God Jul!

                                         Vi önskar alla en lika härlig jul som vi har!

Redan onsdag!

Till min fågelmatare har det kommit en kul gynnare, nämligen en hackspett! Jag förstår att det är jordnötterna som har lockat dit den och den samsas fint med de andra småfåglarna. Ibland hackar den på de torra grenarna i syrenen och tar lite dessert i form av syrenens fröställningar.
Idag har det också varit sidensvansar vid mataren men de blev inte långvariga. Kanske passade inte menyn eller så blev de bortschasade av de andra pippina som gjort sig hemmastadda där.

Det är en gråmulen dag med regnstänk då och då. Trots att det är ganska varmt ute lockar det mig inte till någon promenad. Jag vaknade ofrivilligt i morse med en jobbig huvudvärk som fortfarande irriterar mig kolossalt.
Jag som hade ambitionen att göra en massa bra saker idag får nog skjuta upp dem till en bättre dag och tar med mig mina kompisar och går och lägger mig istället.

Levainbröd!

Levain är det tjusiga franska namnet på vitt surdegsbröd som är ljuvligt gott till en kopp thé, gärna med en god marmelad till eller bara en god ost.
Den är väldigt lätt att baka om man bara får ordentlig fart på surdegen. Min surdegsguru Martin, http://paindemartin.blogspot.se, är en riktig inspirationskälla. Han har fått mig att experimentera lite med surdegarna. I mitt Levainbröd byter jag ibland ut några deciliter vetemjöl mot kornmjöl som ger en fylligare smak till brödet. Nu testade jag att byta någon deciliter mot dinkelmjöl och en deciliter sojamjöl. Det blev jättegott!
Nästa gång ska jag testa att ha i lite äpple, might work.

Jag använder bakformar till brödet och som syns på bilden blir bröden riktigt höga och fina. För att få nybakat till frukost ställer jag bakformarna i kylskåpet över natten och gräddar bröden tidigt på morgonen. Finns det någon godare doft att vakna till än nybakat bröd?
Jo, min passion är nog att baka, men numera blir det mer sällan tyvärr. Lilla E bor ju inte längre här hemma och Herr B är borta flera dagar i veckan så det känns rätt trist att baka för mig själv. Jag som dessutom har gått ner en massa trivselkilon behöver ju inte återställa dem med gott bröd trots att det är helt socker- och fettfritt. Levainbrödet går alldeles utmärkt att frysa och så länge jag underhåller surdegarna så kan jag baka när det behövs.

Idag vaknade jag vid femtiden av att regnet smattrade mot rutan. När jag legat och lyssnat på det en stund med vovvarna tätt intill mig, den ena vid mina fötter och den andra bakom min rygg, blev jag klarvaken.
Det är väldigt mörkt ute vid halvsextiden och extra mörkt när regnet gör asfalt och stengångar svarta. Jag gick ut för att hämta morgontidningarna och tvingade med mig vovvarna som inte är så pigga på att blöta ner sina små tassar. Men med en godisbit i fickan går det att få dem att skyndsamt kissa och rusa in igen utan att väcka hela grannskapet.

Jag gillar definitivt hösten!

Nybakat!

Den nya surdegsgrunden tog sig fint och bubblade livskraftigt helt enligt handboken så jag fick till en vetesurdegsgrund också.
Här på bilden ses de nygräddade aprikosbröden. Och jodå, jag har smakat och det var jättegott! Inte samma som de man köper, men likvärdigt. Just nu tror jag ändå inte att jag lägger ner så mycket jobb på att baka brödet fler gånger, det var krångligt med många jäsperioder och väldigt kladdigt.

För övrigt föll de första snöflingorna här i helgen. Det är alltid lite magiskt att se när de dalar ner men eftersom marken fortfarande är varm så lägger de sig inte.
Ute i trädgården är höstbruket så gott som avklarat, det är bara de överflödiga löven som ska strös ut i rabatterna kvar.

I fredags fick Herr B hämta sin nya bil. Jag hade valt färgen som blev Twilight Brons och den var riktigt snygg! Bilen som naturligtvis är en Volvo V 70 har en instruktionsbok som är som en redigt tjock roman och jag vet inte om Herr B orkar ta sig igenom ens en bråkdel av den. När jag ska köra den får jag väl låtsas som om alla finesser inte finns och helt enkelt bara köra som vanligt.

Igår började en ny omgång av "Allt för Sverige". Det är skitkul att se de töntiga amerikanarna uppleva Sverige som om de hade hamnat på månens baksida och att där finns vatten och avlopp.
Ikväll ser jag fram emot ett nytt avsnitt av "Elementary" på teven. Jag gillar den överspände Sherlock och den kolugna Watson.

Men nu drar jag till ICA och handlar mer mjöl.

Lite höstbestyr

I år har vi översvämmats av äpplen och det bara från ETT träd. De andra träden har burit frukt också men i mer normala mängder. Herr B har varit till tippen varannan dag med dessa mängder och det har känts lite hemskt att ingen tagit reda på åtminstone en del av dem. Någon äppelkaka har det väl blivit och äppelpaj också, men det har inte märkts i mängden. Jo, jag har sparat lite i korgar, men de står sig nog inte särskilt länge trots att jag har dem i uterummet.

