som de man köper, men likvärdigt. Just nu tror jag ändå inte att jag lägger ner så mycket jobb på att baka brödet fler gånger, det var krångligt med många jäsperioder och väldigt kladdigt.

För övrigt föll de första snöflingorna här i helgen. Det är alltid lite magiskt att se när de dalar ner men eftersom marken fortfarande är varm så lägger de sig inte.
Ute i trädgården är höstbruket så gott som avklarat, det är bara de överflödiga löven som ska strös ut i rabatterna kvar.

I fredags fick Herr B hämta sin nya bil. Jag hade valt färgen som blev Twilight Brons och den var riktigt snygg! Bilen som naturligtvis är en Volvo V 70 har en instruktionsbok som är som en redigt tjock roman och jag vet inte om Herr B orkar ta sig igenom ens en bråkdel av den. När jag ska köra den får jag väl låtsas som om alla finesser inte finns och helt enkelt bara köra som vanligt.

Igår började en ny omgång av "Allt för Sverige". Det är skitkul att se de töntiga amerikanarna uppleva Sverige som om de hade hamnat på månens baksida och att där finns vatten och avlopp.
Ikväll ser jag fram emot ett nytt avsnitt av "Elementary" på teven. Jag gillar den överspände Sherlock och den kolugna Watson.

Men nu drar jag till ICA och handlar mer mjöl.

Lite höstbestyr

I år har vi översvämmats av äpplen och det bara från ETT träd. De andra träden har burit frukt också men i mer normala mängder. Herr B har varit till tippen varannan dag med dessa mängder och det har känts lite hemskt att ingen tagit reda på åtminstone en del av dem. Någon äppelkaka har det väl blivit och äppelpaj också, men det har inte märkts i mängden. Jo, jag har sparat lite i korgar, men de står sig nog inte särskilt länge trots att jag har dem i uterummet.

Idag är det en regnig dag så det blev bara en kort morgonpromenad. Det mesta i trädgården är iordningställt inför vintern och på teven varnades det för att den första snön kan komma i morgon. Det är fortfarande plusgrader ute på dagarna men nätterna börjar bli kyliga.
Det fick mig att idag stoppa vovvarna i bilen för en åktur till Lantmännen. Där inhandlade jag tre hinkar med olika sorters fågelgodis för nu är det dags för det, påminde min fågelskådande son mig när vi talades vid sist.
Så nu är fågelmataren fylld med solrosfrön, jordnötter och vildfågelfrön och upphängd i gammelsyrenen som jag har uppsikt över från köksfönstret. Det är jätteintressant att se på fåglarna när de hittat mataren. Synd bara att jag är så dålig på att identifiera fler än de allra vanligaste sorterna.

Nu ska jag lämna ett starkt boktips: "Livet efter dig" av Jojo Moyes! Titeln är väl inte den bäst valda, men oj, vilken läsvärd bok! Innehållet väcker funderingar och är ett bra ämne att diskutera. Läs den, Vicky!

Hösten är här!

En kopp thé i mina nya fina muggar, lite tända ljus och en varm vovve i knät när höstmörkret faller, det är lycka det.
Dagarna har varit fina med flammande färger på träden och en klarblå himmel när vi varit ute på promenaderna. Det har visserligen varit frost en del nätter men luften har varit hög och frisk.
Dagen började väl inte helt perfekt idag genom att Herr B försov sig, men vi effektiviserade hans färd till tåget genom att jag skjutsade honom så han slapp bestyret med att parkera i garaget och gå till stationen därifrån.
När jag kom hem igen var tröttheten som bortblåst. Klockan var knappt halv sju så jag tog tag i dagens bestyr. Det blev ett besök i tvättstugan och städning av köket.  Vovvarna och jag tog senare en tur till Bergvik  där de vaktade bilen medan jag var inne på Maxi.
Eftersom jag gått över till mer nyttig kost, äter jag mycket frön och nötter och de är väsentligt billigare på Maxi än hemma i vår lokala ICA-affär. Jag äter soja-yoghurt till frukost och den sorten jag gillar finns bara på Maxi.
I helgen gjorde jag en äppelpaj som var hur god som helst. Jag byter ut mjöl mot lite blandade mjölsorter som till exempel mandelmjöl och havregryn, minimerar sockret och använder honung som sötningsmedel istället. Sen hackar jag hasselnötter över äpplena. Väldigt smakrikt blir det och jag hoppar gladeligen över vaniljvispet vilket bara ger tomma kalorier som jag inte behöver.

