13 februari 2012

Måndag!

Det här är min kvällsmat om någon undrar. Skrapade ihop lite rester från helgen och mums vad gott det var!

Annars har dagen börjat som de flesta måndagar. Jag städar köket lite extra noga efter helgens kulinariska experiment, dammsuger och går ner i tvättstugan för att kolla om Carmen har lust att tvätta lite. Det hade hon.
Sen gick jag upp i arbetsrummet för att stänka lite skjortor och lyssna på radio. Och rätt vad det var, la den av och det hördes bara ett svagt susande från skrället.
Jaha, det var dags att lägga av nu, tänkte jag och gick ner för att ställa mej under fläkten ett tag. Då funkade inte den och jag tänker att nu är det väl en riktig Tyko Brahe-dag tills jag insåg att Sonosen inte heller funkade.
Jävlar, pannan har nog också stannat, blixtrade det till i skallen på mej.
Och visst, den blinkade med sitt lilla röda öga mot mej och var alldeles tyst. Tvättmaskinen som står alldeles bredvid, låtsades inte ens om att radion som står på tumlaren också hade tystnat, utan malde på som vanligt.

Okej, numera vet jag vad jag ska göra. Kolla först automatsäkringarna, och sen de gamla fina som man skruvar ur och i.
Inget fel på någondera.
Varför händer det här alltid när Herr B är i Stockholm och sitter i viktigt möte?
Förr, när Lilla E bodde hemma tog hon alltid hand om säkringsstrul, men nu är jag ju tvingad att åtminstone se efter om jag kan fixa det själv och det kunde jag inte.

Som tur är har jag en snäll svåger som jag ringer till och han kommer som en räddare i nöden.
Han hittade felet. Säkringen i det lilla skåpet i toan i källaren var boven. Och tur var att det fanns EN 25 amperes säkring kvar.
När han hade bytt den funkade allt och livet blev glatt igen!
För säkerhets skull traskade vovvarna och jag till Pastor Lampetti och köpte fler säkringar utifall att.

Ikväll när vovvarna och jag gick ut på kvällspromenaden föll snön ymnigt. Det var alldeles tyst överallt. Inga bilar och ingen människa syntes till. Det kändes nästan som om vi var i en sån där snöglob som man skakar om så att det snöar. Jag njöt av den magiska känslan tills glassbilens fruktansvärda trudelutt förstörde stämningen.
Vem tusan springer ut och köper glass mitt i vintern?

1 kommentar:

Victoria sa...

Åh, vad mysigt med fallande snö under en promenad med två små hundar. Så stämningsfullt.