Idag är det en regnig dag så det blev bara en kort morgonpromenad. Det mesta i trädgården är iordningställt inför vintern och på teven varnades det för att den första snön kan komma i morgon. Det är fortfarande plusgrader ute på dagarna men nätterna börjar bli kyliga.
Det fick mig att idag stoppa vovvarna i bilen för en åktur till Lantmännen. Där inhandlade jag tre hinkar med olika sorters fågelgodis för nu är det dags för det, påminde min fågelskådande son mig när vi talades vid sist.
Så nu är fågelmataren fylld med solrosfrön, jordnötter och vildfågelfrön och upphängd i gammelsyrenen som jag har uppsikt över från köksfönstret. Det är jätteintressant att se på fåglarna när de hittat mataren. Synd bara att jag är så dålig på att identifiera fler än de allra vanligaste sorterna.

Nu ska jag lämna ett starkt boktips: "Livet efter dig" av Jojo Moyes! Titeln är väl inte den bäst valda, men oj, vilken läsvärd bok! Innehållet väcker funderingar och är ett bra ämne att diskutera. Läs den, Vicky!

Hösten är här!

En kopp thé i mina nya fina muggar, lite tända ljus och en varm vovve i knät när höstmörkret faller, det är lycka det.
Dagarna har varit fina med flammande färger på träden och en klarblå himmel när vi varit ute på promenaderna. Det har visserligen varit frost en del nätter men luften har varit hög och frisk.
Dagen började väl inte helt perfekt idag genom att Herr B försov sig, men vi effektiviserade hans färd till tåget genom att jag skjutsade honom så han slapp bestyret med att parkera i garaget och gå till stationen därifrån.
När jag kom hem igen var tröttheten som bortblåst. Klockan var knappt halv sju så jag tog tag i dagens bestyr. Det blev ett besök i tvättstugan och städning av köket.  Vovvarna och jag tog senare en tur till Bergvik  där de vaktade bilen medan jag var inne på Maxi.
Eftersom jag gått över till mer nyttig kost, äter jag mycket frön och nötter och de är väsentligt billigare på Maxi än hemma i vår lokala ICA-affär. Jag äter soja-yoghurt till frukost och den sorten jag gillar finns bara på Maxi.
I helgen gjorde jag en äppelpaj som var hur god som helst. Jag byter ut mjöl mot lite blandade mjölsorter som till exempel mandelmjöl och havregryn, minimerar sockret och använder honung som sötningsmedel istället. Sen hackar jag hasselnötter över äpplena. Väldigt smakrikt blir det och jag hoppar gladeligen över vaniljvispet vilket bara ger tomma kalorier som jag inte behöver.

Min enda svaghet just nu är det där förbaskade aprikosbrödet som Herr B får i uppdrag att köpa med sig från Gateau när han kommer hem från Stockholm. Förra veckan bestämde jag mig för att baka eget aprikosbröd och satte igång en surdegsgrund. Den ville inte komma igång trots att jag gjorde allt enligt receptet. I morse upptäckte jag att det dessutom hade kommit tendenser till mögel på ytan, och då for den i vasken direkt. Nu provar jag igen och använder ett annat rågmjöl så får vi se hur det går.

Sommarhändelser!

Vi har gjort en road trip till Växsjö för att övervara bröllopet mellan sötaste niece Maria och hennes Gustav.
På bilden tar brudens far emot brudparet för att eskortera dottern till vigseln som ägde rum i ett strålande vackert väder vid sjön.

På vägen ner till Växsjö hade vi en del pauser. Lunch i Askersund och fika i Gränna där Lilla E inte varit tidigare. Nu var det dags för henne att se Grännas huvudgata med alla polkagriskokerier och tusentals turister som strosade gatan fram och tillbaka med kinkiga ungar.
Resan, som tog mesta delen av dagen gick ganska fort ändå med underhållning från baksätet där Lilla E och gudsyster Catrin sjöng och spexade.

Väl framme på hotellet checkade vi in och for sedan på grillkväll hos familjen Tengvall som har sitt sommarhus alldeles i närheten. Det blev en fantastiskt trevlig kväll, inte minst för att vi fick träffa den lilla tioveckorsgamla valpen Chilli.

Vi hann med lite sightseeing i Växsjö innan bröllopet på lördagen.

Och naturligtvis en fika i solskenet medan Lilla E och Catrin hittade streetkritor som var ägnade åt det tyska damfotbollslaget.

Det tyska TV-teamet som följde fotbollsspelarna var väldigt intresserade av vad flickorna ritade och filmade dem en stund. Synd att inte målningen syns i ljuset.

På hemvägen for vi till Läckö Slott för att se sommarens utställning som var fotografier tagna av Mattias Klum. Vi passade på att gå med i en guidad tur för att flickorna skulle få veta slottets historia.
Det var olidligt varmt under turen och jag bara längtade efter att få sätta mig i bilen för att få svalka.
Från Läckö och hem gick resan fort och det var skönt att komma hem efter tre intensiva dagar.
Vicky hade sett efter vovvarna som blev utom sig av glädje då vi kom hem. Det var helt underbart att komma hem till mitt paradis igen.

Stamrosen som nästan var död när jag köpte den, har levt upp igen efter lite omvårdnad, och blommar för fullt. Det kan bero på att sommaren varit gynnsam med hög värme och regelbunden vattning.

Lilla E har återvänt till huvudstaden. Det är dags för henne att börja "jöbbö" igen efter fyra soliga semesterveckor.
Här i Forshaga pågår kammarmusikdagarna som Herr B är delaktig i, och jag har återupptagit mina morgonpromenader!