Min enda svaghet just nu är det där förbaskade aprikosbrödet som Herr B får i uppdrag att köpa med sig från Gateau när han kommer hem från Stockholm. Förra veckan bestämde jag mig för att baka eget aprikosbröd och satte igång en surdegsgrund. Den ville inte komma igång trots att jag gjorde allt enligt receptet. I morse upptäckte jag att det dessutom hade kommit tendenser till mögel på ytan, och då for den i vasken direkt. Nu provar jag igen och använder ett annat rågmjöl så får vi se hur det går.

Sommarhändelser!

Vi har gjort en road trip till Växsjö för att övervara bröllopet mellan sötaste niece Maria och hennes Gustav.
På bilden tar brudens far emot brudparet för att eskortera dottern till vigseln som ägde rum i ett strålande vackert väder vid sjön.

På vägen ner till Växsjö hade vi en del pauser. Lunch i Askersund och fika i Gränna där Lilla E inte varit tidigare. Nu var det dags för henne att se Grännas huvudgata med alla polkagriskokerier och tusentals turister som strosade gatan fram och tillbaka med kinkiga ungar.
Resan, som tog mesta delen av dagen gick ganska fort ändå med underhållning från baksätet där Lilla E och gudsyster Catrin sjöng och spexade.

Väl framme på hotellet checkade vi in och for sedan på grillkväll hos familjen Tengvall som har sitt sommarhus alldeles i närheten. Det blev en fantastiskt trevlig kväll, inte minst för att vi fick träffa den lilla tioveckorsgamla valpen Chilli.

Vi hann med lite sightseeing i Växsjö innan bröllopet på lördagen.

Och naturligtvis en fika i solskenet medan Lilla E och Catrin hittade streetkritor som var ägnade åt det tyska damfotbollslaget.

Det tyska TV-teamet som följde fotbollsspelarna var väldigt intresserade av vad flickorna ritade och filmade dem en stund. Synd att inte målningen syns i ljuset.

På hemvägen for vi till Läckö Slott för att se sommarens utställning som var fotografier tagna av Mattias Klum. Vi passade på att gå med i en guidad tur för att flickorna skulle få veta slottets historia.
Det var olidligt varmt under turen och jag bara längtade efter att få sätta mig i bilen för att få svalka.
Från Läckö och hem gick resan fort och det var skönt att komma hem efter tre intensiva dagar.
Vicky hade sett efter vovvarna som blev utom sig av glädje då vi kom hem. Det var helt underbart att komma hem till mitt paradis igen.

Stamrosen som nästan var död när jag köpte den, har levt upp igen efter lite omvårdnad, och blommar för fullt. Det kan bero på att sommaren varit gynnsam med hög värme och regelbunden vattning.

Lilla E har återvänt till huvudstaden. Det är dags för henne att börja "jöbbö" igen efter fyra soliga semesterveckor.
Här i Forshaga pågår kammarmusikdagarna som Herr B är delaktig i, och jag har återupptagit mina morgonpromenader!

50-årskalas!

Så for vi då i det fantastiskt vackra vädret till Kosia för att fira Litas födelsedag. Jag hade förväntat mig att fler släktingar skulle komma, men egentligen räckte det med de som var för man hinner ju ändå inte prata så länge med var och en som man skulle vilja.

Lilla E och moster Maria hade en lång pratstund.

Michel roade oss med en massa galna historier som vanligt medan vi drack eftermiddagskaffe med den underbaraste tårtan därtill.

Svåger Gunter myste runt och varje gång han reste sig för att gå nånstans hade han hundarna i hälarna. De visar tydligt att de gillar honom, men det är inte så konstigt eftersom han är den som lagar kulinariska måltider åt dem. Ingen köpt hundmat duger åt hans lilla Lisa!