50-årskalas!

Så for vi då i det fantastiskt vackra vädret till Kosia för att fira Litas födelsedag. Jag hade förväntat mig att fler släktingar skulle komma, men egentligen räckte det med de som var för man hinner ju ändå inte prata så länge med var och en som man skulle vilja.

Lilla E och moster Maria hade en lång pratstund.

Michel roade oss med en massa galna historier som vanligt medan vi drack eftermiddagskaffe med den underbaraste tårtan därtill.

Svåger Gunter myste runt och varje gång han reste sig för att gå nånstans hade han hundarna i hälarna. De visar tydligt att de gillar honom, men det är inte så konstigt eftersom han är den som lagar kulinariska måltider åt dem. Ingen köpt hundmat duger åt hans lilla Lisa!

Bella med maken Daniel och sonen Ludwig var förstås på plats, men jag hann inte prata mer än några ord med henne fast jag hade sett fram emot att höra om hennes projekt.
Daniel berättade om skabbvargar som han varit ute och skjutit, och som den vargälskare jag är undrade jag om man inte hade kunnat fånga in dem istället och ge dem ett bad. Han förklarade att det inte går att bada vargar då de återvänder till lyan igen och blir smittade på nytt. Dessutom beskrev han deras lidande av skabben så jag fick förståelse för avlivningen.

På kvällskvisten kom grillen igång och det serverades både rökta laxar och vildsvin som Daniel fällt.
Jag hade som vanligt jättetrevligt med mina kära släktingar och på hemvägen reflekterade jag över att hur länge tiden än går, så har alla kvar sina härliga personligheter!

I natt har det kommit ett välbehövligt regn, och Herr B och jag har bestämt att idag ska vi inte göra ett skit!

Gotland - Kejsarens nya kläder?

 Ja, så kom jag då äntligen till Gotland! Alla som varit där har lovordat denna ö i alla tonarter och jag har verkligen längtat att med egna ögon få se denna fantastiska plats.
Vi intog sviten på Scandic i hamnen och öppnade genast alla fönster för att vädra ur den sunkiga doften som slog emot oss.
Vädret var fint och champagnen intogs på den rymliga balkongen med utsikt över hamnen. Trevligt!
Nästa morgon luktade det surt värre i rummet och efter en koll på vad det kunde vara upptäckte jag att på brickan där kaffekokare med tillbehör stod, fanns en skål med kaffe, thé, choklad och i botten en sur gegga av, förmodligen mjölk som stått där en tid. Efter en påringning till receptionen kom en generad städerska och fixade till det hela.

Frid och fröjd, nu skulle det tittas på allt fint som jag hört talas så mycket om, men hoppsan, vad ringmuren var integrerad med köpcentra och annat bråte. Inne i själva centrum där de fina husen med sina omtalade rosor skulle finnas, fick vi leta en stund efter.

Och här är det vi hittade som någotsånär motsvarade förväntningarna.
Vi letade vidare och hittade den här gubben som stod utanför en ruin.

Sen var det inte så mycket mer än restauranger och caféer med hutlösa priser och mängder av folk som "upplevde" Almedalsveckan.

Vi for ut på landsbygden för att kolla på raukar och annat som man bara "måste" se.
Det bar iväg norrut på de smala vägarna där naturen bestod av vindpinade små tallar och en och annan skylt med "Lammskinn" på.
Jag vill nog ha ett lammskinn, upplyste jag Herr B som missade alla skyltarna på grund av sin vanliga körstil. Vid ett tillfälle gjorde han en omkörning som fick en hundraårig gute som stod vid vägkanten att ge honom fingret.
Vi stannade vid en riktig turistfälla.

Herr B skulle bara gå in för att köpa lite dricka men kom strax ut och vinkade in mig. Där inne fanns fårskinn av alla varianter, och naturligtvis de sedvanliga souvenirerna som man bara måste köpa för att bevisa att man varit på Gotland.
Glad i hågen bläddrade jag bland skinnen tills jag fick syn på en prislapp. 2000:- för ett skinn!!
Men det är ju turistsäsong, sa Herr B, de ska ju leva på det här över vintern. Ja, okej, men de skulle nog få in mer pengar om de halverade priset, för får verkar det ju finnas gott om med tanke på alla skyltar som vi åkt förbi.
Det blev inget fårskinn för min del där.
Någon dag senare for vi ut på tur igen och målet var Krusmyntagården. Herr B har vid flera tillfällen tidigare varit där och visst, det var väl trevligt att se, men vilka priser!
En lunch för 295:- bestående av helstekt får, nej tack!

Här en bild på örtagården som man tidigare tagit inträde till, trodde de att folk inte vet hur kryddor växer eller var det ännu ett sätt att klå folk på pengar?
Nåväl, vi köpte lite kryddor och annat i alla fall och åkte vidare för att luncha på Fabriken Furillen.

Efter vägar som inte såg ut att leda någonstans, vägar som var så smala att det fanns gamla hederliga mötesplatser, kom vi slutligen fram till det nedlagda kalkbrottet.
Restaurangen som var belägen i den gamla fabriken var jättefin. Maten var väldigt god och personalen exemplarisk.

Inredningen med de gamla fabriksdetaljerna och fårskinnen som var dekorativt utplacerade gjorde att man genast tänkte på design av ett proffs. På det hela taget en mycket angenäm upplevelse!

Men ändå, nä Gotland, jag hade förväntat mig så mycket mer av rosornas ö än lite raukar här och där, några ruiner och misskötta små hus som en gång varit fina. Rosorna lyste med sin frånvaro och gutarna kändes bara giriga.

Jo, jag fick med mig ett lammskinn till slut, men inte till rövarpriset ovan!

Lite funderingar

Jaha, då vaknade man av regnet som smattrade på rutan i sovrummet. Lite mysigt var det, och jag låg kvar och tänkte att idag slipper jag i alla fall vattna där ute.
Vovvarna var inte ett dugg intresserade av att gå ut så då slapp dom.
Medan jag drack mitt morgonkaffe satt jag och filosoferade över att det nu börjar att bli kortare dagar igen. Fort som attan går tiden och jag känner att jag aldrig riktigt hinner med allt som jag går och tänker på att jag ska göra. Jag har frön som aldrig kom i jorden, alpklematisen som Herr B tycker är i vägen, skulle ha klippts ner och den spräckliga hostan skulle ha flyttats.
Du hinner, säger Herr B. Men rabattrensningen ska ju hållas efter också och så vill jag ju ligga i min nya schäslong och läsa böcker.
Så några regniga dagar är faktiskt välkomna då och då.

Vinrankan klättrar frodigt utmed uterummets tak och har redan visat tecken på riklig skörd av druvor till sensommaren och ger också fin skugga inomhus.

Nu blir det Morden i Midsomer!

Sommar!

 

Mycket har hänt sen jag satt här vid datorn i lugn och ro senast.

 Lilla E och jag for till Peking i slutet på maj för att fira Victors studentexamen. Det var väldigt festligt vid Konfuciustemplet där de nybakade tågade in efter trummande munkar och skolans digniteter. Sen satt både vi och studenterna i gassande solsken i två timmar och våndades i den närmare 40-gradiga värmen medan ceremonin pågick.
Efter det började festligheterna med fantastiska restaurangbesök och allmän glamman i dagarna två. Victor och Lilla E hade redan varit på förfester och sedan blev det självklart efterfester, tur de är unga och orkar...!

När jag kom hem hade sommaren dundrat in i min trädgård. Tur att jag så ihärdigt hade förberett det genom att rensa och städa innan jag åkte. Men de tidiga pionerna som jag alltid väntar på sjöng tyvärr på sista versen. Bra att jag har pionsorter som blommar efter varandra, just nu blommar de rosavita som alltid vid Lilla E:s födelsedag.

Och nu har den efterlängtade midsommaren också passerat.
 Vicky och CK med grabbarna kom på torsdagen och någon timme senare kom också Joachim och Annika med Viola och Lilla E och korken på magnumflaskan champagne kunde öppnas och därmed midsommarfestligheterna.
Det har varit en helt underbar midsommar med fint väder, mängder av god mat, galna lekar och massor av skratt!
På midsommardagen for alla utom jag till Lerinmuséet.

Här sitter de som inte behöver stå och stirra på tavlorna, utan registrerar allt direkt.
På kvällen åt vi oss halvt fördärvade av CK:s gudomliga revbensspjäll och rabarberpajen som Viola gjort.
Sen blev det Charader med ömmande magmuskler av skratt och senare Rappakalja med konjak!

På söndagen for Joachim hem med familjen och Lilla E som jobbar ytterligare en vecka innan hennes semester börjar.
På eftermiddagen fick vi besök av släktens senaste nytillskott, lilla Sia, 9 veckor gammal.

Här sitter jag och håller hennes pyttelilla fot i handen och önskar att det fanns fler bebisar i familjen... jaja, man kan inte få allt man vill!

Nu har vardagen återvänt. Herr B har åkt till Stockholm för att jobba till torsdag, Vicky med familj for via Örebro tillbaka till Stockholm för att ställa i ordning lägenheten och kvar blev vovvarna och jag.
Jag misstänker att vovvarna tyckte det var skönt att lugnet lägrade sig igen, för de har sovit mest hela dagen.
Jag tyckte det blev ovanligt tomt och tyst i huset.

Jag återkommer med fler sommarrapporter!

Sädesärla och bofinkar!

Herr B for till Karlstad för att köpa nån pryl till dammpumpen. När han kom hem hade han köpt en himla massa penséer som han tyckte jag skulle plantera ut på diverse ställen. Nu var det inte det jag hade haft i fokus, men det fick naturligtvis prioriteras. Jodå, han kan plantera också, men det blir liksom inte som jag vill ha det och eftersom det är jag som är hemma jämt och ser allt, är det bäst att jag får som jag vill i det fallet.
Penséerna hamnade i krukor på portstolparna och i den stora krukan vid grillen. Några skarpt gula fick bo vid dammen och lysa upp området där.

Det blev gjort en hel massa i trädgården under helgen. De förhatliga presenningarna över poolen är borta och kvar är bara plåtarna som fått gluggar för att den tjocka isen ska smälta fortare.

När isen väl smält blir det grundlig rengöring av duken och allt skräp som blåst ner ska tas bort. Sen blir det klorering och dags för det första doppet! Jag tror Lilla E badade den tolfte maj en gång, men då var det inte nån badvänlig temperatur i vattnet trots att det var jättevarmt i luften.