Bella med maken Daniel och sonen Ludwig var förstås på plats, men jag hann inte prata mer än några ord med henne fast jag hade sett fram emot att höra om hennes projekt.
Daniel berättade om skabbvargar som han varit ute och skjutit, och som den vargälskare jag är undrade jag om man inte hade kunnat fånga in dem istället och ge dem ett bad. Han förklarade att det inte går att bada vargar då de återvänder till lyan igen och blir smittade på nytt. Dessutom beskrev han deras lidande av skabben så jag fick förståelse för avlivningen.

På kvällskvisten kom grillen igång och det serverades både rökta laxar och vildsvin som Daniel fällt.
Jag hade som vanligt jättetrevligt med mina kära släktingar och på hemvägen reflekterade jag över att hur länge tiden än går, så har alla kvar sina härliga personligheter!

I natt har det kommit ett välbehövligt regn, och Herr B och jag har bestämt att idag ska vi inte göra ett skit!

Gotland - Kejsarens nya kläder?

 Ja, så kom jag då äntligen till Gotland! Alla som varit där har lovordat denna ö i alla tonarter och jag har verkligen längtat att med egna ögon få se denna fantastiska plats.
Vi intog sviten på Scandic i hamnen och öppnade genast alla fönster för att vädra ur den sunkiga doften som slog emot oss.
Vädret var fint och champagnen intogs på den rymliga balkongen med utsikt över hamnen. Trevligt!
Nästa morgon luktade det surt värre i rummet och efter en koll på vad det kunde vara upptäckte jag att på brickan där kaffekokare med tillbehör stod, fanns en skål med kaffe, thé, choklad och i botten en sur gegga av, förmodligen mjölk som stått där en tid. Efter en påringning till receptionen kom en generad städerska och fixade till det hela.

Frid och fröjd, nu skulle det tittas på allt fint som jag hört talas så mycket om, men hoppsan, vad ringmuren var integrerad med köpcentra och annat bråte. Inne i själva centrum där de fina husen med sina omtalade rosor skulle finnas, fick vi leta en stund efter.

Och här är det vi hittade som någotsånär motsvarade förväntningarna.
Vi letade vidare och hittade den här gubben som stod utanför en ruin.

Sen var det inte så mycket mer än restauranger och caféer med hutlösa priser och mängder av folk som "upplevde" Almedalsveckan.

Vi for ut på landsbygden för att kolla på raukar och annat som man bara "måste" se.
Det bar iväg norrut på de smala vägarna där naturen bestod av vindpinade små tallar och en och annan skylt med "Lammskinn" på.
Jag vill nog ha ett lammskinn, upplyste jag Herr B som missade alla skyltarna på grund av sin vanliga körstil. Vid ett tillfälle gjorde han en omkörning som fick en hundraårig gute som stod vid vägkanten att ge honom fingret.
Vi stannade vid en riktig turistfälla.

Herr B skulle bara gå in för att köpa lite dricka men kom strax ut och vinkade in mig. Där inne fanns fårskinn av alla varianter, och naturligtvis de sedvanliga souvenirerna som man bara måste köpa för att bevisa att man varit på Gotland.
Glad i hågen bläddrade jag bland skinnen tills jag fick syn på en prislapp. 2000:- för ett skinn!!
Men det är ju turistsäsong, sa Herr B, de ska ju leva på det här över vintern. Ja, okej, men de skulle nog få in mer pengar om de halverade priset, för får verkar det ju finnas gott om med tanke på alla skyltar som vi åkt förbi.
Det blev inget fårskinn för min del där.
Någon dag senare for vi ut på tur igen och målet var Krusmyntagården. Herr B har vid flera tillfällen tidigare varit där och visst, det var väl trevligt att se, men vilka priser!
En lunch för 295:- bestående av helstekt får, nej tack!

Här en bild på örtagården som man tidigare tagit inträde till, trodde de att folk inte vet hur kryddor växer eller var det ännu ett sätt att klå folk på pengar?
Nåväl, vi köpte lite kryddor och annat i alla fall och åkte vidare för att luncha på Fabriken Furillen.

Efter vägar som inte såg ut att leda någonstans, vägar som var så smala att det fanns gamla hederliga mötesplatser, kom vi slutligen fram till det nedlagda kalkbrottet.
Restaurangen som var belägen i den gamla fabriken var jättefin. Maten var väldigt god och personalen exemplarisk.