Den tjugonde april såg jag den första sädesärlan när den trippade runt vid poolen och det är väl ungefär vid den tiden den har kommit varje år. En jätteflock med bofinkar har också hållit hus på backen under min fågelmatare där de har frossat på frön som ramlat ner. Nu har jag tagit ner fågelmataren och tvättat den och stuvat undan den till nästa vinter.
Herr B har varit och hämtat gårdsgrus och fyllt på vid bilinfarten. Han har också saltat där rejält så jag slipper jobbet med att dra upp ogräs. Saltet håller effektivt borta allt som vill växa i gruset och likadant på alla stensatta gångar i trädgården. YaY!

Idag är det en mulen och blåsig dag. Jag kände ingen större lust att gå ut på promenad så vi har härjat lite i trädgården istället. Jag har borstat Rio där, som nu fäller kopiöst och det verkar som om det inte finns nån ände på det. Meimei släpper ännu inte ett enda strå, så det kommer att bli utdraget med evig borstning och dammsugning två gånger om dagen. Ingen idé att ens plocka undan dammsugaren just nu.
När vi var ute kom en drös med skolelever med jättelika plastpåsar förbi. Det är tydligen dags för den årliga städdagen utmed gator och dikesrenar. Bland eleverna gick Lilla E:s gamla favoritlärare från högstadiet. Han hälsade glatt på mig och är sig så lik med den snygga hästsvansen.

Ikväll blir det TV3 och programmet "Hotellräddaren" där Janne och Donna blir 'räddade', hur nu det ska gå till....
 

Äntligen!

I fredags kom Lilla E hem på ett efterlängtat besök. Med henne kom också lite vårvärme så vi kunde börja grejsa i trädgården.
Herr B hämtade släpkärran på lördag förmiddag och den ägnade sig hela familjen åt att lasta med grenar och kvistar för en klassisk utflykt till tippen. Det vankas nämligen glass när detta är utfört. Lilla E och jag valde en av årets nyheter, nämligen Magnum Créme Brulée.

Jag kan lova att den är farligt god och starkt beroendeframkallande! På bilden ses årets nyheter och det känns som att jag måste prova åtminstone en eller ett par till vid kommande besök på tippen.

På lördag kväll bänkade Lilla E och jag oss framför datorn för att kolla en live stream från Göteborg där SM-kvalet i StarCraft gick av stapeln. Det var superspännande att se "ThorZain" krossa sina motståndare i nagelbitande dueller. Särskilt mysigt var det att ha Lilla E bredvid sig som beskrev de för mig nya unitarnas egenskaper. Lite sugen på att börja spela igen blev jag men inser att det faktiskt ÄR svårt att "lära gamla hundar sitta", och jag varken vill eller kan ta mig den tiden att nöta in allt nytt. Men kul är det att se proffsen in action!

Här en bild på Rio som fyllde FYRA år igår! Och igen slår det mig hur fort tiden går. Är det verkligen fyra år sedan som Herr B försvann utan att säga något, till Mariestad för att lägga handpenning på Rio som sedan blev en present till Lilla E på hennes 18-årsdag?
Sen blev hon ju min trogna följeslagare när Lilla E började plugga i Sunne och var borta långa perioder, men hon reagerar alltid lika starkt när jag säger att "Matte Elisabeth" ska komma hem. 

Och nu har vi äntligen bokat vår resa till Beijing! Jag har ju inte varit där på evigheter, känns det som, och det ska bli så roligt att komma dit för att fira Victors examen!

En ny baby i släkten!

Nu har den efterlängtade bebisen äntligen kommit. Jag får väl kalla mig gammelmoster till den lilla Sia, som hon ska heta, och kan knappt vänta på tillfälle att få hålla henne och snosa på henne. Bebisar är väl det gosigaste som finns, och små hundvalpar förstås! (Var tvungen att skriva det för Rio sitter i mitt knä och man vet aldrig om hon lärt sig läsa under alla timmar hon suttit här medan jag skrivit.)

Nåt annat som hände igår och som var det motsatta till babylycka, var det hemska bombdådet i Boston.
Herr B som inte kan släppa sin Ipad ens för att i lugn och ro se på Sherlock Holmes, uppmärksammade snabbt på nyhetsflödet att kaos hade utbrutit i Boston.
Sherlock förpassades för en stund till de bakre regionerna eftersom CK:s bror var på plats i Boston och sprang just detta maraton. För ett kort ögonblick blev jag alldeles fylld av fasa och helt mållös tills Herr B snabbt kunde berätta att Johan meddelat sig på Facebook och att han sprungit i mål någon timme innan bombexplosionerna.
Tur att han är snabb och kom undan eländet med marginal.
Nu har man hittat en bomb på ett hotell, och jag hoppas verkligen att Johan drar som en iller från det där landet som är som ett minfält, man vet ju tydligen aldrig när eller var det smäller.
Jag har flera personer därborta som jag stundtals oroar mig för, särskilt de som bor på västkusten där jordskalv hör till vardagen, och de skalven är betydligt värre än de små här hemma som på sin höjd får min fönsterkula att pendla.

Men nu ska jag skriva om något betydligt trevligare. Våren är officiellt här! All snön som föll i helgen är borta och med den en massa gamla snöhögar också. Det är visserligen helt mulet ute men temperaturen har klättrat till +6 grader, och i eftermiddag ska det bli riktigt fint enligt prognosen.

Är det dags nu att börja med fönstertvätten, månntro?

Hundvaktshelg!

Lördag morgon såg det ut såhär i min trädgård. Ingen uppmuntrande syn direkt. Herr B och jag hade planerat att åka till tippen med ett lass grenar och kvistar men därav blev intet.
Trots det tillsynes fina snötäcket, så var det säkert fem centimeter vatten under det så det blev till att ta på sig de prickiga gummistövlarna när vovvarna skulle ha sin promenad.
Vi var "barnvakt" åt Geisha över helgen då Ulf och Lena åkte till trädgårdsmässan i Älvsjö.

Alla tre hundar funkar alldeles utmärkt ihop bara Meimei får bestämma hur allt ska vara. När jag tog fram dammsugaren bestämde Meimei att alla skulle vara lika rädd för den som hon själv. Rio struntade som vanligt i sånt trams, men Geisha gjorde som Meimei och gömde sig bakom gardinen.

Meimei gjorde som vanligt ett besök i min garderob medan jag dammsög. Hon försöker också bestämma att de äldre vovvarna ska låta henne äta upp deras mat, men då lägger jag mig i diskussionen så var och en äter sin egen mat. Då blir Meimei sur och struntar i att äta.
Jag vet inte hur mycket man ska lägga sig i egentligen, men som hon styr och ställer just nu, så känner jag att om jag inte säger till, så tar hon över hela huset.
När vi gick och la oss på kvällen följde naturligtvis Geisha med till sovrummet. Meimei som redan hade hoppat upp i sängen röt till åt Geisha att här har du inget att göra och vips hade Geisha retirerat en trappa ner till sin egen säng där hon sov hela natten.
Det är både märkligt och intressant att iaktta hur de äldre hundarna låter sig styras av den kaxiga lilla skiten.

Såhär nöjd och belåten är Meimei när hon har allt och alla på plats, det vill säga, som hon vill ha det.

En annan märklig sak är att jag har blivit så himla väderkänslig. Snön som föll och det efterföljande tövädret med blåst och fukt gör att jag har värk tamejfan överallt. Mina händer värker, min rygg är alldeles stel och värker från nacken och nedåt, knäna ömmar och jag känner mig som en nittioåring eller åtminstone ditåt.
Nej, jag har inte reumatism, det är kollat, men nu förstår jag varför äldre personer vill åka till värmen där de säger sig må så mycket bättre än här.
Jaja, visst får jag väl börja acceptera att jag inte längre är någon ungdom, men ska man behöva bli påmind om det på det här otrevliga viset?

Nu får det vara nog!

Ungefär såhär sur är jag nu! Och varför det då, kan man undra?Jo för att snön VRÄKER ner!
Förmiddagen var lite halvmulen så vovvarna och jag beslöt oss för att jobba i trädgården istället för att gå ut och gå.
Jag hittade ett par någotsånär hela trädgårdshandskar från förra året, drog på mig en gammal fleecetröja och ett par nötta jeans och steppade ut i trädgården. Först letade jag efter lövkorgen som Herr B tydligen har stuvat undan noggrant för jag hittade den inte. Det fick bli skottkärran som också var väl gömd under en presenning.
Bästa Cornelis tittade in vid grinden för att klappa vovvar och höra vad jag hade för mig. En stund senare kom Birgitta och jag passade på att konsultera henne om kaprifolen som håller på att falla över gången från husväggen så man knappt kan passera.
Hon trodde att man nog kunde beskära den kraftigt och på så sätt räta upp den. Okej, fram med en såg och sekatör!
 Nu är det bara cirka 40 cm kvar av kaprifolen och det är bara att hålla tummarna för att den tar sig!

Sen började jag städa i rabatter och klippte ner fjolårsstänglar som jag obekymrat eldade i tunnan. Allt var väldigt torrt så nån större rökutveckling blev det inte, vinden blåste mot huset som jag har ett ont öga till eftersom de tänder i pannan tidigt på morgnarna och genom mitt öppna sovrumsfönster får jag in den stinkande röken som jag misstänker beror på att de eldar sur ved, raggsockor och gamla blöjor. Jag är säker på att den röken är mer skadlig att få i sig än mina ciggisar för röken är tjock och svart och mina fönsterbrädor har alltid en svart hinna av den.
När jag klippte ner de torra resterna av pionerna upptäckte jag att det redan kommit stora knoppar till den kommande blomprakten som brukar infalla i början av juni. Det är gamla hederliga bondpioner som växer och förökar sig utmed hela gavelväggen och trots att blomningen är relativt kort, så älskar jag dem. De minner mig om alla Lilla E:s examenstider då hon gick här på Centralskolan.

När jag helt kort gick till baksidan hörde jag Meimeis gälla skall som hon bara upplåter då det är något väldigt upphetsande på gång. När jag rusar till framsidan för att se vad som står på, ser jag bägge hundarna ute på gångbanan i färd med att skälla på en stackars gammal labrador som verkar väldigt obekväm med situationen. Tjejen som håller i labradoren verkade i alla fall helt lugn med uppståndelsen och berättade att mina frön bara helt plötsligt och samstämmigt hade hoppat över staketet och börjat berätta att det inte får gå andra hundar på deras gata.
Jag bad om ursäkt och tog mina små, en under var arm och bar in dem i huset.
Jag misstänker att såna här fasoner just nu kan bero på att de är inne i en anpassningsperiod i löpet. Rio skulle ha löpt för över en månad sen, men har inte gjort det såvida hon inte har haft ett "tyst löp", Meimei ska löpa närsomhelst, men har inga fysiska tecken på att det blir något. Visst är det bra om de löper samtidigt, men jag vill veta när de ska behandlas som "menshäxor" som man har extra uppsikt över.
Rio har dessutom börjat fälla igen. Nu lossnar det stora tussar om henne när jag har henne i knät här vid datorn märker jag.
Jaja, har man hundar så får man ta att det periodvis är hundhår överallt, och nu var det faktiskt länge sen.