Inredningen med de gamla fabriksdetaljerna och fårskinnen som var dekorativt utplacerade gjorde att man genast tänkte på design av ett proffs. På det hela taget en mycket angenäm upplevelse!

Men ändå, nä Gotland, jag hade förväntat mig så mycket mer av rosornas ö än lite raukar här och där, några ruiner och misskötta små hus som en gång varit fina. Rosorna lyste med sin frånvaro och gutarna kändes bara giriga.

Jo, jag fick med mig ett lammskinn till slut, men inte till rövarpriset ovan!

Lite funderingar

Jaha, då vaknade man av regnet som smattrade på rutan i sovrummet. Lite mysigt var det, och jag låg kvar och tänkte att idag slipper jag i alla fall vattna där ute.
Vovvarna var inte ett dugg intresserade av att gå ut så då slapp dom.
Medan jag drack mitt morgonkaffe satt jag och filosoferade över att det nu börjar att bli kortare dagar igen. Fort som attan går tiden och jag känner att jag aldrig riktigt hinner med allt som jag går och tänker på att jag ska göra. Jag har frön som aldrig kom i jorden, alpklematisen som Herr B tycker är i vägen, skulle ha klippts ner och den spräckliga hostan skulle ha flyttats.
Du hinner, säger Herr B. Men rabattrensningen ska ju hållas efter också och så vill jag ju ligga i min nya schäslong och läsa böcker.
Så några regniga dagar är faktiskt välkomna då och då.

Vinrankan klättrar frodigt utmed uterummets tak och har redan visat tecken på riklig skörd av druvor till sensommaren och ger också fin skugga inomhus.

Nu blir det Morden i Midsomer!

Sommar!

 

Mycket har hänt sen jag satt här vid datorn i lugn och ro senast.

 Lilla E och jag for till Peking i slutet på maj för att fira Victors studentexamen. Det var väldigt festligt vid Konfuciustemplet där de nybakade tågade in efter trummande munkar och skolans digniteter. Sen satt både vi och studenterna i gassande solsken i två timmar och våndades i den närmare 40-gradiga värmen medan ceremonin pågick.
Efter det började festligheterna med fantastiska restaurangbesök och allmän glamman i dagarna två. Victor och Lilla E hade redan varit på förfester och sedan blev det självklart efterfester, tur de är unga och orkar...!

När jag kom hem hade sommaren dundrat in i min trädgård. Tur att jag så ihärdigt hade förberett det genom att rensa och städa innan jag åkte. Men de tidiga pionerna som jag alltid väntar på sjöng tyvärr på sista versen. Bra att jag har pionsorter som blommar efter varandra, just nu blommar de rosavita som alltid vid Lilla E:s födelsedag.

Och nu har den efterlängtade midsommaren också passerat.
 Vicky och CK med grabbarna kom på torsdagen och någon timme senare kom också Joachim och Annika med Viola och Lilla E och korken på magnumflaskan champagne kunde öppnas och därmed midsommarfestligheterna.
Det har varit en helt underbar midsommar med fint väder, mängder av god mat, galna lekar och massor av skratt!
På midsommardagen for alla utom jag till Lerinmuséet.

Här sitter de som inte behöver stå och stirra på tavlorna, utan registrerar allt direkt.
På kvällen åt vi oss halvt fördärvade av CK:s gudomliga revbensspjäll och rabarberpajen som Viola gjort.
Sen blev det Charader med ömmande magmuskler av skratt och senare Rappakalja med konjak!

På söndagen for Joachim hem med familjen och Lilla E som jobbar ytterligare en vecka innan hennes semester börjar.
På eftermiddagen fick vi besök av släktens senaste nytillskott, lilla Sia, 9 veckor gammal.

Här sitter jag och håller hennes pyttelilla fot i handen och önskar att det fanns fler bebisar i familjen... jaja, man kan inte få allt man vill!

Nu har vardagen återvänt. Herr B har åkt till Stockholm för att jobba till torsdag, Vicky med familj for via Örebro tillbaka till Stockholm för att ställa i ordning lägenheten och kvar blev vovvarna och jag.
Jag misstänker att vovvarna tyckte det var skönt att lugnet lägrade sig igen, för de har sovit mest hela dagen.
Jag tyckte det blev ovanligt tomt och tyst i huset.

Jag återkommer med fler sommarrapporter!