När jag vid halvtretiden började känna mig hungrig gick jag in för att fixa lite mat och när jag tittar ut ser jag snöflingorna sakta dala ner.
Ingen fara, tänker jag, jag kan läsa en stund efter maten och gå ut sen igen, men som vanligt somnar jag och vaknar en timme senare. Det vräker ner snö som sagt, och nu ligger det ett tunnt täcke av snö över nejden.
Men medan jag skrivit detta börjar molnen skingras så sakteliga och jag hoppas att det inte blir mer snö i natt.

Vad jag läser? Jo, en ganska nyskriven biografi om Carl  Larsson.

Den är väldigt intressant och beskriver hans liv från det att han var en liten parvel och vägen till hans berömmelse. Boken innehåller många bilder av konstverk som jag aldrig sett tidigare, och bara det är ju intressant.
Tidigare i mitt liv vurmade jag stort för Carl Larssons konst, men idag kan jag se på det med andra ögon och skulle nog inte välja en tavla av honom i första hand om jag blev snuskigt rik.

Nä, nu får det räcka för idag!

Lite av varje...

Såhär långt har snösmältningen kommit nu. Meimei traskar obesvärat över dammen som vanligt men än är det nog ingen fara med att hon ska drulla i för den verkar nästintill bottenfrusen.
Ute är det fortfarande svinkalla nätter och jag trär ICA-kassar över mina krukor på framsidan på kvällen. Det håller blommorna riktigt fina och har inga tendenser att frysa ihjäl.

Vad har hänt sen sist kan man undra?
Lilla E kom hem från sin Parisresa, förhoppningsvis rensad i skallen från skolavslutning och andra måsten som hon varit engagerad i. Välmotionerad var hon i alla fall då hon och Viola promenerat till varje sevärdhet.

I lördags kom Siv hit för att visa Lilla E hur man deklarerar. Vore det bara en vanlig inkomstdeklaration hade det ju inte varit något att orda om, men nu skulle hon deklarera sin firma och med det en massa blanketter som verkar obegripliga, för mig i alla fall. Hur som helst så är det gjort nu och ytterligare ett måste är ur världen. Tack Siv för att du gillar siffror!
Lilla E lagade en jättegod lunch åt oss bestående av svart bönsoppa med quesadillas medan Siv och jag ventilerade allt mellan himmel och jord. Det är märkligt hur tiden mellan våra sporadiska möten liksom försvinner och vi tar upp tråden där vi lämnade den sist. 

I övrigt har Lilla E ägnat sig åt att rensa i sitt rum. Hon ska ju flytta på allvar nu men jag hoppas hon tar det lugnt med det, om inte annat så för min skull. Jag kommer säkert att vänja mig vid att hon inte bor här längre och jag har haft träning på det under de här tre åren som hon pluggat, men lite ångestframkallande är det samtidigt som jag är både stolt och glad över att hon nu går in i det riktiga vuxenlivet.

Jag vet att hon kommer att sakna vovvarna jättemycket, men det har inte blivit längre till Stockholm nu än det var tidigare.

Jag då, vad gör jag för att få dagarna att gå?
Det gamla vanliga förstås. Städar, tvättar och stryker, går långa promenader med vovvarna, äter allergipiller, läser och försöker med besvärjelser att få vårvärmen hit.
Igår testade jag med att elda lite i tunnan. Det är ju väldigt torrt ute där solen har värmt om dagarna och jag krattade ihop småpinnar från Joachims trädbeskärning och eldade dem tillsammans med löv och annat smått och gott från trädgården. Jag antar att grannarna tycker att jag är lite knäpp som börjar med sånt innan snön är borta, men plötsligt är det tjugo grader varmt och då ska det mesta vara städat i trädgården tycker jag.

I uterummet har pelargonerna satt fart. De blommar glatt och massor av knoppar väntar på sin tur.
Nu borde jag ta itu med att putsa fönstren där, men jag väntar på en varmare dag än idag.
Himlen ute är klarblå och egentligen skulle det behövas en rejäl regnskur nu. Det är otroligt torrt i luften och vägarna dammar enormt. Igår gjorde Broadway en tur på gångbanan utanför oss och sopade upp en hel del, men det räcker inte långt. Ett vårtecken är det i alla fall när den maskinen kommer fram.
Ett annat vårtecken är att jag var och bytte till sommardäck på bilen igår.
 Är inte det en besvärjelse som duger?

Nu bestämmer jag att det är vår!

Idag trotsar jag vädergudarna och ställer ut krukor på trappan. Sakta men säkert stiger temperaturen ute på dagarna och tar hårt på snön. I förmiddags var det riktigt behagligt ute i trädgården när jag inspekterade där.
Efter lunch stoppade jag vovvarna i bilen och for till stan för att besöka Kalenius. Det var inte många själar där trots att utbudet av vårblommor var stort.
Jag valde lite frosttåliga penséer, krokus och påskliljor som lyser upp det grå ute. Expediten och jag kom i samspråk om hur sent allting är, och hon berättade att förra året vid den här tiden var det full rusning i butiken. Nu har de inte ens vågat ta hem växter som de brukar för att folk inte kan köpa uteblommor än.

I morse vaknade jag vid halvåtta-tiden. Herr B ringde och väckte mig i tron att jag redan var vaken som jag brukar vid den tiden. När vi hade pratat färdigt låg jag kvar i sängen en stund och av nån anledning fastnade min blick på glaskulan som hänger i fönstret.

Den svängde fram och tillbaka som en pendel och jag funderade på vad som fått den i rörelse när ingen varit ur sängen ens. Jag låg en bra stund och tittade på den och tänkte att den borde ha slutat pendla för ett bra tag sen om det vore riktigt, men den bara fortsatte.
Till slut släppte jag det hela och gick upp.
På med kaffevattnet, ut med vovvarna och till brevlådan för att hämta tidningarna, är min morgonritual när inte Herr B är hemma. Och så på med radion, lagom till nyheterna där jag fick svaret på varför min glaskula var i rörelse.
Det har varit jordbävning! i Värmland, både i Vänern utanför Karlstad och i Ransäter. Vi bor mittemellan, kan man säga.
Massor av folk hade förstås känt av skakningarna, och jag undrar bara om min glaskula har varit i svängning sen det inträffade åtskilliga timmar tidigare?

Vovvarna och jag har inte varit på någon promenad idag. Det blev två jättelånga promenader igår som resulterade i ett rejält skavsår. Först gick vi fem kilometer och tog alla turfzonerna i Forshaga på förmiddagen.
På kvällen for vi och hälsade på Siv och när vi hade fikat gick vi på en turfrunda i Karlstad och tog åtta zoner. Lite ont kändes det i hälen när vi var på hemväg och när jag fick av mig strumpan visade sig en jätteblåsa som tackolov inte hade gått sönder. Det är de där rackarns gympaskorna som jag haft skavsår av tidigare, så nu får jag nog köpa mig ett par som inte plågar mig.

Ikväll ska jag fortsätta att titta på "Mr. Selfridge", serien som har gått/går på teve och som jag missat. Den är lite lik "The  Paradise", men håller inte samma höga kvalité i vare sig skådespelare eller miljöer. Kan vara kul att se på ändå i brist på annat just nu.

Planet från Paris landar ikväll med förhoppningsvis två nöjda resenärer!

Pollentider!

Äntligen är påsken över. Påskkäringen ska ska få flyga tillbaka till Blåkulla men påskliljorna står sig nog en dag till.
Det har varit slöa dagar sen Lilla E for till Paris. Dels för att jag nu har börjat få rejäla känningar av min pollenöverkänslighet och därmed varit extremt trött, dels för att det känns skönt att inte ha något inplanerat utan bara få vara och göra det som faller en in.
Vi skulle ha åkt på kontsrundan, men jag mådde inte alls så bra att det skulle ha känts roligt. Det blev en tur till Bergvik istället där apoteket var målet. Allergipiller och tandtråd fick vi med oss därifrån. En titt i affärerna blev det också för att kolla in vårnyheter men inget av utbudet fick mig att öppna plånboken. Jeans kollade jag särskilt på men di däringa strumpbyxmodellerna är inget för den här tanten.

Vi köpte med oss några wienerbrön och åkte till Runnevål för att kolla hur långt våra vänner har kommit med sin husrenovering. Det var länge sen vi var där sist så visst hade det hänt en hel massa där. Det kommer att bli så idylliskt fint där så småningom så jag blir riktigt sugen på att flytta till ett litet hus på landet. Men eftersom Herr B inte är ett dugg sugen, är det bara att lägga ner såna drömmar.
Sugen på att börja stöka i trädgården är jag däremot rejält nu.

Snön har på de senaste dagarna börjat försvinna så mycket att den förhatliga presseningen på poolen har kommit fram. Herr B kan knappt vänta på att den kan tas bort men det dröjer nog nån vecka till, kan jag tro.

Dammen har fått konturer i alla fall och vovvarna traskar glatt över den som om de glömt att det brukar vara vatten där. Förra våren drattade Meimei i dammen innan hon förstod att man inte går där, men nu verkar det bortglömt igen.

Den söta lilla scillan har i alla fall vågat sig fram vid lähörnan utanför uterummet och sånt blir man himla glad av.

Igår eftermiddag for Herr B till Stockholm igen för några dagar. Han ska plocka upp Lilla E på Arlanda på onsdag kväll och vi får väl se om de orkar köra hem då eller om de stannar till torsdagen.
Jag tog en promenad med vovvarna när han hade åkt och upptäckte att det var lite tyngre att andas än vanligt. Ögonen började också att rinna och klibba ihop och det känns pisstråkigt att låta bli våra promenader för att undvika attackering av pollen.
Idag ska vi i alla fall ta en ny tur till apoteket och köpa lomudal att droppa i ögonen.
Solen skiner återigen från en klarblå himmel och det lär bli uppåt 6-7 plusgrader fram på dagen.

Den nya serien om Sherlock Holmes som började på teve igår är inte alls likt någon av de gamla serierna om honom. Lite kul med ny vinkling och en riktig galning som Sherlock känns faktiskt fräscht. Att han har flyttats till New York är inte helt fel heller och Lucy Liu som Watson kan bli riktigt bra.
Om någon i Kina vill se den, heter den "Elementary".

Nu blir det ett besök hos Carmen i tvättstugan!